KI meddelar i dag att årets BNP-utveckling kommer att bli den sämsta sedan åren under andra världskriget. Vi kanske är inne i det tredje världskriget nu? Ett krig undercover. Det är väl därför sakernas tillstånd känns så extrema. Det är en tänkbar förklaring. Siffrorna tyder i alla fall på det. Så alla som sparar och lägger i ladorna är helt rätt ute i svängarna. Den nya trenden är att inte göda kapitalisterna på daglig basis.
Aftonbladet har i dag rubriken ”Spara 7000 i sommar" överst på löpet. ”Våga vägra kioskglass – köp storpack.” Det är väl ett tidens tecken så gott som något? Skottsalvorna från det nya gerillakriget mot utsugningen ekar överallt nu, haha. Undrar hur det här kommer att sluta? Kommer hela det ekonomiska systemet att skära ihop framöver? Vissa tecken tyder på det.
I övrigt noterar vi att Mia Farrows bror som är en känd och respekterad bildhuggare har tagit livet av sig. Han har i alla fall hittats död och polisen misstänker inget brott. Han blev 66.
Att många stora konstnärer har det jobbigt med sig själva är ingen nyhet dock. Hermann Hesse (1877-1962) som skrev den världsberömda Stäppvargen var schizofren och självmordsbenägen och vårdades i tio år på olika mentalsjukhus. Men senare kom han att få nobelpriset och hans böcker har sålts i över 100 miljoner ex. Hans författarskap handlar om sökandet efter andlighet utanför samhället och utanförskapet i sig. Det verkar som alla de bästa har diverse själsliga problem. Saul Bellow (1915-2005) fick också nobelpriset i litteratur. Hans teman var den moderna människans främlingskap och andlig längtan kontra samhällets krav. Det är många som är, och har varit inne på dessa spår. Jag tycker jag känner igen Lundell i det här och även mig själv.
Jag tror människornas öden styrs av vädret. Det är på himlen det avgörs hur vi ska må och vad vi kan göra om dagarna. Och så formar gudarna våra liv. Vi är mycket mer väderberoende än vad vi är beredda att erkänna. Den som har kontrollen över vädret kommer också att ha kontroll över mänskligheten på detta långsamma tåg på väg mot skymningen.
Midsommarafton blir den sista helgledigheten innan jul. Julafton ligger i år på en fredag.
Norrmännen tror att det kommer att bli en knallsommer i år på grund av väderfenomenet El Nino. Ja, kanske det. Bortåt september.
Värnplikten avskaffas och Sverige får en yrkesarmé på 50 000 man. Läskigt. Det kanske leder till ett ökat inflytande för militären som i så många andra länder. En sysslolös yrkesarmé som inte vet vad den ska göra om dagarna kan bli en ny inrikespolitisk maktfaktor som säkerligen kommer att användas för att slå ner diverse folkliga missnöjesyttringar. Vi har en ständigt pågående högervridning av det här landet, och detta är bara ytterligare ett tecken av många som pekar åt samma håll. Jag tycker inte det låter bra alls.
Nu börjar femtiotalisterna smyga sig in på maktens arena. Det gäller för tex labourpolitikerna Gordon Brown och Peter ”mörkrets furste” Mandelson i Storbritannien. Vänta bara. Om tio år kommer vi sextiotalister in på scenen, totalkvaddade av livet men lika välkammade som alla andra fula fiskar före oss. Då ska det bli fest, ska ni få se.
Den fantastiske Phil Lynnot i Thin Lizzy får avsluta i dag; ”Believe me, you can do anything you wanna do in life”
Gissa hur gammal han blev.
onsdag 17 juni 2009
söndag 14 juni 2009
Bli smal med pizza!
I dag har de en special i en svensk landsortstidning som går ut på att man ska äta sig smal med hjälp av pizza, hamburgare och pasta. Är det någon ny metod? Vem har kommit på den? Pizza Hut, Mac Donalds eller pastatillverkarnas centralorganisation? Det är ju för dumt för att kommenteras vidare. Har filmen Supersize me! redan fallit i glömska? Det var ju den killen som höll på att dö av Mac Donaldsmat. Men okej, det går att gå ner på vad som helst bara man äter lagom. Pizzabak och komedi när eleverna själva får välja sista veckan innan lovet. Dom lär sig snabbt att hitta kickarna i livet. En norsk krönikör drar slutsatsen att gutter helst av allt dricker öl och tittar på styggpene jenter. Och äter pizza såklart.
Lauryn Hill ställer in hela sin europaturné meddelades i veckan. Vissa kändisskvallrare menar på att det är psykisk sjukdom som ligger bakom. Hon är visst manodepressiv.
