Massproduktion och identitetslöshet

I det här massproducerade samhället är du aldrig själv om någonting.
Om du så slår knut på dig själv är det minst hundra till som gör samma sak i samma ögonblick.
Ickeofficiellt måleri, liksom fotograferande är dock svårt för utomstående att kopiera. Och det är därför personer som håller på med sådant ofta blir rätt originella och får rätt speciella liv.
Men hursomhelst, ju längre man hänger med i livet, desto personligare blir den egna mixen undan för undan. Och det är mycket värdefullt.
Men om man vill hitta sig själv måste man hitta något, eller skapa något som är helt unikt i världen.
I den mycket sevärda filmen Shrink, som handlar om en livskrisande L.A.-psykiater, lämnar en författare in ett helgalet och utflippat manus till ett filmbolag. Han är helt säker på att han skapat ett unikt mästerverk. Det visar sig dock att filmbolaget redan fått in ett snarlikt manus av en annan författare.
Ovetande om varandra har de skrivit samma historia.
Och det är så livet funkar.
Strömmingar i ett stim tävlar ju inte om att vara unikast direkt. Dom håller ihop mot rovdjuren. Så vad är då målet med livet? Att vara unik eller att bara vara en i mängden?
Om du tror att samhället har rätt i allt och att överheten säger oss sanningen hela tiden, då kan du lugnt simma vidare som en strömming i stimmet.
Men om du tror att samhället har väldigt fel och ofta ljuger för oss, då måste du hitta sanningen och din egen väg.

Biggest loser Sverige

Veckans episod av Biggest loser Sverige bjuder på både gainers och losers som ni ska få se.
Vi börjar med the gainers:
Kicki Danielsson: +18,3 kg
Anders Borg: +15,6 kg
Camilla Henemark: +12,0 kg
Christer Sandelin: +7,8 kg
Prinsessan Madeleine: +5,7 kg
Thomas Bodström: +4,5 kg
Prins Daniel: +3,0 kg
Jan Helin: +2,5 kg

Och här har vi veckans losers:
Anders Bagge: -10,3 kg
Andreas Carlgren: -6,9 kg
Alexander Bard: -5,5 kg
Kronprinsessan Victoria: -4,2 kg
Elisabeth Höglund: -3,4 kg
PO Enquist: -1,0 kg

Detta skriver Nöjesbladet på nätet.
Siffrorna har också rapporterats in till Statistiska Centralbyrån för att ingå i forskningsprojektet Kändis; ett liv i upp och nedgång.

Nobelspekulationen

Till vänster min gissning Paul Auster. Till höger Mario Vargas Llosa som fick priset i litteratur.

Dramatens inventarier

Titta så fint Marie-Louise Ekman matchar Dramatens möbler!

Är det vad man menar med att någon börjar höra till inventarierna?

Eller är hon bara på väg att bli lite institutionaliserad?

Skänk dem en tanke

Tänk på alla tunga missbrukare som tvingas stjäla och prostituera sig när du är deppig.
Eller tänk på de medicinskt feta som inte ens vården kan hjälpa.
Eller tänk på de svårt skuldsatta som alltid ligger efter med räkningarna och jagas av kronofogden.
Tänk på spelmissbrukarna som vecka efter vecka slösar bort liv och pengar på en drömvinst som aldrig kommer.
Tänk på de handikappade och svårt sjuka.
Tänk på de som har en chef från helvetet som driver dem till vansinne varje dag.
Tänk på de som sliter ut sina kroppar på tunga arbeten och när de är slut vare sig får ett tack eller en guldklocka.
Tänk på de som måste ta sömntabletter och får hela dagarna förstörda av biverkningarna.
Tänk på de unga som inte hittar jobb eller bostad och inte vet ett dugg om livet.
Tänk på alla de som ständigt flyr in i TV-idiotin när de skulle kunna använda tiden till att söka kunskap.
Tänk på de som råkar illa ut på semestern och plötsligt är väldigt långt från tryggheten hemma.
Tänk på transorna som vill byta ut sina kroppar.
Tänk på Lindsay Lohan…
Då tror jag det känns lite bättre…

