Prickskytten

Hans älskade fru hade varit den vackraste kvinnan i Köpenhamn. Sedan våldtogs hon av fyrtio berusade piketpoliser på en julfest, hamnade på psyk och kom aldrig tillbaka till verkligheten. Ingen av polismännen åtalades och själv blev han utfrusen och senare av med jobbet. De jävlarna hade tagit ifrån honom allt med sin lust och falskhet. Nu började han förstå de terrorister han själv hade bekämpat vid specialkommandot. Nu skulle samhället få betala det högsta pris som fanns; en justitieminister för ett justitiemord.
Han monterade ihop sitt schweiziska precisionsgevär Sig Sauer SSG-3000 med tillhörande mynningsstativ och ljuddämpare på hustaket på Sankt Pedersstraede, och lade sig bekvämt på mage och väntade.

Det skulle inte dröja länge innan målet visade sig. En svart limousine gled upp på universitetsplanen och justitieminister Andreas Bergsen äntrade självsäkert talarstolen. Han började tala till folkmassorna och de förväntansfulla unga studenterna;
”Ni ska vara övertygade om att vår rättssäkerhet är god i Danmark, men vi låter oss ändå inte nöjas. Vi kommer att satsa på fler tungt beväpnade poliser och bygga ett stabilare samhälle för alla. Vi inom Venstre strävar efter fullkomlig trygghet.”
Jesper Knudsen kramade långsamt avtryckaren. Hårkorset pekade rätt på justitieministerns mun. Avståndet var 562 meter.
Bergsen fortsatte;
"Vi tolererar inga orättvisor och ingen rättsröta. Våra skickliga poliser och våra seriösa myndigheter garanterar medborgarnas säkerhe…"
Skottet brann av mitt i meningen. Hela käken slets av. Bakhuvudet exploderade och en formidabel blodfontän sköt ut från den ännu arbetande kroppspulsådern.
Det blev dödstyst. Sedan kom paniken. Alla började skrika som grisar inför slakt. En del kastade sig på marken, andra sökte springande skydd. Det blev ett fullständigt kaos, precis som Jesper Knudsen hade räknat med. Nu skulle han kunna dra sig tillbaka obehindrat.
Lugnt packade han ihop geväret i sin lilla svarta väska och firade ner sig från taket. På avstånd hördes sirener. Jesper gick avspänt till bilen som stod parkerad på andra sidan Örstedsparken. På den här sidan av Norre Voldgade visste ännu ingen vad som hade hänt och det var lätt att smälta in. Bilen gick igång och han körde hem utan bekymmer. Han visste att han inte lämnat ett spår efter sig. Han var hundra procent säker. Ett rent rutinuppdrag i jämförelse med jobben inom polisen. När han hällde upp första drinken i sitt vardagsrum och tände en Marlboro light, upplevde han en inre frid han inte känt på tio år. Han log lite för sig själv och slog på TV:n för att se på hysterin i direktsändning.
Livet kändes plötsligt skönt igen.

Alla heter Pär

”Vem ska dra väderspyan i kväll?”
”Vad sägs om Pär?”
”Men vafan alla heter ju Pär.”
”Inte den nye fransmannen. Han heter Pierre.
”Men han har ju bara lärt sig två fraser på ett halvår; jag älskar dig och växlande molnighet.”
”Han får väl fokusera på den sistnämnda då; växlande molnighet i Götaland, växlande molnighet i Svealand och växlande molnighet i Norrland. Närmare än så kommer man inte det svenska skitvädret.”
”Ska vi inte satsa på Per istället? Han brukar ju köra onsdagar.”
”Nej, onsdagarna är Pereriks.”
”Visst sjutton! Men han börjar ju bli så schizzig nu med sina ständiga stilbyten. Där får vi passa oss.”
”Ja då återstår bara Per-Johan eller Pärra G. Jag tycker vi kör Pärra G i kväll. Hans nya slips var en succé senast. Jag fick 25 000 mejl efter sändning.”
”Bara han inte skiter på sig eller tappar rösten som han brukar göra.”
”Inte med nya slipsen på, då är han säkerheten själv.”
Okej, låt gå för Pärra G då. Vafan spelar det för roll när alla heter Pär?