Kris nu för Sveriges golfklubbar och stora ekonomiska bekymmer. Allt fler lägger av och går ur och begär pengarna tillbaka. Hela sporten är hotad. Golfflugan tycks nu vara över. För tio-femton år sedan skulle alla börja på, nu ska alla lägga av. Det är ganska tydliga exempel på flockbeteende. Hur står det till med individualiteten i Sverige? Finns det någon kvar som är sig själv, eller är vi alla gnuer på flykt undan lejonen? Ibland känns det så.
Inledningen av sommaren är visst den kallaste på femtio år. Vart tog den globala uppvärmningen vägen? Den pratar ingen om längre. Nu har vi istället en ny istid på ingång verkar det som. Det måste vara något fel på forskarnas resonemang. De ligger på helt fel plan i analysen. Ändå slutar vi aldrig tro på dem.
Det rapporteras också att psykiska problem är vanligare på landsbygden än i städerna. Man skulle ju kunna tro att det var tvärtom, men så är det alltså inte. En som dock inte mådde så bra i stadslivet var Ernst Rolf, den store svenske revykungen. Han försökte begå självmord 1932, misslyckades, men dog i sviterna av ett drunkningsförsök. Ernst Rolf minns vi för ironiska klassiker som ”Grabben med choklad i” och ”Bättre och bättre dag för dag”. Han blev blott 41. Ännu en stjärna som dött ung.
Agneta Sjödin säljer sin lyxkåk för det facila priset av nio miljoner. Hon rapporteras vara trött på att sitta och uggla i Nacka och vill in till stan. Ja, det är ju där man mår bäst, det har vi redan konstaterat. Agneta Sjödin har ju skrivit en bok om Jesus och lärjungarna och nu är han på ingång på allvar, minsann. Han har siktats på en potatis i Skåne och i en verandaskugga i Mellansverige. Nu får alla syndare se upp.
I går kväll ringde kyrkklockorna i Malmö två timmar i sträck.
Det måste vara ett omen.
Lauryn Hill ställer in hela sin europaturné meddelades i veckan. Vissa kändisskvallrare menar på att det är psykisk sjukdom som ligger bakom. Hon är visst manodepressiv.
Kris nu för Sveriges golfklubbar och stora ekonomiska bekymmer. Allt fler lägger av och går ur och begär pengarna tillbaka. Hela sporten är hotad. Golfflugan tycks nu vara över. För tio-femton år sedan skulle alla börja på, nu ska alla lägga av. Det är ganska tydliga exempel på flockbeteende. Hur står det till med individualiteten i Sverige? Finns det någon kvar som är sig själv, eller är vi alla gnuer på flykt undan lejonen? Ibland känns det så.
Inledningen av sommaren är visst den kallaste på femtio år. Vart tog den globala uppvärmningen vägen? Den pratar ingen om längre. Nu har vi istället en ny istid på ingång verkar det som. Det måste vara något fel på forskarnas resonemang. De ligger på helt fel plan i analysen. Ändå slutar vi aldrig tro på dem.
Det rapporteras också att psykiska problem är vanligare på landsbygden än i städerna. Man skulle ju kunna tro att det var tvärtom, men så är det alltså inte. En som dock inte mådde så bra i stadslivet var Ernst Rolf, den store svenske revykungen. Han försökte begå självmord 1932, misslyckades, men dog i sviterna av ett drunkningsförsök. Ernst Rolf minns vi för ironiska klassiker som ”Grabben med choklad i” och ”Bättre och bättre dag för dag”. Han blev blott 41. Ännu en stjärna som dött ung.
Agneta Sjödin säljer sin lyxkåk för det facila priset av nio miljoner. Hon rapporteras vara trött på att sitta och uggla i Nacka och vill in till stan. Ja, det är ju där man mår bäst, det har vi redan konstaterat. Agneta Sjödin har ju skrivit en bok om Jesus och lärjungarna och nu är han på ingång på allvar, minsann. Han har siktats på en potatis i Skåne och i en verandaskugga i Mellansverige. Nu får alla syndare se upp.
I går kväll ringde kyrkklockorna i Malmö två timmar i sträck.
Det måste vara ett omen.
torsdag 11 juni 2009
Roboten som inte kunde stänga av sig
Alf Svensson är snart 71. Han borde ju tagga ner sig lite inför den sista vilan när han har ena foten i graven. Göra comeback efter 70 – helt sanslöst. Men han har väl inget att göra om dagarna trots att han är fri. Han sätter sig hellre i Bryssel. Snacka om sinnessjukt. Han borde väl njuta sitt otium, som det heter, med en grogg i hammocken. Sitta och vänta på döden i Bryssel, vilket skämt. Alf har alltså inget liv den stackaren, bara sitt jobb. Som en robot som inte kan stänga av sig.
