1. Rätt svar: 96%
2. Rätt svar: 100%
3. Rätt svar: Indianen är rikast i dag
onsdag 27 juni 2012
söndag 24 juni 2012
Lite svensk erotikkuriosa
Bokens finish och tyngd när man väger den i handen påminner om de där tre böckerna alla var på jakt efter i filmen ”The Ninth Gate” med Johnny Depp i huvudrollen. De som Lucifer själv var upphovsman till. Det kanske är den jag ramlat över? På sätt och vis känns det så, om man vill skoja till det lite.
Hursomhelst, bilderotiken i Europa och Sverige tog sin början med fotografins uppkomst på 1800-talet. Ett vanligt tema på de tidiga nakenbilderna var ensamma bundna kvinnor. Det tyckte man var fräckt på 1890-talet. En av de första svenska herrtidningarna i Sverige, Styx, hade just en sån bild på omslaget 1920. Redaktörerna på Styx var eld och lågor, här skulle läsarna för första gången i svensk historia bjudas på riktiga magkänslor. Och den känslan lovade man skulle sitta i en hel vecka tills nästa nummer kom. 1920-talet är ju känt som en ganska vild period för nöjeslivet i Sverige, där många tabun och gränser sprängdes. Man talar om ”det glada 20-talet” till skillnad mot det depressiva 30-talet. Det kom att spela en viss roll för vad som senare skulle tolereras inom media på 40-talet.
I början av 20-talet såg bilderotiken ut som Carl Larsons och Anders Zorns grejer. Men två decennier senare var det plötsligt Rita Hayworth-stuk på allting. Lyxigt och glamouröst. De såkallade boulevardtidningarna, som exempelvis Cocktail, Pin-up, Top Hat, Parisienne och Paris-Hollywood lanserades på bred front. I dessa tidningar kan man hitta en hel del bilder som 70-år senare faktiskt är riktigt bra. De påminner om stilen i Playboy på 1980-talet.
Och att dessa tidningar kom just då hade ju sin förklaring. Det här var ju Technicolorperioden när amerikanska kolossalfilmer med kvinnliga superstjärnor i spetsen fullständigt slog knock på publiken i biosalongerna. Och nu skulle stjärnorna vikas ut. Eller i varje fall kvinnor som påminde om dem. Och det blev föga förvånande succé. Ett par decennier senare låg herrtidningarnas samlade upplaga på en miljon ex i Sverige. Och det kan vi tacka fotokonsten och Rita Hayworth för, skulle vi kunna uttrycka saken.
Vår egen söderböna Greta ”Garbo” Gustafsson var ju en tidig storstjärna i Hollywood, redan under stumfilmens dagar. Så i viss mån bröt väl hon också mark för 1900-talets sexuella revolution. Men det var först efter att talfilmen lanserats på 30-talet, och färgfotot på 40-talet, som lavinen gick.
I dag vet ni hur det ligger till, att de flesta gränser har sprängts vid här laget.
Men det var alltså så här det startade, och det är mindre än hundra år sedan.
tisdag 19 juni 2012
VHS-övningar
Som en förberedelse inför matematikdelen på höstens högskoleprov kan ni fundera lite på följande tre exempel:
1. Om en aktie faller från 1000 kr till 20 kr så innebär det en nedgång på 98%. Men om fallet sker från halva ursprungsbeloppet, dvs från 500 kr till 20 kr, hur stor blir då den procentuella nedgången?
1 49%
X 75%
2 96%
2. Fru Örn placerar 50 000 kronor i en Sverigeindexfond hos sin bank. Därefter faller börsen 50% och Fru Örns Sverigefond tappar lika mycket. Hur mycket behöver då Fru Örns fond öka i värde för att hon ska vara tillbaka på ursprungsvärdet av sitt satsade kapital?
1 50%
X 75%
2 100%
3. Om vi utgår från att alla människor levde i 1000 år och en indian sålde Manhattan år 1600 till en europé för 25 dollar, vem är då rikast i dag?
1 Indianen som satte in sina 25 dollar på banken till 6,5% ränta/år
X Europén vars Manhattan i dag är värt 120 miljarder dollar
2 Båda är ungefär lika rika
1. Om en aktie faller från 1000 kr till 20 kr så innebär det en nedgång på 98%. Men om fallet sker från halva ursprungsbeloppet, dvs från 500 kr till 20 kr, hur stor blir då den procentuella nedgången?
1 49%
X 75%
2 96%
2. Fru Örn placerar 50 000 kronor i en Sverigeindexfond hos sin bank. Därefter faller börsen 50% och Fru Örns Sverigefond tappar lika mycket. Hur mycket behöver då Fru Örns fond öka i värde för att hon ska vara tillbaka på ursprungsvärdet av sitt satsade kapital?
1 50%
X 75%
2 100%
3. Om vi utgår från att alla människor levde i 1000 år och en indian sålde Manhattan år 1600 till en europé för 25 dollar, vem är då rikast i dag?
1 Indianen som satte in sina 25 dollar på banken till 6,5% ränta/år
X Europén vars Manhattan i dag är värt 120 miljarder dollar
2 Båda är ungefär lika rika
måndag 18 juni 2012
Modetelegram från TT
TT:s redaktion i Stockholm drar sig till minnes att på 70-talet var Fruit of the loom-tröjorna mycket populära.
