torsdag 31 juli 2008

Krakel spektakel vid den lokala korvkiosken

Sitter med några bärs vid den lokala korvkiosken här i Toktuna och tar farväl av en förlorad sommar, tar farväl av en förlorad värld.
Det är väl sista chansen för i år?
I morgon kommer lågtrycket och sommaren är förmodligen över för den här gången.
Jag har mest suttit inomhus och arbetat på bloggen i år. Investerat i arbete.
Chris Carter, succémannen bakom Arkiv X, satt instängd i ett och samma mörka rum i 10 år och bara skrev och skrev för att nå framgång. Till slut blev han less och ville ut i solen igen och försvann i samma veva från rampljuset. Alla trodde att han hade gått upp i rök, i själva verket hade han kommit ut i verkligheten.
Alltså är mediavärlden en pseudoverklighet.
Ska man synas därute måste man stänga in sig för att få skörda senare.
Mediavärlden är en mörkrets värld som syftar till att skaka fram underhållning till västvärldens vinterhalvår när alla tvingas sitta inne. Att satsa på media är att satsa på mörkret. Och pengar är mörker i sig själva. Och du kan bara köpa mörker för dom. Du kan aldrig köpa dig ditt ljus för pengar. Inte egentligen, egentligen.
Bara vissa genvägar som ibland kan vara bekväma, men aldrig helt bra.
Aldrig perfekta i buddhistisk mening.

Även lyxsuvvarna håller tydligen på med den där djävla sopsorteringen ser jag nu vid korvkiosken. Den är en pest för oss allihopa.
Var det Pär Nuder som låg bakom det beslutet?
Eller godsherren Persson?
Dom som fuskar med allt själva.
Jag har massor med skit hemma som skulle behöva sorteras, men jag orkar helt enkelt inte. Snart är väl hela lägenheten översvämmad…och vad gör man då?
Köper ett tält?
Allt konsekvenserna av tokpolitikernas tokbeslut som dom skiter i för egen del.

Vad ska man säga mer om denna dag?
Just nu går min favoritplaymate från 1983, Jolanda Egger, förbi korvkiosken i Toktuna.
Wonders never seize…
Men henne kan jag aldrig få naturligtvis.
Möjligen skulle hon kunna tänka sig att piska skiten ur mig på korset med en kamelpiska, men vad gör väl det?
Hon var i alla fall perfekt, helt perfekt!
Man får rysningar!
Rena Playboy Playmates här i vår urtråkiga stad!
En sån brud har inte ens Lundell haft.
Undrar vad hon gör om dagarna?
Undrar vad hon tycker om dagens mediautbud?
En sådan kvinna måste ha skyhöga krav på precis allting och ingen är i närheten av att uppfylla dom.
Gudinnorna har det svårast i denna låga värld. Dom blir besvikna precis överallt för ingen kan matcha deras drömmar.
Jag menar – om dom själva är perfekta, på vilken nivå ligger då inte deras drömmar?
Det måste ju vara en sanslös nivå!

Oj, nu kommer tjejen som gjorde narr av mig offentligt för två år sedan. Hon ser helt förstörd ut. Hon var otroligt snygg då, nu helt havererad. Alldeles slutkörd på två år – vad har hänt?
En enorm metamorfos på nolltid, men fortfarande lika galen och hon kom ihåg mitt namn.
Bara hårfärgen är fortfarande den samma i övrigt en total klyvning.
Raset kan ibland gå fort när man gör dumma saker, det är denna varelse från helvetet ett klart bevis för.
”Du låter mej inte ens vara med i Illiaden, vi ska väl samarbeta, är du en gengångare?”, frågar hon.
"Jag är verkligen ledsen, men du får vara med i Odyséen! Är du en hora från helvetet?”, kontrar jag.
Sedan babblar hon på osammanhängande och illasinnat men ibland lyser det igenom något som indikerar att hon vet allt om mej egentligen, men hon vägrar att tala klarspråk av någon anledning. Hon antyder att djävulen själv är hennes herre.
”Skärp till dej för fan”, säger jag. ”Att lyssna på pissradion är bättre än att lyssna på dig.”
Till sist ber jag henne dra år helvete och ger fingret år subban tio gånger. Jag ber henne vända sig om så hon ska se det och det gör hon.
Okej, man vet aldrig vad som ska hända på ett sånt här ställe. En playmate och en häxa från helvetet på ingen tid alls – här får man sina fiskar varma. Det är rena krakel spektaklet.
Man kanske ska vara nöjd för idag och avsluta bärsen hemma?
Det känns som det räcker.