 |
| Mason, Gilmour, Waters och Wright i Pink Floyd runt 1970. |
Nu ska jag gå igenom samtliga Pink Floyds tidiga album.
Det är 6 stycken som jag inte tidigare hört.
15 fullängdskivor har gruppen släppt totalt.
Gruppen bildades 1965 i London och fick snabbt framgång på
den psykedeliska scenen.
På 70-talet gick de över till progressiv rock.
Och i den vevan blir de världsberömda.
1967 kommer
albumdebuten The Piper at the Gates of Dawn.
Den peakar på en 6:e plats på UK-listan, men floppar i
övriga världen.
I USA släpps skivan inte alls.
Omslaget är mycket psykedeliskt och drömskt.
Killarna är klädda som Beatles på Sgt. Pepper’s.
Det är Sgt. Pepper’s-grejen som gäller nu i London.
Även Procol Harum är inne på denna linje, och släpper den
drömska hiten A Whiter Shade of Pale just 1967.
Även denna grupp bär vid denna tid ”Sgt. Pepper’s-kläder”.
Något slags färgglada psykedeliska barockuniformer.
Det är ’67 det börjar hända grejer.
1968 sedan kommer ju de stora revolterna i Prag och Paris.
Även i Stockholm har vi en mindre studentrevolt.
Det som kallas ”Kårhusockupationen”.
Procol Harum är inne på människans gudomlighet.
Pink Floyd är på sin debut inne på Lucifer.
Sådana här andliga idéer ligger i luften vid denna tid
Hade jag varit skivbolagsdirektör i London på 1960-talet,
hade jag direkt trott på Pink Floyd, för konceptet är ”lovande”.
Deras musik känns omedelbart intressant, om än inte
fullfjädrad.
Men jag hade signat dem.
1968 kommer
uppföljaren A Saucerful of Secrets.
Redan på inledningsspåret Let There Be More Light är soundet
mognare och självsäkrare.
Något har hänt med bandet.
Även de spår som följer visar att gruppen håller på att
mogna.
Man trevar vid denna tid efter ”sin grej”.
Och vi vet med facit i hand att den kom sedan.
1973 närmare bestämt med succén Dark Side of the Moon.
Då har killarna slipat på sin musik i åtta år.
Omslaget på A Saucerful är extremt psykedeliskt, nästan
ockult, med planeter och symboler.
Det kunde lika gärna vara omslaget på en lansering i dag.
Det är lite det bandet Shriekback i modifierad form kom in
på, på 80-talet.
1969 får killarna i bandet uppdraget att skriva musiken till
filmen More.
Det blir lp:n med samma namn.
Plattan floppar, utom i Frankrike, där man tidigt uppskattar
Pink Floyds nya sound.
Alla Pink Floyds tidiga lp-skivor säljer bra just i
Frankrike.
Vissa av låtarna påminner starkt om det Hansson och Karlsson
höll på med 1967-69 i Stockholm.
Hansson och Karlsson var Sveriges första riktiga
musikexportsuccé.
Bandet bestod av Bo Hansson på hammondorgel och Jan ”Loffe”
Carlsson på trummor.
Båda numera avlidna.
Men det var det hippaste Sverige hade just då, vid sidan av
elektronmusikern Ralph Lundsten.
På omslaget till More kan vi skymta en liten
Brueghel-passning.
Nåt som liknar ett skelett med höjt svärd som på målningen
Dödens triumf.
Bilden är i övrigt ett bikromt foto i blått och orange på en
väderkvarn.
Som framgår av låtarna, var Ibiza populärt som party-ö redan
på 60-talet.
1969 kommer albumet Ummagumma.
Ummagumma är slang för sex.
Här är bandet inne på den nya tanken att astrologin styr
tillvaron.
Ja nytt och nytt.
Samma sak sa Nostradamus i Paris redan på 1500-talet.
Även på Ummagumma låter det lite Hansson och Karlsson.
Men influenserna torde ha gått den omvända vägen.
Plattan går hyfsat, men blir ingen succé.
Genombrottet för Pink Floyd låter vänta på sig ytterligare några
år.
Dock hör man på killarnas patos, att de själva tror på sin
musik.
Det som tidigare var lovande börjar nu låta smått övertygande.
Pink Floyd har hittat något eget.
De börjar närma sig brännpunkten.
Och det känner de.
Sedan följer Atom Heart Mother 1970.
Skivan blir Pink Floyds första listetta.
Det originella och antikommersiella omslaget visar en närbild
på en spräcklig ko på ett fält.
Kon ska symbolisera allas våra överbeskyddande och lite
puckade mammor.
Publiken får en ny drömsk Sgt. Pepper’s.
Men i moderniserad version.
I en låt hädar man lite och kallar vår gud solen för ”gammal
och fet”.
Man börjar bli less.
I övrigt har soundet vissa likheter med soundet på Beatles
White Album.
Det som kom 1968.
En ny era inom musiken är på ingång.
I låten Alan’s Psychedelic Breakfast Part 1 kommer textraderna
”Breakfast in LA. Microbiotic stuff”.
Redan 1970 höll man på med sådant.
Det ser ju likadant ut i dag med viss typ av mat som sägs
göra en sundare och lyckligare.
Det hela blir ju lite komiskt i efterhand, eftersom alla de
som var inne på dåtidens hälsotrender är döda i dag.
Där gick solen i moln.
Jaha, men i princip är det väl så?
Året som följer, 1971, kommer nästa album, Meddle.
Meddle betyder ungefär ”lägga näsan i blöt”.
Mitt tips är att detta syftar på dem själva och deras då
aktuella kulturgärning.
Omslaget är abstrakt och ser ut som de bilder jag i dag
jobbar fram i Photoshop.
Det går i neonblått och lila och tycks visa en jätteblomma
som ligger i en pool.
Man tänker på en NASA-astronaut och hans lyxvilla i LA.
Livet från den ljusa sidan.
Nu börjar Pink Floyds genombrott 1973 närma sig, och det hör
man här också.
Det låter vasst direkt från start.
Fullt ös medvetslös.
Plattan hamnar 3:a i Storbritannien, 2:a i Nederländerna och
7:a i Nya Zeeland.
Nu är vi plötsligt väldigt långt borta från 1962 års
”rockabilly”.
Här har något nytt tagit form i London.
Låtar på 6 minuter är nu inget ovanligt.
Tio år tidigare var alla låtar 2:20.
Avslutningsspåret Echoes är på hela 23 minuter.
Den grejen kan Pink Floyd ha varit först med.
