Det svenska undret 1850-1900

Från 1809 börjar en lång fredstid i Europa, bortsett från några mindre konflikter som exempelvis Krimkriget på 1850-talet. Fredsperioden blev enastående i vår historia. I vida kretsar började krig betraktas som något man inte längre behövde bry sig om eller ens räkna med. Därför har många kallat 1800-talet för en tråkig tid, men lugnet kom att bli gynnsamt för tänkandet och för den andliga, filosofiska, ekonomiska, samhälleliga och vetenskapliga utvecklingen.

På Londonmässan 1851 hade svensk industri nästan ingenting att visa upp. På Stockholmsutställningen 1897 var Sverige plötsligt världsledande som industri och uppfinnarnation. Denna snabba utveckling under 1800-talets andra hälft brukar kallas det svenska undret. Vår BNP ökade mest i hela världen och Sverige utvecklades från U-land till I-land på bara några decennier. Snilleindustrierna som exempelvis SKF, Alfa Laval, AGA och LM Ericsson blev snabbt enorma exportsuccéer. Hela norden upplevde en enorm kulturell blomstringstid med bevingade namn som Ibsen, Björnson, Strindberg, Lagerlöf, Munch, Sibelius, Kierkegaard och Heidenstam.

1846 fick vi den betydelsefulla lagen om näringsfrihet, vilket nu innebar att medborgarna i mån av ekonomiska möjligheter kunde utöva vilket yrke som helst. Detta blev särskilt viktigt för kvinnans frigörelse. Men först 1884 blev ogifta kvinnor myndigförklarade och fick ta eget ansvar för sin ekonomi.

Men med dagens mått mätt var det fortfarande fattigt förstås. För de flesta grovarbetare låg lönerna på existensminimum. Femtio procent av verkstadsarbetarna var inneboende runt sekelskiftet. Den andra halvan bodde i ettor. Så såg det ”befästa fattighuset” ut, som de nybildade Socialdemokraterna på den tiden kallade Sverige. Det rådde en extrem trångboddhet i städerna på den tiden och hygienen var ännu mycket dålig. Stockholms slott hade bara ett enda kar sägs det, och varmvattnet fick bäras över halva stan när Oscar II någon enstaka gång skulle ta sig ett bad.

Den gryende svenska arbetarrörelsen hämtade sina idéer från Karl Marx som nyss hade klivit fram på historiens arena. Hans tes om att statsorganen var redskap för den härskande klassen bevisades tydligt när Oscar II skickade kanonbåtar för att slå ner Sundsvallsstrejken 1879. Marx sa också att en arbetare inte har något fosterland. Därför var det tidiga SAP emot de skenande försvarsutgifterna.

1881 börjar skräddaren August Palm tala om socialdemokratins idéer som han snappat upp som gesäll i Tyskland. 1889 är han med och bildar det Socialdemokratiska Arbetarepartiet, SAP. SAP mötte hårt motstånd från myndigheterna som betraktade dem som samhällsfarliga trots att de var reformister. Flera av deras skrifter ledde till åtal. De tidiga socialdemokraterna förtegs, förlöjligades och undertrycktes i det då mycket konservativa samhällsklimatet. Men utvecklingen gick fort och snart var rollerna ombytta. 1920 bildade SAP sin första regering.

Partiets första stora stridsfråga kom att bli frågan om allmän och lika rösträtt oavsett inkomst. Man ska komma ihåg att runt 1900 var bara ca 10 procent av befolkningen röstberättigad. Kvinnor och fattiga räknades inte som fullvärdiga medborgare vid denna tid. 1921 fick vi kvinnlig rösträtt och först 1945 togs spärrarna för de allra fattigaste bort. Så vår allmänt hyllade demokrati har alltså inte så många år på nacken. Vi har nyss kommit ut i ljuset.

Så här skrev dåtidens lyriker n:o 1, Verner von Heidenstam, i Svenska Dagbladet 1899:

Så sant vi äga ett fädernesland

vi ärvde det alla lika

med samma rätt och med samma band

för både arma och rika

och därför vilja vi rösta fritt

som förr bland sköldar och bågar

Men icke vägas i köpmäns mitt

likt penningpåsar på vågar

Den känns fortfarande högaktuell.

