tisdag 17 juni 2008

Drömmar dör först


Nu vet jag varför vi drömmer!
En gåta som fortfarande är obesvarad av den stenkorkade vetenskapen.
Drömprocessen är en process som är 100 gånger kreativare än den i vaket tillstånd.
Vi möter vårt sanna jag där.
Man skulle till och med kunna säga att man touchar sanningen som sådan.
Hela intelligensen är påslagen när vi sover.
Drömmar tillåter en att jobba med visioner om framtiden – att skåda framåt.
Dom tillåter oss visioner om det omöjliga, som mycket väl kan bli till verklighet i denna märkliga värld.
Vi måste drömma eftersom vi inte fattar det omöjligas konst i vaket tillstånd. Det är vi alltför förstörda för.
Alltför tillplattade av alla nej-sägare.
Dom som lever helt rationellt är i regel döda människor.
Att leva utifrån fantasin är att leva till fullo.
Drömmar är nödvändiga på grund av att dom säger åt skogen med förnuftet och kopplar på fantasin, känslan och intuitionen istället. Alla extraordinära sinnen är påkopplade och söker kunskap om sådant man inte kan nå i vaket tillstånd.
Jag fick en känsla i en dröm att allt vi ser i tillvaron är gudomligt eller demoniskt,
såsom en magnifik björn till exempel. Den är gudomlig. Bara skaparen kan fixa fram en sådan varelse.
Men jägaren är en ogudaktig demon.
Det gudomliga eller anti-gudomliga omfattar varje fenomen omkring oss.
Det är så man ska se på det som händer och är omkring oss.
Men jag fick en stark förnimmelse i slutet av drömmen att det mesta präglades av sin gudomlighet.
Till övervägande del är tillvaron alltså skaparens verk!
Och om man ställs inför valet att utforma sitt liv efter en träaktig vetenskaplig-förnuftig modell eller utifrån vilda, suggestiva och fantastiska drömmar
– vad väljer man?
Jag tror vi har gått på en stöt allesammans.