Konsten att äta som en fotomodell

Jag kollade just på nätet hur modeller brukar äta, för att se hur dessa unga smala kvinnor tänker kring det här med mat som är så knepigt för många av oss. Och det här är vad jag fick fram är en vanlig variant på dagsmeny för en modell:

Frukost: Te istället för kaffe ska det vara. Färskpressad grapefruktjuice eller morotsjuice. 1-2 skivor delikatessknäcke med lite keso eller mjukost. Hårdost ska undvikas.

Förmiddagsmellis: En liten godisbit från hälsokostaffären, typ karamelliserade sesamfrön.

Lunch: En kopp buljong med bryggerijäst. Grillad fisk eller kyckling, råris och råa grönsaker.

Eftermiddagsfika: Te och yoghurt.

Kvällsmat: En kopp buljong, tonfisk, ångkokta grönsaker och en bakad potatis.

Kvällsgodis: 0,5 dl valnötter eller mandlar.

Min tanke om detta är att det låter rätt i stilen. Till exempel undviker ju modeller rött kött, köttfärs och feta korvar. Och det hade vi ju ett vetenskapligt larm om i veckan att rött kött kan ge cancer.

Sedan föredrar modeller ris framför pasta, och det kan också vara klokt ur hälso- och viktperspektiv. Övervikt är ju väldigt ovanligt i Asien, och asiaterna bygger ju sin kost på ris i första hand.

Jag slog ihop hela dagsmenyn på en kaloriräknare och fick fram att detta ger ett totalt energiinnehåll på ca 1200 kcal. Sen blir det väl att tjejerna går ut och dricker några glas vin och drinkar då och då, plus att de kanske även tar in något extra att äta, och då kanske det totala intaget landar på ca 1400 kcal/dag, vilket är helt okej för en ung smal tjej ur ett hälsoperspektiv. Om man äter så här varierat får man dessutom en helt perfekt mix av näringsämnen, som tex protein, kolhydrater, fetter, vitaminer och mineraler. Sett ur den synvinkeln är denna kost ruskigt perfekt, det går inte att göra så mycket bättre.
Det man framförallt ser och ska tänka på som tjej, är att modellernas matvanor ligger väldigt långt från traditionell svensk husmanskost, typ makaroner med falukorv, köttbullar med mos, pizza, potatisgratäng med oxfilé och bearnaise, ärtsoppa med pannkakor osv. Vår traditionellt ganska tunga svenska mat, den är modellerna helt främmande. Det ska dra mer mot Indien och Kina om man vill hålla sig i form och ska må bra i längden.   

Så min slutkommentar är att om man vill äta sunt, då är det variationer på ovanstående dagsmeny som gäller.

Modellerna har rätt.
Så på den punkten får de en liten guldstjärna av mig.

Konsten att plåta i inomhusmiljö och fotostudio

Många amatörer som ska plåta snygga porträttbilder på tex sina flickvänner brukar få ganska dåliga resultat. Det beror sällan på motivet, utan på att man inte riktigt behärskar fotokonsten.

Playboyfotograferna som väl får betraktas som de mest kunniga på området, jobbar ofta enligt samma grundregler för ljus och färgsättning som de holländska barockmålarna gjorde på 1600-talet.

Det ska vara ganska dunkla bilder med punktljussättning och varma, gyllene färger, för att få in lite brons- och guldtoner på modellen. Playboyfotografernas favoritfärger är gult, brunt, rött och violett. De brukar i regel undvika grönt och blått, alltså de kalla färgerna. Bakgrundsmiljön brukar man försöka tona ner nästan ända till svart.

Ska man jobba i hemmamiljö med studiofoto, då behöver man köpa minst två rejäla fotolampor, helst fyra. För det är ljussättningen som är fotografens pensel och målarfärg. Satsa alltså på fast belysning ur olika intressanta vinklar och lägg undan blixten, då blir resultatet bäst.

Det bästa för slutresultatet är att börja jobba i ett rum där du tagit bort allt yttre ljus, och sen tända upp steg för steg tills stämningen känns rätt.

