 |
| Filosofen Jean-Paul Sartre tilldelades Nobelpriset i litteratur 1964, men vägrade att ta emot det. |
JEAN-PAUL SARTRE -
EGOTS TRANSCENDENS
Det finns tre Jag.
Ett oreflexivt när vi bara pushas runt bland objekten och
inte tänker efter.
Ett reflexivt Jag när man bearbetar intrycken för sig själv
och drar slutsatser.
Slutligen det absoluta Jaget, Självet, som är
transcendentalt, och höljt i ett dunkel i bakgrunden av de två första jagen.
Reflektioner kan förgifta spontaniteten, d.v.s. känslorna.
Jaget är egoistiskt, egot, handlingarnas enhet.
Självet är altruistiskt, de högre kvaliteternas enhet.
Hatet är inte medvetande, det kan ligga latent även när du utför andra sysslor. Istället är hatet ett transcendentalt objekt, bortom
reflektionens makt.
Även reflektionen har en säker och en osäker domän. En sfär
som är adekvat och en som är inadekvat.
När man bara brister ut i en känsla, är det orent
reflekterande. Men när man lugnar ner sig och höjer sig över den momentana
känslan är det rent reflekterande.
Den psykologiska introspektionen är bedräglig, eftersom man
faktiskt kan blanda ihop kärlek och hat.
Man talar inom filosofin om hatets tröghet. Ur tröga
psykologiska tillstånd emanerar spontaniteten. Hatet framträder, emanerar,
genom den visade avskyn. Det är inte logiskt, det är magiskt. Och endast i
magiska termer kan man tala om förhållandet mellan Självet och Jaget/Egot.
Finns det en skillnad mellan det reflexiva medvetandet och
det spontana medvetandet? Det är en av fenomenologins svåraste frågor.
Descartes metodiska tvivel är en handling, så tillvida att
det inte är spontant utan ett företag.
Egot är den transcendenta enheten av tillstånd och
handlingar. Det psykiska är det reflexiva medvetandets transcendenta objekt,
liksom det är objekt för den vetenskap vi kallar psykologi. Egot är den
permanenta syntesen av det psykiska, kanske en subjekt-pol.
Egot är aldrig likgiltigt för sina tillstånd, tvärtom, det komprometteras
av dem. Alltså, Egot kan inte reduceras till ett tillstånd eller en handling,
ungefär som vi upplever Världen som en syntes av alla ting i den. Och vi vet ju
att Världens framträdande som bakgrund till tingen i den är ganska sällsynt. På
samma sätt är Egot en transcendental helhet.
Egot är av naturen ett tvivelaktigt objekt att studera. Det
har bland annat förmågan att skapa nya tillstånd. Skalar vi av alla Egots
delar, försvinner också Egot. Det är spontant och ofta förhäxat, men det består
likt en gejser. Egot omfamnas successivt av det reflexiva medvetandet, det
konstitueras. Det är både passivt och skapande, och ter sig oklart för
Medvetandet.
Det sägs att det krävs en händelse utöver det vanliga för
att avslöja det sanna Självet, medan Egot avslöjar sig i den dagliga kontakten
med livet. När du försöker analysera ditt Själv genom observation, väntan och
erfarenheter, analyserar du delar i det som en gång gavs i ett slag. Men du kan
också se dig själv med andras ögon.
Många gånger när du handlar, som när du hänger en tavla
eller byter ett däck, är ditt Jag ett helt tomt objekt. För det du måste göra
är kvaliteter i Världen, inte i Jaget. I det läget är kroppen Jagets
illusoriska utfyllnad. Ett helt rent medvetande, Cogito, utan intentioner på
handling, är mycket ovanligt hos oss människor.
Den psykologiska förståelsen skapas med hjälp av analogier
och inlevelse av känslor hos någon annan. Så när en person berättar om en
känsla för en annan person, kan denna känsla vara lika verklig för båda. För
subjektet kan själv betvivla sina egna känslor, likaväl som den andre kan
förstå dem. Om man drar in Självet i Medvetandet, följer Känslan med. Men du
kan inte till fullo fatta en annan persons Medvetande, då detta är
ogenomträngligt. Slutsatsen blir därför att ett Medvetande inte kan fatta något
annat än sig självt.
Vissa naiva psykologer tror att det spontana kommer ur det
omedvetna.
Viljan i sin tur emanerar ur känslorna och inte tvärtom. Det
vet den sömnlöse som vill sova men inte kan. Viljan har således ingen egen
autonomi.
Jaget/Egot och Medvetandet kan hamna i konflikt med
varandra, vilket ofta resulterar i ångest.
Till sist:
Världen har inte skapat Självet. Självet har inte skapat
Världen. De är båda objekt för det absoluta opersonliga medvetandet, och det är
genom detta de förenas.
Men först måste du rena dig från Jaget/Egot och hitta den
absoluta källan till Existensen.
