Världens sjukaste land?

Det påstås att 600 000 svenskar äter lyckopiller – frivilligt. Det är inte klokt. Kan ingen berätta för dem?
Om ljuset.
Om att de är grundlurade.
Jag har testat lyckopiller en gång i tiden, men jag tyckte jag mådde ännu sämre av dem. Hela huvudet snurrade. Riktigt usel medicin. Tvi vale. Och dessutom har de en antabuseffekt, så du får knappt i dig ett glas vin utan att spy.
Är det lyckan?
Till dessa 600 000 har vi de som regelbundet tar lugnande preparat, ca 100 000 minst, plus alla de som tar insomnings- och sömntabletter. Säkert en 300 000, kanske mer. Sedan har vi 500 000 svenskar med paniksyndrom, enligt officiella siffror. Det blir en och en halv miljon svenskar totalt sett som har psykiska problem, lågt räknat. Men förmodligen är den verkliga siffran minst dubbelt så hög.
Sedan har vi alla de med fysiska sjukdomar.
Jag tittar på sjukdomsstatistik från SCB. 54 procent av alla vuxna över 16 år säger sig vara kroniskt sjuka på ett eller annat sätt. En majoritet alltså, dvs 5,4 miljoner
Men det är ju fruktansvärt. Det låter som helvetet för mig, för var och en är ju sitt kött närmast som Djävulen säger i Bibeln.
54% fysiskt sjuka plus 15% psykiskt sjuka, det är den officiella siffran på ”olyckan” i samhället, dvs 69%.
Men sedan har vi ett mörkertal också på mer dolda problem, som tex ekonomiska problem, kärleksproblem och svartsjuka, spelmissbrukare och ca 400 000 alkoholister och till det ca 50 000 knarkare.
Dessutom är snart varannan svensk överviktig enligt professor Stephan Rössner. Det är inte heller så värst kul, tycker väl de flesta.
Lägger man ihop alla dessa bitar tror jag man kan hitta problem hos alla, varenda jävel därute.
Nåt smolk i glädjebägaren hos var och en. Då kan man räkna de riktigt lyckliga i detta land på ena handens fingrar.
Alltså ska man kanske inte i första hand fråga sig hur många som är sjuka i Sverige, utan hur många som verkligen är friska.
Det kanske bara är fem personer i hela landet? Och det är förmodligen dessa fem som trycker på alla knappar.
Resten haltar sig fram…

Ut ur ekorrhjulet!

Folk är inte så bra på ekonomi. Det förstår jag av de böcker som finns i ämnet. Böckerna är svindyra och råden rudimentära. Och den enda bok som handlar om konkret vardagsekonomi är på 112 sidor och kostar 347 kronor. Helt vansinnigt.
En tjej kommenterade en aktiebok på nätet och skrev att det där med aktier var inge bra, för det är så jobbigt att läsa finstilta siffror i långa K O L L U M N E R. Hon fortsatte som ett nödrop, att det måste finnas enklare sätt att komma framåt, men hon kunde inte nämna något eget exempel. Inte ett enda.
En annan har en blogg som heter ”Vägen ut ur ekorrhjulet”. Så många vill verkligen bli rikare, men de har inte karaktären för det, eller tålamodet att vänta flera år. Många gånger saknas också viktiga kunskaper om den luriga och halvkriminella finansvärlden.
Folk är alltså rent allmänt dåliga på ekonomi och man skulle kunna säga att det många gånger är deras svagaste punkt i livet.
Men att vara dålig på ekonomi är inget att skämmas för. Ekonomikunskaper är inget man föds med, det får man träna upp efter hand. Det besvärliga är, att för att gå framåt måste man göra nästan allt rätt under en längre period. Men har man väl fått ihop grundplåten, låt oss säga 50 000 om man börjar från noll, då går allt mycket lättare. Då börjar det få karaktären av en sport, en kul hobby. För i det läget vet man att det går att öka från månad till månad. Och då blir det litet roligare.
Men det här med sparande är ju en djungel. Slutar man röka är det lätt att det blir några glas vin extra, och då kanske stora delar av vinsten äts upp. Amorterar man höjer de naturligtvis räntan i samma veva, så räkningen blir inte mindre för det. Man tätar alltså vissa hål i båten, men nya dyker upp. Det kan kännas lite hopplöst. Och att ge sig ut i finansvärlden som nybörjare, det är ju verkligen att simma bland hajar. Där finns alla chanser att bli rejält lurad. Så se upp för alla skojare därute och skaffa först alla kunskaper som går att få. Det är definitivt värt besväret. Men kom ihåg att den viktigaste egenskapen som småsparare är ett mycket stort tålamod…

