Alkohol – C2 H5 OH
Koffein – C8 H10 N4 O2
Nikotin – C9 H15 N2
Kokain – C9 H13 N
Amfetamin – C9 H13 N
Ecstasy – C11 H15 N O2
Sobril – C16 H17 I N2 O2
Rohypnol – C18 H13 I N4
Cannabis – C21 H30 O2
Heroin – C21 H23 N O5
Glycin (protein) – C2 H5 N O2
Glukos (kolhydrater) – C6 H12 O6
Fett – C55 H98 O6
Dimetylfuran (substitut för bensin!) – C6 H8 O
C=kol (en av de sju ickemetallerna i det periodiska systemet)
H=väte (ickemetall)
O=syre (ickemetall)
N=kväve (ickemetall)
I=jod (halogen)
Värt att notera är den påfallande kemiska likheten mellan alla dessa föreningar. Särskilt intressant kanske är det nära släktskapet mellan koffein, nikotin, kokain, ecstasy och amfetamin. Dom ligger väldigt nära varandra molekylmässigt. Sen har vi ett samband mellan de lugnande preparaten och de verkligt tunga drogerna som heroin. Och där har vi förklaringen till varför alla sådana preparat är väldigt beroendeframkallande. De har samma kemi som knark helt enkelt.
Kohydrater har ungefär samma kemi som de centralstimulerande medlen, och det är väl av den anledningen många tröstäter bröd och mackor. Det är lite knarkvarning på något så oskyldigt som bröd också faktiskt. Tänka sig!
Vissa säger ju det, att "love is the drug", men för många blir maten en drog också. Och det har faktiskt en kemisk förklaring.
Sen ser vi också att alkohol (etanol) avviker lite från mönstret och utgör en ganska kort kolvätekedja. Alkoholen ligger i själva verket närmare protein än knark, och det är väl därför den är så nyttig, hehe!
söndag 6 mars 2011
torsdag 3 mars 2011
Full fart mot skatten!
Tänk om det finns skatter därute som man trodde som barn när man gjorde egna skattkartor.
Skatter som bara väntar på att bli upptäckta av en tillräckligt nyfiken person som i romanen Greven av Monte Cristo eller filmen Stardust.
Der här fyrkantiga byråkratiska systemet som vill få oss att tro att inget finns kvar att upptäcka i hela världen kanske är en bluff för att döda våra själar, vårt hopp och till slut även våra kroppar?
Det kanske trots allt finns något annat därute?
Nåt intressantare som bara vissa få känner till.
Något mer skimrande och mer fantastiskt. En dold osynlig fantasivärld eller sagovärld som bara en del kan komma in i.
Alla andra är lurade, blåsta på konfekten liksom.
Och om man är riktigt ambitiös och lägger om sin livsstil kanske det går att träda in i de fördolda världarna?
Det sa ju den socialdemokratiske toppolitikern Margareta Winberg vid ett tillfälle: ”Det måste finnas nåt mer än det här.”
Charles Bukowski hade samma teori: ”Det måste finnas något de inte tänkt på, något vi missat.”
Och det är precis vad jag själv misstänker också; det måste finnas dolda världar för vissa utvalda.
Allt kan inte bara vara skit. Det måste finnas kvalitet nånstans också. Annars skulle vi inte vara här överhuvudtaget.
Och det är den fantasin dom dödar i skolan, sen är det kört, sen är man en lydig grå slav i systemet.
Det är därför de som hoppar av skolan tidigt många gånger lyckas bättre i livet.
17 års lyssnande till entonig envägskommunikation i olika lektionssalar för en högskoleexamen - sen är du en zombie som inte fattar nånting av livet.
Och det är dit dom vill få oss, sen gör vi som de vill.
De flesta hamnar ju där tyvärr.
Tid att vakna kanske?
Roger Waters i Pink Floyd hade samma åsikt att skolan ger oss en väldigt fyrkantig idé om verkligheten som inte stämmer med livet. Dom ger oss en karta som inte stämmer med terrängen helt enkelt, och det innebär givetvis personliga problem på sikt, det säger sig självt.
Det var det Waters syftade på i the Wall när de ansiktslösa eleverna maldes ner till köttfärs i en jättelik kvarn.
