Judisk pessimism

Jag har bestämt mig för att i sommar läsa en drös gamla Nobelpristagare som bara står och samlar damm i bokhyllorna. Jag börjar med Isaac Bashevis Singer (1902-1991) och hans Jacobys hus.

Det här är en bok som många kulturintresserade läste på 1980-talet. I dag säljs den för några kronor på loppisarna. Men Singers böcker står sig än. De är tidlösa. Och det intressanta är vad han vill säga oss om livet, grundbudskapet. För det här är en sann judisk intellektuell. En som tänkt till lite. Och jag måste säga att Jacobys hus är en kanonbok. Den utspelar sig bland den judiska populationen i trakterna kring Warszawa under andra hälften av 1800-talet, strax efter den polska revolutionen. Ni vet den där tiden när utvecklingen fullkomligen exploderar runt om i Europa. Judarnas nästan medeltida levnadsvanor konfronteras mot de nya framstegen, och det medför givetvis stor förvirring. Utvecklingen bidrar till att man börjar tappa tron på Gud och religionens sanningar. Det är berättelsens röda tråd.

Grundtonen i Jacobys hus är klassisk judisk pessimism. Det är jorden som förbannad jämmerdal där alla drabbas av hårda slag och motgångar. Det ligger sordin över varje människoöde i denna bok.Spriten är fördömd, pengarna är fördömda och kvinnorna är fördömda och ger bara bekymmer. Ja, allt är som fördömt i denna muralmålning. Inte undra på att judarna ännu väntar på sin Messias. Det är föga förvånande när man tar del av allt detta elände på 400 mycket tunga sidor. Du blir inte glad av den här boken, men du blir bra mycket klokare på livet.

De som verkar må bäst i 1800-talets Polen är de spränglärda rabbinerna som oavbrutet studerar Talmud och Toran. De som av fruktan för Gud knappt ens vågar beskåda naturens skönhet. De som dagligen brottas med sina tvivel och sina själar och hela tiden söker mer kunskap om livet och Gud, de klarar sig bäst i helvetet. Det är inte partymänniskorna som drar längsta strået i den här skildringen. Nej, alla som lever i och för världen blir dragna vid näsan.

Persongalleriet i Jacobys hus är väl på en 200 människor. Det betyder att en ny individ förs in i handlingen på varannan sida. Och alla är beskrivna med samma stora mänskliga värme och respekt. Jag kommer att tänka på att det här är ganska långt ifrån Lundells sätt att skriva, som bara fixerar sig vid de egna känslorna inför världen, så kallad introspektion.

Introspektion är i och för sig något fint och ofta mycket berikande för läsaren, men det kräver lite mer av en författare att måla ett helt förflutenhetens landskap. Inte många klarar av det. Så det är inte för inte Singer har kallats en ny Tolstoj eller en ny Dostojevskij. En värdig Nobelpristagare kort sagt.

Sanningen om Waterloo

Tros-satsen känner de flesta till här i Sverige. Det är den svenska kyrkan är byggd på sedan urminnes tid.

Men inte alla känner till sanningen om Abbas Waterloo som vann Eurovision Song Contest 1974.

The loo på engelska betyder dasset. Water-loo skulle alltså bli vattendasset eller WC:n.

Och det är ju så att toan blir de flestas öde här i livet precis som de sjunger, och det var väl därför låten blev så otroligt populär. Hela världen kunde känna igen sig i den mycket enkla symboliken. Ja man kan väl säga att hela tävlingen befinner sig på just - dassnivå. Det gällde i Brighton 1974 och det gäller även i dag i Oslo 2010. Men den som inte älskar dasset älskar inte livet, har det sagts.

Så mycket nöje i kväll!

Torskkroken

Nu är VM-loggan tillbaka på Carlsbergburkarna som alltid inför VM.

World Cup

2010

South Africa.

Fotboll och bärs, snacka om grabbigt. Kan det bli värre?

De aningslösas jul, grabbarnas jul men tyvärr också alla kvinnors blues.

