Det avgörande beslutet

Kenny och Roffe har haft en jobbig period med tungt supande sedan vi träffade dem senast. Men de har med nöd och näppe överlevt och sitter som vanligt på sitt favoritställe vid järnvägsstationen i Norrköping och delar ett helrör Explorer, täckt av en brun papperspåse. De börjar vara slutkörda...

Roffe: ”Fan, Kenny vad trött jag är på alltihop! Jag funderar på att ta livet av mig.”
Kenny: ”Ja, det vore kanske idé. Det är riktiga skitliv vi lever.”
Roffe: ”Jag trodde spriten skulle avsluta det hela åt mig nångång, men det verkar inte finnas något slut på det här. Fjorton dagar till nästa utbetalning från soc och jag har bara femti spänn att leva på. Hur ska jag klara det? Dessutom har jag en överjävlig tandvärk och det värker i levern. Hur fan ska man stå ut? Vad ska man ta sig till?”
Kenny: ”Känner du ingen som har en pistol?”
Roffe: ”Vänta lite! Vad är det för lustig gubbe som kliver av tåget där borta? Han ser risigare ut än vad vi gör faktiskt. Kolla! Alldeles krokig med käpp och vildvuxet skägg. Vad ska han göra i Norrköping så här dags? Stackars gubbe! Det var en äcklig typ! Och vilka ögon, dom nästan glöder. Han måste ha supit något alldeles kopiöst. Vem fan kan det där vara? Dreglar han inte lite också? Jo, visst gör han. Han ser helt förstörd ut.”
Kenny: ”Jösses, vilken luffare! Och nu tittar han på oss. Det verkar som han är på väg hit. Vi kanske ska slå ner honom och sno hans plånbok, så att du kan gå till tandläkaren?”

Den trasige gamle mannen hasar sig fram till killarna och ser på dem med hypnotisk blick.

Luffaren: ”Goderafton, goderafton mina högvördiga vänner! Här sitter ni alltså! Äntligen har jag hittat er efter alla dessa år! Jag har sökt med ljus och lykta över hela världen mycket länge och nu är stunden inne att vi får språkas. Bli inte rädda, men nu ska jag ställa er två inför ett svårt val, så tänk efter noga innan ni svarar.”
Kenny: ”Vad då för val, vad pratar du för skit?”
Luffaren: ”Ja, ni förstår det är ett beslut jag inte kan ta själv, utan två lamm måste ta åt mig.”
Roffe: ” Skojar du, är vi lamm? Och vad då för beslut?”
Luffaren: ”Det avgörande beslutet.”
Roffe: ”Det avgörande beslutet?
Luffaren: ”Ja, mina ädla vänner, trots att jag vandrat länge på denna jord och har hela makten i mina händer så får jag inte ta det här beslutet själv. Jag måste hitta två oskyldiga lamm som har lidit mer av livet än vad jag själv har gjort för att det ska kunna ske som jag väntat på sedan tidernas begynnelse. Och nu har jag hittat er: de två olyckligaste människorna i hela världen.”
Kenny: ”Vad pratar du om gubbjävel?”
Luffaren: ”Jo, det förhåller sig så att det finns en liten viktig paragraf i mitt avtal med Herren i himlen som säger att den yttersta makten i varje tids slut ska tillfalla två utstötta lamm och inte mig. Och dessa två lamm råkar vara just ni, Kenny och Rolf.”
Roffe: ”Hur fan vet du vad vi heter?”
Luffaren: ”Jag vet det mesta. Och jag vet hur ni mår i själen mina gossar. Och nu träffas vi alltså för en liten affärsuppgörelse. Om jag kan vinna över er två Guds mest pinade lamm på min sida så står det mig fritt att avsluta denna världens lidande. Vore inte det fint? Hur låter det i era öron?”
Roffe: ”Jag fattar inte ett smack! Vad är det här för galenskap?”
Luffaren: ”Det är i kväll det avgörs om världen ska fortsätta i sex miljarder år till i sitt elände, eller om allt ska ta slut nu. Och det är ni, Kenny och Rolf, som tar beslutet som avgör alla nu levande människors öde.”
Kenny: ”Det låter ju otroligt!”
Luffaren: ”Världen är otrolig.”
Kenny: ”Hur vet vi att du inte bara snackar en massa skit? Kan vi få något bevis?”
Luffaren: ”Pröva mig! Säg mig vad ni helst av allt önskar er just nu och jag ska ta fram det!”
Roffe: ”Jag är sugen på en flaska Chivas. Lagrad i tjugofyra år.”
Kenny: ”Och jag vill ha en flaska Baileys.”
Luffaren: ”Inga problem! Det ordnar jag.”

Luffaren gör ett svep med sin hand, det hörs ett litet poff och plötsligt står två flaskor framför killarna. En Chivas 24yo och en sjuttis med krämig Baileys.

Kenny: ”Jösses! Är du Djävulen?”
Luffaren: ”En del kallar mig det. Smaka på spriten nu, så får ni se att den är riktig.”

Killarna öppnar flaskorna och tar varsin klunk.