Haitikatastrofen var en varning

OS i Vancouver inleds med en dödskrasch i rodel.

En symbolik i det förmodligen, som betyder att världen med sina lekar lever i någon slags livsfarlig fördömelse just nu. Det måste vara så, kan inte betyda något annat. Att det ligger en dödsskugga över spelen från dag ett.

Förmodligen finns det kopplingar till Haiti och vad som hände där. Det är för tidigt att börja lattja bara en månad senare. Det är respektlöst.

Haitikatastrofen var förmodligen ett varningstecken och en uppmaning att tänka om kring livet. Att börja ta saker och ting på allvar istället för att vara så ytliga. Haiti var en blixt av gudarnas vrede och en förvarning om vad som kan hända oss alla om vi inte lägger om vår materiella och fördummade livsstil snarast.

Två kuggar på en bänk

Två gamla polare i 45-årsåldern tar varsin bärs och diskuterar livet på en parkbänk:

"Fan vad tröstlöst det är att hålla på och jobba vecka ut och vecka in, år efter år, och aldrig få något tack för det. Aldrig få något svar på varför man håller på, aldrig hitta någon Gud, aldrig finna någon väg ut. 20-30 år i den totala lögnens ekorrhjul kan knäcka vem som helst, både kroppsligen och mentalt, eller hur?"

"Ja, du har helt rätt. Det är ett riktigt helvete i längden att planlöst knega och knega som Sisyfos och endast förtjäna sitt levebröd, men aldrig sin personliga frihet. Baxa den där förbannade stenen uppför backen och så rullar den ner igen. Vi kugghjul ska bara nätt och jämnt överleva så att vi kan fortsätta snurra i evigheters evighet, vi får absolut inte komma loss ur maskineriet. Så jävligt det är, vilken skit, vilken idioti, ett sådant slöseri med människoliv! Och det är väl därför folk blir galna. Samhället knäcker dem till slut. Antingen får man en kniv i ryggen av någon närstående eller så blir det full tilt poker hela vägen in i vårdsvängen."

"Vi är bara dumma knegare, fastlåsta kuggar som inte kan komma loss hur vi än vrider oss runt våra hjulaxlar."

"Sure grabben, vi är de dömda döende trälarna i den så kallade fria världen."

"Jag skulle vilja ha tag på den som hittade på hela skiten, det måste ha varit en riktigt elak jävel."

"Om du lyssnar riktigt noga kan du förmodligen höra honom skratta åt dig, polarn. Har du en cigg till förresten? Mina är slut."

Tidsmaskinen och författarmyten

Det verkar som en tidsmaskin gått i gång. Urgamla rekord slås på löpande band, och nu tänker jag framförallt på vädret, gudarnas vapen. SMHI kallar den isiga januarimånaden i Stockholmsområdet för sensationell, den saknar motstycke sedan 1829, trots allt snack om global uppvärmning. I dag ser vi apokalypssnöstormen med en meter snö i Washington som knäcker rekordet från 1922. I England fick vi i somras uppleva ett regnoväder som saknade motstycke på 1000 år. Så visst är vi inne I någon sorts tidsmaskin just nu. Det var ju som jag skrev på nyårsafton, att 2010 skulle bli ett skruvat år, och det ser vi väl redan vissa exempel på?

Därifrån till författarmyten. Man har en omedveten bild, gärna serverad av kvällspressen, att alla författare är miljonärer. Men så är det inte. De flesta har det tufft och lever på existensminimum helt utan skyddsnät. Tänk bara på de två ”kulturessen” Stig Larsson och Maja Lundgren som bor i ettor och verkligen får kämpa för brödfödan. Stig, som var otroligt inne på 1990-talet och ett tag fick smaka på det ljuva livet, blev senare under fem års tid ständigt totalsågad i pressen, framförallt i DN, sålde inga böcker, och blev nödgad att tigga mat från grannarna. Så illa kan det gå även för den bäste.

Det är klart att killen exploderar, är Åsa Beckman så förvånad som hon påstår?