När allt fler jobbar tills dom dör, det visar att det inte längre finns något liv kvar att leva. Det har dött ut. Allt har blivit jobb, jobb, jobb. Själva livet är faktiskt utrotningshotat. Det är förbannelsen. Vi får jobba tills vi dör. Och Alf Svensson, kristdemokraten, är i själva verket den onda dockan utan själ. Klart att han skiter i familjen, klart att han jobbar ihjäl sig. Men så otroligt hjärntvättat det är.
Är Gränna verkligen så hemskt på ålderns höst för en gammal politiker? Finns där inget att hitta på vid Vätterns smaragdgröna kust?
Fotnot 1: Marit Paulsen är också över 70.
Fotnot 2: Lars Leijonborg avgår i dag och avsäger sig alla ytterligare uppdrag för att han ”vill göra något annat i livet”.
När allt fler jobbar tills dom dör, det visar att det inte längre finns något liv kvar att leva. Det har dött ut. Allt har blivit jobb, jobb, jobb. Själva livet är faktiskt utrotningshotat. Det är förbannelsen. Vi får jobba tills vi dör. Och Alf Svensson, kristdemokraten, är i själva verket den onda dockan utan själ. Klart att han skiter i familjen, klart att han jobbar ihjäl sig. Men så otroligt hjärntvättat det är.
Är Gränna verkligen så hemskt på ålderns höst för en gammal politiker? Finns där inget att hitta på vid Vätterns smaragdgröna kust?
Fotnot 1: Marit Paulsen är också över 70.
Fotnot 2: Lars Leijonborg avgår i dag och avsäger sig alla ytterligare uppdrag för att han ”vill göra något annat i livet”.
tisdag 9 juni 2009
En vanlig dag
En vanlig dag känns det som 75% av alla nyheter på webben är påhittade, fria fantasier eller halvsanningar. Vi börjar leva i den totala lögnen nu. Mytologin är snart sannare än verklighetsrapporteringen. Några exempel; ”Vickan är fil. kand.” = bluff. Hon har släppts igenom på nåder av universitetet i Uppsala. I själva verket klarade hon inte utbildningen. Hon är lika mycket fil. kand. som Sven Otto Littorin i regeringen med sin köpta amerikanska internetfejkexamen. ”Spenatpiller ska hjälpa bantare”; om spenat ger viktreducering, är det då inte bättre att börja äta spenat? ”Satsa på färg i sommar”, säger den gråklädda Ebba von Sydow om årstidens mode. ”Mördarsniglarna snart utrotade”; är det någon som verkligen tror på det? ”Varumärket Sverige på väg utför”; halvsanning. ”Vulkanutbrott i Kina ledde till massdöd”; tidigare har de hävdat att det var en komet som var orsaken. Och så mal det på. Lögner blandas med trams. Det är inte helt lätt att vara nyhetskonsument i dessa tider.
Köp av SEB A-aktier tror jag kan vara en bra affär just nu. De står i drygt 30 kronor. Toppnoteringen 2007 var 226 kronor och vi kan nog på några års sikt vänta oss ganska kraftiga ökningar i denna aktie. Under bankkrisen 1992 när SEB A stod som lägst var den värd ca 20 kronor, så det är historiskt extremt låga nivåer för tillfället.
Ännu ett svenskt jordskalv. Denna gång i Linköpingstrakten. Mycket ovanligt säger seismologerna. Vi lever som sagt i väldigt extrema tider, och då börjar det också hända extrema saker. Det är min konklusion.
Vi har också stora problem med råttor i de svenska städerna. Är det då klokt att skjuta av 100 000 förvildade katter som jordbruksministern vill? Kommer inte råttproblemet att bli ännu större då? Vill han hellre se gigantiska gnagare springa omkring på gatorna än katter? Jag tror ministrarna får ta och tänka efter en gång till innan de osäkrar bössorna.
Jag läser att Céline Dion är den rikaste kvinnan i showbiz. Hon är god för en miljard. Det hörs inte så mycket om henne nu rent musikaliskt, men jag tror hon håller på att köpa sig ett hockeylag i Kanada. Det blir hennes nya hobby. She´s running for the money and the flesh. And that´s called love for the workers in songs.
Kvällstidningarna skriker ut att nu kommer skatteåterbäringen, den första positiva nyheten det här året. Det kanske inte blir fler heller, vi får väl se.