För mig betyder det något annat än jul igen.

Det här är en torskgrej, en torskkrok för alla lurade stackars jävlar därute. Det här är infantilitet i kvadrat. Alla, till och med 100-åringarna, sugs in i samma svarta hål och alla blir fem år igen. Det är en magisk formel för att göra små lallande barn av bekymrade vuxna män.

Man gör sig till en skrikande pöbel precis som under gladiatorspelen i Rom eller massmötena i Nazityskland. Individen blir bara en lort i massan som får glömma sig själv och sina egna problem under några veckor. Hela tillställningen med stenrika, frustande Belgian Bleu-tjurar är en bluff. Det är en totalt anti-intellektuell show. Egentligen är det spelarna mot publiken, inte spelarna mot varandra som vi tror. De här satans broilerkillarna har alla allt att vinna på turneringen. Vi i publiken har allt att förlora på att delta i spektaklet.

Men visst är det snyggt gjort. Visst blir man sugen på att dras med. Men jag vet att man tjänar på att ställa sig vid sidan av.

En gång i tiden trodde idrotts-Sverige på Mats Wilander och Stefan Edberg. Nu ska vi tro på det här. Låt oss inte bli blåsta ännu en gång.

Johan Rylander i GP är inne på litet liknande tankar i sin aktuella TV-krönika.

Två placeringsvägar

Det finns i huvudsak två placeringsvägar för det långsiktiga sparandet. En offensiv och en defensiv väg.

Börsen är den offensiva placeringsvägen och den är beroende av positiva energier. För att börsen ska gå bra krävs en klarblå himmel utan störningar.

Obligationer och guld däremot går igång på negativa energier. Och när himlen är kolsvart och undergången känns nära, går de defensiva placeringarna alldeles utmärkt bra. I förra veckan när OMX-indexet föll tillbaka med 10 procent ökade guldet exakt lika mycket i värde. Så ser sambandet ut.

Fastighetsfonder brukar man säga är något mittemellan aktier och obligationer i sitt beteende på marknaden. Fastighetsfonder är en mycket bra defensiv placering över tid. De ger ungefär dubbelt så stor avkastning som obligationer ger.

Som jag tidigare påpekat har vi haft en mörk samhällstrend de senaste 20 åren. Det har varit ett rent helvete för de flesta. Alltså borde den försiktiga strategin ha lönat sig om mina antaganden är riktiga.

Och så här ser det ut:

Nordea Sverigefond har gett patetiska 1,7 % värdeökning den senaste tioårsperioden, medan bombsäkra SEB obligationsfond har gett hyggliga 60 %.

BlackRock World Gold Fund har det senaste decenniet gett ett plus på fantastiska 767 % och SEB Fastighetsfond har ökat med acceptabla 131 %.

SEB Europafond har minskat med 9 % på tio år. Nordamerikafonderna och Japanfonderna har minskat med ungefär 50 %, dvs till halva sitt ursprungliga värde. Det är ju skandalöst dåligt. Rena skojeriet faktiskt.

Det här visar att vi har haft en tuff helvetesperiod bakom oss. Det är då världens börser backar medan den försiktiga strategin fungerar perfekt.

Frågan är hur de närmaste tio åren kommer att bli. Svarta eller vita? Himmel eller helvete? Det måste man ha ett hum om innan man satsar sina pengar, annars kan kapitalmarknaden bli som att kasta pengarna i sjön.

Tillbaka till medeltiden

Vi är tillbaka på flagellanttågens tid – medeltiden. Jag märker på olika sätt att det gäller att plåga sig för Gud, att gissla sig, att ta på sig tagelskjortan. Det här ÄR faktiskt rena medeltiden som går i repris. Ingmar Bergman fick rätt i sin vision, det vill säga filmen Sjunde inseglet. Undergångsstämningar är åter aktuella och på tapeten. Vi ser åter den medeltida njutningslystnaden liksom den efterföljande tortyren när man festat till för mycket. Fjäsket för kungahuset har väl också cirka 800 år på nacken om jag inte misstar mig. Så ingenting har hänt. Vi är kvar där vi en gång började som nykristnad nation. Det är samma gamla story som vevas om och om igen. Medeltidens lagar och idéer lever kvar i det fördolda, gömmer sig under den moderna fasaden av glas, betong och stål.