På 1980-talet kom blondinerna i sina Boy Toy-T-shirts och bögarna i Toy Boy-tröjor och gjorde gatorna livsfarliga för alla anständiga människor.
Därefter hade vi en renlevnadsperiod igen med mängder av mineralvatten och neonfärgade Aqua Limone-sweaters vartän man såg.
Det positiva och sunda 90-talet följdes av ett dystert och mörkt millenniumskifte och plötsligt skulle allt vara ”Absolut”. ”Aqua Limone” ersattes av ”Absolut Lemon”, ”Absolut arbetslös” och ”Absolut emot allt”.
Vad har vi då för trend på 10-talet att glädja oss åt?
Vissa rapporter från huvudstaden indikerar att det senaste är nekrofilivågen där man på sina T-shirts gladeligen gör narr av nyligen bortgångna storkändisar .
Vad 20-talet kommer att erbjuda för överraskningar inom gatumodet får väl den som lever se…
Stockholm/ TT
På 1980-talet kom blondinerna i sina Boy Toy-T-shirts och bögarna i Toy Boy-tröjor och gjorde gatorna livsfarliga för alla anständiga människor.
Därefter hade vi en renlevnadsperiod igen med mängder av mineralvatten och neonfärgade Aqua Limone-sweaters vartän man såg.
Det positiva och sunda 90-talet följdes av ett dystert och mörkt millenniumskifte och plötsligt skulle allt vara ”Absolut”. ”Aqua Limone” ersattes av ”Absolut Lemon”, ”Absolut arbetslös” och ”Absolut emot allt”.
Vad har vi då för trend på 10-talet att glädja oss åt?
Vissa rapporter från huvudstaden indikerar att det senaste är nekrofilivågen där man på sina T-shirts gladeligen gör narr av nyligen bortgångna storkändisar .
Vad 20-talet kommer att erbjuda för överraskningar inom gatumodet får väl den som lever se…
Stockholm/ TT
söndag 17 juni 2012
Funderingar kring Palmemordet
Palmemordet 1986 är väl rent utredningsmässigt det mest besvärliga och svårlösta fall vi någonsin haft i svensk kriminalhistoria, eftersom det är ett statsministermord och det aldrig blivit riktigt uppklarat till fullo vad som egentligen låg bakom dådet. Palmegruppens utredning är väl på över en miljon sidor, och åtskilliga böcker med olika teorier har lagts fram både i Sverige och utomlands. De nyckelfaktorer man bör titta på litet extra när man ska göra en bedömning och en gärningsmannaprofil är följande: hur visste mördaren var Palme skulle befinna sig den kvällen. Var Palme sedan en tid skuggad? Vilket är mest logiskt, att skjuta sitt offer framifrån eller bakifrån? Var mordet planerat eller oplanerat? Var det en amatör eller ett proffs som mördade? Vad gjorde gärningsmannen för intryck? Vilken var hans ålder? Varför använde han inte ljuddämpare? Visste fler än Lisbeth och Olof Palme att de skulle på bio den kvällen? Var det ett spontant biobesök, eller var det inplanerat sedan länge i regeringskansliets kalender? Visste SÄPO om att paret Palme skulle till Grands biograf den kvällen. Skedde mordet i en stundens ingivelse av mördaren som bara råkade befinna sig på platsen?
Om det sistnämnda var fallet, var det en man som förmodligen var van att gå omkring tungt beväpnad i Stockholms innerstad, och som ständigt var beredd på konfrontation. Förmodligen en ärrad kriminell med stort brottsregister och med en mycket förhärdad personlighetstyp. Det rör sig knappast om ett blåbär i 17-årsåldern.
Denne man bör vara minst 40 år med mycket erfarenhet av våldsbrottslighet och har en låg tröskel för att använda våld mot andra. Förmodligen har han också god lokalkännedom och känner till varenda gatsten i området.
”Proffsmördare” är ju också bra på att bara försvinna utan att lämna ett spår efter sig, men många andra detaljer i mordets tillvägagångssätt är tämligen amatörmässiga, vilket i princip utesluter alla konspirationsteorier på agentnivå. Förmodligen har förövaren viss rutin, men inte på Carl Hamilton-nivå. För hade det varit ”Hamilton” eller någon av hans kollegor inom underrättelsetjänsten, den nationella eller någon av de internationell organisationerna, så är det ljuddämpare som gäller i offentliga miljöer. Dessutom skulle en professionell lönnmördare som skuggat offret försöka att undvika att visa sitt ansikte och valt en diskretare metod, kanske någon form av dold giftinjektion eller skjutit sitt offer på längre avstånd än en armslängd. Gärningsmannen sägs dessutom ha rört sig som en elefant, vilket utesluter alla vältränade killar inom olika säkerhetstjänster i världen.
Gärningsmannaprofilen lutar alltså mer åt ensamvarghållet än mot en organiserad person. Det är förmodligen en hetlevrad individ, som har känslorna mer utanpå än inuti, och som agerar intuitivt snarare än planerat. Sannolikt är också att gärningsmannen har ett mycket starkt agg mot hela samhället, snarare än mot en viss specifik person. Så förmodligen var Palmemordet ett slumpartat symbolmord snarare än en planlagd konspiration från låt oss säga SÄPO, polisen, en officiell politisk organisation, svensk extremhöger, utländsk säkerhetstjänst eller från internationella terrorister.
