För medelklassen är allt bara yta

Fick en möbelkatalog idag. Den signalerar så tydligt medelklassens dröm; yta, yta, yta. Frisyren ska vara rätt, kläderna ska vara rätt, utseendet rätt. Möblerna ska vara precist samordnade. Alla prydnadsföremål helt rätt matchade, alla accessoarer vara på pricken. Törs man röra sig i ett sånt tillstånd och ett sånt hem, eller skitar man bara ned? Det verkar vara svårt att leva i sådana perfekta hem som katalogerna visar upp som drömbilden där allt man gör bara gör tingens ordning värre. Man måste nog jobba för högtryck för att bevara ”idealtillståndet”. Hinner man leva något då? Ok, man kan fixa en sådan tillvaro och ett sådant hem om man ger allt man har. Men tänk om något annat fallerar under tiden. Något man inte tänkt på, och inte kan kontrollera. Hur mycket är perfektionen värd då?

Medelklassen styr hela idédebatten. Det finns inte många inom media som tjänar under 40 000 i månaden. Är det dom vi vill ha som ciceroner? Den verkliga överklassen vill däremot inte synas alls. Dom ligger lika lågt som vi i skiten. Skulle någon arbetare med modesta ekonomiska medel figurera i media, så handlar det nästan alltid om problem. Antingen är det obetalda tandläkarräkningar på 14 000 eller så har man blivit arbetslös, misshandlad, supit ner sig, eller blivit blåst av något företag. Arbetarklassen skildras uteslutande som en problemhärd som ska botas på något sätt. Men utan att det får kosta pengar, helst med någon billig medicin eller någon form av terapi. Så att den blir neutraliserad och inte ställer till med några scener.
Alltså; överklassens knep är att smörja och muta upp en sådär 50-60% av befolkningen. Tillräckligt många för att det inte ska bli omvälvningar, men inget mer därutöver. Överklassen behöver ju också ha ett fungerande system så dom slipper att ta hand om sina sopor själva och så att de får sin mjölk. Detta låter man den undre tredjedelen sköta, slavarna och trälarna. De två övriga tredjedelarna får vara förmän i helvetet och administrera och bestämma över den numerärt underlägsna arbetarklassen. Redan den gamla romerska makteliten använde denna sorts mutsystem för att knyta upp anhängare till sig och på så sätt sitta säkert vid makten.

Bruna bönor med fläsk, en kvinnlig Kurt Olsson och snacket på FHK

Folk vet inte om hur dumma dom ser ut i sina mödosamt anskaffade solbrännor. Dom tror att dom har blivit snyggare, när dom i själva verket blivit fulare.
Jag tycker dom liknar skitiga hottentotter eller bruna bönor med fläsk!
Fåfängan lyser igenom på ett skrämmande tydligt sätt och deras existentiella vilsenhet blir bara alltför pinsamt uppenbar…
Solbränna kan någon enstaka gång vara attraktivt på en riktig skönhet för allt klär ju en sådan, men för det mesta blir det fel även där, eftersom dom aldrig kan bli riktigt nöjda och ligger och gassar alldeles för länge. Till sist ser dom ut som grilled chicken with no brains.
Det är otroligt vilken avslöjare solen är!
Om folk bara visste!
Han drar ner brallorna på alla som försöker, tar inte bort skavankerna som alla tror, utan lyfter fram dom.
Sorry folks!
Skaffa er annan hobby som att läsa en bok i skuggan istället. Det är en bättre investering än en flyktig solbränna…

Dom är så intressanta!
Nästan heliga i sin mission!
Men helt väck.
Marie Nilsson i Ainbusk skriver en Kurt Olsson-bok om sej schälv.
Var det sådana som hon Ulf Lundell kallade ”posörer” på 70-talet?
Dom som syns och hörs mest men inte har något att säga egentligen.
Ett stående inslag i vårt nerschetna kulturliv.

