Peter Wahlbeck är med i Let´s dance av den enkla anledningen att han ser programmet som en slags symbolisk dödsdans; ”allt kommer att gå åt helvete ändå, det är lika bra att dansa med”.
En annan stark symbol är väl nedläggningen av SAAB, Sveriges traditionella kronjuvel inom industrin. Kanske till och med vårt industriella flaggskepp, med tanke på kompetensen inom SAAB Aero på försvarssidan. Och som ni vet går inte den divisionen så värst bra heller. Exporten av JAS har nästan helt uteblivit.
Det verkar i alla fall som SAAB är på väg till botten och frågan är om landet hinner hitta ut i ljuset igen efter denna smäll, eller om nationen följer med ner under ytan till en ny tillvaro på C-nivå?
Det kanske är Sverige det handlar om denna gång? Det kanske är vi som nu får gå ut på piratskeppets planka med en värja i ryggen? Det är ju så historien fungerar, vissa kulturer stagnerar, faller sedan tillbaka för att till sist gå under. För hur mår den svenska kulturen i stort? Var står den i dag i jämförelse med tidigare epoker?
Min första tanke är att den präglas mycket av ytlig popkultur. Snabbtillverkad och lättsmält som muzak ungefär. Deckare, dans, sex, poker, glittriga förföriska shower, massor av sprit och totospel. Inget djup, bara yta. Porrigt och kitschigt utan eftertanke och analys. Ingen vettig filosofi, ingen vettig religion. Ingen Gud. Bara den nya girigheten som härskar över oss alla. En kultur i det nya vilda västern.
En dag efter den oerhörda och fruktansvärda jordbävningskatastrofen i Haiti kallade Sydsvenskans chefredaktör till stort möte. Nu skulle man prata allvar minsann.
Och vad skulle då dryftas?
Hur man räddar Haiti, Sverige eller världen?
Nej, man hade specialinbjudit en supermodell för att berätta hur man stärker sitt personliga varumärke.
Nu tror jag ni vet vad en blue moon betyder, en klart lysande symbol i tiden.