För det är våra själar de dödar i skolan.
De tråkar ihjäl den.
Matar den med ständig desinformation om vad livet går ut på.
Arkeologins fader Heinrich Schliemann, 1822-1890, var dock en sådan som vågade gå lite mot den dåtida strömmen. Han byggde sina efterforskningar på diktverken Iliaden och Odyséen, vilket enligt dagens teorier är en helt vansinnig strategi, för dessa två böcker är ju bara ”sagor”. Men trots detta hittade han vad han sökte; de försvunna gamla grekiska städerna Troja och Mykene. Och han hittade massor av guld dessutom. Riktiga skatter.
Och det är väl ett praktexempel på mitt ovanstående resonemang, att det finns saker därute som ingen har tänkt på bara man vågar tro på sin egen grej.
Skatter som bara väntar på att bli upptäckta av en tillräckligt nyfiken person som i romanen Greven av Monte Cristo eller filmen Stardust.
Der här fyrkantiga byråkratiska systemet som vill få oss att tro att inget finns kvar att upptäcka i hela världen kanske är en bluff för att döda våra själar, vårt hopp och till slut även våra kroppar?
Det kanske trots allt finns något annat därute?
Nåt intressantare som bara vissa få känner till.
Något mer skimrande och mer fantastiskt. En dold osynlig fantasivärld eller sagovärld som bara en del kan komma in i.
Alla andra är lurade, blåsta på konfekten liksom.
Och om man är riktigt ambitiös och lägger om sin livsstil kanske det går att träda in i de fördolda världarna?
Det sa ju den socialdemokratiske toppolitikern Margareta Winberg vid ett tillfälle: ”Det måste finnas nåt mer än det här.”
Charles Bukowski hade samma teori: ”Det måste finnas något de inte tänkt på, något vi missat.”
Och det är precis vad jag själv misstänker också; det måste finnas dolda världar för vissa utvalda.
Allt kan inte bara vara skit. Det måste finnas kvalitet nånstans också. Annars skulle vi inte vara här överhuvudtaget.
Och det är den fantasin dom dödar i skolan, sen är det kört, sen är man en lydig grå slav i systemet.
Det är därför de som hoppar av skolan tidigt många gånger lyckas bättre i livet.
17 års lyssnande till entonig envägskommunikation i olika lektionssalar för en högskoleexamen - sen är du en zombie som inte fattar nånting av livet.
Och det är dit dom vill få oss, sen gör vi som de vill.
De flesta hamnar ju där tyvärr.
Tid att vakna kanske?
Roger Waters i Pink Floyd hade samma åsikt att skolan ger oss en väldigt fyrkantig idé om verkligheten som inte stämmer med livet. Dom ger oss en karta som inte stämmer med terrängen helt enkelt, och det innebär givetvis personliga problem på sikt, det säger sig självt.
Det var det Waters syftade på i the Wall när de ansiktslösa eleverna maldes ner till köttfärs i en jättelik kvarn.
För det är våra själar de dödar i skolan.
De tråkar ihjäl den.
Matar den med ständig desinformation om vad livet går ut på.
Arkeologins fader Heinrich Schliemann, 1822-1890, var dock en sådan som vågade gå lite mot den dåtida strömmen. Han byggde sina efterforskningar på diktverken Iliaden och Odyséen, vilket enligt dagens teorier är en helt vansinnig strategi, för dessa två böcker är ju bara ”sagor”. Men trots detta hittade han vad han sökte; de försvunna gamla grekiska städerna Troja och Mykene. Och han hittade massor av guld dessutom. Riktiga skatter.
Och det är väl ett praktexempel på mitt ovanstående resonemang, att det finns saker därute som ingen har tänkt på bara man vågar tro på sin egen grej.
onsdag 2 mars 2011
Schliemanns märkliga fynd i Troja
Den där dödsmasken Schliemann fann i Troja påminner faktiskt en hel del om honom själv.
Undrar om han tänkte på det?
Det kanske var sin egen dödsmask han hittade och inte Agamemnons?
Det skulle ju vara en viss ironi i det. Gudarnas ironi förmodligen.
Och det visar väl även hur kusligt livet kan vara, hur twistade de är som flätar ihop våra liv.
