Östeuropa

Östeuropa

1999, i Budapest, kostade en flaska konjak 75 kr. I Sverige 235 kr.

Då stod HUF:en i 1:10, i dag står den i ca 1:35.

Har du då 10 000 kr i pension, har du ungefär 100 000 kr i realvärde i Ungern i dag.

Och i Budapest ser tjejerna mycket ut som tjejerna i Stockholm och är trevliga.

(obs hemlit tips...)

eN vaNlIg dAg På sYstEmEt...

Kassörskan: "Vår Kompis Nettean ska ha 47-års-fest, det är därför vi handlar så mycket...just i dag  "

Roffe: "Bara i dag ? "

Kassörskan: " Men 7 Plattor ? , har ni verkligen så mycket pengar ? "

Kenta: " Ja , vi har vunnit på " LOTTO "

Kassörskan: " Jaså, känner ni lotta?"

Roffe: " Ja  , lite. "

Ulven

Med det lille glimt i öjet tog ulvetiken farvel af Anthon og hams bedstefar Ole, og sprang tilbage til lapmarkene i Thule..

E X T R A

"GULD-MEDALJ till A-BLADET och en prischeck på 5 miljarder för `lysande journalistik´."

Vi på Expressen gratulerar.


I DAG SKA JAG KURA SKYMNING!
Anonym 60-plusare

"Jaha, då var det dags att ta på sig laggen igen, de gamla silverpilarna. Hoppas vallningsteamet har vallat rätt så att vi kommer före ryssarna till Norge..."

Lundin

Nöden har ingen lag

När världen alltmer ser ut så här,

så är det klart att allt fler vill ha det här

och det här...i Drakens tecken..

GÖTEBORGSVISAN

GÖTEBORG GÖTEBORG

GÖTEBORG GÖTEBORG

Här på Kortedala Torg

Här har vi både Feskekörka

och här heter alla Glenn

Här har vi Änglar

som är både fina

och står

Och här har vi hela ULLEVI

Och vi har gamle goa Cederhökar´n

Tjena fassan hejsan mossan

Tjena Kålle och tjena Ada

Chat Noir

och Coldplay...

GÖTEBORG GÖTEBORG

GÖTEBORG GÖTEBORG

Saklig, tendentiös eller propagandistisk?

Det finns några grundregler kring hur man lägger upp TV-reklam för en viss produkt.

Låt oss titta på exemplet Coca-Cola, hur det kan se ut i reklamfilmerna.

1. Man kör igång tendentiöst, dvs att framhäva sig själva gentemot konkurrenterna:

"Vissa föredrar lågpriscola. Vissa föredrar Pepsi. Vissa väljer Coca Cola. Och andra vill inte ha något alls.. (bild på jättetråkig typ) Vad föredrar du?"

2. Man fortsätter propagandistiskt, vilket på reklamspråk betyder att ta i allt man kan och överdriva sin egen förträfflighet.

Det blir en jingle för att göra intryck på konsumenten:

"Coca Cola is rockin´the world. Come with us and join the happy party..."

3. Man avslutar sakligt och objektivt med en faktauppgift som är seriös och låt oss säga otvivelaktig, tex:

Coca Cola - the original since 1886

En sådan avslutning ger tittaren en känsla av att företaget är seriöst och hederligt och har koll på fakta och ekonomi.

Vilket också är sant i detta fall, för många investerare älskar Coca Cola Company just för att det är ett välskött bolag.

Men det jag egentligen ville visa med detta exempel är skillnaden mellan att vara saklig, tendentiös och propagandistisk...vilket ofta eller ibland kan vara ett spörsmål i universitetsvärlden när tex avhandlingar läggs fram för disputation.

Fotbollstestamentet enligt Ibra

FOTBOLLSTESTAMENTET

IBRAS BOK

1:a Kapitlet

Fotbollen är till sin natur en social företeelse, som icke enbart består av individer och deras individuella intressen. Därför bör fotbollens värdegrunder säkras i samhällets gemenskap och icke bara nära vinstdrivande och kommersiella intressen, för att upprätthålla fotbollens traditionella ideal.

