Mediabojkott dag 12

Min idé är att bryta mig loss från konformismen i samhället och börja gå mina egna vägar genom livet. Försöka komma bort från likriktarna och bryta så många flockmönster jag kan.
Detta för att slå mig fri till slut.
Det gäller att skaffa sig information som ingen annan har från okända källor. Så okända som möjligt som gamla dammiga bortglömda böcker till exempel.
Här i västvärlden styrs all kunskap från samma håll det vill säga etablissemanget och den kunskapen är givetvis värdelös, annars skulle de aldrig släppa fram den.
Det folk man är livrädd för vill man såklart inte ge några nycklar till friheten, det säger sig självt.
Alltså gäller det att komma på egen kunskap som man är helt ensam om. Först då kan det bli något av värde för en själv.
Jag ska försöka utnyttja och utveckla all den unika information jag har och verkligen tro att det får effekt så småningom.
All media är ju egentligen likriktare som slår in samma gamla unkna budskap och fördomar i publiken gång på gång.
Den information etablissemanget ger folket är givetvis tänkt att tjäna pengar på och suga ut arbetarklassen ännu mer. Dom vill absolut inte att vi ska bli fria och herrar över våra egna liv.
Dom vill givetvis ha oss kvar som sina slavar i alla lägen. Det är ju bekvämast för dom.Alltså är ingenting dom däruppe säger till oss sant. All deras information har ett och samma mål, nämligen att manövrera in oss samma lätthanterliga fålla så att dom har oss under kontroll.

Vem får inte spader av spaderdam?

In på scenen kommer Hannah Graaf iförd svart spets-bh, svarta minimala spetstrosor och svarta spetsiga skor med en decimeter höga klackar.
”Hej allesammans! I natt tävlar vi för 100:e gången gillt enligt regeln; vem får inte spader av spaderdam? Och spaderdam är naturligtvis jag själv – Hannah Graaf! Hittills har ingen klarat testet men skulle kvällens tönt göra det vinner han prissumman på en miljon och en gratis natt på the House of the Rising Sun i New Orleans!”
En mansröst
”Nattens drottning är som vanligt mina damer och herrar….Hannah Graaf!
En applåd.
Hannah igen:
”Ni vet spelreglerna vid det här laget. Tönten får köra sitt nummer medan jag försöker egga honom med allt jag har. Får han stånd åker han ut med vattenkanonen, lyckas han hålla sig slak vinner han priset. Så enkelt är det…Kvällens hopplösa fall är Naken-Janne som ska visa oss ballongdansen och kanske hur välutrustad han är? Jag får se om jag kan få fart på hans maskineri!
En applåd för Naken-Janne, whooohie! ”
En applåd.
Ballongdansen börjar; da da da da da ni na, da da da da na ni na…
In dansar Janne med två ballonger. Det är något sorgligt över honom. Här har han sin sista chans att profitera på C-kändisskapet och äntligen tjäna sig en hacka, men det är som om han är slagen på förhand och han vet om det.
Han är chanslös mot Hannahs så att säga väldigt graafiska kurvor.
Janne dansar på, ballongerna skiftar plats.
Da da da da da ni na, da da da da ni na.
Hannah intar diverse poser framför Janne. Ställer sig på alla fyra och viker upp sina långa perfekta ben mot stjärten. Lägger sig på rygg och fläker ut benen åt båda håll.
Janne fortsätter sin sorgsna dans.
Än håller han sig slak.
Då ställer sig Hannah upp, drar ner behån och kör upp sina välformade tuttar i ansiktet på den lille pajasen som försöker dansa.
”Haru sugi på ett par sånahära perfekta grejer nångång, vadårå?, väser Hannah.
Då brister det för Naken-Janne. Han får fräs direkt och showen är över.
”Jaha där gick det för Janne, på med vattenkanonen grabbar, spola honom ren!”
Janne spolas av scenen som en liten vante.
Hannah skrattar.
”En applåd för Naken-Janne! Jaha, kära publik där såg vi ännu ett exempel på en stackare som inte hade en chans mot mina gudomliga behag. Nästa vecka gör vi gör ett nytt försök med en ny gäst, välkomna då!”
En mansröst
”Detta var Spaderdamshowen med Hannah Graaf, ge nattens drottning en applåd!”
En applåd.
Ljuset släcks.