Han dog fjorton år senare den 26:e december 1890 – inte samma kväll han fann sin fantastiska guldmask. Så gudarna gör sig ingen brådska, inte ens med en dödsdom, om det nu var en sådan.
Och det är väl därför man inte får ha bråttom på börsen heller, och allra minst i livet.
Undrar om han tänkte på det?
Det kanske var sin egen dödsmask han hittade och inte Agamemnons?
Det skulle ju vara en viss ironi i det. Gudarnas ironi förmodligen.
Och det visar väl även hur kusligt livet kan vara, hur twistade de är som flätar ihop våra liv.
Han dog fjorton år senare den 26:e december 1890 – inte samma kväll han fann sin fantastiska guldmask. Så gudarna gör sig ingen brådska, inte ens med en dödsdom, om det nu var en sådan.
Och det är väl därför man inte får ha bråttom på börsen heller, och allra minst i livet.
tisdag 1 mars 2011
Inne att låna - ute att spara?
Varför skriver de bara om utlåningsräntorna i tidningarna, varför skriver de inte om sparräntorna?
Är inte det lika intressant?
Nej, helt enkelt därför att alla är belånade över skorstenen i dag och inte prioriterar sitt sparande.
Därför blir det en fixering vid låneräntorna och hur stora utgifterna blir varje månad.
Många många är överbelånade till sina hus i dag, sitter med miljonlån och är livrädda för sin ekonomi.
Så när bankerna höjer sparräntorna blir det ingen nyhet nuförtiden.
Och det visar väl nåt.
Att folks skulder är många gånger större än deras tillgångar.
Annars skulle diskussionen vara den omvända.
Då skulle man titta på vad som går in i räntepengar och inte i första hand vad som går ut.
Att döma av nyhetsflödet sitter alltså de flesta i skuldfällan nu om man läser mellan raderna.
Nu förstår jag hur det hänger ihop. Varför samhället har känts så orättvist.
Alla har levt gott på lånade pengar i tio, tjugo år som de tror att banken har gett dem gratis.
Men den som är satt i skuld är icke fri, som Göran Persson sa på sin tid som statsminister.
Inte många iddes lyssna på honom och hans ord.
Men har man miljonlån är man fast i rat racet. Då kan man inte hoppa av. Då är man fast i kapitalismen som slav för evigt.
Då måste man producera hela livet för att dra in sina stora cash.
Då kan de mjölka ur en hur länge som helst.
Nu förstår jag hur det funkar, varför bankerna har lånat ut så billigt.
Det är för att kroka upp folk på obestämd tid.
Är inte det lika intressant?
Nej, helt enkelt därför att alla är belånade över skorstenen i dag och inte prioriterar sitt sparande.
Därför blir det en fixering vid låneräntorna och hur stora utgifterna blir varje månad.
Många många är överbelånade till sina hus i dag, sitter med miljonlån och är livrädda för sin ekonomi.
Så när bankerna höjer sparräntorna blir det ingen nyhet nuförtiden.
Och det visar väl nåt.
Att folks skulder är många gånger större än deras tillgångar.
Annars skulle diskussionen vara den omvända.
Då skulle man titta på vad som går in i räntepengar och inte i första hand vad som går ut.
Att döma av nyhetsflödet sitter alltså de flesta i skuldfällan nu om man läser mellan raderna.
Nu förstår jag hur det hänger ihop. Varför samhället har känts så orättvist.
Alla har levt gott på lånade pengar i tio, tjugo år som de tror att banken har gett dem gratis.
Men den som är satt i skuld är icke fri, som Göran Persson sa på sin tid som statsminister.
Inte många iddes lyssna på honom och hans ord.
Men har man miljonlån är man fast i rat racet. Då kan man inte hoppa av. Då är man fast i kapitalismen som slav för evigt.
Då måste man producera hela livet för att dra in sina stora cash.
Då kan de mjölka ur en hur länge som helst.
Nu förstår jag hur det funkar, varför bankerna har lånat ut så billigt.