Det vanligaste för grundljuset och bildens färgsättning är att rikta en omnibouncelampa upp i taket och utgå från det, och sedan addera effekt på effekt tills man är nöjd. En sån riggning kan ta en halvtimme om man är petig, men då blir resultatet i de flesta fall lysande. Effekterna kan vara starka highlights på modellen, färgade glödlampor, levande ljus, färgat väggpapper, rätt accessoarer och kläder, några symboliska föremål, eller vad man vill eller har tillgång till. Var kreativ, det ger resultat.
Sedan gäller det att plåta kvantitet för att få fram kvalitet. Ett normalt jobb på Playboy på den gamla goda tiden, kunde innebära 200 rullar film och ca 6000 bilder, som efter grovrensning och finrensning blev till 12 st bilder i tidningen. Och det är likadant för en amatör om man vill ha fram toppklass. Fast i dag är det ju enkelt att plåta kvantitet tack vare digitaltekniken. Det är som med Lotto, rätt vad det är kommer jackpotten, men du vet aldrig när. Är man erfaren fotograf vet man att man måste upp i en stor mängd bilder för att få till vissa enstaka höjdpunkter i fotoserien där allt stämmer.

Ett vanligt knep bland proffsen när det gäller ljuset, är att lägga punktbelysningen från sidan. Rakt framifrån är passfoto hos polisen, och att ha ljuset i ryggen på modellen, det är amatörernas grej.

Ska man jobba med tex levande ljus som belysning, då är det kamerastativ och långa slutartider som gäller.

Nästan alla filmfotografer i Hollywood plåtar ju som bekant med stativ, för det ger klart bästa resultatet rent kameratekniskt. Och detsamma gäller om man ska digitalfilma vänner och bekanta. Att köra med kameran på axeln som på Super 8-tiden, det blir Lars von Triers ”Idioterna”.

Så tänk på det; gärna kameran på stativ, genomtänkt belysning och se till att ha skärpa i bilden innan du trycker av och passa på att ta en 300-400 bilder när du ändå är igång.
Då kan slutresultatet bli fantastiskt. 

Svaren på VHS-övningarna

Här kommer "facit" till matematiknötterna jag la ut i förra veckan:

1. Rätt svar: 96%

2. Rätt svar: 100%

3. Rätt svar: Indianen är rikast i dag

Lite svensk erotikkuriosa

När jag bläddrade igenom RFSU:s och Hans Nestius bok I last och lust, så kändes det nästan som att få syndernas förlåtelse. Jaha, det är så här alla håller på? Alla har kinks och specialgrejer som de kryddar sexlivet med. Och enligt boken har det varit så sen 1800-talet. Där förlorade jag min oskuld kring det svenska folket, skulle man kunna säga. Men det var en skön känsla. Befriande.
Bokens finish och tyngd när man väger den i handen påminner om de där tre böckerna alla var på jakt efter i filmen ”The Ninth Gate” med Johnny Depp i huvudrollen. De som Lucifer själv var upphovsman till. Det kanske är den jag ramlat över? På sätt och vis känns det så, om man vill skoja till det lite.

Hursomhelst, bilderotiken i Europa och Sverige tog sin början med fotografins uppkomst på 1800-talet. Ett vanligt tema på de tidiga nakenbilderna var ensamma bundna kvinnor. Det tyckte man var fräckt på 1890-talet. En av de första svenska herrtidningarna i Sverige, Styx, hade just en sån bild på omslaget 1920. Redaktörerna på Styx var eld och lågor, här skulle läsarna för första gången i svensk historia bjudas på riktiga magkänslor. Och den känslan lovade man skulle sitta i en hel vecka tills nästa nummer kom.
1920-talet är ju känt som en ganska vild period för nöjeslivet i Sverige, där många tabun och gränser sprängdes. Man talar om ”det glada 20-talet” till skillnad mot det depressiva 30-talet. Det kom att spela en viss roll för vad som senare skulle tolereras inom media på 40-talet.