2:a Kapitlet

Fotbollens internationella trender och strömningar är av större magnitud än de lokala och nationella. Därför bör nationella fotbollsrörelser i första hand Europaanpassas för att de nationella standarderna ska bli jämförbara.

3:e Kapitlet

Fotbollen har förvisso en andlig gemenskap som ej får underskattas. Dock är fotbollen till sin natur politiskt och religiöst obunden. Tendenser finns trots detta att politisera fotbollen och utnyttja den i andra syften än de officiella, vilket bör beaktas.

4:e Kapitlet

Fotbollen har både lokala, regionala och globala engagemang, vilket ger fotbollen en särställning inom idrotten, oavsett om man ser till antalet utövare eller antalet anhängare. FIFA (Federation International de Fotball Association) och dess roll bör därför stärkas snarare än det motsatta.

5:e Kapitlet

Fotbollens framtid vilar på tradition, historia såväl som på nuet. Träning ger resultat, och resultat ger utveckling åt klubbarna och de internationella paraplyorganisationerna som därvid kan utveckla sporten ytterligare. Paraplyorganisationernas regelverk och målsättningar bör därför förankras på de underliggande nivåerna, allra helst ända ner till regional och lokalnivå, för att skapa en så stark fotbollsrörelse som möjligt. 

VM-final - en av fotbollens höjdpunkter 

En dag, en kväll och en natt med Terry Lund

Jag tog en taxi från Arlanda och kom hem till lägenheten vid tiotiden på förmiddagen. Det var försommar, men himlen var Leningradgrå och dyster över anstalten Sverige.

Jag tänkte på vad Vicky hade sagt på Teneriffa om att jag inte skulle dricka så mycket när jag kom hem. Men jag kände redan efter en halvtimma i huvudstaden att just den rekommendationen skulle bli svår att följa. Jag bestämde mig för att skaka av mig de tankarna och packa upp, och lägga smutstvätten i tvättkorgen och duscha av mig resdammet. Sedan tog jag på mig ett par rena jeans, en ren skjorta och satte på kaffebryggaren.

På hallmattan låg en hög morgontidningar som jag glömt att avbeställa under semestern. Jag fiskade upp de två senaste och satte mig vid köksbordet med tidning och kaffe för att se vad som var på gång i Sverige. Svarta rubriker slog emot mig om IT-krascher, varnande finansministrar, ett sjunkande Ericsson och ett kommande fotbolls-VM i Japan/Sydkorea. Sverige skulle spela i dödens grupp hette det, mot England, Argentina och Nigeria. Och visst, det kunde nog bli tufft för killarna, det kunde även jag som måttligt fotbollsintresserad tänka mig. Någon tysk väderguru spådde att det mulna kalla juni snart skulle övergå i rekordhetta, enligt tecken i diverse fiskfenor...Jag slog ihop blaskan och tände en Camel utan filter som följt med hela vägen från Teneriffa. Jag gick ut på balkongen och ville känna att det var skönt att vara hemma. Från Hornsgatan hördes muller från Harleys och ettrigt surrande från japanska sportbågar. Motorcykelsäsongen hade i alla fall gått igång här hemma, det var tydligt, och alla tycktes vara på väg in mot stan. Kanske mot Kungsträdgården eller kanske någonannanstans. Jag avslutade min Camel och gick in igen. Mina åtaganden i slutet av augusti dök plötsligt upp i mina tankar. Jag hade lovat förlaget att ge mig ut på en signeringsturné i samband med släppet av min nya roman. Men nu kände jag inte för det längre och funderade på om det fanns något sätt att dra sig ur. Men å andra sidan behövde jag pengarna och försäljningen behövde förmodligen en PR-skjuts, eftersom jag legat lågt de senaste åren och inte synts så mycket i media. Jag var numera förmodligen litet bortglömd och offside i den svenska kulturen. Åtminstone lät förlaget antyda att det var så det låg till och det var ju de som skulle betala mig. Ett förskott hade jag redan fått på några hundra så nu var det min tur att bjuda till. Den 23:e augusti hade förlagskvinnan sagt så jag hade litet tid att förbereda mig. Problemet var kanske egentligen att jag inte visste vad jag skulle göra fram till dess.