Jag undrar hur snacket går på Försvarshögkvarteret i dag när de ryska invasionstanksen återigen är på rull.
Börjar de bli lite svettiga nu?
Nästa gång kanske det är Sverige som är målet?
Vem vet?

Undergången kommer från tallriken

Idag är 67% av alla amerikaner överviktiga. För negresserna och mexarna är siffran 78%, och man tror att alla amerikaner kommer att vara feta inom fyrtio år!
Ruggigt!
Vad är det som händer i världen?
What´s going on?
Really?
En expert menar att problemet redan nu är så jättelikt att individerna inte längre kan lösa det här själva, utan nu är det samhällets ansvar att komma på lösningar…
Det här är ju rena pandemin, ju!
Värre än det upphaussade globala virushotet H5N1 eller klimathotet!
Och vi i Sverige traskar aningslöst på i ullstrumporna efter vår storebror i väst.
Snart är vi där också!
Som jag brukar säga; när alla tittar åt höger dyker faran såklart upp från vänster...

Undergången kommer att komma från våra egna tallrikar, mina vänner.

Blir det regn, sol eller fan klädd i kjol?

Jag fixar till vädret medan meteorologerna cashar in på rena fifty-fiftygissningar.

Måste man utbilda sig i fem år för att stå där i rutan och gissa med femtio procents sannolikhet?
Hehe, vilket skämt!
Sluta lyssna på vädergubbarna och vädergummorna, för dom har betydligt mer fel än rätt i sina prognoser!
Börja gå på er egen intuition istället!
Det är mycket bättre.
Det var som Johan Hakelius skrev 2005-08-31, att utbildning handlar inte om kunskap, det handlar om att sälja en del av sin hjärna för att få vara med i klubben/skrået och på så sätt få ta del av kakan. Sedan spelar sanningsgraden i ”kunskapen” ingen roll – bara man snackar deras tugg och följer den meningslösa mall dom smällt upp. Oavsett om man är politiker, psykolog, meteorolog osv. Då tror dom att ingen kan komma åt dom, för det låter ju så rätt det dom säger i sina specialisttermer. Vi vill ju gärna förlägga vår tro utanför oss själva, och då känns det givetvis tryggt med en specialist som säger det vi vill höra. Alla dessa vackra fraser de rabblar är bara menat som ett lugnande valium. Det är bara en del av fasaden. Bakom det där specialistsnacket mår de själva många gånger väldigt dåligt och är hur vilsna som helst. De har i varje fall ingen koll på vad som pågår i världen just nu.
Även vuxenlivet handlar om mellanstadiets hemliga klubb, som vissa inte fick vara med i. Och nu liksom då tror inte ens de inblandade själva på klubbens ”religion”. Det gör bara dom som står utanför. Och det är liksom det som är vitsen med hela fenomenet att förstora sig själv inför de utomstående. Spela på andras avundsjuka. Det kan givetvis vara kul,. oavsett om det gäller en intern prisutdelning i filmbranschen eller bland musiker, eller vad det nu kan vara.
Alla dessa klubbar, alla dessa skrån!
På samma nivå som en religiös sekt där alla ledarna tvivlar på den egna läran. Man blir till genom den exklusiva skaran anhängare – inte genom vad man sysslar med.
Meteorologerna bara läser sin statistik och förstår ingenting. Och det är inte så konstigt när alltihop ligger på en kosmisk nivå. Det handlar inte om luftströmmar utan om gudarna och deras vilja. Men sådant har en modern materialist naturligtvis svårt att förstå.
Det är självklart.
Nu bröt solen igenom.
Ett svar från ovan.
Meteorologerna hade lovat mulet i tre dagar till. Ja de ljuger friskt. Men de har bra betalt för det.
Vädret är också transcendentalt/övernaturligt till sin natur och inte slumpartat som meteorologerna påstår. Vädret bestäms i första hand av vissa nyckelpersoner ibland oss, och därefter av hur massan beter sig. Goda handlingar leder till bra väder, dåliga till dåligt. Vädret är inte neutralt som det påstås, utan det är en psykisk spegling av oss själva.
Det är helt klart påverkbart.
Det trodde ni inte, eller hur?
Men så ligger det till.
Det är på grund av sin existentiella natur vädret kan framkalla allvarliga depressioner. Det inträffar när man förlorat sin kontakt med Gud och gudavärlden, d.v.s. solen. Då är man i demonernas händer och mår därefter.
Jag kan bara säga det än en gång. Vi är alla så otroligt lurade i detta ”förnuftiga” Sverige. De officiella förklaringarna till vårt tillstånd och allt det som sker är bara hogwash.
Tyvärr kan jag inte säga än om etablissemanget medvetet ljuger eller om de är lika vilseledda som den stora massan.
Det återstår att se.
Men även de tycks ju vara parenteser i historien i och med att de försvinner från den en efter en.
Inte heller de lever för evigt.