I början av 20-talet såg bilderotiken ut som Carl Larsons och Anders Zorns grejer. Men två decennier senare var det plötsligt Rita Hayworth-stuk på allting. Lyxigt och glamouröst. De såkallade boulevardtidningarna, som exempelvis Cocktail, Pin-up, Top Hat, Parisienne och Paris-Hollywood lanserades på bred front. I dessa tidningar kan man hitta en hel del bilder som 70-år senare faktiskt är riktigt bra. De påminner om stilen i Playboy på 1980-talet.
Och att dessa tidningar kom just då hade ju sin förklaring. Det här var ju Technicolorperioden när amerikanska kolossalfilmer med kvinnliga superstjärnor i spetsen fullständigt slog knock på publiken i biosalongerna. Och nu skulle stjärnorna vikas ut. Eller i varje fall kvinnor som påminde om dem. Och det blev föga förvånande succé. Ett par decennier senare låg herrtidningarnas samlade upplaga på en miljon ex i Sverige. Och det kan vi tacka fotokonsten och Rita Hayworth för, skulle vi kunna uttrycka saken.

Vår egen söderböna Greta ”Garbo” Gustafsson var ju en tidig storstjärna i Hollywood, redan under stumfilmens dagar. Så i viss mån bröt väl hon också mark för 1900-talets sexuella revolution. Men det var först efter att talfilmen lanserats på 30-talet, och färgfotot på 40-talet, som lavinen gick.

I dag vet ni hur det ligger till, att de flesta gränser har sprängts vid här laget.

Men det var alltså så här det startade, och det är mindre än hundra år sedan.

VHS-övningar

Som en förberedelse inför matematikdelen på höstens högskoleprov kan ni fundera lite på följande tre exempel:
1. Om en aktie faller från 1000 kr till 20 kr så innebär det en nedgång på 98%. Men om fallet sker från halva ursprungsbeloppet, dvs från 500 kr till 20 kr, hur stor blir då den procentuella nedgången?

1 49%

X 75%

2 96%

2. Fru Örn placerar 50 000 kronor i en Sverigeindexfond hos sin bank. Därefter faller börsen 50% och Fru Örns Sverigefond tappar lika mycket. Hur mycket behöver då Fru Örns fond öka i värde för att hon ska vara tillbaka på ursprungsvärdet av sitt satsade kapital?

1 50%

X 75%

2 100%

3. Om vi utgår från att alla människor levde i 1000 år och en indian sålde Manhattan år 1600 till en europé för 25 dollar, vem är då rikast i dag?

1 Indianen som satte in sina 25 dollar på banken till 6,5% ränta/år

X Europén vars Manhattan i dag är värt 120 miljarder dollar

2 Båda är ungefär lika rika

Modetelegram från TT

TT:s redaktion i Stockholm drar sig till minnes att på 70-talet var Fruit of the loom-tröjorna mycket populära.
På 1980-talet kom blondinerna i sina Boy Toy-T-shirts och bögarna i Toy Boy-tröjor och gjorde gatorna livsfarliga för alla anständiga människor.

Därefter hade vi en renlevnadsperiod igen med mängder av mineralvatten och neonfärgade Aqua Limone-sweaters vartän man såg.

Det positiva och sunda 90-talet följdes av ett dystert och mörkt millenniumskifte och plötsligt skulle allt vara ”Absolut”. ”Aqua Limone” ersattes av ”Absolut Lemon”, ”Absolut arbetslös” och ”Absolut emot allt”.

Vad har vi då för trend på 10-talet att glädja oss åt?

Vissa rapporter från huvudstaden indikerar att det senaste är nekrofilivågen där man på sina T-shirts gladeligen gör narr av nyligen bortgångna storkändisar .

Vad 20-talet kommer att erbjuda för överraskningar inom gatumodet får väl den som lever se…