Noterat v.21

Fd fotbollsstjärnan Klas Ingesson, 40, har fått myelom, en form av leukemi. Det brukar medföra dödlighet inom fem år för de flesta drabbade. Att få myelom är lika med en dödsdom i princip. Det går inte att bota. Cancern är överallt, i hela kroppen. Ännu en stjärna som biter i gräset, vilket jag varit inne på tidigare här är vanligt . Då fick han inte mycket glädje av sina fotbollsmiljoner och sin fina gård, men sånt är livet.
Line Gertsen, nyhetsankare i DR, kollapsade i direktsändning av ”Avisen” i fredags kväll och fick bäras ut på bår för vidare transport till ”hospitalet”. En helt normal ung och frisk tjej på 36 år. Undrar om vi någonsin kommer att få reda på vad det var?
Det är väl mycket sådant här som kommer att komma framöver, när rekylen slår tillbaka för alla de som lever på lånad tid från himlen. Kollapser bland unga karriärmänniskor kommer ju mer och mer nu, och det beror på att de är så otroligt lurade på vad livet är. De har inte en susning om sanningen och då kan det bli så här tokigt. I fallet Line Gertsen ser jag för egen del bara en liten tjej som sålt sin själ för pengar, och i fredags kväll blev det tomt därinne. Ljuset slocknade för henne.
Avslöjande bilder i AB på två divor som inte ser kloka ut utan spackel i ansiktet; Charlotte Perelli och Mariah Carey. Dessa två ”vackra” kvinnor visar sig nu vara helt oigenkännliga utan sina masker. Där ser man ändå vad lite makeup kan göra för karriären.
Men det är inte de vackra ansiktena som styr oss, utan de verkligt ansiktslösa krafterna som lurar här och där, hävdar Jonas Gardell i dag i Sydsvenskan. ”De ansiktslösa styr pöbelsamhället”, lyder rubriken. Så aktarej för Hajen, Jonte...

Den svenska kulturen är häpnadsväckande efterbliven

Det är inte mycket svensk kultur man går i gång på till en kopp te.
Jag vet nästan ingenting som fungerar från Sverige. Det är en själlös kultur utan insikter, känsla och talang. Svenskarna är inga kulturmänniskor, det är ett yxfolk kvar på vikingatiden.
Vi har fått för oss att vi är en kulturnation, men vi har inget eget som lyfter en millimeter över marken i nyktert tillstånd. Vi tror att vi är världens förnämsta kulturfolk, men vi äger ingenting värt sitt eget namn. Det enda svenskarna begriper sig på är maskiner.
Sverige är en kultur som är så efterbliven att det är fascinerande i sig. Men högmodet är det inget fel på. Det är grandiost.

Mer skit i maten

Nya rapporter om glasbitar och andra vassa föremål i maten.
Nu börjar det bli mystiskt. Ingen har något grepp om vad det här egentligen är, allra minst polisen.
För egen del börjar jag tro att det rör sig om någon form av övernaturlig spontanmaterialisering, ungefär som när vissa gurus materialiserar aska ur luften i Indien. Det här måste vara något ur den femte dimensionen, det går inte att få ihop pusslet annars. Det är en rekyl på grund av samhällets urspårning i cynismen, någon form av straff eller varningssignal riktad till det svenska folket. Än så länge går det väl att hantera, men det kan vara början på något större och ännu jävligare. Vi får börja se upp nu, så att vi inte vaknar i helvetet en morgon. För där lär man få skära tänder.
Eller vi kanske redan är där?

Livslögnen

Det är vanligt att man snackar om ”livslögnen” hit och dit i olika sammanhang, men börjar man leta efter en klar definition på begreppet verkar det som ingen egentligen vet vad det betyder. Men uttrycket kan syfta på olika saker. Det kan handla om diskrepansen mellan en vacker fasad och en kaotisk insida som i Ibsens Ett dockhem. Det är en form av livslögn. Eller det kan syfta på att ständigt lyda samhällsmaskineriet trots att man egentligen inte vill. Det är en annan form av livslögn. Och det kan vara att ha hög status trots att man känner sig jätteliten privat. För livslögnen är osynlig. Bara ett tränat öga kan se den. Den som ljuger för sig själv vet oftast inte ens om det. Inte förrän krisen slår till på allvar och man tvingas slå upp ögonen mot sin vilja. Hela det rationella samhällsbygget är förresten en lögn i sig självt, därför är det lätt att hamna i livslögnens osynliga klor. För de har en tendens att vilja ljuga för oss från vaggan till graven. Normalitetstron är en livslögn. Det funkar inte att komma hel genom livet om man går in för att alltid vara normal. Vetenskapstron är en annan livslögn, för vetenskapen vet ju inte ens varför vi i själva verket existerar, och hur ska den då kunna förse oss med karta och kompass? Nej det kan den inte göra, och det är bland annat därför den inte kan hjälpa alla dessa miljoner överviktiga i vår värld. Felet är att vetenskapen utgår strikt från en förnuftig modell, medan människor vanligtvis drivs av irrationella motiv. Det är där vetenskapen går bet. Våra målsättningar är sällan rationella, de ligger på ett helt annat plan. Därför måste vi gå bortom förnuftstron om vi ska förstå livet, då blir vi genast sannare.
Alla förenklade modeller av livet är oftast livslögner, för tillvaron är komplicerad och mystisk till sin natur. Det är en klassisk livslögn i västvärlden att försöka skildra livet som simplare än vad det egentligen är. Det är rent ljug.