Tidigt i Palmegruppens utredning föll ju starka misstankar mot den kurdiska gerillarörelsen PKK. Visserligen finns inslag i tillvägagångssättet som matchar PKK:s metoder, mittemellan amatörnivå och elitagenternas nivå. Men även en organisation som PKK skulle med all sannolikhet ha använt ljuddämpare. Det är det normala tillvägagångssättet i sådana här sammanhang. Därför går även PKK-spåret bort av logiska skäl.
Skulle PKK skicka en beväpnad lönnmördare landvägen ändå från Turkiet till Stockholm för ett statsministermord, då skulle man naturligtvis ta sin bäste kille, inte den klumpigaste, eftersom det naturligtvis får ses som ett stort uppdrag. Då tar man en agent som mördat åtskilliga gånger tidigare. Och en kille med sådan rutin skulle naturligtvis inte föredra en Vilda Västern-revolver, utan någonting mer diskret och sofistikerat. Och rutinerade terrorister brukar också av säkerhetsskäl hålla sig ytterst vältränade och agera med exakthet. De internationella teorierna kring Palmemordet är alltså av flera skäl helt orimliga, och på samma sätt kan vi utesluta en hel del vilda svenska spår ur spekulationerna.
Allt talar egentligen för att brottet härrör ur den undre världen i Sverige och förmodligen främst då Stockholms undre värld. Och då har vi en gärningsmannaprofil som stämmer väldigt bra på Christer Pettersson eller någon av hans dåtida kollegor.
Vad har vi då för indicier och personliga motiv hos Pettersson?
1. Pettersson var ett misslyckat geni som hyste starkt agg mot samhället.
2. Han var ex-skådis med stor talang för improvisationer och att agera på stundens ingivelse.
3. Petterson var dömd för ett improviserat gatumord i samma område 12 år tidigare.
4. Han hade för vana att gå omkring beväpnad på stan.
5. Kunde ”explodera” närsomhelst.
6. Befann sig ofta i det aktuella området.
7. Fysisk likhet med vittnesuppgifterna.
8. Brottets utförandenivå stämmer med Petterssons bakgrund.
9. Hade läggning för att mörda kallblodigt.
10. Petterssons dåvarande ålder matchar gärningsmannaprofilen.
Självklart kan dessa punkter matcha ytterligare ett antal personer i Stockholm, men det som talar för Pettersson-spåret är att ingen annan kriminell i rätt ålder har framförts i utredningen vad jag vet. Så förmodligen var det Christer Pettersson som var mördaren.
Men när det nu blev så, enligt mig, att man ”friade mördaren” i Hovrätten på grund av bristande teknisk bevisning, då är det naturligtvis svårt att komma vidare i utredningen. Och HD var inte heller villiga att ompröva domslutet.
Men nu är ju Christer Pettersson död sedan några år tillbaka så därmed får vi väl förklara detta fall avslutat och lägga det till handlingarna.
I Sveriges eget Arkiv-X.
Om det sistnämnda var fallet, var det en man som förmodligen var van att gå omkring tungt beväpnad i Stockholms innerstad, och som ständigt var beredd på konfrontation. Förmodligen en ärrad kriminell med stort brottsregister och med en mycket förhärdad personlighetstyp. Det rör sig knappast om ett blåbär i 17-årsåldern.
Denne man bör vara minst 40 år med mycket erfarenhet av våldsbrottslighet och har en låg tröskel för att använda våld mot andra. Förmodligen har han också god lokalkännedom och känner till varenda gatsten i området.
”Proffsmördare” är ju också bra på att bara försvinna utan att lämna ett spår efter sig, men många andra detaljer i mordets tillvägagångssätt är tämligen amatörmässiga, vilket i princip utesluter alla konspirationsteorier på agentnivå. Förmodligen har förövaren viss rutin, men inte på Carl Hamilton-nivå. För hade det varit ”Hamilton” eller någon av hans kollegor inom underrättelsetjänsten, den nationella eller någon av de internationell organisationerna, så är det ljuddämpare som gäller i offentliga miljöer. Dessutom skulle en professionell lönnmördare som skuggat offret försöka att undvika att visa sitt ansikte och valt en diskretare metod, kanske någon form av dold giftinjektion eller skjutit sitt offer på längre avstånd än en armslängd. Gärningsmannen sägs dessutom ha rört sig som en elefant, vilket utesluter alla vältränade killar inom olika säkerhetstjänster i världen.
Gärningsmannaprofilen lutar alltså mer åt ensamvarghållet än mot en organiserad person. Det är förmodligen en hetlevrad individ, som har känslorna mer utanpå än inuti, och som agerar intuitivt snarare än planerat. Sannolikt är också att gärningsmannen har ett mycket starkt agg mot hela samhället, snarare än mot en viss specifik person. Så förmodligen var Palmemordet ett slumpartat symbolmord snarare än en planlagd konspiration från låt oss säga SÄPO, polisen, en officiell politisk organisation, svensk extremhöger, utländsk säkerhetstjänst eller från internationella terrorister.