”Välkomna till Kumla”

”Maybe baby all the people are totally crazy out there…”
Nelly Furtado, artist

“Istället för Tranströmer borde Lundell ha fått Nobelpriset, för han har mycket roligare frisyr.”
Blaserad läsare i Grängesberg

”Aftonbladet är ett samhällsproblem”
Per-Albin Svedahl, sociolog på Nacka öppenvård

”Om Per Unckels död gav varje PPM-sparare 2 öre i arvsvinst, hur många politiker behöver då dö för att det ska bli en krona åt var och en?”
Ur Matematisk Grundkurs för sjundeklassare

”Lagar, regler, förordningar och paragrafer. Etik och moral. Sortering och kompostering och slutligen en finstämd kremering, det är livets gång. Den som inte knorrar får en guldstjärna på gravstenen.”
Knut Knutsson, styrelseordförande i Rågsved

”På Kumla får man förresten inte heller någon avkastning på sitt kapital.”
Ali Raijjoud, desperat småsparare i Rinkeby efter börsraset

La Marquise

Världens äldsta bil som fortfarande fungerar är La Marquise från 1884, på bilden här bredvid. Ser ut som en korsning mellan cykel, flakmoppe och ångmaskin. Men den har alltså rullat i 127 år. Helt fantastiskt. Nuförtiden skrotar man en bil efter femton år. Det är en viss skillnad. Kvalitet kunde de i alla fall förr, det är det inget snack om. Prylarna höll i flera generationer på den tiden. I dag är det bara slit och släng som gäller. Har vi inte förlorat något där? Tänk tex om en dator kunde hålla i 100 år istället för 5 som nu...

En gång i tiden dyrkade vi yxan och hjulet

Det är ju kapitalismen, industrialismen och vetenskapen som vill döda allt skrock för att kunna förslava och utnyttja oss.
Sedan visar det sig att de är lika irrationella och konstiga själva. Se bara på vad som händer på börsen just nu, eller hur man nu är på väg att förkasta Einsteins klassiska teorier.
Man kan säga att hela den moderna konstruktionen vilseleder folk till att tänka fel om saker och ting, att tro att världen är rationellare än vad den är. På den punkten hade vi mer rätt förr. Vetenskapen har en tendens att skala av oss all fantasi så att vi blir hjälplösa i samhället, så att vi blir beroende av deras maskiner, beroende av experterna. Och jag har en stark känsla att det är fel väg att gå. Kartan stämmer väldigt dåligt med terrängen vissa dagar.
Men det är väl så att livet är som en människa. Det har både rationella och irrationella sidor. Det beror på dagsformen, precis som på börsen.
Ibland funkar deras maskiner, ibland inte.
Ibland lyser solen, ibland inte.
Man vet aldrig riktigt vad man kan vänta sig och det är det som är själva mystiken.
Vetenskapen kan vara bra och nyttig i våra liv, men den är inte allt som den tror själv. Det behövs människor som relaterar till den och drar nytta av den, annars är den ingenting. Alltså är vetenskapen bara vår tjänare och inte vår herre på jorden.
När hjulet var en ny uppfinning då dyrkade vi hjulet som en gud. Till och med offrade till det. Och när vi såg ett hjul, då trodde vi faktiskt att vi såg Gud uppenbarad.
I dag dyrkar ingen hjul längre, men vi har gjort det en gång, på bronsåldern för ca 4 000 år sedan.
Se bara på bilden ovan…
I dag dyrkar vi våra Ipads istället och våra datorer, för vetenskapen vill gång på gång övertyga oss om att den är Gud på jorden genom sina bländverk. Och den lyckas ibland, ibland inte. Men om 100 år kommer ingen att tycka att Ipads är kul längre, inte roligare än gem eller toapapper.
Men det var inte bara hjul vi dyrkade i forntiden. Man dyrkade också yxan som det finaste som fanns i hela världen (se bild). Alla ville ha en egen yxa för några tusen år sedan, det var drömgrejen på den tiden. Nuförtiden använder knappt någon yxa längre annat än vid desperata närbutiksrån på fyllan. Så det lustiga med vetenskapen är att det vi trodde på en gång det tror vi inte alls på i dag.
Yxan och hjulet lever ju kvar, men de har ingen status i dagens samhälle, det är det som är grejen. Nu omger vi oss med nya statussymboler som får representera Gud på jorden. I dag är yxor töntiga, man säger skämtsamt att något är för ”yxigt”. Annat var det förr, för längesedan. Då var det manligt att gå omkring yxbeväpnad. Inte heller är det längre någon som har lust att resa sig en runsten. Det är också ute. Så tiderna och även vetenskapen förändras. Yxor är så billiga i dag att tillverka, så de tjänar man inga pengar på. Och i och med det blir de ointressanta för marknaden. Det gäller för vetenskapen att hitta på något man kan sälja på alla och som också ger bra betalt. Därför ligger det i vetenskapens natur att hela tiden flytta fram sina gränser. För dessa människor drömmer också om att bli rika innan de dör. Så enkelt är det.