Men hur är detta möjligt?

Har vi inte kommit nånvart på alla dessa år?

Saken är väl den att sanningen alltid är sanningen, den går inte att rationalisera bort. Det går bara att lura sig själv från tid till annan. Medeltidens människor tänkte förmodligen rätt och därför har deras system överlevt i allas vårt undermedvetna. Men för mig personligen börjar det gamla mentala vrakgodset att flyta upp till ytan igen i den process jag befinner mig i.

Och för mig är det uppenbart att våra förfäder hade mer rätt i sina föreställningar än den officiella sanningen i dag. Det är det som är så oerhört att komma på. För det här måste ju också vara en bidragande orsak till varför så många mår så dåligt nuförtiden. Nämligen att vi lever på en lögn. Då skär det sig i själen med tiden.

Och när man väl har detta klart för sig så förstår man ju varför det ännu gör så förbannat ont att leva i den moderna välfärden. Den självklara medeltida smärtan har överlevt trots vår nyvunna lyx. Och det är väl naturligt. Människan är fortfarande den samma. Tillvaron är fortfarande densamma, bara i en ny skepnad. Så varför skulle det göra mindre ont nu än då? Det vore ju orimligt. Vi är fortfarande underkastade samma gudomliga spelregler. Och det enorma smörgåsbordet tillhör fortfarande djävulen och hans världsliga furstar på jorden.

Alla är numera bjudna till det stora gästabudet, men ju mer vi äter och dricker av den förbjudna och förgiftade frukten desto sämre mår vi.

Ändå kan vi inte låta bli att ta för oss.

Vi kan inte hejda oss, för allt är så lockande, så frestande gott och underbart här i världen.

Men det tränade ögat ser faran bakom hörnet likt de medeltida munkarna och nunnorna, och drar sig tillbaka från partyt innan det är försent.

Världen är i chock

Den här masspsykosen som skapar panik på börsen, den påminner om masspsykosen i Nazityskland. Men den här gången befinner vi oss inte på den politiska arenan, utan på den ekonomiska. Det handlar denna gång i första hand om pengar, men indirekt står hela nationers öden på spel. Det finns alltså klara likheter med 1930- och 40-talen då onda krafter skakade om världen. Det var ju otroligt nära att nassarna tog allting, hela jävla skiten. När nu allt skakar igen, hur ska det då gå för oss små stackare i Sverige? Det vet väl ingen, vi får väl helt enkelt vänta och se.

Men världen är i chock i dag efter den fasansfulla börsveckan. Det märks. I dag lördag känns det som rena undergångsstämningen därute. Vädret är skräckinjagande i sin dysterhet. Folk liksom experter är väl oroliga för vad som är på gång just nu. Oroade över sina besparingar och sin framtid. Alla tycks plötsligt ana det värsta tänkbara.

Själv är jag inte ett dugg orolig för Stockholmsbörsen. Jag tror att den kommer att hämta sig framöver, när paniken har lagt sig. Är man inne på aktiemarknaden får man som bekant ge det hela en tio-tjugo år. Det är den horisont man bör ha för en meningsfull avkastning.

Blir det mot förmodan den katastrof marknaden tycks tro på i sin framhallucinerade galenskap, kommer vi antagligen inte att behöva pengar längre. Då spelar det ingen roll vad vi än gör just nu.

Då får vi damma av stenyxorna igen och ta fram metspöna och tändstålen som på den gamla goda tiden.

Söndra och härska

Finns det egentligen några genier i dag?

Jag återvänder till den frågan.

Ulf Lundell?

Jean Michel Jarre?