Och nu hade jag lovat Vicky att inte dricka på ett tag. Jag behövde nog fundera på ett och annat. Vi hade i alla fall haft tre härliga veckor på Teneriffa. Vi hade varit intensiva, förälskade, berusade,  galna och ibland nästan begåvade på ett luttrat tidlöst sätt trots att Vicky bara var 25 och jag 47. Jag visste inte om Vicky älskade mig, men vi trivdes ihop den saken var klar. Men hon var den hungrige, jag var den mätte, så hur vår kärlekshistoria skulle utvecklas det visste jag inte. Det märkliga var att jag nästan hela tiden hade hennes bild i huvudet trots att jag inte kände mig särskilt förälskad. Och nu var frågan, skulle jag lyssna på Vickys ord eller skulle jag titta efter i barskåpet om jag hade någon whiskey hemma... Det var den tarvliga frågeställning jag stod inför efter bara två timmar i Stockholm.

Jag bestämde mig för att ge livet en chans och satte mig i soffan och slog på TV:n. Det första som slog emot mig var en repris med Lasse Ulven som pratade ingående om döden och dess fasor. Sen kom Jonas Gardell in och höll ett klagande oratorium om HIV-epidemin på 80-talet. Jag skruvade på mig och bytte kanal och hamnade i Beverly Hills barbievärld. Jag stod ut i tre minuter sedan var det dags att zappa igen. På Fyran intervjuade Malou Gudrun Schyman om Fi och feminismen. Gudrun förklarade att kvinnor får mycket mindre betalt trots att de har samma utbildning och att det var det stora samhällsproblemet. Och det höll jag ju med om men zappade vidare. På Eurosport visade man ett Kawasakilopp på F1-bana där de ilskna motorcyklarna surrade som bålgetingar varv efter varv ända tills jag bestämde mig för att stänga av och gå ner till videobutiken på hörnet och hyra ett par filmer till kvällen. Jag drog på mig mina svarta MC-boots och min surplusjacka och stack ner. I videobutiken föll mina blickar av någon anledning på 24  Hour Party People och Kristi sista frestelse. Killen i kassan ville ha 99 kr för båda och jag betalade och gick ut. När jag kom ut på Ringvägen igen tänkte jag på partyfilmen i kassen och kände mig lite glad och plötsligt var jag på väg till Systembolaget på Götgatan. Solen sken och stan höll på att gå igång. Jag funderade på vägen om jag skulle ta årgångsvin, whiskey eller bådadera. Jag bestämde mig för bådadera och kanske några öl. Inne i butiken på Götgatan stod Puck och valde mellan vinraderna. Jag sa hej och undrade vad han gjorde för tillfället. Han sa att han hade en skiva på gång men han verkade inte alltför entusiastisk. Han frågade vad jag gjorde och jag sa att jag skulle släppa en ny roman till hösten och han undrade vad den skulle handla om.

"Det gamla vanliga. Livet i Sverige du vet."

"Jo, ja det är väl som det är nuförtiden.."

"Jag kan skicka ett ex om du vill..."

"Okej."

"Jaha, då ska jag handla klart. Vi ses väl?"

"Jo det gör vi nog."

"Hej."

"Hej."