Tidigt i Palmegruppens utredning föll ju starka misstankar mot den kurdiska gerillarörelsen PKK. Visserligen finns inslag i tillvägagångssättet som matchar PKK:s metoder, mittemellan amatörnivå och elitagenternas nivå. Men även en organisation som PKK skulle med all sannolikhet ha använt ljuddämpare. Det är det normala tillvägagångssättet i sådana här sammanhang. Därför går även PKK-spåret bort av logiska skäl.
Skulle PKK skicka en beväpnad lönnmördare landvägen ändå från Turkiet till Stockholm för ett statsministermord, då skulle man naturligtvis ta sin bäste kille, inte den klumpigaste, eftersom det naturligtvis får ses som ett stort uppdrag. Då tar man en agent som mördat åtskilliga gånger tidigare. Och en kille med sådan rutin skulle naturligtvis inte föredra en Vilda Västern-revolver, utan någonting mer diskret och sofistikerat. Och rutinerade terrorister brukar också av säkerhetsskäl hålla sig ytterst vältränade och agera med exakthet. De internationella teorierna kring Palmemordet är alltså av flera skäl helt orimliga, och på samma sätt kan vi utesluta en hel del vilda svenska spår ur spekulationerna.
Allt talar egentligen för att brottet härrör ur den undre världen i Sverige och förmodligen främst då Stockholms undre värld. Och då har vi en gärningsmannaprofil som stämmer väldigt bra på Christer Pettersson eller någon av hans dåtida kollegor.
Vad har vi då för indicier och personliga motiv hos Pettersson?
1. Pettersson var ett misslyckat geni som hyste starkt agg mot samhället.
2. Han var ex-skådis med stor talang för improvisationer och att agera på stundens ingivelse.
3. Petterson var dömd för ett improviserat gatumord i samma område 12 år tidigare.
4. Han hade för vana att gå omkring beväpnad på stan.
5. Kunde ”explodera” närsomhelst.
6. Befann sig ofta i det aktuella området.
7. Fysisk likhet med vittnesuppgifterna.
8. Brottets utförandenivå stämmer med Petterssons bakgrund.
9. Hade läggning för att mörda kallblodigt.
10. Petterssons dåvarande ålder matchar gärningsmannaprofilen.
Självklart kan dessa punkter matcha ytterligare ett antal personer i Stockholm, men det som talar för Pettersson-spåret är att ingen annan kriminell i rätt ålder har framförts i utredningen vad jag vet. Så förmodligen var det Christer Pettersson som var mördaren.
Men när det nu blev så, enligt mig, att man ”friade mördaren” i Hovrätten på grund av bristande teknisk bevisning, då är det naturligtvis svårt att komma vidare i utredningen. Och HD var inte heller villiga att ompröva domslutet.
Men nu är ju Christer Pettersson död sedan några år tillbaka så därmed får vi väl förklara detta fall avslutat och lägga det till handlingarna.
I Sveriges eget Arkiv-X.
torsdag 12 april 2012
Vädergudarna anfaller
I stan är tron under ständig attack från alla håll och kanter. Och så fort det blir mulet tar alla på sig svartskjortorna igen och blir nazister. Nu jädrar ska de få se!
Sen nästa dag skiner solen och då är alla nyfrälsta och fromma som lamm. Och så där håller det på, fram och tillbaka mellan hopp och förtvivlan i ett rasande tempo. Svart och vitt om vartannat. Det skiftar nästan varje timme.
Tänk om vädret kunde bestämma sig nångång och vi fick strålande sol fem veckor i sträck, som sommaren 1974, då skulle kanske också folk kunna bestämma sig för vad de egentligen vill.
Men tyvärr har vi inte riktigt vädergudarna med oss i dag. Inte mer än en dag i stöten, sen är det kolsvart igen, och allt känns hopplöst.
Om man ska bedöma världen efter vädret, ja då prövas vi hårt just nu.
Allihop.
Och vädret kommer ingen undan, om man inte gräver ner sig i en bunker. En taktik vissa i världshistorien faktiskt har prövat på, och vissa fortfarande håller på med. Jag nämner inga namn. Men jag kan förstå dom.
I 20-30 års tid har vädergudarna konstant motarbetat Sverige. Det är klart man tar stryk. Inte sen 1988 har det varit en ordentlig sommar i Sverige. Och det är 24 år sen. Det är för jävligt.
Medeltidsmänniskan Dante Alighieri menade ju att dåligt väder inte är något naturligt, utan ett helvetesstraff för mänskligheten, något som förvandlar tillvaron till något mycket sämre än den skulle kunna vara i idealfallet. Och det kan jag ge honom rätt i. Visst är det så.
Man förstår nyansskillnaden för själen om man drar ut perioderna, och leker med tanken att det skulle regna två månader i sträck. Snacka om att alla skulle må dåligt. På ett ställe i Sverige regnade det tre månader i sträck för ett tag sen.
Dåligt väder blir man deprimerad av, fint väder ger kraft och energi.
Det ger en betydande skillnad för hur man upplever sin tillvaro på denna jord.
Om man drar det dåliga vädret helt till sin spets, ja då blir det plötsligt en ond kraft i stånd att ödelägga hela städer. I det läget har vädret förvandlats till en samhällsfara. Och då förstår man vad dåligt väder egentligen handlar om ytterst sett – att döda, och ingenting annat.
