 |
| Kumlabunkerns rastgård. |
De som sitter på långa straff i bunkrarna brukar säga att
det de verkligen längtar efter är en iskall öl.
Och det tycker jag man borde bjuda de här killarna på då och
då.
Sedan har vi ju vissa tjejer som sitter på långa straff
också på tex Hinseberg, som kanske mer längtar efter ett glas rött och en Marlboro Menthol. Och
då tycker jag att de såklart ska få uppleva den glädjen precis som killarna på
Hall och Kumla och övriga säkerhetsanläggningar i vårt land.
Jag menar, att kan vi få våra långtidsdömda i Sverige att må
lite bättre, med ur samhällets perspektiv relativt små pengar, så tror jag att
det kunde gynna samhällsutvecklingen i positiv riktning till allas gagn.
Både innanför och utanför murarna.
I det avseendet måste man vara litet liberal och inte
alltför dömande vad gäller moralfrågor
på den här nivån, och inte tvinga de dömda att lära sig Bibeln baklänges och
framlänges, när de mest är som alla vi andra. Ja, ni vet vi som gillar vin, sex
och musik...
För till syvende och sist är det väl Gud som dömer, och
ingen annan...när nu livet är väldigt komplicerat, motigt, trixigt och liksom
litet upplagt för att ibland göra misstag.
Som man ibland kan få ångra. Men man vill inte att samhället
skriver det en på näsan i all evighet.
För de flesta av oss har ju faktiskt ett eget samvete och
vet vad som är rätt och fel.
Och därför är det viktigt, tror jag, att vi har ett samhälle
där alla känner sig litet motiverade att ta sig an en vecka till, och ingen
upplever sig helt bortdömd ur tillvaron redan kl 8 på måndagsmorgonen.
Och om det bara gäller att bjussa på godis för 50 spänn då
och då på Sveriges hårdaste fängelser, ja då tror jag att det är värt det, för
oss alla.
Och för Sverige.