Jag gick ut med mina tre kassar och satte kurs tillbaka mot Ringvägen 12 och kunde inte låta bli att fundera på mötet med Puck. Vi hade varit polare på 70-talet, när vi spelade in plattan "På andra sidan" i New Yorks största studio på den tiden. Men nu var det som att luften helt gått ur den grejen och det vi trodde på då och nu var det som om vi inte kände igen varandra. Men jag ville inte tänka på det nu utan snabbade på stegen hem och snart var jag tillbaka i min lägenhet på femte våningen och satte vinflaskorna på kylning för att om möjligt få en lyckad kväll framför TV:n och videon. Kanske hade Vicky ringt... Jag kollade telefonsvararen men det var bara ett samtal från en i bandet som ville höra sig för om några nya låtar jag skickat över för en dryg månad sedan. Jag bestämde mig för att låta det vänta ett par dagar och gick istället och öppnade whiskeyn. En flaska Johnnie Walker. I ett skåp hittade jag en påse jordnötter som jag slog upp i en skål. Jag tog  whiskeyglaset, flaskan, jordnötterna och cigaretterna och gick in och satte mig i soffan. Nu hade solen gått i moln och en dysterhet lagt sig över stan och jag kände mig rätt dyster själv. Klockan var nu fyra på eftermiddagen. Det var min första dag tillbaka i Sverige och redan var jag på väg att falla tillbaka in i gamla dåliga vanor. Jag skämdes inte så mycket för mig själv som för vad jag hade lovat Vicky. Men just nu kändes det som jag inte hade något val. Motvilligt började jag knapra på nötterna, smutta på whiskeyn och efter några minuter åkte TV:n på igen. Jag var redo för en helkväll. Hade man tur skulle kanske någon av filmerna vara bra. Jag tittade en stund på Uutiset och de finska nyheterna sedan ringde telefonen. Det var mitt ex M som ringde från New York och ville berätta hur bra hennes utställning gick, och att hon hade lyckats sälja nästan hälften av sina grafiska blad och oljemålningar. M var överlycklig och ville att jag skulle vara lika lycklig. Jag sa underbart fantastiskt lycka till och you will make it over there be sure och vi började nästan gråta båda två av rörelse och M sa förlåt över någon gammal oförrätt jag glömt och jag sa att vi skulle vara vänner för alltid och sen hej hej och vi la på. Därefter stod jag tyst framför telefonen i hallen i över två minuter och försökte tänka eller känna något, men jag kunde inte. Det vara bara en enda stor tomhet som jag inte riktigt visste vad den stod för. Eller kanske visste jag det men ville inte formulera det för mig själv. Jag gick in till whiskeyn igen och fyllde på rejält. Jag hörde någon slags suck inifrån mig slinka ut genom mina läppar och jag undrade vad jag egentligen höll på med i mitt liv. Här satt jag och drack ensam igen medan M var överlycklig i New York. Var det inte så det alltid brukade bli för mig? För fem sex år sedan hade M och jag suttit tillsammans här och vi var nyförälskade busiga och lyckliga och jag hade sagt till henne att jag aldrig blivit så djupt berörd av en kvinna tidigare. Nu kände jag den välbekanta taggen i hjärtat igen som gjorde så ont och för min inre syn framstod även den nuvarande affären med Vicky som en illusion. Klart var att mina intensiva relationer hade en tendens att upprepa sig enligt ett mönster. Kanske var det jag som ville ha det så, kanske var det kvinnorna, kanske var det något indiskt. Jag tände en Camel och försökte tänka klart. Varför slutade det alltid med att jag efter några intensiva månader satt ensam igen med flaskan som enda sällskap? Var jag oförmögen till verklig kärlek eller var det något annat? Eller var jag någon sorts mansgris som gång på gång blev avslöjad av kvinnorna, eller valde jag arbetet och flaskan frivilligt för att slippa den djupare kärleken? Just nu kände jag mig så desorienterad att jag kanske inte ville svara helt ärligt på mina egna frågor till mig själv. Jag gick istället ut i köket för att ordna något att äta. I frysen hittade jag en bit överbliven julskinka som jag tinade i mikron. Jag satte på en kastrull ris och förvällde litet grönsaker till en skinksallad. Jag kastade en blick upp mot köksklockan som visade kvart över åtta. Det kändes som två-tre timmar bara hade försvunnit. Jag kollade att vinet hade rätt temperatur och korkade sedan upp det. Det doftade ljuvligt av korkek och vinmust och jag bestämde mig att för att äta på balkongen i skymningen och dukade ut det jag behövde. Vinet var förstklassigt och skinksalladen var inte så dum den heller. Fast jag önskade att jag haft lite dressing hemma. Jag tittade upp mot den mörknande himlen och det såg ut som det skulle bli regn snart. Det kändes lite kyligt och jag tvekade mellan att hämta min ulltröja eller gå in igen. Jag bestämde mig för att se filmerna. 24 Hour Party People gjorde mig på gott humör och jag kände för att kasta mig ut i rocknrollcirkusen igen på vinst och förlust och trots att jag förmodligen skulle få ligga lik efter ett par år. Jag föreställde mig att min kommande signeringsturné skulle bli "helvild".