Var medvetna om det nästa gång det regnar och ni känner er risiga och fryser i själen…
Sen nästa dag skiner solen och då är alla nyfrälsta och fromma som lamm. Och så där håller det på, fram och tillbaka mellan hopp och förtvivlan i ett rasande tempo. Svart och vitt om vartannat. Det skiftar nästan varje timme.
Tänk om vädret kunde bestämma sig nångång och vi fick strålande sol fem veckor i sträck, som sommaren 1974, då skulle kanske också folk kunna bestämma sig för vad de egentligen vill.
Men tyvärr har vi inte riktigt vädergudarna med oss i dag. Inte mer än en dag i stöten, sen är det kolsvart igen, och allt känns hopplöst.
Om man ska bedöma världen efter vädret, ja då prövas vi hårt just nu.
Allihop.
Och vädret kommer ingen undan, om man inte gräver ner sig i en bunker. En taktik vissa i världshistorien faktiskt har prövat på, och vissa fortfarande håller på med. Jag nämner inga namn. Men jag kan förstå dom.
I 20-30 års tid har vädergudarna konstant motarbetat Sverige. Det är klart man tar stryk. Inte sen 1988 har det varit en ordentlig sommar i Sverige. Och det är 24 år sen. Det är för jävligt.
Medeltidsmänniskan Dante Alighieri menade ju att dåligt väder inte är något naturligt, utan ett helvetesstraff för mänskligheten, något som förvandlar tillvaron till något mycket sämre än den skulle kunna vara i idealfallet. Och det kan jag ge honom rätt i. Visst är det så.
Man förstår nyansskillnaden för själen om man drar ut perioderna, och leker med tanken att det skulle regna två månader i sträck. Snacka om att alla skulle må dåligt. På ett ställe i Sverige regnade det tre månader i sträck för ett tag sen.
Dåligt väder blir man deprimerad av, fint väder ger kraft och energi.
Det ger en betydande skillnad för hur man upplever sin tillvaro på denna jord.
Om man drar det dåliga vädret helt till sin spets, ja då blir det plötsligt en ond kraft i stånd att ödelägga hela städer. I det läget har vädret förvandlats till en samhällsfara. Och då förstår man vad dåligt väder egentligen handlar om ytterst sett – att döda, och ingenting annat.
Var medvetna om det nästa gång det regnar och ni känner er risiga och fryser i själen…
torsdag 5 april 2012
Sverige har inte fattat den nya ekonomiska verkligheten
När facket i Sverige vägrar gå med på lönesänkningar, då blir det att fabrikerna läggs ner istället och flyttar utomlands. Då kommer ägarna runt det problemet. Men det vore förstås bättre att söka en kompromiss mellan alla inblandade parter, så att jobben blir kvar.
För en fabrik tillhör ju inte bara arbetarna som Mona Sahlin tycks tro, den ska ge kunderna något också, och aktieägarna. Det är så systemet fungerar, något som facket inte gärna vill erkänna.
Och då blir det att det läggs ner när lönsamheten viker.
Där måste vi hitta en annan lösning som till exempel att sänka lönenivåerna i dåliga tider och höja dem i goda tider. Aktieägarna får ju ta smällen direkt när det blir problem, varför skulle detta då inte gälla arbetarna också i viss mån?
Det som har hänt i världen de senaste 10-20 åren är ju att Ryssland och Kina gått från att vara slutna kommunistiska system, till att bli kapitalistiska tigrar på världsmarknaden. Och det är därifrån det ekonomiska hotet mot Sverige kommer, det måste vi inse och anpassa oss till medan vi ännu kan.
Vi kommer antagligen att få uppleva sänkta lönenivåer i framtiden och kanske även sänkt standard. Det vi inte, men det kan bli så. Det är en god gissning i alla fall. Sverige är ju en exportnation som är beroende av världsmarknaden för sin existens, och nu fajtas vi med 2 miljarder omvända kommunister, som är vrålhungriga på marknadsandelar och höjd levnadsstandard. Klart att det blir en tuff fajt för lilleputten Sverige, det får vi räkna med.
Men det kanske bara blir nyttigt för oss…
För en fabrik tillhör ju inte bara arbetarna som Mona Sahlin tycks tro, den ska ge kunderna något också, och aktieägarna. Det är så systemet fungerar, något som facket inte gärna vill erkänna.
Och då blir det att det läggs ner när lönsamheten viker.
Där måste vi hitta en annan lösning som till exempel att sänka lönenivåerna i dåliga tider och höja dem i goda tider. Aktieägarna får ju ta smällen direkt när det blir problem, varför skulle detta då inte gälla arbetarna också i viss mån?
Det som har hänt i världen de senaste 10-20 åren är ju att Ryssland och Kina gått från att vara slutna kommunistiska system, till att bli kapitalistiska tigrar på världsmarknaden. Och det är därifrån det ekonomiska hotet mot Sverige kommer, det måste vi inse och anpassa oss till medan vi ännu kan.
Vi kommer antagligen att få uppleva sänkta lönenivåer i framtiden och kanske även sänkt standard. Det vi inte, men det kan bli så. Det är en god gissning i alla fall. Sverige är ju en exportnation som är beroende av världsmarknaden för sin existens, och nu fajtas vi med 2 miljarder omvända kommunister, som är vrålhungriga på marknadsandelar och höjd levnadsstandard. Klart att det blir en tuff fajt för lilleputten Sverige, det får vi räkna med.