Ja, båda två är naturligtvis två stora konstnärsgenier inom sina områden, men allt dom gör är inte genialiskt. De släpper riktigt dåliga grejer emellanåt, men de har också förmågan toucha det stora höga i sina bästa stunder. Och det är väl något som förenar alla konstnärer; mixen mellan toppar och dalar. Högt och lågt. Bra och dåligt om vartannat. Ingen trollar fram godbitar från himlen på beställning, utan det ligger ett hårt och metodiskt arbete bakom, vilket ibland kan gå ut över gnistan och inspirationen, och då blir konstverket tråkigt.

Nog om detta nu.

Det måste vara djävulen som söndrar och härskar i det här systemet och vänder människor mot varandra på grund av deras egoism och olika marknadsvärde. Då hjälps man inte åt, då försvarar man bara sitt eget, helt i linje med kapitalismens grundläggande idé. Det är därför vi mår så dåligt trots att vi har det så bra, vilket inte ens experterna fattar. Det har ju skrivits böcker i ämnet bland annat av Nisse Simonson. Jag tror att det är den här kapitalistiska ego- och tävlingsmentaliteten som äter upp oss inifrån. Vi är inte medmänniskor längre utan rena konkurrenter i racet därute. I det hopplösa rat racet som ingen kan vinna. Man måste nästan skratta åt eländet, hehe. För det här måste ju vara djävulens egen specialkomposition för att trycka ner folk i skiten. Det kan väl i rimlighetens namn inte vara Guds vilja att lyfta upp ett fåtal i skyn och trycka ner resten i dyn? Men det är ju där vi är, det är ju så systemet fungerar.

Alla på botten går omkring och hoppas på att turen ska vända en dag och att de någon gång ska lyckas riktigt stort. Men det blir sällan så. Man hinner ha ihjäl varandra innan den dagen kommer. Det vi har i dag är ju nästan värre än det gamla nazityskland, för där hade de ju något gemensamt att kämpa för och tro på. I dagens Sverige är splittringen nästan total och vanliga hederliga infödda svenskar som får fylla funktionen som förföljda judar, när ett litet fåtal samtidigt gottar sig och lever skyhögt. Och hela etablissemanget sviker oss i sin egenskap av Klubb för ständiga ryggkliare som ger varandra medalj på medalj, utan att det någonsin görs något som verkligen förbättrar samhället.

Ulf Lundell har dock aldrig fått någon officiell medalj konstigt nog.

Vad kan det bero på?

Är han möjligen för farlig för den rådande ordningen?

Men vad, vem eller vilka är det som bestämmer vår världsbild i dagens samhälle?

Bibeln? MTV? SVT? DN? Aftonbladet?

Vad tror det internationaliserade samfundet på just nu?

Ingenting som är sant i alla fall, så mycket kan jag säga. En härva av lögner dominerar vår samtid. It´s the big confusion.

Självklart är det media som styr och likriktar oss varje dag.

Vi tror på det som händer, vi tror på nyhetsflödet som en sanning, men vi vet i allmänhet inte varför det som sker verkligen sker.

Där har vi lite att ta tag i och jobba med.

För den som har makten bestämmer själv vad som är sant och falskt samt alla befintliga spelregler.

Den som har makten bestämmer hela världsbilden själv.

Den som har makten behöver inte bry sig om andras normer och tyckande.

Korven är beviset

Korven är beviset. Beviset på att ingenting är vad det ser ut att vara.

Nothing is what it seems.

Saker och ting är inte så oskyldiga som man tror som barn.

Korv är ju alla barns favorit men det är ju en fruktansvärd produkt egentligen. Det är rena skiten man stoppar i sig. Bara en massa likdelar och slakteriavfall.

Sanningen är väl att allt ser lite oskyldigare ut än vad det i själva verket är, precis som korven. Det är det som är korvsanningen och den gäller även för människor, särskilt då för outsiders och original. Där bedrar skenet verkligen. Som i fallet Burk-Curt.

Curt såg ut som en riktig lodis och luffare, men var trots det Skellefteås rikaste man, med guld, aktier och fastigheter. Där ser man vad som kan finnas under ytan på en man inte tror någonting om.