Att vinna i schack

”Varje generation måste upptäcka världen på nytt.”
Erica Jong 2010

”Om alla kvinnor samfält skulle slå in på maskuliniseringens väg skulle hela världen bli en enda stor bordell.”
M Agejev 1919

”Man kan omöjligen vinna ett parti schack enbart på sitt yttre.”
Maharadjan Raji Sabhah, 600 fKr

”Allt är inte svart eller vitt i livet. Vi har gråvädret också…”
Sokrates

Slutligt valresultat 2010

Som väntat vann revolutionärerna ledda av KPMLR en jordskredsseger i årets val. Här kommer de exakta siffrorna efter två rösträkningar.
För det vinnande revolutionsblocket ser det ut så här:
Kommunistiska partiet marxist-leninisterna revolutionärerna (KPMLR) 59,71% och 249 riksdagsmandat.
Nihilistisk Kommunism (NK) 25,10% och 23 riksdagsmandat.
Arbetarepartiet Anarkisterna (APA) 18,29% och 33 riksdagsmandat.
Svenska revolutionspartiet (SRP) 13,31% och 14 mandat.
Storma Bastiljen-listan (SBL) 8,85% och 12 mandat.

Det demokratiska blocket:
Socialistisk vänsterdemokrati (SvD) 38,64% och 98 riksdagsmandat.
Grön Republikansk Industrisocialism (GRIS) 28,13% och 72 mandat.
Schopenhauers Vänner (SV) 3,44% och 1 mandat.

En ogiltig röst har vi i årets val och den lades på Borgerliga Kuksugarpartiet (BKSP).

Sammanfattningsvis 128,56% av rösterna och 323 mandat för revolutionärerna och 69,17% och 171 mandat för demokraterna. Det ger oss ett valdeltagande på 188,94% i år vilket låter lite väl högt tycker vi på valmyndigheten. Kanske har det dubbelräknats några röster?
Vi måste nog göra om alltihop trots allt.
Valmyndigheten återkommer med ett nytt resultat i nästa vecka.
Finns det förresten verkligen 500 mandat i riksdagen? Är det någon som vet? Jag hade för mig att det bara var 409. Men jag kan ha fel...

Fascism och kulturskymning

Vad tycker en sådan som Ulf Lundell om dagens svenska kulturliv?
Han måste tycka att allt är rena skiten.
Så dåligt kanske att man måste supa sig full varje gång man tänker på det.
I dag totalsågas Marcus Birros senaste roman; Att leva och dö som Joe Strummer, av hans egen arbetsgivare Norrköpings Tidningar. Och jag misstänker att de har rätt.
Säkert ännu ett exempel på det navelskåderi, självförhärligande och narcissism som vi ser så otroligt mycket av nu. Det är som om alla har tappat förmågan att säga sanningen nuförtiden. Man skriver inte för att man vill säga sina läsare något, utan för att stärka upp sitt eget varumärke.
Och jag vet ju vad Lundell läser. Han vänder sig bakåt i tiden till de gamla mästarna som Strindberg, Ibsen, Hamsun, Tjechov, Tolstoj, O´Neill, Beckett och Hemingway, mfl.
De enda han kan läsa.
De enda som säger honom något.
De enda som kan matcha hans egna verk.
Själv läser jag just nu M Agejevs Roman med kokain från 1919. Oerhört briljant bok. Jag går igång på alla fyra cylindrar.
Att kulturarvet ligger vidöppet för en billig penning är det mest positiva i dagens värld. Det ger oss faktiskt möjligheter att utvecklas för framtiden. Strindberg och de andra lever. De är odödliga.
Alliansen är det kulturfientliga alternativet i söndagens val.
Reinfeldt gillar schlager, Björklund dansband och Olofsson Eagles. Då förstår ni själva.
Människor med Downs syndrom brukar gilla sånt.
Det är uteslutande stålarna och looken som gäller för alliansen, inte finliret och hur folk mår.
Det är det som kallas dumfascism med ett annat ord.