Stockholm/ TT

Funderingar kring Palmemordet

Palmemordet 1986 är väl rent utredningsmässigt det mest besvärliga och svårlösta fall vi någonsin haft i svensk kriminalhistoria, eftersom det är ett statsministermord och det aldrig blivit riktigt uppklarat till fullo vad som egentligen låg bakom dådet. Palmegruppens utredning är väl på över en miljon sidor, och åtskilliga böcker med olika teorier har lagts fram både i Sverige och utomlands. De nyckelfaktorer man bör titta på litet extra när man ska göra en bedömning och en gärningsmannaprofil är följande: hur visste mördaren var Palme skulle befinna sig den kvällen. Var Palme sedan en tid skuggad? Vilket är mest logiskt, att skjuta sitt offer framifrån eller bakifrån? Var mordet planerat eller oplanerat? Var det en amatör eller ett proffs som mördade? Vad gjorde gärningsmannen för intryck? Vilken var hans ålder? Varför använde han inte ljuddämpare? Visste fler än Lisbeth och Olof Palme att de skulle på bio den kvällen? Var det ett spontant biobesök, eller var det inplanerat sedan länge i regeringskansliets kalender? Visste SÄPO om att paret Palme skulle till Grands biograf den kvällen. Skedde mordet i en stundens ingivelse av mördaren som bara råkade befinna sig på platsen?
Om det sistnämnda var fallet, var det en man som förmodligen var van att gå omkring tungt beväpnad i Stockholms innerstad, och som ständigt var beredd på konfrontation. Förmodligen en ärrad kriminell med stort brottsregister och med en mycket förhärdad personlighetstyp. Det rör sig knappast om ett blåbär i 17-årsåldern.
Denne man bör vara minst 40 år med mycket erfarenhet av våldsbrottslighet och har en låg tröskel för att använda våld mot andra. Förmodligen har han också god lokalkännedom och känner till varenda gatsten i området.
”Proffsmördare” är ju också bra på att bara försvinna utan att lämna ett spår efter sig, men många andra detaljer i mordets tillvägagångssätt är tämligen amatörmässiga, vilket i princip utesluter alla konspirationsteorier på agentnivå. Förmodligen har förövaren viss rutin, men inte på Carl Hamilton-nivå. För hade det varit ”Hamilton” eller någon av hans kollegor inom underrättelsetjänsten, den nationella eller någon av de internationell organisationerna, så är det ljuddämpare som gäller i offentliga miljöer. Dessutom skulle en professionell lönnmördare som skuggat offret försöka att undvika att visa sitt ansikte och valt en diskretare metod, kanske någon form av dold giftinjektion eller skjutit sitt offer på längre avstånd än en armslängd. Gärningsmannen sägs dessutom ha rört sig som en elefant, vilket utesluter alla vältränade killar inom olika säkerhetstjänster i världen.
Gärningsmannaprofilen lutar alltså mer åt ensamvarghållet än mot en organiserad person. Det är förmodligen en hetlevrad individ, som har känslorna mer utanpå än inuti, och som agerar intuitivt snarare än planerat. Sannolikt är också att gärningsmannen har ett mycket starkt agg mot hela samhället, snarare än mot en viss specifik person. Så förmodligen var Palmemordet ett slumpartat symbolmord snarare än en planlagd konspiration från låt oss säga SÄPO, polisen, en officiell politisk organisation, svensk extremhöger, utländsk säkerhetstjänst eller från internationella terrorister.
Tidigt i Palmegruppens utredning föll ju starka misstankar mot den kurdiska gerillarörelsen PKK. Visserligen finns inslag i tillvägagångssättet som matchar PKK:s metoder, mittemellan amatörnivå och elitagenternas nivå. Men även en organisation som PKK skulle med all sannolikhet ha använt ljuddämpare. Det är det normala tillvägagångssättet i sådana här sammanhang. Därför går även PKK-spåret bort av logiska skäl.
Skulle PKK skicka en beväpnad lönnmördare landvägen ändå från Turkiet till Stockholm för ett statsministermord, då skulle man naturligtvis ta sin bäste kille, inte den klumpigaste, eftersom det naturligtvis får ses som ett stort uppdrag. Då tar man en agent som mördat åtskilliga gånger tidigare. Och en kille med sådan rutin skulle naturligtvis inte föredra en Vilda Västern-revolver, utan någonting mer diskret och sofistikerat. Och rutinerade terrorister brukar också av säkerhetsskäl hålla sig ytterst vältränade och agera med exakthet. De internationella teorierna kring Palmemordet är alltså av flera skäl helt orimliga, och på samma sätt kan vi utesluta en hel del vilda svenska spår ur spekulationerna.
Allt talar egentligen för att brottet härrör ur den undre världen i Sverige och förmodligen främst då Stockholms undre värld. Och då har vi en gärningsmannaprofil som stämmer väldigt bra på Christer Pettersson eller någon av hans dåtida kollegor.

Vad har vi då för indicier och personliga motiv hos Pettersson?