Maja Lundgren i sin tur som skrev den kritikerrosade Myggor och tigrar sålde bara 12 000 ex, vilket väl skulle ge ungefär samma inkomst efter skatt som en som går på A-kassa. Och så har vi vår store Strindberg som mot slutet av sin levnad var totalt bankrutt och fick förlita sig på det svenska folkets goda vilja genom en nationell insamling.

De som de facto har lyckats i ekonomiskt avseende är några få som inte är representativa för skrået som helhet. De flesta får gå igenom helvetets alla kval i sin gärning, men det talas det tyst om i detta kulturfientliga samhälle. Kultur för Reinfeldt och hans sittande regering är Kalle Anka, Magnus Uggla, Grease, melodifestivalen och modevisningar. Det är den nivå vi befinner oss på till makthavarnas stora förtjusning.

Men från all denna ytlighet så tror jag att nästa modevåg kommer att bli ett riktigt djupt kunskapssökande om livet i sig självt. För ett riktigt svar, inte förförelsekonster, är vad vi egentligen vill ha.

Skrämmande medicinalhistoria

För inte så länge sedan sedan, i slutet av 1700-talet, åt man skit när man ville bli frisk. Grisskit eller barnskit, prästfett, ormfett, nermalda grodor och ben från döda eller till och med järnfilspån. Sådant rekommenderade apoteken och farmaceuterna på den tiden. Medicinerna under vår stora politiska frihetstid var rena häxbrygderna. En lära som hängde kvar från den mörka medeltiden, eller rent av ända från vår urtid. Först runt 1900 kom man på sjukdomarnas verkliga orsak: mikrobiologin med bakterier och virus. Det har vi mycket tysken Robert Koch att tacka för som fick Nobelpriset 1905. Ja, tyskarna är ju än i dag kända för sin renlighet och inom sjukvården var de alltså banbrytande. Men tänk att insikterna om våra sjukdomar kom så pass sent, det var något helt nytt för mig.

Då finns det nog mycket kvar för oss att upptäcka i tillvaron. Allt är inte kartlagt som vi tror. Det slår mig nu som en blixt från ovan.

I ca 4 miljoner år har människan funnits. I endast ca hundra år har vi haft ett hum om sjukdomsorsakerna. Det är verkligen fem sekunder i tolv, eller om man räknar matematiskt på det: två sekunder i tolv.

Ett virus är för övrigt 100 gånger mindre än en bakterie: 1/10 000 millimeter. Först på 1930-talet med de nya elektronmikroskopen kunde man börja studera dem. Det lustiga med virus är att de är mer döda än levande, de saknar helt ämnesomsättning.

Tänkvärd kulturell demokratisering

Så sent som för ca 300 år sedan, på 1700-talet, var det bara de allra rikaste i samhället som hade råd att ha egna bibliotek, typ adelsmän, biskopar och kungen själv. Och det var bara dessa grupper som hade råd att dricka det nya fina teet i salongerna. För folket var denna dryck då ännu tämligen okänd. Och gemene man ägde som regel bara två böcker; Lilla katekesen och psalmboken, det var den enda horisont allmänheten hade på den tiden. Lärdom och kunskap var något hyperexklusivt som överklassen helst ville behålla för sig själv.

För hundra år sedan, runt 1900, hade nästan ingen en egen musiksamling, eftersom grammofonen då var något helt nytt och för de flesta också något helt ouppnåeligt.

Går vi tillbaka femtio år i tiden, till 1960-talet, så hade bara TV-bolag, filmbolag och storregissörer möjlighet att ha egna filmarkiv. En privat filmsamling var en oerhörd lyx på den tiden.

I dagens samhälle kan i princip vem som helst bygga upp ett eget ”bibliotek”, fixa en enorm skivsamling till en billig penning och till detta även kunna unna sig ett helt videotek om man så önskar. Vilken utveckling! Det är ju sanslöst! Jag tror inte vi fattar hur bra vi har det, vilka möjligheter som ligger vidöppna för oss. Vi får sluta fjanta med innebandy, fotboll och poker och ta för oss av kunskapen istället. För kunskap är vad livet handlar om, och nu har vi ju vapen för en hel safari...

