 |
| En välklädd man i kavaj läser blaskan. |
Till stor del har automatiseringen av näringslivet och samhället frigjort befolkningen från ”hederligt kroppsarbete”. I brist på riktig
sysselsättning blir då de moderna europeiska länderna psykologiserande ”snackkulturer”
där allt ska ältas och ältas i det oändliga. Man spelar ett spel kring språket
med debatt, argumentation och intriger. Men man ska vara medveten om att den
showen sällan leder oss framåt i utvecklingen. Men något ska vi hålla på med.
Därför måste man behärska det svenska språket och tänkandet
idag. Det är jätteviktigt.
Men kroppen måste du också ha.
Inom finkulturens sfär, t.ex. SvD:s Östermalmsvärld, räknas författarna som de mest högtstående samhällsmedborgarna. Det är de som har världsvanan, intelligensen och tänkandet.
Men bland det enkla folket är idrottsmännen och modellerna
de största hjältarna och hjältinnorna.
I dessa lager utgår man som alltid historiskt från att ”the
body still knows best”.
Och exemplet Zlatan visar att man inte alltid behöver tänka helt
rätt. Man kan bli stor ändå. Och tjäna stora pengar dessutom. Men som Zlatan
själv erkänner: ”Alltid när jag planerar går det åt helvete”.
Ulf Lundell är ju vår bästa författare.
Men Jan Guillou har bästa framtoningen.
Där kom en passning från solen.
Ljuset bröt igenom.
Att vara politiskt korrekt, eller rättare sagt se politiskt korrekt ut, är ett bra sätt att bli tagen på allvar. Det fungerar nästan alltid. Då slipper man bli utskrattad som Lundell blev hos Skavlan. I den intervjun försökte han utmana föreställningarna. Gör man det brukar det alltid bli problem. Ifrågasätter man konventionerna, kommer de att ifrågasätta dig. Därför ska man i känsliga lägen i regel spela med. Sanningen kan man alltid ta privat, när man skriver till exempel.
Som Nobelpristagaren Isaac Bashevis Singer sa; den du är när du talar är inte samma person som den som skriver.
Där dyker Lena Endre upp i Malou efter tio. Den kvinnan kan föra sig. Hon gör ett mycket gott intryck. Drottninglik. Men hon har däremot fel i det hon säger. Inte om kulturen, men om klimatet.
Sedan följer Filosofiska rummet där man frågar sig ”Vad är sanning?”.
Ja, en sanning är att vi alla ska åldras och till sist dö.
Men det är en grundsanning.
Sedan har vi de högre sanningarna. De fördolda sanningarna
om livet. Eller som man säger inom religionen: den yttersta sanningen.
Till exempel skulle många kvinnor vilja veta hemligheten bakom evig ungdom och evig skönhet. Men av någon anledning vill inte gudarna avslöja just den sanningen för de jordiska kvinnorna. Då skulle de bli för högmodiga och kaxiga. Men jag såg en svensk kvinna i Expressen i går som var 57, men strålade som en 25-åring. Henne borde ni prata med. Hon måste veta något om det här.
”Han kom till rätten i Armanikostym, ljög domaren rätt upp i
ansiktet och gick fri.” Citat från Dr Phil.
Ja, precis så ligger det till. Man lyssnar inte längre till budskapet.
Man tror på den som ser rätt ut.
