Den tredje statsmakten

Jag har varit på semester i Danmark ett par veckor, så jag vet inte vartåt trenderna går i Sverige just nu. Det går inte att utläsa ur Aftonbladet heller. De känns väldigt förvirrade för dagen. Helt osammanhängande. Saknar helt programpunkter och idéer. Det är svammelbuljong kokad på en endaste spik. Svenska nyheter känns överlag väldigt förvirrade just nu. Inte en röd tråd nånstans. Och där finns inte heller frågor, och inga svar. Tomheten är monumental, som Lundell brukar säga.
Men varför känns då allt så schizzigt?
Det är väl så att när alla börjar jobba på sin egen grej, då blir samhället splittrat i atomer och molekyler till slut. Då känns det schizzigt, då känns det tomt. Och jag skulle tro att nästan alla jobbar på privata spår just nu, förmodligen är det så det ligger till. Och det finns nog ingen väg ut ur det här längre. Det är bara att köra på och se ut som man visste något. Eller inte. Eller bådadera.
Aftonbladet försöker samla nationen kring Eurovision Song Contest som om livet vore en schlager. Det tror dom är grejen. Men det spåret är ju kört för längesen.
Ibland är det som att pressen hajar sist av alla.
Och det är de som ska föda och nära oss varje dag. Klart det blir tokigt för oss läsare.
Kvällspressen som helhet tror att dom ska kunna ena folket kring TV-apparaterna som på 50-talet, när det bara fanns en kanal tillgänglig, med program som alla tittade på. Hylands hörna var ju ett sådant klassiskt exempel. Men problemet i dag för samhällsbyggarna, är ju att det inte längre finns några program alla vill se. Den breda svenska helgunderhållningen går bara hem hos barn och pensionärer, resten håller på med andra saker. Såna program har inte jag sett på tjugo år.
Men en stor del av pressen låtsas som om TV fortfarande var Den tredje statsmakten, som på Tage Erlanders tid. Men alla vet ju i dag att nåt har hänt med Sverige sedan dess, att vi inte är kvar där i sörgården. Alla fattar ju det, utom just journalisterna.
Det som skulle kunna vara Den tredje statsmakten i dagens Sverige är väl möjligen DN. Många miljoner likriktas frivilligt där varje dag utan att ens tänka på det.
Eller man skulle kunna gå så långt som att säga att hela den hemlighetsfulla Bonnierskoncernen i sig är Den tredje statsmakten i vårt lilla land. För Bonniers, som är ett toppstyrt slutet familjeföretag, är ju med överallt i media. De har ju extremt mycket makt över det fria ordet, över det som trycks, sägs och påstås. Bonniers har TV4, DN, Expressen, GT, Kvällsposten, Sydsvenskan, Dagens Industri, Veckans Affärer, Privata Affärer, Vecko Revyn, Damernas Värld, Allt i Hemmet, Teknikens värld, Amelia, Resumé, Vi i Villa, Sköna Hem, Vi Föräldrar och Kamratposten för att bara nämna några. Sedan har de sitt stora bokförlag med nästan alla de bästa författarna i sitt stall. Plus att de även äger nätbokhandeln Ad Libris och hela biografkedjan SF, inklusive filmproduktion.
Är detta klokt?
Jag blir så arg när jag tänker på det, att jag nästan är frestad att säga det som Hitler skulle ha sagt en gång.
Men jag gör inte det.
Ni vet ju vad jag syftar på.

En hälsotrend från 1800-talet

När industriölet kom på 1800-talet ansågs det vara en hälsodryck, fullt likvärdig med mjölk tex.
Det beskrevs som ”kallt, gott, friskt och nyttigt”. Ett dussin flaskor starköl skulle man alltid ha hemma. Det var lika självklart som bröd, ost och medvurst. Ölet var på den tiden en utgift även de allra fattigaste hushållen vägrade att rationalisera bort. Öl var en ren bas- och stapelvara i alla hem. Så beskriver i alla fall Ibsen det i Vildanden från 1884.
Vi kan väl kalla det en hälsotrend från det förnuftiga 1800-talet.
Det är ett ganska intressant perspektiv för oss i dag som mer uppfattar öl som någon slags syndiga ”nödraketer” man tar till i värsta fall, eller till och med som ett potentiellt samhällshot.