Det är för att kroka upp folk på obestämd tid.
onsdag 23 februari 2011
Warren Buffetts motton
”Det är oerhört mycket bättre att köpa ett underbart företag till ett hyfsat pris, än att köpa ett hyfsat företag till ett underbart pris.””Utnyttja marknadens fluktuationer till din fördel och se till att alltid ha goda säkerhetsmarginaler.”
”Lär dig om alla företag på marknaden.”
”Satsa på företag vars verksamhet du förstår och som leds av personer du gillar och som säljs till ett attraktivt pris.”
”Köp företag du kan tänka dig att äga hela livet.”
”Köp bara idiotsäkra företag.”
”Satsa på företag vars ledning är passionerad, intelligent, full av energi och har integritet.”
”För att sova bättre ska man fokusera på företagens resultat i rapporterna, inte den dagsaktuella aktiekursen.”
”Fokusera på att skaffa bara de allra bästa företagen till din portfölj.”
”Sätt meningsfulla belopp i det du tror på istället för att skaffa dig ett helt zoo.”
”IQ är underordnat nervkontrollen när du håller på med investeringar.”
”Du behöver inte vara smartare än alla andra på marknaden, men du behöver vara mer självdisciplinerad.”
”Alla kan tjäna pengar på börsen, men man får inte ha bråttom.”
onsdag 16 februari 2011
Investeringar och ekonomisk krigföring
Skilj på kortsiktiga placeringar och långsiktiga investeringar.
Investeringar är något som ger avkastning år efter år, precis som ett äppelträd ger skörd en gång om året.
En investering blir intressantare med tiden, det svåra är att komma igång.
Investeringar är precis som träd, de växer sig större för varje år som går.
En dag är den lilla plantan ett jätteträd som ger tonvis med frukt varje höst.
PS. Om du är fattig, så börja tänk kring livet i termer av ekonomisk krigföring. Då räknas varje tusenlapp, ja varje hundralapp räknas. Då räknas allt man gör och inte gör.
Och det är så man blir en vinnare i längden...
Investeringar är något som ger avkastning år efter år, precis som ett äppelträd ger skörd en gång om året.
En investering blir intressantare med tiden, det svåra är att komma igång.
Investeringar är precis som träd, de växer sig större för varje år som går.
En dag är den lilla plantan ett jätteträd som ger tonvis med frukt varje höst.
PS. Om du är fattig, så börja tänk kring livet i termer av ekonomisk krigföring. Då räknas varje tusenlapp, ja varje hundralapp räknas. Då räknas allt man gör och inte gör.
Och det är så man blir en vinnare i längden...
lördag 12 februari 2011
Egyptens rikaste man har fallit
Hosni Mubarak har gett upp i Egypten och folket får nu sin demokrati vad det verkar.
Det var ju en riktig solskenshistoria på den annars så eländiga planeten Tellus 729.
Mubarak var ju Egyptens rikaste man, med 400 försnillade miljarder på konton i Schweiz och England, men han levde ju i princip i husarrest året om.
Med tanke på hur Egypten ser ut med sin djupa fattigdom, blev det liksom aldrig riktigt läge för honom att ta en fika på stan och njuta av det magiska pulserande folklivet.
Och det är ju det som är nackdelen med att bli alltför rik och mäktig, man blir väldigt isolerad från omvärlden till slut.
Man blir en levande måltavla för allas hat, det är ju så det fungerar.
Det är väl det som är pengarnas och maktens förbannelse…
Det var ju en riktig solskenshistoria på den annars så eländiga planeten Tellus 729.
Mubarak var ju Egyptens rikaste man, med 400 försnillade miljarder på konton i Schweiz och England, men han levde ju i princip i husarrest året om.
Med tanke på hur Egypten ser ut med sin djupa fattigdom, blev det liksom aldrig riktigt läge för honom att ta en fika på stan och njuta av det magiska pulserande folklivet.
Och det är ju det som är nackdelen med att bli alltför rik och mäktig, man blir väldigt isolerad från omvärlden till slut.
Man blir en levande måltavla för allas hat, det är ju så det fungerar.
Det är väl det som är pengarnas och maktens förbannelse…
onsdag 26 januari 2011
Sådan fader, sådan son
Här är den omdebatterade Silvio Burlesconi och hans son, Daniel Burlesconi, Prinsen av Pontekorvo.