”Zlatan är ingen smart spelare”, menar Pelé. Men Lennart Johansson började storgråta när Ibra fick journalisternas stora pris innan matchen mot Danmark på Råsunda. Mardrömmen. Sverige förlorade tungt, både Zlatan och Henke gjorde bort sig och missade givna lägen. Sedan kom det verkliga sorgebeskedet; Henkes brorsa hade tagit livet av sig. En dubbelchock och en ödesdag för Henrik Larsson den 6:e juni 2009. Det är kul att vara sportstjärna i framgång, men det är inte lika kul i motgång, det vet gudarna.
Samma dag spelar Bruce and The E-street band på Stadion. Hela tillställningen är som en biltvätt. ”Vi levererar i alla väder precis som posten”, hävdar Bruce. ”Dåligt väder gör oss ännu bättre”, påstår han. Men i Sundsvallstidningen låter det annorlunda; ”Tyvärr, inte ens Springsteen kunde övervinna vädrets makter. Regnet spolade bort magin”.
Dagen efter är det EU-val. Ett val där alla utom piraterna och Marit Paulsen känner sig som förlorare. Sju miljoner ska rösta fram arton personer, det är klart att de flesta blir besvikna och känner sig överkörda. Det vore skillnad om vi fick skicka 200 ledamöter som Tyskland. Då skulle alla känna sig som vinnare. Nej, Sverige är en lilleputt bland jättar därnere. Vi har arton platser av drygt sju hundra. Vi har egentligen inget där att göra, med tanke på vårt ringa inflytande. Kalaset kommer bara att kosta oss en massa pengar och vi kommer inte att få mycket tillbaka. Det är därför jag säger att det är ett skämt.
Om ca två veckor är det dags för Roskildefestival igen. Försäljningen har gått rekorddåligt i år (se där, ännu ett rekord) och bara 40 000 biljetter av 75 000 har sålts. Jag tror det står för en förtroendekris för hela musikindustrin. Folk har ingen lust längre att stå i dyn och applådera åt att miljonerna rinner in på ”stjärnornas” konton. Ett friskhetstecken. Det finns väl bättre saker man kan göra här i livet…
Michael Jackson har skrivit kontrakt på trettio spelningar i London i sommar. Det kommer att ta livet av honom. Redan innan de har börjat är han avmagrad och svårt cancersjuk. Det där åtagandet kommer han aldrig att fixa, men om han ändå gör det så blir det början till slutet för honom, det känner jag på mig.
Köldrekord för juni noteras i Västervik. Den 150-åriga tidigare bottennoteringen slogs med en tiondel. Den nya är -0,1 grader.
Visst lever vi i rekordtider.
Köp av SEB A-aktier tror jag kan vara en bra affär just nu. De står i drygt 30 kronor. Toppnoteringen 2007 var 226 kronor och vi kan nog på några års sikt vänta oss ganska kraftiga ökningar i denna aktie. Under bankkrisen 1992 när SEB A stod som lägst var den värd ca 20 kronor, så det är historiskt extremt låga nivåer för tillfället.
Ännu ett svenskt jordskalv. Denna gång i Linköpingstrakten. Mycket ovanligt säger seismologerna. Vi lever som sagt i väldigt extrema tider, och då börjar det också hända extrema saker. Det är min konklusion.
Vi har också stora problem med råttor i de svenska städerna. Är det då klokt att skjuta av 100 000 förvildade katter som jordbruksministern vill? Kommer inte råttproblemet att bli ännu större då? Vill han hellre se gigantiska gnagare springa omkring på gatorna än katter? Jag tror ministrarna får ta och tänka efter en gång till innan de osäkrar bössorna.
Jag läser att Céline Dion är den rikaste kvinnan i showbiz. Hon är god för en miljard. Det hörs inte så mycket om henne nu rent musikaliskt, men jag tror hon håller på att köpa sig ett hockeylag i Kanada. Det blir hennes nya hobby. She´s running for the money and the flesh. And that´s called love for the workers in songs.
Kvällstidningarna skriker ut att nu kommer skatteåterbäringen, den första positiva nyheten det här året. Det kanske inte blir fler heller, vi får väl se.
”Zlatan är ingen smart spelare”, menar Pelé. Men Lennart Johansson började storgråta när Ibra fick journalisternas stora pris innan matchen mot Danmark på Råsunda. Mardrömmen. Sverige förlorade tungt, både Zlatan och Henke gjorde bort sig och missade givna lägen. Sedan kom det verkliga sorgebeskedet; Henkes brorsa hade tagit livet av sig. En dubbelchock och en ödesdag för Henrik Larsson den 6:e juni 2009. Det är kul att vara sportstjärna i framgång, men det är inte lika kul i motgång, det vet gudarna.