Reinfeldt bygger landet

En tiondel upp, en tiondel ner
Det är allt du hör, det är allt du ser
Det är som att stirra sej blind på vädret min vän
Fem grader igår, nu är det tre igen
Det spelar ingen roll om börsen går upp
Det spelar ingen roll om räntan går ner
eller vad marknaden tar eller vill släppa till
Det enda som spelar nån roll är vad Reinfeldt vill

Du kanske tror att det är Kungen
Du kanske tror att det är Stenbeck
Du kanske tror att det är Sahlin
eller bankerna eller riksdagen
Men det är Reinfeldt som bygger landet
Reinfeldt är den enda som kan det
Det kommer ovanifrån när den dagen är här
Om Reinfeldt vill så bygger Reinfeldt landet

Henri Lloyd-parad nerför gatan nu
Där kommer en Canberra-hatt med sin minkpälsfru
Hela stan är full av världsomseglare
Skärp om magen på alla storviltsjägare
Hur kunde ett så vackert folk bli till en så själsdöd flock
Som om hela såsen skärt sej av en galen kock
Som om ju bättre det blev desto tommare
Som en rugbymatch utan domare

Du kanske tror att det är medelklassen
Du kanske tror att det är finansaktörerna
Du kanske tror att det är experterna
Du kanske tror att det är direktörerna
Men det är Reinfeldt som bygger landet
Reinfeldt är den enda som kan det
Det kommer ovanifrån när den dagen är här
Om Reinfeldt vill så bygger Reinfeldt landet

Du kanske tror att det är LO eller nykterhetsrörelsen
eller Fångarna på fortet eller kanske Jungfrufödelsen
Men det är Reinfeldt som bygger landet
Reinfeldt är den enda som kan det
Det kommer ovanifrån när den dagen är här
Om Reinfeldt vill så bygger Reinfeldt landet.

Småspararna kan leda Sverige ur infernot

Det viktigaste är inte vilka som vinner valet utan hur det går för Sverige som nation. Båda sidor måste som bekant ha något att fördela för att det ska kunna bli någon välfärd. Därför behöver vi snarast komma in i en rejäl högkonjunktur igen. Senast vi hade en sådan var för drygt fyrtio år sedan, på 1960-talet, och nu börjar det bli bråttom. Kriserna har avlöst varandra de senaste decennierna.
Först kom tekokrisen på 60-talet. Sedan oljekrisen, stålkrisen och varvskrisen på 70-talet. Därefter följde fastighetskrisen, bankkrisen och IT-kraschen på 1990-talet. Och senast nu finanskrisen 2008. Det har varit rena infernot. Ett rent helvetesinferno ekonomiskt sett för Sverige under ett halvt sekel. Vi kan rannsaka oss själva och fundera på vad alla dessa kriser beror på egentligen, men det är ont om tid. Vi måste ta oss ur det här stålbadet snarast. För ett land kan inte ta hur många smällar som helst. Vi måste börja bli framgångsrika på världsmarknaden igen, annars är det snart kört för oss. Vi måste ta tag i det här landet och bli optimister igen.
Därför är mitt förslag att vi satsar politiskt på småspararna. Det vore mycket psykologiskt, för ju mer pengar och svenska aktier folk har att skydda, desto större ansvar tar de, både för sig själva och för landet i stort. Att uppmuntra i första hand aktiesparandet genom att slopa skatten på småvinster skulle leda till ett mindre brottsligt och ett bättre Sverige med stegrad optimism inför framtiden. Där skulle jag vilja se ett parti som tog initiativ. De pengarna skulle man vinna igen snabbt.
Det är inte så långt mellan en uppgiven fattiglapp och en framgångsrik kapitalist som man kan tro. Det behövs bara en liten knuff i rätt riktning så kommer folk igång. När pengarna börjar växa successivt känner de en ökad entusiasm och framtidstro, för småsparare blir med tiden ansvarsfulla människor som förmodligen har den kapacitet och det engagemang som behövs för att förnya det här landet. Men vi behöver ge dem en chans att känna att de kan utvecklas ekonomiskt. Det behövs rejäla skattelättnader för de som börjar från noll med sitt sparande.
För vi vill väl inte ha ett system som trycker ner folk och stjäl deras drömmar?
Då hamnar vi där vi är i dag, i ett sargat, hopplöst land utan framtid.