Rena dynamiten

Jag tittar just nu på den danska TV-thrillern Brottet i tjugo delar och tycker att den är riktigt bra. Det är skönt att slippa reklam, det är fördelen med dvd:er. Serien känns lite som Nordens eget Twin Peaks, där alla typer som dyker upp i handlingen är suspekta och potentiella mördare. Ingen går fri från misstankar, och korruptionen sträcker sig ända upp till polischeferna och partiledarna. Det är ju rätt listigt tänkt av manusförfattarna. Bra! Men det var inte det jag skulle komma till utan en annan detalj som slog mig.
Storyn utspelar sig ju i gymnasiemiljö och när man ser ungdomarna i ”Brottet” gå omkring och bära på världslitteraturens klassiker så ser det oerhört imponerande ut, det ser faktiskt livsfarligt ut, och man tänker att det lika gärna kunde vara dynamit de hade i väskorna.
För vet man något om livet, så vet man också att de mellan de hårda pärmarna har fröet som kommer att få dem att börja växa och ifrågasätta sakernas tillstånd i världen.
Så när man ser en ung bildad människa i dag, då vet man att man ser den framtida makten framför sig. För det är de som gör sig lite besvär i unga år, inte de som bara festar, som en dag tar över samhället.
Kulturskatten är förmodligen det värdefullaste vi kan överföra till nästa generation. Det är hundra gånger viktigare för individen att få kunskap där, än att lära sig hur man sköter en maskin, tex.
Kulturen kommer en dag att föra samhället vidare upp till nästa nivå, framtidens nivå för den nya människan i den nya epoken, det är jag övertygad om.
Men varför är då böcker så farliga?
Helt enkelt för att litteratur är den effektivaste vägen att överföra meningsfull kunskap om hur livet och samhället fungerar utifrån ett historiskt välbeprövat perspektiv. Det är därför de som läser får ett försprång mot de andra i sin generation. De som har kunskap slipper göra om klassiska misstag i livet, och det är givetvis mycket värdefullt. Och det är det här världens diktatorer känner till, och det är därför de brukar vara så snabba med att tända bokbålen när de kommer till makten. För som makthavare vill man naturligtvis ha ensamrätt på den väsentliga informationen. Folket ger man bröd och skådespel i stället, godbitarna behåller man för sig själv. Så har det sett ut i alla tider, från Romarriket till Nazityskland.
Men i dag har vi ju i alla fall någon sorts demokrati och nån sorts åsiktsfrihet.
Varför inte utnyttja det?

Vårdsjuk blågul fanblues

Röka i smyg, avgångsbetyg
Få nån plats där chefen är dryg
Det är nog bäst att bli vid sin läst
Ta igen hela året på nästa midsommarfest
Ordning och reda, pengar på fredag
Hänga med i karusellen tills man dör av leda

Och här är du och här är jag
I detta nu, på Svenska Flaggans Dag

Ta sej ett rus, kräla som en lus
Kyssa frugan och skaffa ett hus
Helg efter helg, brännvinsbutelj
Ta medicinen, tugga och svälj
Jaga och löpa, inkomsten ökar
Äta sej mätt och skita och köpa

Och här är du och här är jag
I detta nu, på Svenska Flaggans Dag

Full av förakt men stampa i takt
Televerket fixar bruten kontakt
Nit eller vinst, chansen är din
Att söka den lycka som inte finns
Kristen som hedning, tacka vår ledning
Allt ordnas på närmsta arbetslöshetsförmedling

Och här är du och här är jag
I detta nu, på Svenska Flaggans Dag

Stå med mössan i hand för KRIM och AMS
Kvinna och man hedra ert fädernesland
Där man badar i stål, där man kan odla sin kål
Där ballongerna aldrig har några hål
Bevara och skydda, order måste bli lydda
Dom som slår snuten på truten blir alltid insydda

Och här är du och här är jag
I detta nu, på Svenska Flaggans Dag

Ut från daghem, in på lagren
När man är trött får man vila i graven
Gör inte halt har man befallt
Problemen löses i nån frågespalt
Berusa sej på morden, suga på orden
Man kan inte leva, man kan bara dö i Norden

Och här är du och här är jag
I detta nu, på Svenska Flaggans Dag

Dom smutsiga hundarna, 1977.