1. Pettersson var ett misslyckat geni som hyste starkt agg mot samhället.

2. Han var ex-skådis med stor talang för improvisationer och att agera på stundens ingivelse.

3. Petterson var dömd för ett improviserat gatumord i samma område 12 år tidigare.

4. Han hade för vana att gå omkring beväpnad på stan.

5. Kunde ”explodera” närsomhelst.

6. Befann sig ofta i det aktuella området.

7. Fysisk likhet med vittnesuppgifterna.

8. Brottets utförandenivå stämmer med Petterssons bakgrund.

9. Hade läggning för att mörda kallblodigt.

10. Petterssons dåvarande ålder matchar gärningsmannaprofilen.

Självklart kan dessa punkter matcha ytterligare ett antal personer i Stockholm, men det som talar för Pettersson-spåret är att ingen annan kriminell i rätt ålder har framförts i utredningen vad jag vet. Så förmodligen var det Christer Pettersson som var mördaren.

Men när det nu blev så, enligt mig, att man ”friade mördaren” i Hovrätten på grund av bristande teknisk bevisning, då är det naturligtvis svårt att komma vidare i utredningen. Och HD var inte heller villiga att ompröva domslutet.
Men nu är ju Christer Pettersson död sedan några år tillbaka så därmed får vi väl förklara detta fall avslutat och lägga det till handlingarna.

I Sveriges eget Arkiv-X.

Vädergudarna anfaller

I stan är tron under ständig attack från alla håll och kanter. Och så fort det blir mulet tar alla på sig svartskjortorna igen och blir nazister. Nu jädrar ska de få se!
Sen nästa dag skiner solen och då är alla nyfrälsta och fromma som lamm. Och så där håller det på, fram och tillbaka mellan hopp och förtvivlan i ett rasande tempo. Svart och vitt om vartannat. Det skiftar nästan varje timme.
Tänk om vädret kunde bestämma sig nångång och vi fick strålande sol fem veckor i sträck, som sommaren 1974, då skulle kanske också folk kunna bestämma sig för vad de egentligen vill.
Men tyvärr har vi inte riktigt vädergudarna med oss i dag. Inte mer än en dag i stöten, sen är det kolsvart igen, och allt känns hopplöst.
Om man ska bedöma världen efter vädret, ja då prövas vi hårt just nu.
Allihop.
Och vädret kommer ingen undan, om man inte gräver ner sig i en bunker. En taktik vissa i världshistorien faktiskt har prövat på, och vissa fortfarande håller på med. Jag nämner inga namn. Men jag kan förstå dom.
I 20-30 års tid har vädergudarna konstant motarbetat Sverige. Det är klart man tar stryk. Inte sen 1988 har det varit en ordentlig sommar i Sverige. Och det är 24 år sen. Det är för jävligt.
Medeltidsmänniskan Dante Alighieri menade ju att dåligt väder inte är något naturligt, utan ett helvetesstraff för mänskligheten, något som förvandlar tillvaron till något mycket sämre än den skulle kunna vara i idealfallet. Och det kan jag ge honom rätt i. Visst är det så.
Man förstår nyansskillnaden för själen om man drar ut perioderna, och leker med tanken att det skulle regna två månader i sträck. Snacka om att alla skulle må dåligt. På ett ställe i Sverige regnade det tre månader i sträck för ett tag sen.
Dåligt väder blir man deprimerad av, fint väder ger kraft och energi.
Det ger en betydande skillnad för hur man upplever sin tillvaro på denna jord.
Om man drar det dåliga vädret helt till sin spets, ja då blir det plötsligt en ond kraft i stånd att ödelägga hela städer. I det läget har vädret förvandlats till en samhällsfara. Och då förstår man vad dåligt väder egentligen handlar om ytterst sett – att döda, och ingenting annat.
Var medvetna om det nästa gång det regnar och ni känner er risiga och fryser i själen…