Livet handlar mycket om psykologi

Alla dem vi är avundsjuka på i dagens samhälle som nu lever i sus och dus, deras problem kommer att komma, för så fungerar det. Charles Bukowski hade rätt i sina spekulationer när han utfattig tänkte i de banorna i 1950-talets grymma och orättfärdiga USA.

Man tar inget materiellt med sig när man lämnar jordelivet, inte heller pengar. Men om själen har ett minne kan vi tänkas ta med oss vår kunskap vi förvärvat om livet. Alltså torde kunskapen och erfarenheten vara viktigast för oss och det vi borde värdera högst.

För livet handlar mycket om psykologi, hur man själv upplever det. Tillvarons problem är sällan något absolut i sig, utan mer en fråga om hur man tacklar dem. En del kan ju som bekant lägga all sin vakna tid åt att älta sin stora näsa eller sin stora häck eller något annat oväsentligt som inte för dem någon vart. Det är typexempel på psykologins makt över tillvaron när man börjar hänga upp sig på små energikrävande förtretligheter hela dagarna.

Frihet är ett sinnestillstånd, inte ett visst antal kronor på kontot. Det är lätt att förbise i villervallan.

Många invandrare som flytt övergrepp, förföljelse och krig, upplever Sverige som ett riktigt paradis, medan vi övermätta svenskar har en tendens att haka upp oss på baksidorna med välfärden. Ännu ett klassiskt exempel på psykologins makt över hur vi upplever tillvaron.

Vi infödda svenskar tvingas jaga starkare och starkare kickar för att kunna känna något alls. Ett bra sätt är att studera Sveriges historia. Där får man helvetesperspektiven man behöver för att bättre kunna uppskatta dagens samhälle. Historiskt sett har vi det naturligtvis bra. Många orättvisor består, men vi har alla blivit klart rikare mot förr.

I dag får man dessutom tro och tycka vad man vill. Det har inte alltid varit så. Under stormaktstidens strängt reglerade tro enligt konventikelplakatet kunde man få livstid i fästning för en oskyldig hemmaandakt. Den fattige men fromme studenten Leopold fick sitta 46 år på Bohus fästning tills han slutligen avled 1771. Hans enda brott var att han vurmade för Jesu återkomst.

Det står den moderna svensken fritt att tro på vad han vill, vilket är en verklig ynnest. Man kan om man har lust vörda de gamla fornnordiska asagudarna, eller Indiens hinduistiska devor, eller till och med djävulen om man är hågad där till. Under 1670-talets svenska häxprocesser hade man blivit bränd levande för den sakens skull och det är bara 340 år sedan.

Rent historiskt är alltså dagens religionsfrihet vår kanske förnämligaste tillgång, vilket vi har lite svårt att se och ta till oss. För om det finns en enda gud som är värd sitt namn, kan han rent teoretiskt också ta oss i hamn.

Det ska vi inte glömma bort.

Symboler i tiden

Peter Wahlbeck är med i Let´s dance av den enkla anledningen att han ser programmet som en slags symbolisk dödsdans; ”allt kommer att gå åt helvete ändå, det är lika bra att dansa med”.

En annan stark symbol är väl nedläggningen av SAAB, Sveriges traditionella kronjuvel inom industrin. Kanske till och med vårt industriella flaggskepp, med tanke på kompetensen inom SAAB Aero på försvarssidan. Och som ni vet går inte den divisionen så värst bra heller. Exporten av JAS har nästan helt uteblivit.

Det verkar i alla fall som SAAB är på väg till botten och frågan är om landet hinner hitta ut i ljuset igen efter denna smäll, eller om nationen följer med ner under ytan till en ny tillvaro på C-nivå?

Det kanske är Sverige det handlar om denna gång? Det kanske är vi som nu får gå ut på piratskeppets planka med en värja i ryggen? Det är ju så historien fungerar, vissa kulturer stagnerar, faller sedan tillbaka för att till sist gå under. För hur mår den svenska kulturen i stort? Var står den i dag i jämförelse med tidigare epoker?

Min första tanke är att den präglas mycket av ytlig popkultur. Snabbtillverkad och lättsmält som muzak ungefär. Deckare, dans, sex, poker, glittriga förföriska shower, massor av sprit och totospel. Inget djup, bara yta. Porrigt och kitschigt utan eftertanke och analys. Ingen vettig filosofi, ingen vettig religion. Ingen Gud. Bara den nya girigheten som härskar över oss alla. En kultur i det nya vilda västern.