Finns det några genier kvar i Sverige och världen?, frågar sig SVT och bjuder in Karl-Ove Knausgård och Stig Larson för att reda ut begreppen. Det var en kul vinkel, den kändes fräsch. Det var ju det här jag skrev om på bloggen för ett drygt år sedan, men jag kunde inte komma på någon riktig storfräsare bland oss. Det är tunnsått med genier nuförtiden. Det är inga som utmärker sig, i alla fall inte i Sverige. Genitronen står ledig just nu för alla hugade som vill försöka sig på konststycket att förklara precis allting, hela tillvarons mysterier. Det grejar ingen just nu levande. Den som kommer närmast är väl i så fall Kjell Höglund. Han vågar tänka både stort, fritt och rätt. De som tänker mest rätt för övrigt, är väl de religiösa som verkligen kan sin bibel.

Men i det läget är det desto värre när den katolska kyrkan skakas av ännu en pedofiliskandal. En i raden. Hela organisationen verkar ha fallit i djävulens våld. Ingen i denna värld, vad det verkar, kan stå emot köttets frestelser när det väl kommer till kritan, och då hjälper det inte hur rätt man än tänker. Där har vi grundproblemet. Privates VD Berth Milton berättade en gång att det är i Vatikanens kiosker de säljer flest hårdporrtidningar i hela världen. De katolska prästerna har ju kravet på sig att leva i total avhållsamhet och celibat, men de klarar helt enkelt inte av den uppgiften, det visar sig ju gång på gång. Och tyvärr för dem så är faktiskt sexbiten det som Gud prioriterar som den allvarligaste synden. Precis som många religiösa har hävdat i historien, är det sexdriften det handlar om att få bukt med för egen del. Det är där man ska börja, det man ska ta tag i först.

Korven är som sagt beviset. Beviset på att det som smakar jävligt gott inte alltid är så nyttigt för en.

Pröva en vegokorv nästa gång.

Vi vill härifrån

Vad gör alla människor på denna förbannade planet när här inget finns att göra?

Dom sitter av tid.

They´re just doin´ time in this fuckin prison.

Och i själva verket tror jag att alla vill härifrån.

Att vara född är en nitlott från början till slut. I grunden är det så även om det döljs för oss bakom en rad tjusiga bländverk.

För att trivas på jorden måste du vara lite dum i huvudet så att du kan engagera dig i något riktigt meningslöst. Som att samla på frimärken. Som att spela golf eller innebandy. Som att gilla Körslaget. Som att vara med och rösta i melodifestivalen. Som att digga Idol. Som att gå ut med hunden. Som att samla på skalbaggar.

Vi måste på något sätt hålla oss sysselsatta så att vi kan glömma att vi innerst inne vill tillbaka till himlen. Så att vi kan glömma att vi inte trivs på jorden.

Att det ligger till så kommer man på efter ett tag i livet när de ekonomiska dörrarna börjar stängas omkring en och man upptäcker att man sitter fast i tillvaron som i ett skruvstäd. Då måste man många gånger ta till flaskan för att kunna känna sig fri som i ungdomen igen.

Nej, antingen ska man vara korkad för att överleva eller så jädrigt smart så att man kan bryta sig loss på allvar. För vi är hitlurade av djävulen. Vi borde inte vara här alls. Vi kommer bara att få lida pin. Så slutar det för alla människor och det är ingen slump.

Skulle man släppa den aktiva dödshjälpen fri skulle till slut alla välja den utvägen, för det är ju enklaste sättet att lösa den jordiska problematiken och komma ifrån sin smärta.

En del vill inte bara bort från jorden, de vill till och med komma ur sitt eget skinn. Jag tänker på alla dem som lägger sig under kniven för att fixa läppar och bröst och tror att deras inre ångest och självdestruktivitet ska trollas bort av en simpel skönhetsoperation.

En del säger att Demiurgen har fångat in våra himmelska själar i rymden och placerat dem i köttets stinkande bojor.