Kultur för överklassen

Jag skulle ha tag på Euripides Backanterna, men det råkade bli Medea istället.
Men Medea är väl egentligen en större klassiker än Backanterna?
Kör dom inte Medea på Operan för överklassen då och då?
Jag nästan tror att det är en känd opera av Verdi, Puccini eller Pacini.
Medea ska man ha läst också innan man dör. Det hör till allmänbildningen. Den måste jag bara ta mig tid till, för det är kul att vidga sina vyer utan billigt rödvin på bordet.
Antikens storverk brukar spelas på Kungliga Operan. Det är väl det näringslivstopparna går och ser. Det enda de anser vara riktig kultur. De grekiska tragedierna appellerar till överklassens smak för stordåd och överdåd. Höjdarna gillar riktiga sagor. De skulle inte gå och se ett realistiskt diskbänksdrama, det blir för ångestladdat för dem. De vill hellre ha massor av fantasi och hokus pokus, inte få veta allt om sura disktrasor. De gillar ädelstenar, guld, lyx och flärd. Inget svettigt naturalistiskt Noréndrama för dem inte. Sådant vill de hålla ifrån sig. Men Wagner är okej. Och Verdi. Så har det varit i den världen i tvåhundra år.
Jag tror inte höjdarna vill se något av Ibsen heller. Särskilt inte Ett dockhem. Och Strindberg är de naturligtvis fortfarande livrädda för. För i toppen har det inte hänt något med de mänskliga värderingarna sedan Molières dagar. Det är folket som får dra det lasset. De i toppen flyr undan allt psykologiskt ansvar gentemot samhället. Men det hindrar ju inte att klassikerna ändå är en tidlös skatt för de som orkar läsa dem.
Hur överklassen i sin enfald klarar av detta jordeliv är för mig en gåta, men de tar väl till spriten och fallskärmarna när det krisar.
Men att antikens verk är kultur för överklassen är väl ett tecken på att de klamrar sig fast vid det förflutna och vägrar möta nuet och samtidens problem. Dom tycker såklart livet var mycket skönare förr, för en sådär 3000 år sedan, när de hade ännu mer makt över folket och över samhället.
För det är väl samma människor det handlar om?
Eller i varje fall deras avkommas avkommas avkomma…

Party på kredit

Andreas Cervenka skriver i en mycket bra artikel på E24 om den ekonomiska situationen i världen, att den ser lite oviss ut på sina håll, i alla fall vad gäller statsfinanserna i Europa och USA. USA:s regering lånar en miljard kronor varje timme, dygnet runt, och har gjort så i flera år. Dom har nu fått en varning, ett gult kort från domaren; IMF, International Monetary Fund. Anders Borg är den ende finansminister i världen som sparar och garderar sig för framtiden, alla andra, både hushåll och regeringar, lånar och ”skruvar” sig fram, som gamle Strindberg sa redan 1899. Det känns som om någon håller på att lura in världen i lånefällan, vem nu det kan vara? Och vad är då tanken med det i sådana fall? Att det en dag ska bli tvärnit i systemet och vi får en liknande situation som Burkina Faso, med upplopp och kravaller? Det kan vara därhän ”någon” vill komma i slutändan. Det verkar nästan så. Det skulle inte förvåna mig om det finns sådana baktankar med i spelet. För vem i denna stentuffa värld vill ge bort biljoner varje timme för att rädda världens krackelerande system? Det känns lite skumt, minst sagt. Är det kineserna som pumpar in billiga lånepengar i väst? Eller oljearaberna? Eller är det de multinationella bolagen som finansierar vårt kreditparty? Vem vet? Men jag läser i alla fall just nu Ibsens Pjäser 1 i översättning av Klas Östergren. Praktverket är sponsrat av DnBNOR, Norsk Hydro, Statkraft, Statoil och Telenor…