No one lives forever…

Den korkade vetenskapen firar nya triumfer

125 000 okända gorillor har upptäckts av forskare från Wildlife Conservation Society i en mycket otillgänglig del av Kongo.
Det var ju bra det!
Eller var det inte det?
Nu har man ju avslöjat för en hel värld var de sista gorillorna gömmer sig och informerat alla tjuvskyttar.

Nu vet dom djävlarna precis var dom ska leta!
Återigen ett bevis för att vetenskapen ställer till mer bekymmer än den försöker rätta till, som Dalai Lama påstår.
Många gånger är det bättre att hålla tyst om det man vet, men det ger ju inga statliga bidrag och skapar inga rubriker – alltså tvingas man bita sig själv i svansen på detta sätt.
Men för världens bästa skulle forskarna inte ha berättat om det här.
Den stenkorkade vetenskapen tänker som vanligt inte längre än dess näsa räcker.
Nu har dom allt ställt till det rejält för gorillorna.
Wildlife conservation?

Inte direkt…

Läs storyn i DN; http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=148&a=812276

Like a dream within a dream

Klotblixt i Norge skadar 90 personer som måste föras till sjukhus. Ett vittne som var där säger att han bara sett något liknande på film. Det slog gnistor om dom som träffades.
Jag har också sett en klotblixt svepa förbi mig i min barndom. Det var en spöklik upplevelse. Det var som om den där kulan var ett levande väsen av något slag och tittade på mig lika mycket som jag tittade på den som en slags djävulsk intelligens som manifesterar sig på mest omskakande möjliga sätt.
Jag undrar vad detta fenomen står för?
Vetenskapen gäckas fortfarande av detta , men jag tror dessa blixtar har funktionen att försöka väcka upp oss i en chockartad påminnelse om att livet är något annat än vi vill ha det till i vår stora sömn – ”the Big Sleep”.
Blixtarna vill påminna oss om att livet är övernaturligt och inte så ”normalt” som alla vill ha det till.
Det är i dom onormala och mystiska fenomenen vi möter sanningen. Det är då vi hajar till, tänker till.
Chocken skakar om oss och sätter oss i bästa fall på en ny, sannare kurs.
Like a dream within a dream…
Buddhisterna menar ju att nattens drömmar är ”verkligare” än vår vakenhet.
Alltså är nattens värld dröm nummer ett och dagens värld dröm nummer två.
Dagen är en dröm inuti nattens dröm. A dream within the dream itself.
Världen styrs inte i grunden av rationalism och vetenskap utan av fantasier och fantasmer. Det är därför allt känns så konstigt runt omkring oss.
Vill du förstå världen du möter på dagen, måste du börja vara uppmärksam på dina nattliga drömmar. Dom indikerar nämligen hur även den vakna tillvaron fungerar. Förstår du natten så förstår du dagen, det är så det hänger ihop.
Sådana här chockartade fenomen som kulblixtar osv är väckarklockor och varningssignaler om att man är inne på fel spår i sitt liv. Att man har missat poängen med alltihop och måste börja skärpa sina sinnen.
Aktuella exempel på dessa övernaturliga chocker och varningssignaler är Morgan Freeman, good guy-skådisen, som häromdagen oväntat voltade med sin bil och skadad fick flygas till sjukhus.
Ett annat exempel är kvinnan som vaknade av att en räv stod och slickade henne i ansiktet i sommarstugan vid Vreta Kloster.
”Åh, min älskling är det du som pussar mig? Jag sover så underbart gott, väck mig inte!”
Och så slår hon upp ögonen och möts av ett rävansikte!
Snacka om chock!
Allt detta är exempel på när livets sanna irrationella sida bryter igenom i våra liv. Den sida av livet vuxensamhället gör allt för att kväsa och hålla borta ifrån sig.
Men ibland går det inte längre – som tur är!
Klotblixtar låter sig inte gärna fångas på bild. Gör en sökning på internet så får ni se…
Jag läser en artikel från 1998 skriven av forskaren i elektricitetslära Anders Larsson. Han medger att klotblixtarna visserligen är en tusenårig gåta för vetenskapen, men att dom som tror att det är något mystiskt med dom är barnsliga och naiva.
Haha, vilket skitsnack!