Men det kanske bara blir nyttigt för oss…
Kommissionen
I Flen ska man nu på grund av den höga ungdomsarbetslösheten tillsätta en kommission för att ”skapa nya jobb”, på ett ungefär. Via pappersarbete då, har man tänkt sig.
Men egentligen är det ju så att sådana här småorter har i dag i stort sett bara en chans, och det är att ett stort multinationellt bolag dyker upp och drar igång en stor industri eller liknande. Det är bara de som har resurserna och know- howet. Storbolagen har patenten på all teknologi som finns sedan flera hundra år tillbaka, de har produktionskunskapen och all den erfarenhet som krävs. Ska man börja från noll och tävla mot dessa med de resurser som finns på orten, då är man chanslös i dag. Man måste ha fram en stor investering utifrån, annars är det kört, annars får man återgå till potatisodling. Och så här ser det ut på många ställen i Sverige. Alla snackar om jobben, men ingen tycks veta varifrån de ska komma.
I dag är det ju storkapitalet som de facto styr vår ekonomiska verklighet, det måste man komma ihåg när man börjar prata jobb. Man kan inte starta en bilfabrik från noll i Flen, hur gärna man än vill och även om det är en god tanke för sysselsättningen. För det har man varken kapital eller kunskap till. Det är just det som är problemet för sådana här svenska småorter, de är hopplöst frånkörda av verkligheten. De måste ha in investeringar utifrån, annars är det kört i dagsläget, om man inte tänker sig att gå tillbaka till småbruk och torparliv för gemene man. Detta är det jävliga och fruktansvärda med kapitalismen, att den är totalt skoningslös när den inte längre kan tjäna pengar på en ort. Då drar den direkt vidare till ett lönsammare ställe i världen. Som ni vet rör sig kapitalet i dag mot Östeuropa och Kina, där lönerna är mycket lägre än i Sverige.
För i storkapitalets värld är det som bekant bara pengarna det handlar om, vilket inte tycks ha gått upp riktigt för politikerna. Ingen tycks fatta att kapitalet successivt är på väg bort från det dyra Sverige och rör sig mot fattiga tillväxtländer. Därför ser det väldigt, väldigt mörkt ut för Sverige på ett ekonomiskt plan just nu, om jag ska vara ärlig. På 1800-talet gav vi upp våra torparliv för industrialismen, nu håller industrialismen på att överge oss. Tyvärr är det så.
Oh my God, nu ser jag Sveriges framtid alldeles klart framför mig. Och det ser inte alls bra ut. Inte för jobben. Och inte för ekonomin.
Vad aningslösa alla är, Gud hjälpe oss nu. För kommunpolitikerna sitter fortfarande och tror att jobben ska komma som svampar ur jorden som på 1960-talet när allt gick på högvarv och tiderna var goda.
Sanningen är den att Sverige nu håller på att bli ifrånåkt av kapitalismen…
Men egentligen är det ju så att sådana här småorter har i dag i stort sett bara en chans, och det är att ett stort multinationellt bolag dyker upp och drar igång en stor industri eller liknande. Det är bara de som har resurserna och know- howet. Storbolagen har patenten på all teknologi som finns sedan flera hundra år tillbaka, de har produktionskunskapen och all den erfarenhet som krävs. Ska man börja från noll och tävla mot dessa med de resurser som finns på orten, då är man chanslös i dag. Man måste ha fram en stor investering utifrån, annars är det kört, annars får man återgå till potatisodling. Och så här ser det ut på många ställen i Sverige. Alla snackar om jobben, men ingen tycks veta varifrån de ska komma.
I dag är det ju storkapitalet som de facto styr vår ekonomiska verklighet, det måste man komma ihåg när man börjar prata jobb. Man kan inte starta en bilfabrik från noll i Flen, hur gärna man än vill och även om det är en god tanke för sysselsättningen. För det har man varken kapital eller kunskap till. Det är just det som är problemet för sådana här svenska småorter, de är hopplöst frånkörda av verkligheten. De måste ha in investeringar utifrån, annars är det kört i dagsläget, om man inte tänker sig att gå tillbaka till småbruk och torparliv för gemene man. Detta är det jävliga och fruktansvärda med kapitalismen, att den är totalt skoningslös när den inte längre kan tjäna pengar på en ort. Då drar den direkt vidare till ett lönsammare ställe i världen. Som ni vet rör sig kapitalet i dag mot Östeuropa och Kina, där lönerna är mycket lägre än i Sverige.
För i storkapitalets värld är det som bekant bara pengarna det handlar om, vilket inte tycks ha gått upp riktigt för politikerna. Ingen tycks fatta att kapitalet successivt är på väg bort från det dyra Sverige och rör sig mot fattiga tillväxtländer. Därför ser det väldigt, väldigt mörkt ut för Sverige på ett ekonomiskt plan just nu, om jag ska vara ärlig. På 1800-talet gav vi upp våra torparliv för industrialismen, nu håller industrialismen på att överge oss. Tyvärr är det så.
Oh my God, nu ser jag Sveriges framtid alldeles klart framför mig. Och det ser inte alls bra ut. Inte för jobben. Och inte för ekonomin.
Vad aningslösa alla är, Gud hjälpe oss nu. För kommunpolitikerna sitter fortfarande och tror att jobben ska komma som svampar ur jorden som på 1960-talet när allt gick på högvarv och tiderna var goda.
