tisdag 24 juni 2008

Leonard Cohen i zenklostret


Det tycks som om alla “de bästa” torskar på “vin, kvinnor och sång”.
Det kan framstå som en oskyldig trippel, men det finns de facto inget motgift.
Det märker man när man försöker lägga av.
Då blir tillvaron meningslös och som ett stort svart hål.
Först då inser man hur beroende man är av dessa tillvarons guldkanter.
De flesta kan inte hejda sig på dessa områden även om det gäller livet – eller för all del deras egna själar.

Leonard Cohen = vin, kvinnor och sång
Ulf Lundell = vin, kvinnor och sång
Cornelis = vin, kvinnor och sång
AC/DC = vin, kvinnor och sång
ZZ Top = vin, kvinnor och sång

-för att bara nämna några av de riktigt stora.

Det låter oskyldigare än vad det är, för det handlar inte om ett par glas i veckan och ett enstaka lördagsknull.
För livets stora män är denna trippel en livsstil som överskuggar allt annat i tillvaron.
Det är det enda dom lever för helt enkelt.

Det är detta fenomen buddhisterna har insett är livets stora fara och vänder sig därför konsekvent bort från det.
Men den rike vite mannen klarar inte att befria sig från livets goda. För att klara det måste man nästan vara född i tredje världen och vara fattig och utsatt.
Både ha piskan på sig och moroten framför sig, annars går det inte.
Det är därför Jesus säger att det nästan är omöjligt för en rik man att komma till himmelriket, eftersom denne hellre köper sig en biljett till livet än jobbar sig fram i ångest för den.
Wine, women and music – that´s the drugs no one can escape!
Även dom intelligentaste, mest kreativa och begåvade männen brukar gå i denna mycket klassiska fälla.

Men ibland händer det att en person som varit bortskämd med det goda livet plötsligt inser att det inte fungerar längre. Han börjar längta efter sanningen och Gud.
Man kanske till och med uppsöker ett kloster som Leonard Cohen gjorde.
Nu ska man skärpa till sig!
Efter ett tag insåg dock Cohen att han inte klarade renhetslinjen utan whiskey. Så det blev lite supande i klostret också.
Efter ytterligare en period gav han slutligen upp försöket med att rädda sin själ och åkte hem och skrev en hyllningsdikt till kuken.
Men att komma tillbaka till Boogiestreet efter ett seriöst försök att fixa sig själv, det blir aldrig samma sak som innan. Det blir bara sorgligt, eftersom man då känner till den fördolda problematiken.
Det blir i det läget mer frågan om ”spermans sorg, vinets sorg, cigaretternas sorg och kvinnornas sorg” än motsatsen.
Men inte ens Sveriges präster är i närheten av att klara av det buddhistiska renhetskonceptet.
Det finns väl knappt en svensk som klarar den vägen?
Det är därför jag anar att vi ligger rätt risigt till allesammans.
För jag vet att det är rätta vägen.
Men ack, så svår!
Till sist vill jag avslöja hur man känner igen en falsk religion.
Alla religioner som inte tar avstånd från knullat är falska religioner, eftersom man inte kan tjäna både sitt kött, sin Gud och sin själ samtidigt.
Något går bort där.
Och det är köttet, om man vill gå den högsta vägen vill säga.

Vi i västvärlden har skaffat oss den religion som passar oss allra bäst i och med att den betonar förlåtelsen så starkt. Då behöver vi ju inte ta så mycket ansvar själva.
Och det är väl så vi vill ha det?
Där har vi fixat till det bekvämt för oss!
Men vi får se upp med hakarna...