Samma dag spelar Bruce and The E-street band på Stadion. Hela tillställningen är som en biltvätt. ”Vi levererar i alla väder precis som posten”, hävdar Bruce. ”Dåligt väder gör oss ännu bättre”, påstår han. Men i Sundsvallstidningen låter det annorlunda; ”Tyvärr, inte ens Springsteen kunde övervinna vädrets makter. Regnet spolade bort magin”.
Dagen efter är det EU-val. Ett val där alla utom piraterna och Marit Paulsen känner sig som förlorare. Sju miljoner ska rösta fram arton personer, det är klart att de flesta blir besvikna och känner sig överkörda. Det vore skillnad om vi fick skicka 200 ledamöter som Tyskland. Då skulle alla känna sig som vinnare. Nej, Sverige är en lilleputt bland jättar därnere. Vi har arton platser av drygt sju hundra. Vi har egentligen inget där att göra, med tanke på vårt ringa inflytande. Kalaset kommer bara att kosta oss en massa pengar och vi kommer inte att få mycket tillbaka. Det är därför jag säger att det är ett skämt.
Om ca två veckor är det dags för Roskildefestival igen. Försäljningen har gått rekorddåligt i år (se där, ännu ett rekord) och bara 40 000 biljetter av 75 000 har sålts. Jag tror det står för en förtroendekris för hela musikindustrin. Folk har ingen lust längre att stå i dyn och applådera åt att miljonerna rinner in på ”stjärnornas” konton. Ett friskhetstecken. Det finns väl bättre saker man kan göra här i livet…
Michael Jackson har skrivit kontrakt på trettio spelningar i London i sommar. Det kommer att ta livet av honom. Redan innan de har börjat är han avmagrad och svårt cancersjuk. Det där åtagandet kommer han aldrig att fixa, men om han ändå gör det så blir det början till slutet för honom, det känner jag på mig.
Köldrekord för juni noteras i Västervik. Den 150-åriga tidigare bottennoteringen slogs med en tiondel. Den nya är -0,1 grader.
Visst lever vi i rekordtider.
söndag 24 maj 2009
Prickskytten
Hans älskade fru hade varit den vackraste kvinnan i Köpenhamn. Sedan våldtogs hon av fyrtio berusade piketpoliser på en julfest, hamnade på psyk och kom aldrig tillbaka till verkligheten. Ingen av polismännen åtalades och själv blev han utfrusen och senare av med jobbet. De jävlarna hade tagit ifrån honom allt med sin lust och falskhet. Nu började han förstå de terrorister han själv hade bekämpat vid specialkommandot. Nu skulle samhället få betala det högsta pris som fanns; en justitieminister för ett justitiemord.
Han monterade ihop sitt schweiziska precisionsgevär Sig Sauer SSG-3000 med tillhörande mynningsstativ och ljuddämpare på hustaket på Sankt Pedersstraede, och lade sig bekvämt på mage och väntade.
Han monterade ihop sitt schweiziska precisionsgevär Sig Sauer SSG-3000 med tillhörande mynningsstativ och ljuddämpare på hustaket på Sankt Pedersstraede, och lade sig bekvämt på mage och väntade.
Det skulle inte dröja länge innan målet visade sig. En svart limousine gled upp på universitetsplanen och justitieminister Andreas Bergsen äntrade självsäkert talarstolen. Han började tala till folkmassorna och de förväntansfulla unga studenterna;
”Ni ska vara övertygade om att vår rättssäkerhet är god i Danmark, men vi låter oss ändå inte nöjas. Vi kommer att satsa på fler tungt beväpnade poliser och bygga ett stabilare samhälle för alla. Vi inom Venstre strävar efter fullkomlig trygghet.”
Jesper Knudsen kramade långsamt avtryckaren. Hårkorset pekade rätt på justitieministerns mun. Avståndet var 562 meter.
Bergsen fortsatte;
"Vi tolererar inga orättvisor och ingen rättsröta. Våra skickliga poliser och våra seriösa myndigheter garanterar medborgarnas säkerhe…"
Skottet brann av mitt i meningen. Hela käken slets av. Bakhuvudet exploderade och en formidabel blodfontän sköt ut från den ännu arbetande kroppspulsådern.
Det blev dödstyst. Sedan kom paniken. Alla började skrika som grisar inför slakt. En del kastade sig på marken, andra sökte springande skydd. Det blev ett fullständigt kaos, precis som Jesper Knudsen hade räknat med. Nu skulle han kunna dra sig tillbaka obehindrat.