Showen är slut.

Bakom scenen gråter Janne.

Mediabojkott dag 11

Släng ner tillräckligt mycket ingredienser i grytan och det blir ingenting till slut. Precis så funkar media. Man ser inte skogen för alla träd. Ingen vet längre vad livet går ut på. Vi är helt väck av all desinformation.
The truth is out there, men någon eller några vill inte att vi ska hitta den, dom ger oss en labyrint istället. Men ju äldre man blir desto fler mönster börjar man att se. Dagspressen det är likriktarna som får oss att smälta ihop till en konform massa härute, där alla tänker likadant, styrs av samma bilder och strävar efter samma enkelspåriga mål. Därför bör press, radio och TV undvikas om man vill komma någon vart med sig själv.
En viss sorts nyheter går alltid hem, det ser man på topplistorna. Det bevisar att vi härute tänker och känner likadant.
Olyckor och ond bråd död lockar de flesta läsare. Vi älskar när det går snett för våra medmänniskor och vi önskar nästan livet ur dom i vår frustration och maktlöshet.
Nyheternas onda bråda död fyller samma funktion som de offentliga avrättningarna gjorde på medeltiden. Vi kittlas lite. Döden är en show i dag precis som halshuggning var en show under franska revolutionen.
Det är så pressen fungerar. Innerst inne törstar vi alla efter blod för våra misslyckade liv. Någon måste få betala.
Men hur mycket utvecklas vi och hur långt kommer vi på det?
Egentligen?

"Galna hamburgersjukan"

Galna hamburgersjukan, den nya folksjukdomen, går i alla gårdar från smutsiga gränder och torp till all världens skinande presidentpalats och till och med Vita Huset. Det är helt bing bång. När en smitta är överallt, det är då det är dags att vaccinera sig.
När alla blir fast på någonting då vet man att läget är allvarligt och farligt.
Minns hur det gick för raketerna och folkaktierna Fermenta, Framfab och Ericsson för att dra en parallell till en annan masshysteri som gick åt helvete.
Det nya ”guldet” är alltid kattguld för att inte säga kattsand.
Varje kväll matas missbrukarna med mer tv-reklam för Macar och Whoppers som om de ännu inte vore sjuka nog och behövde infekteras lite till.
Det finns i dagens samhälle massor av hamburgerknarkare som steker biff redan klockan fem på morgonen och sedan fortsätter missbruket både till lunch och middag. Då är man på botten. Vanligt förekommande bland bönder exempelvis.
Galna hamburgersjukan börjar nu anta rent pandemiska proportioner och uppmärksammas även av smittskyddsinstitutet som upprättar hundratals beroendecentrum runt om i landet. Man hävdar från myndighetshåll att detta är värre än pesten 1340.
Maria burgerpoliklinik i Stockholm rapporterar om tungt missbruk ända ner i sjuårsåldern. Riktigt svåra fall som knappt går att bota. Hur ska detta sluta?
Den världsomfattande knarkindustrin med slaktade nermalda Heliga kor som främsta handelsvara börjar nu bli helt okontrollerbar…

Vad ska vi ta oss till?

Skymningen - sprickan mellan världarna

Skymning, min tid på dagen.
I dag dyker hela den lokala fladdermussvärmen upp och sätter sig på taket mitt emot.
Så många har de aldrig varit förr. Säkert fyra hundra. Nytt rekord. Sedan visar de något jag aldrig sett förut. Dom ser inte verkliga ut längre, utan mer som greve Draculas vampyrer i en skräckfilm.
Dom gör något på en helt sanslös nivå, något utöver verkligheten.
Dom höjer sig över kött och blod. Dom är en fantasi, en ren fantasi som i en film.
Oj, nu kom dom tillbaka!

