Det påstås att 600 000 svenskar äter lyckopiller – frivilligt. Det är inte klokt. Kan ingen berätta för dem?Om ljuset.
Om att de är grundlurade.
Jag har testat lyckopiller en gång i tiden, men jag tyckte jag mådde ännu sämre av dem. Hela huvudet snurrade. Riktigt usel medicin. Tvi vale. Och dessutom har de en antabuseffekt, så du får knappt i dig ett glas vin utan att spy.
Är det lyckan?
Till dessa 600 000 har vi de som regelbundet tar lugnande preparat, ca 100 000 minst, plus alla de som tar insomnings- och sömntabletter. Säkert en 300 000, kanske mer. Sedan har vi 500 000 svenskar med paniksyndrom, enligt officiella siffror. Det blir en och en halv miljon svenskar totalt sett som har psykiska problem, lågt räknat. Men förmodligen är den verkliga siffran minst dubbelt så hög.
Sedan har vi alla de med fysiska sjukdomar.
Jag tittar på sjukdomsstatistik från SCB. 54 procent av alla vuxna över 16 år säger sig vara kroniskt sjuka på ett eller annat sätt. En majoritet alltså, dvs 5,4 miljoner
Men det är ju fruktansvärt. Det låter som helvetet för mig, för var och en är ju sitt kött närmast som Djävulen säger i Bibeln.
54% fysiskt sjuka plus 15% psykiskt sjuka, det är den officiella siffran på ”olyckan” i samhället, dvs 69%.
Men sedan har vi ett mörkertal också på mer dolda problem, som tex ekonomiska problem, kärleksproblem och svartsjuka, spelmissbrukare och ca 400 000 alkoholister och till det ca 50 000 knarkare.
Dessutom är snart varannan svensk överviktig enligt professor Stephan Rössner. Det är inte heller så värst kul, tycker väl de flesta.
Lägger man ihop alla dessa bitar tror jag man kan hitta problem hos alla, varenda jävel därute.
Nåt smolk i glädjebägaren hos var och en. Då kan man räkna de riktigt lyckliga i detta land på ena handens fingrar.
Alltså ska man kanske inte i första hand fråga sig hur många som är sjuka i Sverige, utan hur många som verkligen är friska.
Det kanske bara är fem personer i hela landet? Och det är förmodligen dessa fem som trycker på alla knappar.
Resten haltar sig fram…