Glad och upplyft tog jag mig an nästa film, Kristi sista frestelse, som jag var mycket nyfiken på efter ett antal entusiastiska recensioner i morgonbladen. Jag fyllde upp ett rejält glas vin och lutade mig tillbaka för att ta del av frestelserna. Wilhelm Dafoe spelade Kristus som stiger av korset för att istället gifta sig med en kvinna och bli en vanlig man. Så långt i filmen förstod jag budskapet innan jag under allt kraftigare berusning försvann in i ett töcken. Men filmen var välgjord övertygande och suggestiv även i detta tillstånd så jag lyckades ta mig igenom den. Sedan stöp jag i säng och drömde en av de otäckaste mardrömmar jag någonsin haft.

Nästa morgon vaknade jag kallsvettig med dödsångest mellan ihopsnodda lakan. Och det första jag tänkte på var om jag möjligen hade något vin kvar från i går. För det kändes som jag verkligen behövde det just då.

Efter tio minuter satt jag oklädd vid köksbordet med ett glas och försökte lugna ner mig...

En stund senare kände jag att jag kanske inbillat mig nattens visioner och bestämde mig för att gå och ta en varm dusch.

Jag var tillbaka i Stockholm.   

En iskall eller två, då och då - även på Kumla & Hall

Kumlabunkerns rastgård.

De som sitter på långa straff i bunkrarna brukar säga att det de verkligen längtar efter är en iskall öl.

Och det tycker jag man borde bjuda de här killarna på då och då.

Sedan har vi ju vissa tjejer som sitter på långa straff också på tex Hinseberg, som kanske mer längtar efter ett glas rött och en Marlboro Menthol. Och då tycker jag att de såklart ska få uppleva den glädjen precis som killarna på Hall och Kumla och övriga säkerhetsanläggningar i vårt land.

Jag menar, att kan vi få våra långtidsdömda i Sverige att må lite bättre, med ur samhällets perspektiv relativt små pengar, så tror jag att det kunde gynna samhällsutvecklingen i positiv riktning till allas gagn.

Både innanför och utanför murarna.

I det avseendet måste man vara litet liberal och inte alltför dömande  vad gäller moralfrågor på den här nivån, och inte tvinga de dömda att lära sig Bibeln baklänges och framlänges, när de mest är som alla vi andra. Ja, ni vet vi som gillar vin, sex och musik...

För till syvende och sist är det väl Gud som dömer, och ingen annan...när nu livet är väldigt komplicerat, motigt, trixigt och liksom litet upplagt för att ibland göra misstag.

Som man ibland kan få ångra. Men man vill inte att samhället skriver det en på näsan i all evighet.

För de flesta av oss har ju faktiskt ett eget samvete och vet vad som är rätt och fel.