Jag känner en iskyla i bröstet.
Det är makalöst och samtidigt skrämmande.
Det är som jag alltid har trott. Dom har mycket mer att ge än dom visat hittills.
Det har jag anat och misstänkt länge. Nu börjar jag fatta deras sanna nivå och natur.
Dom är helt makalösa. Dom övergår allt förstånd.
Dom ska jag lyssna på och följa, för dom har det. Dom har grejen. Häpnadsväckande. Någonting från en annan värld, en annan dimension, en annan verklighet.
Det där var någonting nytt. Det där gav mig något att fundera på.

Dom kör alltid sin grej i skymningen, det är väl därför dom är svarta.

Jag har alltid undrat varför.

När får jag följa med dom till andra sidan?

"Push on through to the other side", som the Doors sjöng.

Sedan kommer jag att försvinna utan att lämna ett spår efter mig och ingen kommer att fatta någonting.

Haha.

Tänk om vi lever i mikroprocessorhelvetet

Det är något hokus pokus med mikroprocessorer. Något lurt, något ont.
Det känner man om man börjar skärpa sina sinnen.
Det är som om de har någon form av egen intelligens, någon form av eget liv, ungefär som virus. Och dom är märkbart människofientliga.
Taskigt för oss, för nu är de överallt! I nästan varenda teknisk pryl gömmer dom sig, och vart och ett av de små liven har mer kraft än datorn som styrde den första månfärden.
Jag tror inte vi fattar riktigt vad vi gett oss in i.
En ren alienteknologi som har kapat oss rätt av.
Processoreländet började med digitaluren och miniräknarna runt 1975. Alla häpnade över dessa finurliga små ting. Ingen kunde dock drömma om vad som komma skulle. Hur stort det skulle bli. Det blev en lavin.
Men jag tror vi är inne på ett villospår där också, tyvärr.
Man skulle ta en helt analog dag någon gång – om det går?
Den gamla analoga tekniken var pålitligare och betydligt människovänligare. Den höll inte på med en massa trix, utan där var det man själv som bestämde. Analoga grejer kunde man alltid lita på, medan den digitala tekniken har en tendens att göra som den vill och göra en galen. Det är skillnaden.
The creeps have arrived, they´re in our homes.
Man skulle ta och processorsanera sitt hem och bli analogare än trä, bara för att uppleva skillnaden i ett slags modernt ”tillbaka till naturen”. Jag är rädd för att det är något riktigt sjukt med den här nya teknologin, som vi inte ser ännu. Bara anar då och då.
Jag är rädd för att all teknologi går in i våra själar och successivt avhumaniserar oss. Det är det som är den stora faran. Man märker det på kvinnorna som inte är riktigt kloka i dag.
”Det här var ett stolt land en gång, nu är det på deken”, sjunger Lundell.
Och varför har vi då hamnat där?
Det är det jag spekulerar kring och försöker förstå, innan allt exploderar.

Stjärnstatus?

Alla är eller ska föreställa stjärnor i dag.

Det är ett uttryck journalisterna älskar att svänga sig med till höger och vänster. Men börjar man leka litet själv med begreppet kan det bli så här;

Säger man ”stjärnan Bukowski” låter det som värsta ironin eller ett snuskigt skämt.
Men säger man ”stjärnan Celine Dion” låter det klockrent. Då är man allvarlig i tonen.
”Stjärnan George Bush” det blir ironi, men ”stjärnan Cajsa-Stina Åkerström” låter bra.

"Stjärnan Reinfeldt" det låter som en riktigt äcklig typ. Ett pervo.

”Stjärnan Maharishi Mahesh Yogi” känns opassande men inte direkt komiskt. Snarare neutralt.

Säger man "stjärnan Ronald Reagan" och "stjärnan Margaret Thatcher", så hör man direkt att det var två onda politiker.
Sedan har vi ”Stjärnan Hitler”, ”stjärnan Himmler”, ”stjärnan Göring” och ”stjärnan Albert Speer”. Där klingar det i samtliga fall otäckt av ren ondska.
Pröva att sätta ihop era egna stjärn-namnkombinationer och lyssna hur dom låter.
Man uppnår en del oväntade effekter.
Det avslöjar en hel del.