Sanningen är den att Sverige nu håller på att bli ifrånåkt av kapitalismen…
lördag 17 mars 2012
Investeringar, ett bra alternativ till småföretagande
Att hålla på med investeringar (aktier, fonder, guld, råvaror, mm), det är ett minst lika effektivt sätt att tjäna pengar som att vara småföretagare. Det ser jag genom siffror på lokala småföretag som finns att hämta på Gula sidorna på nätet. Kolla själva på era lokala företag så får ni se…
Ibland är en värdepappersportfölj till och med en effektivare intjäningsmaskin än att ha egen butik och stå och sälja grejer om dagarna. För du får i allmänhet bättre avkastning på Sveriges storföretag än ett hemmasnickrat småföretag. Och du behöver inte jobba heller, inte ens sköta bokföring om du har ett investeringssparkonto på banken. Då går all nödvändig redovisning automatiskt till Skatteverket fyra gånger per år. Jämför det med allt det pappersarbete egenföretagare får sitta med i helgerna…
Så om man är sugen på lite riktig business här i livet, om man står inför ett sådant beslut, så är det många gånger smartare att låna en miljon till låt oss säga aktier, än att låna en miljon för att köpa en tobaksaffär exempelvis, för det ger ungefär samma vinst på satsat kapital, ungefär en 6-9% per år.
Då säger det sig självt att man väljer den lösning som kräver minst arbete av en, fysiskt och psykiskt, så kan man ägna tiden åt sina hobbies istället.
Men detta kräver att man går in med pengarna i ett läge när börsen är lågt värderad, som i höstas när det var kris, eller 2008 när det var ännu värre kris. Det var den här tekniken Erik Penser och finansgrabbarna använde på 80-talet för att nå toppen i samhället. Det var exakt så de gjorde och de lyckades, även om Penser till slut föll, för att till sist resa sig igen. Trots alla kriser han gått igenom så är han ju i dag godsägare i England. Och det är ett mycket bra resultat på att låna sig till toppen…
Det är egentligen inte konstigare att låna några hundratusen eller miljoner till aktier och guld, än att låna samma belopp till en liten brödbutik, en korvkiosk eller en villa. Risknivån är ungefär lika hög vad du än väljer. För affärer är alltid affärer, och man vet aldrig riktigt.
Men enligt min åsikt är det bättre att satsa på värdepapper. Det är många gånger värt en liten chansning, om man går in vid rätt tillfälle, när marknaden är lågt värderad. Så det gäller att kunna sina saker naturligtvis, och inte ha för bråttom.
Egentligen är det ju lika mycket business att hålla på med investeringar som att sälja korv på stan, eller att driva en liten brödbutik. För som investerare kan du ju handplocka de allra bästa och lönsammaste företagen på marknaden och bli delägare i. Det säger sig självt att den lönsamheten är svår att nå själv på att sälja korv eller bröd, eller vad det nu kan vara.
Det är tuff match för egenföretagarna mot aktierna, till aktiernas favör.
Och därför kan man lika gärna låna ihop till en bra aktieportfölj som till ett eget företag, om man nu är sugen på lite affärer.
Ibland är en värdepappersportfölj till och med en effektivare intjäningsmaskin än att ha egen butik och stå och sälja grejer om dagarna. För du får i allmänhet bättre avkastning på Sveriges storföretag än ett hemmasnickrat småföretag. Och du behöver inte jobba heller, inte ens sköta bokföring om du har ett investeringssparkonto på banken. Då går all nödvändig redovisning automatiskt till Skatteverket fyra gånger per år. Jämför det med allt det pappersarbete egenföretagare får sitta med i helgerna…
Så om man är sugen på lite riktig business här i livet, om man står inför ett sådant beslut, så är det många gånger smartare att låna en miljon till låt oss säga aktier, än att låna en miljon för att köpa en tobaksaffär exempelvis, för det ger ungefär samma vinst på satsat kapital, ungefär en 6-9% per år.
Då säger det sig självt att man väljer den lösning som kräver minst arbete av en, fysiskt och psykiskt, så kan man ägna tiden åt sina hobbies istället.
Men detta kräver att man går in med pengarna i ett läge när börsen är lågt värderad, som i höstas när det var kris, eller 2008 när det var ännu värre kris. Det var den här tekniken Erik Penser och finansgrabbarna använde på 80-talet för att nå toppen i samhället. Det var exakt så de gjorde och de lyckades, även om Penser till slut föll, för att till sist resa sig igen. Trots alla kriser han gått igenom så är han ju i dag godsägare i England. Och det är ett mycket bra resultat på att låna sig till toppen…
Det är egentligen inte konstigare att låna några hundratusen eller miljoner till aktier och guld, än att låna samma belopp till en liten brödbutik, en korvkiosk eller en villa. Risknivån är ungefär lika hög vad du än väljer. För affärer är alltid affärer, och man vet aldrig riktigt.
Men enligt min åsikt är det bättre att satsa på värdepapper. Det är många gånger värt en liten chansning, om man går in vid rätt tillfälle, när marknaden är lågt värderad. Så det gäller att kunna sina saker naturligtvis, och inte ha för bråttom.