De har samma frisör vilket nästan kan skönjas: den gamle räven Luigi Donatello på Via Vercelli.
Luigi har hjälpt mången man till framgång med sin välslipade sax, resten gör kläderna som bekant, särskilt då en sprillans ny armanikostym...
De har samma frisör vilket nästan kan skönjas: den gamle räven Luigi Donatello på Via Vercelli.
Luigi har hjälpt mången man till framgång med sin välslipade sax, resten gör kläderna som bekant, särskilt då en sprillans ny armanikostym...
Det är så man erövrar världen.
lördag 22 januari 2011
What about England?
Vad är det med England egentligen?
För drygt hundra år sedan ett världsimperium, nu så låg internationell profil som möjligt.
Are they just hangin´on in quiet desperation?
Nej, England är ett klubbland. Nattklubbar, herrklubbar och fotbollsklubbar och allmänt party-party.
Engelsmännen avskyr att sitta hemma och ha tråkigt. De vill ut och träffa folk över ett glas.
I Sverige är det ju familjelivet som är nummer ett och anger tonen i samhället. Mysiga hemmakvällar framför TV:n. I England är det lite vildare.
I vårt land är det ju barnen som kommer i första hand och är viktigare än allt annat, till och med före en själv som förälder. Här gör man allt för sina små telningar och försakar sig själv istället.
I det brittiska öriket är det precis tvärtom. Där sätter sig de vuxna i första rummet och trycker ner ungarna ganska rejält, särskilt i skolans värld.
Därav den blomstrande popmusiken och popkulturen som är att leka som vuxen för att man inte fick tillfälle på internaten.
I Sverige har vi en nedlåtande attityd mot äldre istället. Så är det inte i England. För var annars kan en hundraåring fritt gå på puben och beställa ett dussin öl? Hos oss sitter alla 100-åringar inlåsta i väntan på döden.
Och i England är myndigheterna till för folket. I Sverige är folket till för myndigheterna.
Och engelsk byråkrati har klart större respekt för de myndigas integritet och privatliv, något som det är lite si och så med i Sverige. Hos oss gillar vi att kränka vuxna från myndighetshåll, men vi är livrädda om barnen. I England fungerar det precis tvärtom. Där är du väldigt utsatt som barn, men tämligen skyddad som vuxen.
Sen har vi det här med porren och spriten där Sverige och England också intar rakt motsatta positioner.
I England ser man det som klart farligare med sex än med sprit. Här i Sverige har vi en liberal sexsyn men tror att fritt mellanöl kan få landet att fullständigt kollapsa. Engelsmännen tror detsamma om porren, där de är extremt konservativa än i dag, men i gengäld har de ju dygnetruntöppna spritbutiker.
Danmark som rent geografiskt ligger mittemellan låter hela rasket gå, så hur sjutton kan DE överhuvudtaget överleva?
Och framförallt: hur kan de vara så förbannat lyckliga?
Världens lyckligaste land brukar de utses till.
Varför är inte vi i Sverige lika lyckliga när vi är mycket duktigare?
Det är jättekonstigt för oss i Sverige att danskarna kan må så jädra bra när de är så otroligt slarviga och lever så farligt.
Det kan vi svenskar inte begripa, så det är nog rätt åt dem att de i snitt bara lever i 75 år när vi blir hela 78…
För drygt hundra år sedan ett världsimperium, nu så låg internationell profil som möjligt.
Are they just hangin´on in quiet desperation?
Nej, England är ett klubbland. Nattklubbar, herrklubbar och fotbollsklubbar och allmänt party-party.
Engelsmännen avskyr att sitta hemma och ha tråkigt. De vill ut och träffa folk över ett glas.
I Sverige är det ju familjelivet som är nummer ett och anger tonen i samhället. Mysiga hemmakvällar framför TV:n. I England är det lite vildare.
I vårt land är det ju barnen som kommer i första hand och är viktigare än allt annat, till och med före en själv som förälder. Här gör man allt för sina små telningar och försakar sig själv istället.
I det brittiska öriket är det precis tvärtom. Där sätter sig de vuxna i första rummet och trycker ner ungarna ganska rejält, särskilt i skolans värld.