Och därför är det viktigt, tror jag, att vi har ett samhälle där alla känner sig litet motiverade att ta sig an en vecka till, och ingen upplever sig helt bortdömd ur tillvaron redan kl 8 på måndagsmorgonen.

Och om det bara gäller att bjussa på godis för 50 spänn då och då på Sveriges hårdaste fängelser, ja då tror jag att det är värt det, för oss alla.

Och för Sverige.

Zlatan Zlatan

Planens Romeo i randig tröja
Tar sig fram som sina kusiner på Zoo

Zlatan,Zlatan
Zlatan,Zlatan

Redan brunbränd av krämer och medelhavssolen
Gör han poser han lärt sig från video

Zlatan, Zlatan

Han hävdar att han är supersmart och strong
Eftersom han kan tugga bubbelgum och scora mot Bari på en gång

Och Zlatan kan ju räkna (upp till hundra)
Zlatan kan ju A B C
Zlatan är vår kille att beundra
Han är en riktig atlet, en stålkomet

Muskelknuttar ska åka sportbil
Bära hästsvans och jobba som proffs i någon klubb

Zlatan, Zlatan
Zlatan, Zlatan

Behärska både Kung Fu och Karate
Så dom grejar att lägga en tjej som är full

Zlatan, Zlatan


Efter lite diskussion tar han till strid
För där argumenten tar slut där tar fötterna vid

Zlatan tuff som Mike Hammer
Zlatan ett muskelpaket
Zlatan är lika stark som Arne Tammer
En atlet, en stålkomet


Zlatan kan ju räkna upp till hundra
Zlatan kan ju A B C
Så Zlatan är vår kille att beundra,
Han är ju Sveriges stålkomet,
Vårt kraftpaket 

Vår rymdraket

Fem klassiska sportcitat

1. "I could feel the ice cold relief when I had my first beer of the day."

Tony Adams, back  i Arsenal på 1990-talet

2. "Det är bara att dyka ner i hålet och köra på..."

Ljubomir Vranjes, handbollslandslaget

3. "Det går inte att förklara för de som inget begriper."

Ingemar Stenmark om utförsåkningen

4. "Det känns helt enormt."

Björn Borg efter Wimbledonsegern 1978

5. "Min fru äter mer pasta än vad jag gör, och mina femtonåriga söner

spelar bättre boll än killarna i laget."

Zlatan Ibrahimovic, centerforward i Paris Saint Germain (PSG)

Decameronetrenden

Bland de som har pengar och resurser i dag verkar det vara matgrejen som gäller.

Gärna ner mot Ystad och Lund i Skåne á la Janne Malmsjö och Ernst-Hugo. Ålagillen, Spettekager och Mårten Gås. Plus Lallerstedts krögarpytt och GW:s mos till frukost med sill och nubbe redan kl 8:00.

Man kan väl säga att det nya nya i innekretsarna drar lite mot Brakfesten, filmen ni vet.

Eller ska man säga Decamerone?

Köra ett par veckor utanför stan ett gäng, med fest varje dag. Sedan bryta upp, åka tillbaka till stan och fixa lite med det praktiska, och sedan köra en ny omgång i en annan ände av Sverige.

Ja, ni vet lite som "Så mycket bättre" och Pluras kök i Spanien.

Det verkar vara det nya i innekretsarna.

Meddelande från TT

Indikationer har rapporterats på utomjordisk närvaro i Sverige och regeringen är oroad.

Skeppen sägs vara ca 3 mm långa, en mm breda, näst intill osynliga och dras till krypströmmarna på hemelektronik, där de kan tanka gratis.

Härkomst tros vara månen eller Cassiopeja och de använder propaganda och flygblad för att minska motståndet och skapa en uppgiven stämning bland befolkningen, och ibland rädsla.

De tycks vara mycket högteknologiska, men oförskämda och illasinnade.

Allmänheten ombeds vara vaksam.

Mer info kommer...

Stockholm TT