Lugnt packade han ihop geväret i sin lilla svarta väska och firade ner sig från taket. På avstånd hördes sirener. Jesper gick avspänt till bilen som stod parkerad på andra sidan Örstedsparken. På den här sidan av Norre Voldgade visste ännu ingen vad som hade hänt och det var lätt att smälta in. Bilen gick igång och han körde hem utan bekymmer. Han visste att han inte lämnat ett spår efter sig. Han var hundra procent säker. Ett rent rutinuppdrag i jämförelse med jobben inom polisen. När han hällde upp första drinken i sitt vardagsrum och tände en Marlboro light, upplevde han en inre frid han inte känt på tio år. Han log lite för sig själv och slog på TV:n för att se på hysterin i direktsändning.
Livet kändes plötsligt skönt igen.
”Ni ska vara övertygade om att vår rättssäkerhet är god i Danmark, men vi låter oss ändå inte nöjas. Vi kommer att satsa på fler tungt beväpnade poliser och bygga ett stabilare samhälle för alla. Vi inom Venstre strävar efter fullkomlig trygghet.”
Jesper Knudsen kramade långsamt avtryckaren. Hårkorset pekade rätt på justitieministerns mun. Avståndet var 562 meter.
Bergsen fortsatte;
"Vi tolererar inga orättvisor och ingen rättsröta. Våra skickliga poliser och våra seriösa myndigheter garanterar medborgarnas säkerhe…"
Skottet brann av mitt i meningen. Hela käken slets av. Bakhuvudet exploderade och en formidabel blodfontän sköt ut från den ännu arbetande kroppspulsådern.
Det blev dödstyst. Sedan kom paniken. Alla började skrika som grisar inför slakt. En del kastade sig på marken, andra sökte springande skydd. Det blev ett fullständigt kaos, precis som Jesper Knudsen hade räknat med. Nu skulle han kunna dra sig tillbaka obehindrat.
Lugnt packade han ihop geväret i sin lilla svarta väska och firade ner sig från taket. På avstånd hördes sirener. Jesper gick avspänt till bilen som stod parkerad på andra sidan Örstedsparken. På den här sidan av Norre Voldgade visste ännu ingen vad som hade hänt och det var lätt att smälta in. Bilen gick igång och han körde hem utan bekymmer. Han visste att han inte lämnat ett spår efter sig. Han var hundra procent säker. Ett rent rutinuppdrag i jämförelse med jobben inom polisen. När han hällde upp första drinken i sitt vardagsrum och tände en Marlboro light, upplevde han en inre frid han inte känt på tio år. Han log lite för sig själv och slog på TV:n för att se på hysterin i direktsändning.
Livet kändes plötsligt skönt igen.
tisdag 19 maj 2009
Alla heter Pär
”Vem ska dra väderspyan i kväll?”
”Vad sägs om Pär?”
”Men vafan alla heter ju Pär.”
”Inte den nye fransmannen. Han heter Pierre.
”Men han har ju bara lärt sig två fraser på ett halvår; jag älskar dig och växlande molnighet.”
”Han får väl fokusera på den sistnämnda då; växlande molnighet i Götaland, växlande molnighet i Svealand och växlande molnighet i Norrland. Närmare än så kommer man inte det svenska skitvädret.”
”Ska vi inte satsa på Per istället? Han brukar ju köra onsdagar.”
”Nej, onsdagarna är Pereriks.”
”Visst sjutton! Men han börjar ju bli så schizzig nu med sina ständiga stilbyten. Där får vi passa oss.”
”Ja då återstår bara Per-Johan eller Pärra G. Jag tycker vi kör Pärra G i kväll. Hans nya slips var en succé senast. Jag fick 25 000 mejl efter sändning.”
”Bara han inte skiter på sig eller tappar rösten som han brukar göra.”
”Inte med nya slipsen på, då är han säkerheten själv.”
Okej, låt gå för Pärra G då. Vafan spelar det för roll när alla heter Pär?
”Vad sägs om Pär?”
”Men vafan alla heter ju Pär.”
”Inte den nye fransmannen. Han heter Pierre.
”Men han har ju bara lärt sig två fraser på ett halvår; jag älskar dig och växlande molnighet.”
”Han får väl fokusera på den sistnämnda då; växlande molnighet i Götaland, växlande molnighet i Svealand och växlande molnighet i Norrland. Närmare än så kommer man inte det svenska skitvädret.”
”Ska vi inte satsa på Per istället? Han brukar ju köra onsdagar.”
”Nej, onsdagarna är Pereriks.”
