lördag 11 september 2010

Småspararna kan leda Sverige ur infernot

Det viktigaste är inte vilka som vinner valet utan hur det går för Sverige som nation. Båda sidor måste som bekant ha något att fördela för att det ska kunna bli någon välfärd. Därför behöver vi snarast komma in i en rejäl högkonjunktur igen. Senast vi hade en sådan var för drygt fyrtio år sedan, på 1960-talet, och nu börjar det bli bråttom. Kriserna har avlöst varandra de senaste decennierna.
Först kom tekokrisen på 60-talet. Sedan oljekrisen, stålkrisen och varvskrisen på 70-talet. Därefter följde fastighetskrisen, bankkrisen och IT-kraschen på 1990-talet. Och senast nu finanskrisen 2008. Det har varit rena infernot. Ett rent helvetesinferno ekonomiskt sett för Sverige under ett halvt sekel. Vi kan rannsaka oss själva och fundera på vad alla dessa kriser beror på egentligen, men det är ont om tid. Vi måste ta oss ur det här stålbadet snarast. För ett land kan inte ta hur många smällar som helst. Vi måste börja bli framgångsrika på världsmarknaden igen, annars är det snart kört för oss. Vi måste ta tag i det här landet och bli optimister igen.
Därför är mitt förslag att vi satsar politiskt på småspararna. Det vore mycket psykologiskt, för ju mer pengar och svenska aktier folk har att skydda, desto större ansvar tar de, både för sig själva och för landet i stort. Att uppmuntra i första hand aktiesparandet genom att slopa skatten på småvinster skulle leda till ett mindre brottsligt och ett bättre Sverige med stegrad optimism inför framtiden. Där skulle jag vilja se ett parti som tog initiativ. De pengarna skulle man vinna igen snabbt.
Det är inte så långt mellan en uppgiven fattiglapp och en framgångsrik kapitalist som man kan tro. Det behövs bara en liten knuff i rätt riktning så kommer folk igång. När pengarna börjar växa successivt känner de en ökad entusiasm och framtidstro, för småsparare blir med tiden ansvarsfulla människor som förmodligen har den kapacitet och det engagemang som behövs för att förnya det här landet. Men vi behöver ge dem en chans att känna att de kan utvecklas ekonomiskt. Det behövs rejäla skattelättnader för de som börjar från noll med sitt sparande.
För vi vill väl inte ha ett system som trycker ner folk och stjäl deras drömmar?
Då hamnar vi där vi är i dag, i ett sargat, hopplöst land utan framtid.