lördag 5 december 2020

Klosterliv utan hjältar

När alla blivit onda i ett samhälle, utvecklar sig helvetet på jorden, och där är vi idag i Sverige. Vi är alla i det onda helvetet nu, och där är det liksom punkt. Det är svårt att komma vidare efter den konklusionen, annat då än att ta tagelskjortan på och försöka leva något slags klosterliv. Ångra sina synder och ägna sig åt bot och bättring.

Miljardären Petter Stordalen fyller snart 60, men hans nuvarande svenska flickvän är 30, halva hans ålder. När det finns stora pengar inblandade brukar det se ut så, inte annars, och det visar hur kvinnor tänker om relationer, att de många gånger bara vill bli försörjda och leva lyxliv. Om det sedan är kärlek eller inte, det skiter man i. Man gör det för pengarna, som rena fnask. Och fnask finns det gott om i denna värld.

Är det någon människa jag tror på i Sverige? Svar nej, inte en enda, förutom mig själv, men det är en hygglig utgångspunkt. Nu märker vi i media hur förebild efter förebild ställer bort sig och tappar i folkligt förtroende. Det gäller Stefan Löfven som mest bara gömmer sig, Ebba Busch som bråkar med gamlingar om deras fastigheter, Fredrick Federley som sällskapar med grovt belastade pedofiler och Elisabeth Svantesson som åkt dit för fortkörning. Inte en kotte i toppen verkar längre ha rent mjöl i påsen, vilket är rätt intressant på sitt sätt också. Andra av våra tidigare hjältar förbrukar sitt förtroendekapital genom att bli gamla och slitna. I det läget befinner sig många veteraner. Man ser inte upp till gamlingar i Sverige normalt sett, även om några undantag från den regeln finns, som t.ex. GW. Han har sin givna position i media, även om vissa låter påskina att han egentligen är att jämföra med Åsa-Nisse.

Nu är det dags för massvaccinering på grund av coronaviruset. Likadant var det ju när vi hade svininfluensan 2009. Då skulle man också vaccinera folk, och sedan fick de narkolepsi, kronisk trötthet, som är ett helvete. Har man glömt det redan? Den gången var det läkemedlet Pandemrix som ställde till det. Just nu luktar det galna kosjukan om Sverige i all sin obetänksamma beskäftighet. Och jag har bra luktsinne. Pandemrix, ja, det är fin medicin. Om läkemedelsbolagen verkligen ville göra det lidande folket en tjänst, kanske de skulle dela ut cyanidkapslar istället, för det skulle vi just nu ha glädje av i ett liv och ett samhälle som inget längre ger.

När Folkhälsomyndigheten går ut med nyheten om vaccineringen av det svenska folket på en presskonferens, medverkar statsminister Stefan Löfven inte personligen, utan via en skärm på väggen, som en Big Brother, en skugghärskare eller Trollkarlen från Oz. Folkets öde tycks inte vara värt något besvär för Hans Eminens. Mystiskt.

Kanske befinner han sig i säkerhet, långt borta från alla virus, i en bunker i Bodens fästning?

Post scriptum:

Ave Maria komponerades av Franz Schubert.

Four Last Songs skrevs av Richard Strauss. Han komponerade också det legendariska och suggestiva stycket Also sprach Zarathustra.

An der schönen blauen Donau har Johann Strauss d.y. som upphovsman.

Pavane, som brukar spelas på italienska bröllop, skrevs av den franske kompositören Gabriel Fauré.

Adagio i g-moll är inte komponerad av Albinoni, som det ibland heter, utan Albinoni-specialisten Remo Giazotto.

Air on the G string är Johann Sebastian Bachs mest kända stycke.

I England är mord vardagsmat.
But you can’t always get what you want.