torsdag 3 juli 2008

Vad sägs om ett kontrakt med djävulen?


Dom lever som svin och har alla fel, ändå ser dom ut som oberörda modeller och känns helt oprövade.
Det går till en viss gräns; 45-50 nånting.
Sedan slår mumifieringsproccessen till - och då går det fort. Då åldras dom 3000 år på nolltid och förvandlas till livs levande spöken från en svunnen tid.
Det är det som brukar hända med gamla poliser.
Det slår till när dom är fast på alla sätt i livet, är nöjda och belåtna och har garden nere.
Djävulen håller igång systemet genom att ge nyckelpersonerna kredit på livet och respit från sanningen under de sprängkåta åren, så att dom ska känna sig som livets stora vinnare trots att de egentligen är livets stora förlorare.
Så byggs ett genomruttet system upp som snärjer varenda jävel.
Den plötsliga åldringsprocessen slår till när Gud knackar på dörren och kräver ett svar på frågan om du är en människa eller bara ännu ett hungrigt spöke i denna låga värld.
De flesta brukar då visa sig vara just spöken.
Vi människor har väldigt bråttom att förse oss i livet med det vi först tror det handlar om, men makterna har ingen som helst brådska – dom vet exakt när det är dags att slå till.
Dom jobbar metodiskt i slowmotion på våra öden precis på samma sätt som de långsamt, långsamt format den här planeten.
Det är så man ska agera som människa också naturligtvis, men det gäller att ha rätt målsättningar annars kommer man snett.
Som gamla poliser.

Du slösar bort din energi
går omkring och tror att du är fri
tills du fattar en dag att du gått på en stöt
sjunger Peps i ”Hög standard”.

Utifrån dom premisserna är det förvånansvärt att inte mer går på tok i denna värld.
Jag menar när alla har så fruktansvärt fel…
Är det våra skyddsänglar som räddar oss?
Änglavakt hela dagen lång kanske?
Dårar med tur som tokar, skulle man kunna sammanfatta mänskligheten i dagens värld.

Do you believe in all you see?