 |
| Gud så pittoreskt! |
Kvinnor har historiskt ansetts som irrationella och styrda
av sina känslor, till skillnad då mot de mer förnuftigt försupna männen. Anna
Brolin svischar in i studion som en fjällvind i isblått fodral. Ingen hör nå’t,
ingen ser, jag står på mina knän och ber: Änne, köm häm tä Lapönia igän!
Man pratar om Astra, när man borde prata Aniara. Med förnuftet ska vi segra
över Guds straffdom. Har vi tänkt oss.
Fänns dä enge Aniörevaccen fö öss i Lapönia?
Maratondansen och
lagerkransen, dödsdansen och gravkransen. Stefan Löfven står i riksdagen
och ser rejält mosig ut efter den senaste tidens kritik och påhopp. Ögonen är
svarta. Svarta som svarta hål. När en extremt välklädd Ebba Busch kliver fram
med sträng uppsyn, ser hon ut som åklagaren i himlen. Nu ska det bli räfst och
rättarting för Löfven, är tanken. Det är så kosmiskt alltihop att jag själv
blir rädd framför tv:n i fjällstugan. Jag har aldrig sett något liknande i hela
mitt liv, inte ens i Dramatens Shakespeareuppsättningar. Nerverna dallrar i
hela i Sverige.
Tillbaka till studion.
Hoten från främmande makt ökar, knorrar SÄPO. Ja, precis.
Men inte bara det; vi är attackerade från alla håll, vi kan inte längre lita på
någon eller något, inte Indien heller egentligen, nej, inte ens Herren Gud vår
skapare. Sverige är under massiv attack. Hare Krishnarörelsen menar att vi är
inne i en stor Kali-yuga nu. Dödsgudinnans tidsålder. Och då sjunger alla så
här:
Hare Krishna, Hare Krishna,
Krishna Krishna, Hare Hare,
Hare Rama, Hare Rama,
Rama Rama, Hare Hare
Så länge vi identifierar oss med våra kroppar och inte våra
själar, återföds vi gång på gång i enlighet med vår karma. Det är vad indierna
kallar det eviga kretsloppet: samsara.
Sverige är inte Indien. Sverige är Indien.
Ner, ner, ner, ner nerför backen ner.
Hur rycker man upp sig i Lappland?
Med en snus och en snaps?
Pröbably.
Nya snabbtåget. Gällivare-Stockholm på 45 minuter.
Man kan lita på teknikens under.
Lappen försvann, kan någon säga hur? Av Näcken blev han
tagen, och ned i älven dragen. Han flyter aldrig opp, försvunnen är hans kropp.
Vart tog den stygga lilla loppan vägen? Ingen som vet, ingen
som vet. Han lämnade i alla fall fjället, så mycket vet vi. I övrigt är vi
förtegna.
For ätt leckas söm köpitelist möste dö selje nögen förm åv
pess äller sket tä fölk. Män skö vere mödväten öm’et. Menskor ä köpröfäger å nätören.
Konstaterar lappen
efter ett halvår i Tjöckhölm.
Nö tär jeg fråm händkleveret å kor ä gemmeltjö. Dense
mä döcke män dö er önger, nö do bler gemmel bler do so tönger.
Är det någon som minns Amanda Jensen? Marie Picasso? Agnes?
Vilka har du sugit av då för att nå toppen? Bert Karlsson och Max Martin? Och sen står du där och sjunger om kärlek och kallas folkets hopp. Fy bubblan för alla dessa lika fagra som falska sångfåglar.