Därav den blomstrande popmusiken och popkulturen som är att leka som vuxen för att man inte fick tillfälle på internaten.
I Sverige har vi en nedlåtande attityd mot äldre istället. Så är det inte i England. För var annars kan en hundraåring fritt gå på puben och beställa ett dussin öl? Hos oss sitter alla 100-åringar inlåsta i väntan på döden.
Och i England är myndigheterna till för folket. I Sverige är folket till för myndigheterna.
Och engelsk byråkrati har klart större respekt för de myndigas integritet och privatliv, något som det är lite si och så med i Sverige. Hos oss gillar vi att kränka vuxna från myndighetshåll, men vi är livrädda om barnen. I England fungerar det precis tvärtom. Där är du väldigt utsatt som barn, men tämligen skyddad som vuxen.
Sen har vi det här med porren och spriten där Sverige och England också intar rakt motsatta positioner.
I England ser man det som klart farligare med sex än med sprit. Här i Sverige har vi en liberal sexsyn men tror att fritt mellanöl kan få landet att fullständigt kollapsa. Engelsmännen tror detsamma om porren, där de är extremt konservativa än i dag, men i gengäld har de ju dygnetruntöppna spritbutiker.
Danmark som rent geografiskt ligger mittemellan låter hela rasket gå, så hur sjutton kan DE överhuvudtaget överleva?
Och framförallt: hur kan de vara så förbannat lyckliga?
Världens lyckligaste land brukar de utses till.
Varför är inte vi i Sverige lika lyckliga när vi är mycket duktigare?
Det är jättekonstigt för oss i Sverige att danskarna kan må så jädra bra när de är så otroligt slarviga och lever så farligt.
Det kan vi svenskar inte begripa, så det är nog rätt åt dem att de i snitt bara lever i 75 år när vi blir hela 78…
söndag 2 januari 2011
Hur man lyckas i livet
Jag försökte att lyckas genom att ta ett steg i taget
Jag försökte lyckas på egen hand
Men till slut fick jag nog av tråkmånsarna på jobbet och sa upp mig
Det var bara ännu en stad som tog livet av mig
Men vad ska brorsan säga? Oj, oj, oj!
Vad ska farsan säga?
Och vad ska morsan säga?
Det vet jag inte och det skiter jag i
För jag ska klä mig till framgång!
Jag ska komma i form till de verkligt stora sammanhangen!
Jag ska klä mig till framgång!
Fixa till mig för kärleken, ja, ja, ja!
Jag är inte ett dugg nervös, jag bara darrar som en blomma
Jag ska mata ditt hungriga hjärta och få dig att se
För i mörkret går det fort som du vet
Framförallt gillar jag dina putande höfter
Men vad ska brorsan säga? Oj, oj, oj!
Vad ska farsan säga?
Och vad ska morsan säga?
(Förmodligen drar hon)
Men det skiter jag i!
För jag ska klä mig till framgång!
Träffa den där ömma punkten så det blir storsuccé, älskling!
Jag ska fixa till mig för din kärlek!
Roxette, Dressed for success, 1988
Jag försökte lyckas på egen hand
Men till slut fick jag nog av tråkmånsarna på jobbet och sa upp mig
Det var bara ännu en stad som tog livet av mig
Men vad ska brorsan säga? Oj, oj, oj!
Vad ska farsan säga?
Och vad ska morsan säga?
Det vet jag inte och det skiter jag i
För jag ska klä mig till framgång!
Jag ska komma i form till de verkligt stora sammanhangen!
Jag ska klä mig till framgång!
Fixa till mig för kärleken, ja, ja, ja!
Jag är inte ett dugg nervös, jag bara darrar som en blomma
Jag ska mata ditt hungriga hjärta och få dig att se
För i mörkret går det fort som du vet
Framförallt gillar jag dina putande höfter
Men vad ska brorsan säga? Oj, oj, oj!
Vad ska farsan säga?
Och vad ska morsan säga?
(Förmodligen drar hon)
Men det skiter jag i!
För jag ska klä mig till framgång!
Träffa den där ömma punkten så det blir storsuccé, älskling!
Jag ska fixa till mig för din kärlek!
Roxette, Dressed for success, 1988
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