Riktigt vad får ni fundera på själva, men det kan ha med karman att göra som på något sätt smyger sig in i namnet.

Det sjunde inseglet

Jag såg Bergmans ”Det sjunde inseglet” första gången under gymnasietiden som en analysuppgift i svenskan under en temadag.
På den tiden gav den mig kalla kårar. Inte för att den var så otäck, utan för att den då var så obegriplig. Jag hade inte en aning om hur jag skulle kunna klara analysen av detta blurr och snåriga vansinne.
Det här är en för svår film för 17-åringar, helt klart. Man vet för lite om livet i den åldern.
Bergman var själv 39 när han gjorde den och dessutom ett geni så då förstår man ju.
I natt såg jag om den för första gången sedan dess och nu förstår jag precis vad den går ut på.
Man behöver ha varit med ett tag för att kunna göra det.
Titeln är något missvisande.
Filmen handlar inte så mycket om den sista tiden som att människan alltid har trott att hon lever i de yttersta dagarna. Den handlar om att mänskligheten alltid har haft kniven på strupen och sett mer av Dödens närvaro än av Guds.
Den hånade gycklaren och pajasen Jof (kan syfta på bibelns prövade Job), ett alter ego för Bergman själv, har direktkontakt med Gud och andevärlden via osynlig lina. Ingen tror honom dock utan ser honom som halvt galen. Men det är han och hans familj som klarar livhanken till slut.
Och filmens slutkläm blir väl därför att endast de saliga dårarna går hela ur livet, övriga slukas av Dödens käftar.
Filmen handlar alltså om att den övernaturliga dimensionen är här och nu i våra liv, men att bara ett fåtal ”idiotförklarade” individer klarar att se detta till fullo. Det är dom som är satta att varna och guida mänskligheten, men istället bespottas dom av den gemena hopen.
Dom blir tagna för att vara häxor eller sinnessjuka.
Så har det varit i flera tusen år i Sverige och vi är kvar där än idag, det kan jag garantera.
Vi har en tendens att leva i ett förnekande tillstånd.

Men ingen lurar mäster Bergman!

Mediabojkott dag 6

Sedan jag började bojkotta media har något märkligt hänt.
Plötsligt känner jag mig renare.
Det är någon form av skit som kommer åt en via internet och media, det har jag bevis för nu.
Världens galenskap och smuts smörjer en bara man läser om dom!
Det verkar så.
Vilken chockerande upptäckt!
Det var som jag misstänkte.
Hela massmediavärlden är en bluff den också.
Jag har också blivit mer fokuserad och uppmärksam på mig själv och vad jag håller på med.
Och så slipper jag all oundviklig avundsjuka och skadeglädje.
Det är som jag alltid har sagt, att det är inte mig det är fel på egentligen.
Det är dom som är galna därute.
Och än en gång visade sig detta vara sant.
Ju mer jag kopplar bort världen, desto bättre mår jag.
Det är rena magin

Kollektiv bestraffning

Jag har råkat ut för många överdjävliga människor i mina dar, men inte en enda som vågat revoltera mot sophinksbyråkratin.
Det bevisar att alla är pussies egentligen som jämnt gör som dom blir beordrade av myndigheterna.
Skrämmande!
Ingen fattar att detta är en form av kollektiv bestraffning, förmodligen för de två politikermord vi har haft.
Men sopsorteringen kommer inte att rädda Sverige från det sluttande planet, snarare tvärtom.
Den för oss hela tiden allt längre bort från sanningen eftersom den får oss att slösa dyrbar energi på helt fel saker i livet.
Att fylla blytunga containers med fjäderlätt mjuk och hårdplast samt pappersförpackningar är dessutom en ren förlust både för miljön och samhällsekonomin.
Så vad fan håller vi på med?
Silar mygg och sväljer kameler?