Pengar kommer inte från himlen

För att du själv ska börja vinna måste någon annan börja förlora, för pengar kommer inte från himlen, de distribueras inte därifrån, utan från en järnhård kamp mellan människor på den fria marknaden. Och det är av det skälet det är så svårt att bli förmögen, för naturligtvis vill ingen släppa ifrån sig något frivilligt för att göra just dig till miljonär. Det måste du kämpa stenhårt för. Därför är det också enklare att bygga upp ett kapital genom att dra ner kraftigt på utgifterna, snarare än att öka intäkterna. Det är så de sparsamma gör. Miljonärerna som gått den långa vägen har det beteendet i ryggmärgen att hålla igen på utgifterna, och just därför är de så snåla. För att hålla igen på utgifterna ger ojämförligt mest i plånboken, och det har de som byggt upp sina egna rikedomar fått lära sig under resans gång. Men lika lite som du inte kan bara slösa, kan du inte bara spara, för du vet inte hur långt livet blir. Du måste hitta en balans och gardera dig för båda utfallen; både ett kort liv och ett långt. För om du är miljardär och inte ens klarar att hålla stilen utåt och aldrig unnar dig något roligt i livet, vad ska du då med pengar till? Ha dom som gravsmyckning eller att bränna liket på?

Löpet

Här kommer dagens alla HIV-positiva nyheter: Silvia ramlade och stukade foten. Baby glömdes bort under semestern. Sheen; därför köper jag sex. Skyfall bakom duscholyckan. Fick elstöt – flög två meter. 20-åringar anhållna för mord i Hofors. Stjärna dömd för hets mot folkgrupp. Hon skriver om de hemliga morden. Rökare har psykiska problem. Uppror på SVT; ”Bara en jävla massa gubbar”. Ijeh åtalas för dödshot. Pilot; ”Vi har vapen för både luft och markmål”. Vattenfalls chefer får dela på 125 miljoner. Nytt larm; ”livsfarligt att sola”. Elefantunge mystiskt död. Porrstjärnan om natten med Sheen; ”Det var hemskt!”. Varannan tjej utsatt för sex mot sin vilja. Kapar din mobil när du sover. Ungdomarna nobbade av Reinfeldt. Här letar de efter mördade Marina. Uselt, Juholt! Seriemördare lös i New York – åtta döda. Svensk sportstjärna åtalas för dödshot mot kronofogdemyndigheten. Han säljer sex för 1500 i timmen. ”Tortyrhålan”. Irene har namnsdag får vi veta – grattis Irene! Och till sist från den direktsända debatten mellan S och M sägs det att Sverige blivit kallare… Ja, men bara lite….

Reinfeldts sagor för barn

Reinfeldt är livrädd för ungdomarna. Han vägrar gå in i en schysst samhällsdebatt med dem på sina resor runt omkring i Sverige. Han väljer att läsa sagor för dem istället. Han högläser sina borgerliga regeringsrim och barnen får snällt höra på. För i skolan berättar de inget om vad som väntar dem i verkligheten, utanför skolans skyddande murar. De berättar inte för barnen om bostadsbrist, segregering, arbetslöshet och fattigdom, vilket är konstigt eftersom det är just det som blir verkligheten för de allra flesta. Därför är också skolan mest sagor för barn. Tänk om folk kunde lära sig den läxan någon gång, då skulle det börja hända grejer i samhället. Stora ting. Nu, i brist på synbara bättre alternativ, låter sig folk vingklippas genom hela livet i olika skolsalar och vägrar inse den stora cynismen i hela grejen. Det är så det blir när ingen vill tänka själv, när ingen orkar ifrågasätta samhällets mekanismer eller systemets totalitära natur. Då blir man blott och bart ett simpelt kugghjul till slut.