Den svenska kulturen är död

Jag känner att kulturbranschen är död i Sverige. Alla konstnärer har sålt sina själar och ingenting som kommer fram är angeläget, sannfärdigt eller ens litet intressant. Tvärtom, allt som släpps är ren desinformation. En mörkläggning av medelklassens tyranni samt dess idioti. Kulturen är alltså död, radio och tv likaså.
Vilken utveckling…vad ska vi göra nu?
Ska vi bara sitta och glo på väggarna resten av livet och invänta döden, eller ska vi knulla ihjäl oss 24-7?
För den kultur som existerar, har bara syftet att förströ den sysslolösa aristokratin, precis som under antikens dagar. Alla kulturyttringar tävlar om vem som kan slicka mest uppåt och samtidigt sparka mest neråt, allt för att tillfredsställa överklassens gigantiska livshat.
Nu är vi alltså i ett samhälle utan vare sig kultur eller religion och var hamnar vi då?
Ja, det kan man verkligen fråga sig.
Ett samhälle helt utan själ, utan tro, hopp och kärlek.
Det låter som helvetet för mig.
Och det är där vi är; i dödens käftar allihop.
Antingen blir det väl en kulturrekyl snart, eller så går hela samhället under, det är de två vägar jag ser. För just nu känns allt som Fritz Langs Metropolis. En stor skara slavar i underjorden och en liten klick härskare i himlen som kan göra precis vad de vill.
Men folk i allmänhet skiter väl i religion och kultur misstänker jag. De bryr sig bara om pengar, sex, villor, bilar och vin. Och så sina kära barn förstås.
Men det är just medelklassens ungar som blir sårbarast när samhället spårar ur. Det är där hämnden kommer från de underkuvade. Det är medelklassens rotlösa ungar som kommer att fara illa i själen på sikt när allt blir materialism och cynism, när alla skiter i det andliga och går köttets väg.
För ingen vill väl att just deras barn ska växa upp till cyniska svin och potentiella mördare.
Men det är så det kommer att sluta.

En känsla av domedag

Min tanke just nu är att det är litet domedagskänsla över allt som händer. Det ligger något ruggigt över oss och hotar oss från alla håll.
Nyligen hade jag en dröm, som antydde samma sak, att den yttersta dagen är väldigt nära.
Det är bäst att passa sig nu. Gud håller på med något stort. Världen är sig inte lik. Inget är sig likt.
Allt har fått helt nya undertoner av svindlande bråddjupt allvar. Och jag tror inte att världen kommer att bli sig lik igen heller. Det kommer bara att bli värre och värre. Mer och mer crazy för varje vecka. Så man bör försöka skärpa sig den tid som är kvar.
För nu är det allvar.
Det ÄR Gud eller Djävulen som håller på med något nu mot världen. Smocka på smocka langas in och ingen lämnas emotionellt oberörd i längden.
Glen Gregory i Heaven 17 sjunger ju det i An electronic prayer att; ”From beyond a message has come, slowly the last forever has begun”. Han menar att det är en massa gudomliga tecken som radas upp hela tiden för att få oss att vakna ur vår sömn, eller eventuellt för att skrämma oss. Skrämma skiten ur oss allihopa.
Och rädd är man ju nuförtiden. Och det finns väl som sagt viss anledning också.Tillvaron har blivit så skruvad att det kan vara en riktigt otäck upplevelse bara att slå på tv:n en normal vardagskväll…
Bara en sån sak.