Luffaren: ”Vad säger ni nu om världens öde? Jag har inte hela natten på mig. Vill ni fortsätta vara världens två olyckligaste människor, eller vill ni ta er hämnd? Det är ni som fattar beslutet. Säger ni nej nu får ni vänta sex miljarder år på nästa chans. Till dess får ni det tufft. Okej, låt mig höra ert beslut. Jag måste vinna era själar för att kunna utplåna jorden. Hur ska ni ha det?”
Roffe: ”Det här var den godaste Chivas jag någonsin druckit. Den var magisk. Den fick mig att må jädrigt bra. Jag tror jag vill behålla världen i alla fall.
Luffaren: ”Och vad säger du Kenny?”
Kenny: ”Den här Baileyn var något alldeles extra. Jag känner mig redan som en ny människa. Jag vill nog också behålla världen.”
Luffaren: ”Nu blir jag mycket besviken på er två tragiska gossar. Ni går på de lätta stötarna här i livet. Och det är väl därför ni sitter i skiten också. Men som sagt, beslutet var ert och nu är det taget. Sådant är avtalet mellan mig och Gud. Jag kan inte göra mer. Nu kan ni inte säga att ni inte fick er chans här i livet. Då skiljs våra vägar för i dag. Tänk efter lite till vi ses nästa gång i slutet av nästa eon. Då ligger avgörandet i era händer igen. Ni har god tid på er att känna efter hur det känns att bara förlora i livet, så gör er ingen brådska. Till dess: ciao!

Luffaren höjer lite på käppen och hasar i väg inåt stan.

Roffe, efter en stund: ”Det där var det knäppaste jag varit med om i alla fall. Vad säger du?”
Kenny: ”Förmodligen nån galning som rymt från dårhuset. Han har väl jobbat som illusionist en gång i tiden.”
Roffe: ”Kanske det. Men jag känner på mig att det blir svårt att sova i natt.”
Kenny: ”Det blir definitivt inte en blund.”

Reinfeldts nya kläder

Reinfeldt har varit på Buttericks och hyrt lite nya kläder till valrörelsen. Han valde fårakostymen denna gång för att kunna vända svart till vitt och dölja vem han egentligen är och vilka illvilliga syften borgarna har med vårt gemensamma Sverige. Den gamla imagen gick tyvärr inte hem. Så nu satsar de på en mjukare ull till slipsarna. Då fattar ingen att man är född till att slå på de som redan ligger, att man alltid sparkar nedåt och älskar att slicka uppåt. När vargarna börjar bräka glömmer väljarna snabbt att halva den ursprungliga moderatregeringen från 2006 har visat sig vara både kriminell och inkompetent.

Snabba svängningar

”Det svänger fort i rockbranschen.”
Gasolins Wili Jönsson efter att ha blivit svindlad in på bara kroppen av gruppens manager 1978.

”Kom ihåg att ni alla är arbetarklass.”
Fen i drömmen apropå valet 2010

Snart dags för det stora priset

Om en dryg månad är det dags igen för Nobelpriset i litteratur. Jag tror det blir ganska mainstream i år. Jag tippar i första hand på en amerikan. Närmare bestämt Paul Auster, en författare med den rätta klassiska touchen.
Så mainstream som Graham Greene kan detta pris aldrig bli, och aldrig så mainstream som Jan Guillou heller, för att ta en svensk motsvarighet.
Och varför då?
Inte på grund av akademisk snobbighet som Lundell hävdar, utan för att akademin framförallt har ett jobb att göra: att skilja på ungdomslitteratur och relevant vuxenlitteratur. Snobbigare än så är det egentligen inte. Guillou och Greene är och var två författare som aldrig blivit riktigt vuxna. Det är kiosklitteratur, och det kan aldrig komma ifråga för denna utmärkelse.
Lundell är väl ett gränsfall till tänkbar pristagare, om det skulle bli en svensk. Han är dock inte tillräckligt allmängiltig för att kunna fungera internationellt. Hans problem är för personliga och för ihopkopplade med hans specifika roll som rockstjärna. Därför tror jag inte heller på Lundell i år.
Men kanske år 2020 eller 2025 när världen har hunnit ifatt honom och alla är sina egna rockstjärnor, då kanske det kan bli aktuellt.
Som dark horse i år är mitt stalltips finländaren Arto Paasilinna som skrivit en lång rad originella böcker, däribland den välkända Harens år.

I fädrens spår

Lasse Bengtsson väljer nu att gå i Hemingways äventyrliga och ärofulla fotspår och satsar på en internationell karriär i krigets Afghanistan istället för att harva vidare i det morgontrötta TV4. Vi säger good luck Lasse!

Äntligen börjar skolan!

