söndag 7 februari 2010

Två kuggar på en bänk


Två gamla polare i 45-årsåldern tar varsin bärs och diskuterar livet på en parkbänk:

"Fan vad tröstlöst det är att hålla på och jobba vecka ut och vecka in, år efter år, och aldrig få något tack för det. Aldrig få något svar på varför man håller på, aldrig hitta någon Gud, aldrig finna någon väg ut. 20-30 år i den totala lögnens ekorrhjul kan knäcka vem som helst, både kroppsligen och mentalt, eller hur?"

"Ja, du har helt rätt. Det är ett riktigt helvete i längden att planlöst knega och knega som Sisyfos och endast förtjäna sitt levebröd, men aldrig sin personliga frihet. Baxa den där förbannade stenen uppför backen och så rullar den ner igen. Vi kugghjul ska bara nätt och jämnt överleva så att vi kan fortsätta snurra i evigheters evighet, vi får absolut inte komma loss ur maskineriet. Så jävligt det är, vilken skit, vilken idioti, ett sådant slöseri med människoliv! Och det är väl därför folk blir galna. Samhället knäcker dem till slut. Antingen får man en kniv i ryggen av någon närstående eller så blir det full tilt poker hela vägen in i vårdsvängen."

"Vi är bara dumma knegare, fastlåsta kuggar som inte kan komma loss hur vi än vrider oss runt våra hjulaxlar."

"Sure grabben, vi är de dömda döende trälarna i den så kallade fria världen."

"Jag skulle vilja ha tag på den som hittade på hela skiten, det måste ha varit en riktigt elak jävel."

"Om du lyssnar riktigt noga kan du förmodligen höra honom skratta åt dig, polarn. Har du en cigg till förresten? Mina är slut."