Veckans citat

”Glädjen har försvunnit helt ur tv-huset. Folk där mår inte bra. Sveriges Television påminner mer och mer om ett koncentrationsläger i atmosfären.”
Peter Wahlbeck, komiker och Rudolf Hess-lookalike

”Snart kommer svensk tv att se ut som italiensk gör i dag; bara en massa tuttifruttiprogram och nakna vädertjejer överallt…”
Anonym tv-expert

”Allt är i rörelse”
Ulf Lundell

”Ingenting har hänt”
Stefan Sundström

Det svenska pseudosamhället

De flesta svenska hjältar är okunniga och obildade och all debatt i media är en skendebatt.
Det är vad jag kallar det svenska pseudosamhället.
För allt ska helst vara på låtsas, helt harmlöst och kontrollerbart, då älskar vi det som mest.
Svenskarna vill alltid ty sig till idrottsstjärnorna, nu senast bronsjäntorna från fotbolls-VM. Det är folkligt det. Förmodligen känner man sig som kompis med dem när man ser dem i sin tv-apparat, och sedan vill man ”ta steget fullt ut” och se dem live också. Mycket spännande.
Ens kompisar är de så länge de vinner. När de börjar förlora vill ingen veta av dem längre. Det är segerglansens kaka man vill ha en del av. Själva sporten spelar ingen roll längre i dessa tuffa tider. Vi kan förnedra oss med VM i armbrytning eller VM i Yatzy, bara vi får se en svensk vinnare. Det är det enda viktiga.
Det ständiga flödet av vinnare i det svenska samhället får kompensera för den egna livsförlusten. Det handlar om en identifikation med vinnarna, aldrig med förlorarna, dessa skyr man som pesten, för de påminner ju om en själv. Och i sitt eget trånga skinn vill man definitivt inte vara. Genom att älska vinnarna tror man att man blir något själv.
Det är den svenska ömkligheten i en otäck, mystisk och svårgreppbar värld.
Genom att kyssa stjärnor i röven i tid och otid tror man att man får pluspoäng i sitt eget skrämmande liv.
Det är så patetiskt att det nästan är skrattretande.
Kan ingen berätta för dem?

Citaten

”Proppmätta medborgare gör inte gärna uppror.”
John Håkanson, civilisationsantropolog vid Stockholms universitet. Kategori: mat är också en drog.

”Man skulle hänga upp honom med ståltråd i ballarna.”
Vladimir Putin om Georgiens trilskande president. Kategori: medeltiden lever.

”Almedalen är en enda stor grisfest för opportunister.”
Robert Aschberg, mediaprofil. Kategori: pigs on the wing, eller: svin som absolut inte lider pin.

”Alla människor har svaga punkter som går att utnyttja.”
Annie Lejonkloo, chef på den militära underrättelsetjänsten MUST. Kategori: du skall pressa din nästa såsom dig själv.

”Jag rekommenderar en vecka i det spännande Kuala Lumpur som sista-minutenresa i sommar. Vill ni så kan ni med fördel delta i den pågående revolutionen.”
Hans Jörgensen, reseexpert hos Ving. Kategori: there´s nothing safe in this world.

”Gudarna styr människornas öden till hundra procent och det finns ingen chans att undkomma.”
Sofokles som skrev det skakande dramat Kung Oidipus under antiken. Kategori: give me absolute control over every livin´soul.

“En sträng som går av är en symbol för döden.”
Janne Schaffer förklarar sitt gitarrhaveri i Umeå 2008 när fem strängar gick av samtidigt. Kategori: dödsföraktande självironi i sanningens minut.

”När man sätter i gång att snacka antikens historia med grekiskor får de något jättekonstigt i blicken.”
Peter Pål, 44, globetrotter och vagabond från Falköping. Kategori: det var roligare förr.