Säg det till dom ”drabbade”!

Vetenskapsmännen med sin rationalism är de mest förljugna människor som finns.

Dom skulle behöva väckas upp av en chock.

Eller ignoreras helt av oss andra.

Militär teknologi rustar oss för civilt krig

Mycket av den teknik vi använder dagligen i samhället är utvecklad av och framtagen av militära intressen, som datorer, laserteknologi (cd och dvd-spelare), helikoptrar, flyget, marktransportfordon (idag i form av bilar) och modern telekommunikation som satellit-tv och mobiltelefoni. Hade inte militären sett mordpotentialen i dessa uppfinningar och pumpat in pengar under utvecklingsfasen av produkterna hade vi förmodligen inte haft dem idag. Så vi är alltså rustade för krig. Det kallas civilisation – men så värst civilt är det inte, inte i grunden.
Den idealiska, fysiskt perfekta soldatkroppen förväntas vi alla också ha. För det behövs ju i strid, eller hur?
I dagens värld ska man göra erövringar och nedkämpa fienden. Sedan belönar man sig med bärs, gräs, cigg och horor, som soldater alltid gjort.

Känns modellen igen?
Linda Skugge berörde temat häromdagen, när hon skrev att flickor leker relationslekar, medan pojkar leker krig.
Och som samhället är utformat så ser man ju att det är byggt utifrån ett manligt, militäriskt tänkande. Kvinnornas avtryck på grundstrukturen är nästan obefintligt. Dagens västvärld är generalernas värld med sin diaboliska hierarki. Bara om man lyder order från vaggan till graven kan man stiga i graderna. Men då måste man först bevisa att man är en av dem, så att systemet förblir vad det är och vad det var.Det är ramverket som dom vill tillämpa på oss. Men på ett inre psykologiskt plan handlar givetvis livet om andra saker. Jag vill dra en parallell till filmen ”Falling down” med Michael Douglas. Man kan tro att filmen handlar om en psykopat som vill skjuta på folk just för att han är galen. Men det underliggande verkliga budskapet är hur svårt det är att bli vuxen på riktigt i livet. I den medelålders beväpnade vettvillingens ögon kan man ibland skymta det lilla hjälplösa barnet som helt enkelt inte förstår världen och sig själv. Temat följs upp med att den polis som jagar honom själv inte blir man i förhållande till sin kvinna förrän på sin pensionsdag när han för första gången under äktenskapet vågar säga ifrån på skarpen. Filmen slutar med en gammal familjefilm som visar den urspårade huvudpersonen när han håller sin egen lilla dotter i famnen. Hon ser rädd, hjälplös och förvirrad ut. Han i sin tur har ett minspel som gränsar till vansinne i sin extatiska stolthet. Bara det att han inte har en aning om sin lilla dotters verkliga behov. Det sociala arvet förs hela tiden vidare. Först kvaddar föräldrarna en. Sedan kvaddar man i sin tur sina egna barn. Det är ju så. Men kanske att man kan klara testet på 65-årsdagen om man är vid sunda vätskor. Det är ungefär vad filmen vill säga. Den har en strimma hopp om att det går att växa upp någon gång.