Själv påstår jag att hela jorden är ett förtäckt kosmiskt fängelse för kriminella själar, där gudarna leker med våra liv hela vägen utan att vi ens märker det.

Vi måste först sona våra existentiella brott, först därefter kan vi bli fria.

Vad fan är det för skit i luften på lördagar?

Polarna Kenny, 43, och Roffe, 47, Sveriges absolut mest olicensierade filosofer, sitter kvar på parkbänken vid järnvägsstationen i Norrköping där vi lämnade dem sist och groggar på.

Kenny: ”Jag har tänkt på en annan grej också förutom knegandet; vad fan det är för jävla skit i luften på lördagar. Det går ju knappt att andas”

Roffe: ”Jag tycker det känns som efter Tjernobyl ungefär. En jädrans massa bequerel som fladdrar omkring. Det måste vara SKB som dumpar kärnavfall nånstans i Kolmården.”

Kenny: ”Eller så är det alla helglediga som går omkring och fjärtar hela dan.”

Roffe: ”Man skulle i alla fall ha gasmask på sig.”

Kenny: ”Helt klart. Det är som någon dimma, en konstig stank. Jag blir alldeles matt. Vad fan kan det vara?”

Roffe: ”Alla miljoner helgknull som hyvlas av skulle kunna ge en viss stank av kön över stan. Där har du min mest aktuella teori.”

Kenny: ”Jag tror nog trots allt mer på gammastrålning, som efter ett reaktorhaveri. Varenda helg likadant. Eller så kan man säga att det påminner om när pesten drog in 1350 eller vad det var, det är den näst bästa liknelse jag kan komma på.”

Roffe: "Ja, det är knappt man tar sig igenom. I alla fall inte utan en grogg. Sedan slår man på sin TV för att få uppleva lite äkta lördagssvennemys men man blir nästan galen på all skit de visar."

Kenny: ”Jag hörde om en kille i Vilbergen som fick spel i ett sånt läge och slängde ut TV:n från nionde våningen. En trettitvåtums tjockwidescreen på sextio kilo, den träffade en gammal kärring i huvudet som dog på direkten. Han fick livstid på kåken."

Roffe: ”Stackars jävel.”

Kenny: ”Ja, det är mycket psychogrejer överallt just nu. Jag vet inte vad det är med folk. Dom är så vridna så att allt spårar ur, till och med vädret och luften vi andas.”

Roffe: ”Och den här jävla dimman sträcker väl sig ända från Peking till Oslo. Är folk verkligen galna överallt?"

Kenny: ”Det kan du ge dig fan på att dom är grabben. Hörde du inte om den där flygkraschen i Smolensk i morse där hela den polska regeringen strök med. Där var det också nån satans dimma i luften.”

Roffe: ”Man är ju inte förvånad att det sker en sån här dag.”

Kenny: ”Nej, det är ju pestlördag. När skulle det annars ske?”

Roffe: ”Man får passa sig.”

Kenny: ” VI får passa OSS. Det är bättre uttryckt.”

Roffe: ” Tror du att det är undergången?”

Kenny: ”DEN undergången?”

Roffe: ”Ja, DEN undergången. Den folk har pratat om i tusentals år.”

Kenny: ”Jag ska berätta en sak för dig gosse som jag inte har berättat för nån. Hemma har jag en jättepärm med en massa konstiga klipp som alla pekar åt samma håll. Du ska få se den. Och du kommer att smälla av. Du kommer inte att tro dina egna ögon, så konstigt är det. Det är något stort på gång därute. Något så stort och kusligt att ingen ser det. Bara en och annan knäppgök som du och jag."

Roffe: ”Låter förbannat ruggigt det där du. Bäst att ta sig en bärs till medans man kan. Nejmen så skål på dig olycksbroder! Ska du se matchen i kväll förresten?"

Kenny: ”Menar du El Clásico i Ankeborg i Disneyland? Skulle nog inte tro det. Men skål ändå min vän…”