”Visst sjutton! Men han börjar ju bli så schizzig nu med sina ständiga stilbyten. Där får vi passa oss.”
”Ja då återstår bara Per-Johan eller Pärra G. Jag tycker vi kör Pärra G i kväll. Hans nya slips var en succé senast. Jag fick 25 000 mejl efter sändning.”
”Bara han inte skiter på sig eller tappar rösten som han brukar göra.”
”Inte med nya slipsen på, då är han säkerheten själv.”
Okej, låt gå för Pärra G då. Vafan spelar det för roll när alla heter Pär?
måndag 18 maj 2009
Noterat v.21
Fd fotbollsstjärnan Klas Ingesson, 40, har fått myelom, en form av leukemi. Det brukar medföra dödlighet inom fem år för de flesta drabbade. Att få myelom är lika med en dödsdom i princip. Det går inte att bota. Cancern är överallt, i hela kroppen. Ännu en stjärna som biter i gräset, vilket jag varit inne på tidigare här är vanligt . Då fick han inte mycket glädje av sina fotbollsmiljoner och sin fina gård, men sånt är livet.
Line Gertsen, nyhetsankare i DR, kollapsade i direktsändning av ”Avisen” i fredags kväll och fick bäras ut på bår för vidare transport till ”hospitalet”. En helt normal ung och frisk tjej på 36 år. Undrar om vi någonsin kommer att få reda på vad det var?
Det är väl mycket sådant här som kommer att komma framöver, när rekylen slår tillbaka för alla de som lever på lånad tid från himlen. Kollapser bland unga karriärmänniskor kommer ju mer och mer nu, och det beror på att de är så otroligt lurade på vad livet är. De har inte en susning om sanningen och då kan det bli så här tokigt. I fallet Line Gertsen ser jag för egen del bara en liten tjej som sålt sin själ för pengar, och i fredags kväll blev det tomt därinne. Ljuset slocknade för henne.
Avslöjande bilder i AB på två divor som inte ser kloka ut utan spackel i ansiktet; Charlotte Perelli och Mariah Carey. Dessa två ”vackra” kvinnor visar sig nu vara helt oigenkännliga utan sina masker. Där ser man ändå vad lite makeup kan göra för karriären.
Men det är inte de vackra ansiktena som styr oss, utan de verkligt ansiktslösa krafterna som lurar här och där, hävdar Jonas Gardell i dag i Sydsvenskan. ”De ansiktslösa styr pöbelsamhället”, lyder rubriken. Så aktarej för Hajen, Jonte...
Line Gertsen, nyhetsankare i DR, kollapsade i direktsändning av ”Avisen” i fredags kväll och fick bäras ut på bår för vidare transport till ”hospitalet”. En helt normal ung och frisk tjej på 36 år. Undrar om vi någonsin kommer att få reda på vad det var?
Det är väl mycket sådant här som kommer att komma framöver, när rekylen slår tillbaka för alla de som lever på lånad tid från himlen. Kollapser bland unga karriärmänniskor kommer ju mer och mer nu, och det beror på att de är så otroligt lurade på vad livet är. De har inte en susning om sanningen och då kan det bli så här tokigt. I fallet Line Gertsen ser jag för egen del bara en liten tjej som sålt sin själ för pengar, och i fredags kväll blev det tomt därinne. Ljuset slocknade för henne.
Avslöjande bilder i AB på två divor som inte ser kloka ut utan spackel i ansiktet; Charlotte Perelli och Mariah Carey. Dessa två ”vackra” kvinnor visar sig nu vara helt oigenkännliga utan sina masker. Där ser man ändå vad lite makeup kan göra för karriären.
Men det är inte de vackra ansiktena som styr oss, utan de verkligt ansiktslösa krafterna som lurar här och där, hävdar Jonas Gardell i dag i Sydsvenskan. ”De ansiktslösa styr pöbelsamhället”, lyder rubriken. Så aktarej för Hajen, Jonte...
onsdag 13 maj 2009
Den svenska kulturen är häpnadsväckande efterbliven
Det är inte mycket svensk kultur man går i gång på till en kopp te.
Jag vet nästan ingenting som fungerar från Sverige. Det är en själlös kultur utan insikter, känsla och talang. Svenskarna är inga kulturmänniskor, det är ett yxfolk kvar på vikingatiden.
Vi har fått för oss att vi är en kulturnation, men vi har inget eget som lyfter en millimeter över marken i nyktert tillstånd. Vi tror att vi är världens förnämsta kulturfolk, men vi äger ingenting värt sitt eget namn. Det enda svenskarna begriper sig på är maskiner.
