lördag 5 juni 2021

Krönika: Enprocentssamhället

Alla vill upp ur gropen.
För tjejerna är det fortfarande utvikningsbrudarna och deras tillbedjare som är den stora frågan. Det är feminismen det. Det värsta som hänt oss killar, enligt Paolo Roberto.

De här utvikningsbrudarna är själva symbolen för enprocentssamhället, där 1 procent har det bra och 99 procent far illa, så jag förstår tjejerna som hatar dem. För det är väl ungefär en tjej på hundra som är så där snuskigt perfekt, så att man kan bli fotomodell.

På tv vill alla ge sken av att de tillhör den lyckade procenten. Och alla människor dras av naturen till enprocentarna i toppen. Just därför känner sig 99 procent misslyckade. De förstår inte att det här är ett negativt mönster vi dragits in i, genom manipulation från systemet.

Procenten i toppen söndrar och härskar genom media, där de syns överallt, men i verkligheten ser man dem aldrig. Särskilt farlig är tv:n, där allt går ut på yta och utseende.

Enprocentssamhället bygger på en osynlig utsugning av medborgarna, där alla förväntas titta på ett fåtal utvalda som drar in pengar till bolagen. Tanken är att övriga 99 procent inte ska samarbeta, utan vända sig till 1 procent i toppen. Denna enstaka procent är vad som brukar kallas etablissemanget.

97 procent av artisterna på Spotify tjänar i stort sett ingenting. 1 procent i toppen tar hem rubbet.

I Sverige äger 10 procent av medborgarna 90 procent av kapitalet. 90 procent av medborgarna får dela på de 10 procent som blir kvar.

Så skapas helveteshålet i tillvaron.

Det är ren ondska, det är satanism. Men det finns ingen människa kvar i Sverige som jag tror på i alla fall. Ingen levande svensk betyder något för mig. Stjärnorna är inte gudar. De är bara arslen på två ben. Jag hade väntat mig mer av Gud. 

Men inte av Djävulen.