När vi växte upp var det vissa lärare som försökte såra ungarna på alla sätt de kunde
Genom att ösa sitt förakt över allt vi gjorde
och genom att framhäva varenda själsmässig svaghet hur väl gömda de än var
Men det var välkänt att när de själva kom hem på kvällarna blev de söndertrasade av sina feta och psykopatiska fruar

Vi behöver ingen utbildning
Vi behöver ingen hjärntvätt
Inga mörka sarkasmer i klassrummet
Lämna ungarna i fred, lärarn
För när allt kommer omkring blir det bara ännu en kugge i systemet
När allt kommer omkring så är ni alla bara kuggar i systemet

“Fel, försök igen!
Fel, försök igen!
Om ni inte äter upp det härskna köttet, så får ni ingen chokladpudding!
Du där! Ja, du bakom cykelstället, stå still grabben! Och håll mun!”

Jag behöver inga armar omkring mig
Jag behöver inga droger för att varva ner
Jag har sett tidens tecken
Jag tror inte jag behöver någonting alls
Nej faktiskt så behöver jag ingenting alls
För när allt kommer omkring blev det bara en ny kugge i systemet
När allt kommer omkring så var ni alla bara kuggar i systemet

Citatet

”Om en universell rättvisa existerar så tror jag den går ut på att alla ska ha lika tråkigt, snarare än att alla ska ha lika roligt i livet.”
Jean-Paul Sartre under en depressiv fas i Paris 1965.

Järndisciplin för svin

”Vad säger du Peter om att sommaren börjar gå mot sitt slut och arbetarna snart är tillbaka i sina tunga bojor och får träla ytterligare ett helt år till ingen världens nytta?”
”Ja, vad sägs informellt här på Investor? Järndisciplin för svin är fin medicin?”
Hela styrelserummet exploderar i ett gapskratt.
”Fan Peter, du borde ju bli poet. Det där var ju riktigt lyriskt.”
”Och satsmelodin sedan. Och rytmen. Och slutklämmen!”
”Något så roligt har jag banne mig inte hört sedan jag fick nyheten om att Palme skjutits.”
”Nog med överdrivet smicker nu mina goda vänner. Det är bara min uppgift att säga som det är, liksom det är kapitalismens uppgift att göra människor av djur. Det ligger absolut i linje med Guds vilja. Vi är helt enkelt inget annat än en uppfostringsinstitution. Ett tukthus för vildarna i den skandinaviska vildmarken. Och det kommer vi att förbli i evinnerlig tid, för det enda de kan här i Thule är att supa och knarka och knappt klarar de ens det. Vi måste få pli på dem. Det är vårt gudomliga uppdrag. Punkt.”
”En konjaksskål för det gode broder!”
”Skål mina vänner, men var har ni lagt cigarrerna?”

Ingen är på jobbet, alla är på Hawaii

Här i Sverige är det som bekant arbetslinjen som gäller. Man ska ha ett jobb, annars är man inte en fullvärdig medborgare. Vilket är konstigt eftersom alla skiter i sina jobb egentligen. Alla är någon annanstans i tankarna. Varje dag i drömmarnas värld. Ingen är på jobbet, alla är på Hawaii, skulle man kunna uttrycka det. Förmodligen är det bara de mest hängivna konstnärerna som är verkligt engagerade i sina jobb. Från den synvinkeln är konstnärsbanan ett bra yrkesval. Då har man i alla fall kul på jobbet. Många gånger är arbetet det enda kulturtyperna tycker är riktigt intressant här i livet, vilket är ganska långt från en vanlig löntagares perspektiv på tillvaron.
I den officiella terminologin framställs arbetet som enda vägen till frälsning, när det i själva verket handlar om att sälja sin själ för en spottstyver. Till och med regeringen kan ses flina åt sin egen idioti som om allt vore ett snuskigt skämt. De är också någon annanstans i tankarna.
Och de flesta av oss lever i drömmarnas värld. För det är ju så vi är skapta. Och det är så mediasamhället och det här samhället i övrigt fungerar. Det är väl lite kapitalismen i ett nötskal att man står i fabriken vid sin maskin och drömmer sig långt, långt bort. Det kunde man inte göra på hantverkens tid. Då var man tvungen att gå upp i sin uppgift till hundra procent. En kluvenhet mellan tankarna och kroppen har infunnit sig i och med industrialismen.
Och det där vi drömmer om när vi sitter eller står framför våra maskiner om dagarna, det vill säga miljonvillan på en solig söderhavsö med ett aldrig sinande barskåp och en perfekt partner, finns det livet i verkligheten, eller är det bara en crazy dream?
Vi kan säga så här att mindre än en på miljonen grejar det i verkliga livet, så där kan vi faktiskt känna oss blåsta.
Huvudet på ett ställe och kroppen på ett annat.
Dom har kapat oss mitt itu.

Babsan II - återkomsten

Moderaliens ägg i rymdkolonin har kläckts och ungdjuren fötts fram som perfekta kopior. Nu skickas dom ner till planeten jorden en efter en för att slutföra jobbet som påbörjades 1979. Till vänster ser ni moderdjuret och till höger hennes avkomma. Bilden är hämtad från FBI:s lista "Ten most wanted aliens". Det ryktas om att Alien den yngre setts nånstans i Sverige. Ring omedelbart FBI:s hotline, 0587-2635-857411002, vid närkontakt. Ingrip inte själva för dessa monster är livsfarliga. Sök skydd och invänta polisens beväpnade styrkor.