En dag efter den oerhörda och fruktansvärda jordbävningskatastrofen i Haiti kallade Sydsvenskans chefredaktör till stort möte. Nu skulle man prata allvar minsann.

Och vad skulle då dryftas?

Hur man räddar Haiti, Sverige eller världen?

Nej, man hade specialinbjudit en supermodell för att berätta hur man stärker sitt personliga varumärke.

Nu tror jag ni vet vad en blue moon betyder, en klart lysande symbol i tiden.

En sak plågar oss

Det är en sak som plågar de flesta av oss, och det är att vi inte ÄR något. Att vi inte lyckats komma fram till en betydande position i samhället och uppfylla de förväntningar våra föräldrar en gång hade på oss. Men hur många ÄR något vi ser upp till i dagens Sverige? Chaffisarna? Sjuksköterskorna? De butiksanställda? Skogsarbetarna? Städarna? Eller kontorsråttorna? Nej, de som ÄR något är bara några hundra personer, en 300-400, som vi alla känner till och vilka har befästa namn och positioner och som erhåller all medial uppmärksamhet varje dag året om. Dessa 300-400 personer är den officiella tankesmedjan i samhället. Tror ni dom har rent mjöl i påsen och verkligen vill allas bästa för att driva samhället framåt? Jag tror inte det. Jag tror att de bara bevakar sina egna positioner på ett mycket reaktionärt sätt. De vill absolut inte att de progressiva krafterna ska komma loss igen på allvar.

Det är bara de press, radio och TV vill ska komma fram som kommer fram. De oförargliga som vet att föra sig och som säger rätt saker som tillfredsställer alla, både hög och låg. De som FÅR BLI något är bara en harmlös liten klick vars uppgift är att lägga ut ständiga rökridåer för massan så att folket inte kommer någon vart. Agitatorerna och provokatörerna får nästan inget utrymme alls, för de är farliga och jobbiga och hotar både den rådande makten, affärerna och annonsintäkterna. Hur gör man då för att lyckas om man trots allt vill göra ett försök mot alla odds? Då gäller det att hårdsatsa inom sitt eget smala kompetensområde för att kunna sticka ut i längden. Alla vet att elitidrottsmännen tränar kopiöst, och samma insats krävs inom alla områden där man vill gå framåt. Ska man bli författare gäller det att läsa mycket. Det finns ingen övre gräns om man vill ge järnet. Jan Guillou, Ulf Lundell och Göran Greider för att ta tre typexempel, är alla tre riktiga bokmalar. Det är en förutsättning för det jobbet.

Guillou brukar ju säga att på 200 böcker är det EN som är bra och det är ju så verkligheten fungerar. Det mesta som kommer fram är faktiskt skräp på ett eller annat sätt.

Man måste komma på det först, då blir det lite lättare. Sedan väljer man själv om man ska satsa på det där enda mästerverket, eller om man nöjer sig med att vara som alla andra.

Här kommer robotarna

Hittade i dag den spännande artikeln "Wenn Roboter den Menschen überflügeln" i Berliner Morgenpost. Teorierna, och även praktiken, matchar min profetia Spaceage 2125 rätt bra. Det handlar om den pågående robotutvecklingen i världen. Fräscha upp skoltyskan och läs och begrunda...

I övrigt planerar jag nu själv att plöja 3 000 sidor svensk historia för att få en bättre förståelse av dagens Sverige. Jag väljer för ändamålet Bonniers lexikon "Den svenska historien" i 15 band, som jag hittade begagnat på www.bokborsen.se till det facila priset 350 kr. Nypriset när den gavs ut 1992 var väl säkert en 5 000-6 000, så det går att göra fynd på nätet bland praktverken. Kan rekommenderas. Det kanske inte blir så många inlägg på ett tag medan jag gör min research, och just nu händer det ju inte så mycket på nyhetsfronten heller. Men som de vise säger; vi lär av historien, och jag återkommer med godbitar ur den så fort jag bara kan.