Sverige är en kultur som är så efterbliven att det är fascinerande i sig. Men högmodet är det inget fel på. Det är grandiost.
Jag vet nästan ingenting som fungerar från Sverige. Det är en själlös kultur utan insikter, känsla och talang. Svenskarna är inga kulturmänniskor, det är ett yxfolk kvar på vikingatiden.
Vi har fått för oss att vi är en kulturnation, men vi har inget eget som lyfter en millimeter över marken i nyktert tillstånd. Vi tror att vi är världens förnämsta kulturfolk, men vi äger ingenting värt sitt eget namn. Det enda svenskarna begriper sig på är maskiner.
Sverige är en kultur som är så efterbliven att det är fascinerande i sig. Men högmodet är det inget fel på. Det är grandiost.
tisdag 12 maj 2009
Mer skit i maten
Nya rapporter om glasbitar och andra vassa föremål i maten.
Nu börjar det bli mystiskt. Ingen har något grepp om vad det här egentligen är, allra minst polisen.
För egen del börjar jag tro att det rör sig om någon form av övernaturlig spontanmaterialisering, ungefär som när vissa gurus materialiserar aska ur luften i Indien. Det här måste vara något ur den femte dimensionen, det går inte att få ihop pusslet annars. Det är en rekyl på grund av samhällets urspårning i cynismen, någon form av straff eller varningssignal riktad till det svenska folket. Än så länge går det väl att hantera, men det kan vara början på något större och ännu jävligare. Vi får börja se upp nu, så att vi inte vaknar i helvetet en morgon. För där lär man få skära tänder.
Eller vi kanske redan är där?
Nu börjar det bli mystiskt. Ingen har något grepp om vad det här egentligen är, allra minst polisen.
För egen del börjar jag tro att det rör sig om någon form av övernaturlig spontanmaterialisering, ungefär som när vissa gurus materialiserar aska ur luften i Indien. Det här måste vara något ur den femte dimensionen, det går inte att få ihop pusslet annars. Det är en rekyl på grund av samhällets urspårning i cynismen, någon form av straff eller varningssignal riktad till det svenska folket. Än så länge går det väl att hantera, men det kan vara början på något större och ännu jävligare. Vi får börja se upp nu, så att vi inte vaknar i helvetet en morgon. För där lär man få skära tänder.
Eller vi kanske redan är där?
torsdag 7 maj 2009
Livslögnen
Det är vanligt att man snackar om ”livslögnen” hit och dit i olika sammanhang, men börjar man leta efter en klar definition på begreppet verkar det som ingen egentligen vet vad det betyder. Men uttrycket kan syfta på olika saker. Det kan handla om diskrepansen mellan en vacker fasad och en kaotisk insida som i Ibsens Ett dockhem. Det är en form av livslögn. Eller det kan syfta på att ständigt lyda samhällsmaskineriet trots att man egentligen inte vill. Det är en annan form av livslögn. Och det kan vara att ha hög status trots att man känner sig jätteliten privat. För livslögnen är osynlig. Bara ett tränat öga kan se den. Den som ljuger för sig själv vet oftast inte ens om det. Inte förrän krisen slår till på allvar och man tvingas slå upp ögonen mot sin vilja. Hela det rationella samhällsbygget är förresten en lögn i sig självt, därför är det lätt att hamna i livslögnens osynliga klor. För de har en tendens att vilja ljuga för oss från vaggan till graven. Normalitetstron är en livslögn. Det funkar inte att komma hel genom livet om man går in för att alltid vara normal. Vetenskapstron är en annan livslögn, för vetenskapen vet ju inte ens varför vi i själva verket existerar, och hur ska den då kunna förse oss med karta och kompass? Nej det kan den inte göra, och det är bland annat därför den inte kan hjälpa alla dessa miljoner överviktiga i vår värld. Felet är att vetenskapen utgår strikt från en förnuftig modell, medan människor vanligtvis drivs av irrationella motiv. Det är där vetenskapen går bet. Våra målsättningar är sällan rationella, de ligger på ett helt annat plan. Därför måste vi gå bortom förnuftstron om vi ska förstå livet, då blir vi genast sannare.
Alla förenklade modeller av livet är oftast livslögner, för tillvaron är komplicerad och mystisk till sin natur. Det är en klassisk livslögn i västvärlden att försöka skildra livet som simplare än vad det egentligen är. Det är rent ljug.
Alla förenklade modeller av livet är oftast livslögner, för tillvaron är komplicerad och mystisk till sin natur. Det är en klassisk livslögn i västvärlden att försöka skildra livet som simplare än vad det egentligen är. Det är rent ljug.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