Egentligen är det ju lika mycket business att hålla på med investeringar som att sälja korv på stan, eller att driva en liten brödbutik. För som investerare kan du ju handplocka de allra bästa och lönsammaste företagen på marknaden och bli delägare i. Det säger sig självt att den lönsamheten är svår att nå själv på att sälja korv eller bröd, eller vad det nu kan vara.
Det är tuff match för egenföretagarna mot aktierna, till aktiernas favör.
Och därför kan man lika gärna låna ihop till en bra aktieportfölj som till ett eget företag, om man nu är sugen på lite affärer.
torsdag 10 november 2011
Fokus ökar på ekonomin
På de vanliga nyhetssajterna händer det ingenting just nu, men på ekonomisidorna är det fullt ös, action varje dag. Massor av rafflande nyheter hela tiden. Riktigt spännande läsning. Ekonomitidningarna har blivit den nya sensationspressen i samhället.
Alltså handlar allt om ekonomi i dag. Samhällets kalla krig har flyttats över från våld till det ekonomiska området. Gott så. Då vet vi vad som gäller, att allt handlar om pengarna just nu, det andra tjafset är oväsentligt.
Meja sjöng ju om det för några år sedan; ”It´s all about the money”. Och nu är vi där.
Men det gör inget. Det är bättre att folk ser om sin ekonomi, än att de blir lurade av systemet hela tiden. Det är en slags revolution det också.
Om ni funderar på att köpa guldcertifikat i banken, kan jag tala om att guld beter sig omvänt mot aktiemarknaden. När börsen går upp går guldet i allmänhet ner och tvärtom. Oljecertifikat däremot följer aktieindex. När det blir högkonjunktur och börsen går bra behövs mycket olja, och då stiger oljepriset. I tider som dessa har oljepriset en tendens att gå ner.
Penningmarknadsfonder är ett bra alternativ just nu tills vi ser en tydlig trend i ekonomin. Index har stått och stampat runt 300 i tre månader nu. Jag tror det vänder efter årsskiftet. Då brukar många göra omplaceringar på 180 grader mot fjolåret och då uppstår en rekyl på marknaden.
Ett annat tips är att spekulera i indexutvecklingen i aktiehandlade fonder. Handelsbankens variant heter XACT, SEB:s variant heter SpotR och Deutsche Banks indexfonder heter dbx-trackers. Det här är en ganska ny grej på marknaden och den innebär att du som privatperson för första gången kan blanka, dvs tjäna pengar på en börsnedgång. Tror du att index kommer att gå ner under en period köper du en sk Bear-fond (björnen går i ide och sover). Bearfonderna brukar vara försedda med derivat, hävstång på 1,5 – 2 gånger. Dvs går börsen ned 1% går Bearfonden upp med 1,5 – 2%.
Tror man däremot att börsen kommer att gå bra investerar man med fördel i en sk Bull-fond (tjuren rusar). Den arbetar också med derivat. Dvs går OMX-index upp 2% en dag kommer XACT BULL 2 att gå upp med 4%.
Detta med derivatfonder som utgår från index på olika marknader är en mycket intressant produkt. Det är lite som att spela på svart och rött på rouletten, vilket de flesta klarar av.
Alltså handlar allt om ekonomi i dag. Samhällets kalla krig har flyttats över från våld till det ekonomiska området. Gott så. Då vet vi vad som gäller, att allt handlar om pengarna just nu, det andra tjafset är oväsentligt.
Meja sjöng ju om det för några år sedan; ”It´s all about the money”. Och nu är vi där.
Men det gör inget. Det är bättre att folk ser om sin ekonomi, än att de blir lurade av systemet hela tiden. Det är en slags revolution det också.
Om ni funderar på att köpa guldcertifikat i banken, kan jag tala om att guld beter sig omvänt mot aktiemarknaden. När börsen går upp går guldet i allmänhet ner och tvärtom. Oljecertifikat däremot följer aktieindex. När det blir högkonjunktur och börsen går bra behövs mycket olja, och då stiger oljepriset. I tider som dessa har oljepriset en tendens att gå ner.
Penningmarknadsfonder är ett bra alternativ just nu tills vi ser en tydlig trend i ekonomin. Index har stått och stampat runt 300 i tre månader nu. Jag tror det vänder efter årsskiftet. Då brukar många göra omplaceringar på 180 grader mot fjolåret och då uppstår en rekyl på marknaden.
Ett annat tips är att spekulera i indexutvecklingen i aktiehandlade fonder. Handelsbankens variant heter XACT, SEB:s variant heter SpotR och Deutsche Banks indexfonder heter dbx-trackers. Det här är en ganska ny grej på marknaden och den innebär att du som privatperson för första gången kan blanka, dvs tjäna pengar på en börsnedgång. Tror du att index kommer att gå ner under en period köper du en sk Bear-fond (björnen går i ide och sover). Bearfonderna brukar vara försedda med derivat, hävstång på 1,5 – 2 gånger. Dvs går börsen ned 1% går Bearfonden upp med 1,5 – 2%.
Tror man däremot att börsen kommer att gå bra investerar man med fördel i en sk Bull-fond (tjuren rusar). Den arbetar också med derivat. Dvs går OMX-index upp 2% en dag kommer XACT BULL 2 att gå upp med 4%.
Detta med derivatfonder som utgår från index på olika marknader är en mycket intressant produkt. Det är lite som att spela på svart och rött på rouletten, vilket de flesta klarar av.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
