Från 1809 börjar en lång fredstid i Europa, bortsett från några mindre konflikter som exempelvis Krimkriget på 1850-talet. Fredsperioden blev enastående i vår historia. I vida kretsar började krig betraktas som något man inte längre behövde bry sig om eller ens räkna med. Därför har många kallat 1800-talet för en tråkig tid, men lugnet kom att bli gynnsamt för tänkandet och för den andliga, filosofiska, ekonomiska, samhälleliga och vetenskapliga utvecklingen.
På Londonmässan 1851 hade svensk industri nästan ingenting att visa upp. På Stockholmsutställningen 1897 var Sverige plötsligt världsledande som industri och uppfinnarnation. Denna snabba utveckling under 1800-talets andra hälft brukar kallas det svenska undret. Vår BNP ökade mest i hela världen och Sverige utvecklades från U-land till I-land på bara några decennier. Snilleindustrierna som exempelvis SKF, Alfa Laval, AGA och LM Ericsson blev snabbt enorma exportsuccéer. Hela norden upplevde en enorm kulturell blomstringstid med bevingade namn som Ibsen, Björnson, Strindberg, Lagerlöf, Munch, Sibelius, Kierkegaard och Heidenstam.
1846 fick vi den betydelsefulla lagen om näringsfrihet, vilket nu innebar att medborgarna i mån av ekonomiska möjligheter kunde utöva vilket yrke som helst. Detta blev särskilt viktigt för kvinnans frigörelse. Men först 1884 blev ogifta kvinnor myndigförklarade och fick ta eget ansvar för sin ekonomi.
Men med dagens mått mätt var det fortfarande fattigt förstås. För de flesta grovarbetare låg lönerna på existensminimum. Femtio procent av verkstadsarbetarna var inneboende runt sekelskiftet. Den andra halvan bodde i ettor. Så såg det ”befästa fattighuset” ut, som de nybildade Socialdemokraterna på den tiden kallade Sverige. Det rådde en extrem trångboddhet i städerna på den tiden och hygienen var ännu mycket dålig. Stockholms slott hade bara ett enda kar sägs det, och varmvattnet fick bäras över halva stan när Oscar II någon enstaka gång skulle ta sig ett bad.
Den gryende svenska arbetarrörelsen hämtade sina idéer från Karl Marx som nyss hade klivit fram på historiens arena. Hans tes om att statsorganen var redskap för den härskande klassen bevisades tydligt när Oscar II skickade kanonbåtar för att slå ner Sundsvallsstrejken 1879. Marx sa också att en arbetare inte har något fosterland. Därför var det tidiga SAP emot de skenande försvarsutgifterna.
1881 börjar skräddaren August Palm tala om socialdemokratins idéer som han snappat upp som gesäll i Tyskland. 1889 är han med och bildar det Socialdemokratiska Arbetarepartiet, SAP. SAP mötte hårt motstånd från myndigheterna som betraktade dem som samhällsfarliga trots att de var reformister. Flera av deras skrifter ledde till åtal. De tidiga socialdemokraterna förtegs, förlöjligades och undertrycktes i det då mycket konservativa samhällsklimatet. Men utvecklingen gick fort och snart var rollerna ombytta. 1920 bildade SAP sin första regering.
Partiets första stora stridsfråga kom att bli frågan om allmän och lika rösträtt oavsett inkomst. Man ska komma ihåg att runt 1900 var bara ca 10 procent av befolkningen röstberättigad. Kvinnor och fattiga räknades inte som fullvärdiga medborgare vid denna tid. 1921 fick vi kvinnlig rösträtt och först 1945 togs spärrarna för de allra fattigaste bort. Så vår allmänt hyllade demokrati har alltså inte så många år på nacken. Vi har nyss kommit ut i ljuset.
Så här skrev dåtidens lyriker n:o 1, Verner von Heidenstam, i Svenska Dagbladet 1899:
Så sant vi äga ett fädernesland
vi ärvde det alla lika
med samma rätt och med samma band
för både arma och rika
och därför vilja vi rösta fritt
som förr bland sköldar och bågar
Men icke vägas i köpmäns mitt
likt penningpåsar på vågar