Sverige har inte fattat den nya ekonomiska verkligheten

När facket i Sverige vägrar gå med på lönesänkningar, då blir det att fabrikerna läggs ner istället och flyttar utomlands. Då kommer ägarna runt det problemet. Men det vore förstås bättre att söka en kompromiss mellan alla inblandade parter, så att jobben blir kvar.
För en fabrik tillhör ju inte bara arbetarna som Mona Sahlin tycks tro, den ska ge kunderna något också, och aktieägarna. Det är så systemet fungerar, något som facket inte gärna vill erkänna.
Och då blir det att det läggs ner när lönsamheten viker.
Där måste vi hitta en annan lösning som till exempel att sänka lönenivåerna i dåliga tider och höja dem i goda tider. Aktieägarna får ju ta smällen direkt när det blir problem, varför skulle detta då inte gälla arbetarna också i viss mån?
Det som har hänt i världen de senaste 10-20 åren är ju att Ryssland och Kina gått från att vara slutna kommunistiska system, till att bli kapitalistiska tigrar på världsmarknaden. Och det är därifrån det ekonomiska hotet mot Sverige kommer, det måste vi inse och anpassa oss till medan vi ännu kan.
Vi kommer antagligen att få uppleva sänkta lönenivåer i framtiden och kanske även sänkt standard. Det vi inte, men det kan bli så. Det är en god gissning i alla fall. Sverige är ju en exportnation som är beroende av världsmarknaden för sin existens, och nu fajtas vi med 2 miljarder omvända kommunister, som är vrålhungriga på marknadsandelar och höjd levnadsstandard. Klart att det blir en tuff fajt för lilleputten Sverige, det får vi räkna med.
Men det kanske bara blir nyttigt för oss…

Kommissionen

I Flen ska man nu på grund av den höga ungdomsarbetslösheten tillsätta en kommission för att ”skapa nya jobb”, på ett ungefär. Via pappersarbete då, har man tänkt sig.
Men egentligen är det ju så att sådana här småorter har i dag i stort sett bara en chans, och det är att ett stort multinationellt bolag dyker upp och drar igång en stor industri eller liknande. Det är bara de som har resurserna och know- howet. Storbolagen har patenten på all teknologi som finns sedan flera hundra år tillbaka, de har produktionskunskapen och all den erfarenhet som krävs. Ska man börja från noll och tävla mot dessa med de resurser som finns på orten, då är man chanslös i dag. Man måste ha fram en stor investering utifrån, annars är det kört, annars får man återgå till potatisodling. Och så här ser det ut på många ställen i Sverige. Alla snackar om jobben, men ingen tycks veta varifrån de ska komma.
I dag är det ju storkapitalet som de facto styr vår ekonomiska verklighet, det måste man komma ihåg när man börjar prata jobb. Man kan inte starta en bilfabrik från noll i Flen, hur gärna man än vill och även om det är en god tanke för sysselsättningen. För det har man varken kapital eller kunskap till. Det är just det som är problemet för sådana här svenska småorter, de är hopplöst frånkörda av verkligheten. De måste ha in investeringar utifrån, annars är det kört i dagsläget, om man inte tänker sig att gå tillbaka till småbruk och torparliv för gemene man. Detta är det jävliga och fruktansvärda med kapitalismen, att den är totalt skoningslös när den inte längre kan tjäna pengar på en ort. Då drar den direkt vidare till ett lönsammare ställe i världen. Som ni vet rör sig kapitalet i dag mot Östeuropa och Kina, där lönerna är mycket lägre än i Sverige.
För i storkapitalets värld är det som bekant bara pengarna det handlar om, vilket inte tycks ha gått upp riktigt för politikerna. Ingen tycks fatta att kapitalet successivt är på väg bort från det dyra Sverige och rör sig mot fattiga tillväxtländer. Därför ser det väldigt, väldigt mörkt ut för Sverige på ett ekonomiskt plan just nu, om jag ska vara ärlig. På 1800-talet gav vi upp våra torparliv för industrialismen, nu håller industrialismen på att överge oss. Tyvärr är det så.
Oh my God, nu ser jag Sveriges framtid alldeles klart framför mig. Och det ser inte alls bra ut. Inte för jobben. Och inte för ekonomin.
Vad aningslösa alla är, Gud hjälpe oss nu. För kommunpolitikerna sitter fortfarande och tror att jobben ska komma som svampar ur jorden som på 1960-talet när allt gick på högvarv och tiderna var goda.
Sanningen är den att Sverige nu håller på att bli ifrånåkt av kapitalismen…