Ett drömspel av August Strindberg

”Skönt är allt som Brahma skapat, men människans modersmål heter ändå klagan.” ”Hav mod mitt barn, det är en prövning endast, ty varje fröjd i livet får betalas med dubbla värdet sorg. Men kom ihåg att det är en plikt att söka friheten i ljuset.” ”Trät aldrig med Gud, det är det enda jag har att säga dig, för du ska inte gå och känna dig förorättad av livet.” ”Tanken är mer än gärningen, högre än saken.” ”Vad människorna lever på är mig en gåta. De lånar förstås, alla lånar. De går på hank och skruvar ända till döden. Vem som slutligen får betala´t, ja säg det!” ”Universitetet är ju ett dårhus, och ve den som först blir klok! Teologin lär att filosofin är nonsens och filosofin lär att teologin är nonsens. Dårar, va? Och så juridiken, allas tjänare utom tjänarnas.” Gymmaskiner fanns redan på 1800-talet och Strindberg såg dessa som tortyrinstrument för de som njutit för mycket av gåslever, bourgogne och Henessykonjak. Diktarna som jämt hålla sig i skyn tvingas till gyttjebad av Karantänmästaren på vårdinrättningen Skamsund. Detta för att göra dem lite mer hårdhudade. ”Talar man säger de tig! Och tiger man säger de tala! Ve oss! Allt skönt ska nu ner i gyttjan.” ”Han är bara femtiofyra år; han kan gå i tjugofem år till och vänta på måltiderna och tidningen. Är inte det rysligt? Är inte det ont?” ”Ska fan sitta här på universitetet och lära er galenskaper? Har inte nån en sup så att vi kan gå och bada? Och vi måste dansa innan pesten bryter ut, ty jag fruktar den bedrägliga lyckan.” ”Den mest avundade i landet är den Blinde som äger över hundra italienska villor, men han kan ju icke se vad han har.” ”Plikt är allt oangenämt. Det angenäma är synden. Men har jag haft en angenäm afton, så har jag helveteskval och dåligt samvete dagen efter. Jag har ont i huvudet och allt som i går kväll var vackert och kvickt är i dag fult, vidrigt och dumt. Nöjet liksom ruttnar och faller sönder på en natt.” ”Att ha talang är livsfarligt, för människor vill jämna ut ödet och rulla ut stenar på vägen för de gynnade.” ”O, ve! O, ve! O, ve! Vad var det? Det är de osälla på Skamsund! De klagar för att solen skiner, då känna de sina lidanden så mycket djupare. Vi måste befria dem! Försök! Det kom en gång en befriare, men han blev hängd på ett kors! Av vem? Av de rätt-tänkande! Vilka äro de? Om du icke känner dem så ska du få lära känna dem. Alla förbättrare sätts i fängelse eller på dårhus, för de rätt-tänkande som har det bra, tycker att allt ska förbli som det är.” ”Livets gåta löste ingen än, men vad är då sanningen? Det som kan bevisas med två vittnen. Dock, med två falska vittnen kan allting bevisas. Men jag ska avslöja sanningen för dig. Hemligheten är botgöringens kval och vällustens fröjder.” Teologen: ”Jag är desavouerad av Gud. Jag är förföljd, övergiven och förhånad. Hur ska jag kunna tro när ingen annan tror. Hur ska jag kunna försvara en Gud som inte försvarar mig?” (Slänger en martyrkalender på elden.) Indras dotter: ”Skalden förstår livet bäst att leva. Han fastnar aldrig i mullen. Människornas klagan ska jag bära fram till tronen. Farväl!” Det är intressant att ställa Strindbergs dramatik mot Tjechovs. Strindberg i högform är som en actionrulle med Monty Python, medan Tjechovs pjäser påminner om Bergmans långsamma filmer i atmosfären. Det jag gillar hos Strindberg är hans skildringar av etablissemanget som fullständiga idioter, och hans tro på något högre som hela tiden gäckar oss. Där är han ju rätt ute i sina teorier. Strindberg är ju kul att läsa, man skrattar ju. Han är som en modern stå-uppkomiker nästan. Han gillar att skildra mänsklighetens idioti på ett väldigt underhållande sätt. När Ulf Lundell försöker göra samma sak, blir det med sorg i tonen, men Strindberg gör det med ett djävulskt skratt. Han är full av elaka upptåg mot de besuttna, på ett sätt som ingen kommit i närheten av på 100 år. Ingen annan har vågat eller kunnat. Strindberg har ett extremt vaket öga för galenskapen hos dessa människor som hela tiden hoppar i sjön hellre än att ta emot frälsningen från Gud. Strindberg är ju lite så att alla är dårar utom han själv. Han är den utvalde skalden som flyger till himlen på sitt pennskaft. Övriga människor är samtliga hopplösa fall. Visst var Strindberg stor, men hans tankar om sig själv var ännu större, och det är ju lite farlig mark att befinna sig på. Men hans verk har överlevt, de är läsvärda än i dag. Strindberg är efter ett sekel fortfarande en modern banbrytare inom svensk litteratur. Ingen annan författare kommer i närheten vad jag vet. Så han hade väl rätt då i sina höga tankar om sig själv som gudarnas jämlike. Det är bara att skicka honom en posthum gratulation från vår egen tid.