Saxat ur min bok Tellus 729

MISSHANDEL!

En liten spark på smalbenet av en jämnårig bekant i tonåren rapporteras som ”grov misshandel” i lokalpressen och har givetvis lett till en polisanmälan…
Det är värre när gängen går loss med basebollträn.
Vad blir det i modernt språkbruk?
”Tredje världskriget”?
All den ”misshandel” som det skrivs om i tidningarna runt om i landet vecka efter vecka handlar ofta om småsaker. Skitsaker som dom egentligen inte borde skriva om. Allra minst borde det polisanmälas. Det brukar vara fråga om knuffar, örfilar, krokben och ibland bara glåpord som leder till att man målar fan på väggen på bästa nyhetsplats.
Det vore skillnad om ”the Warriors” var ute och röjde runt varenda kväll.
Lokalpressen skrämmer upp folk medvetet med sin nyvunna sensationalism.
Att ha fått litet näsblod kallas ”blödde ymnigt från huvudet” osv.
En luftpistol döper man om till ”handeldvapen”.
Och ett litet jordskalv i världen på som inte ger några som helst skador, varken materiella eller personella, målas upp som en ”mycket kraftig jordbävning”. Det vore bättre om de skrev som det var; just ”litet jordskalv”.
Dom kan väl tona ner sig litet eller ägna sig åt grävande journalistik istället?
Självklart är det kul att som författare och ironiker skruva, vrida och vända till saker och ting, men det ska väl inte journalisterna hålla på med i det dagliga nyhetsflödet?
Där ska det väl vara saklighet som gäller?.
På en nyhetsplats blir äppelskörden mindre än normalt, på en annan större…
De sysslolösa murvlarna med sin idétorka vill så gärna att det ska hända något de kan ta tag i. Och när det inte gör det så får man börja fabricera hönor av fjädrar. Så till slut vet man som läsare inte längre vad som är på riktigt på riktigt om man säger så.
Men visst rör det sig i många fall om riktig misshandel – misshandel av det svenska språket och den svenska nyhetsjournalistiken!

Porr-OS i Peking

Jag ska inte se OS i år, inte en minut!
Och det på grund av att jag vet att alla dessa sportfånar bluffar oss i publiken på sanningen. I ett tidigare inlägg skrev jag ”skrik när du brinner”, men dom här dom springer när dom brinner! Och det vill inte jag medverka till att ge dom gods och guld för, när de i själva verket borde sansa sig, sätta sig ner och tänka efter.
Låt dom penningkåta barnen och ungdomarna hoppa och skutta och fjanta omkring bäst dom vill, men dom har egentligen inget att ge sin publik annat än blå dunster i ögonen.
Det är som maratonvarianten av ett Las Vegas-spektakel där man gäspar efter en kvart.
Sant är att OS är så förföriskt att det lockar en hel värld till tv-apparaterna.
Det är då man ska börja backa.
Det är då man ska börja undra.
Vill jag verkligen delta i detta globala jätteparty när det i själva verket inte finns något att hämta i det för mig själv?
Ingen behållning, bara en massa hype och senare stora, feta pengar för snyggingarna.
Bulgariskan som tar guld i tyngdlyftning kommer inte att få ett kontrakt.
Det blir främst de eleganta och dopade fuskarna som kommer att casha in på denna tävling precis som alltid.
Låt mig nämna några namn för att fräscha upp ert minne; Florence Griffith-Joyner, Merlene Ottey, Marion Jones, Ludmila, Ben Johnson, Venelina Veneva, Tim Montgomery, Antonio Pettigrew mfl, mfl, är några storstjärnor som blivit rika på att fuska sig till medaljer i OS.
Och nu senast de nio ryska kvinnliga stjärnorna som åkte fast för doping precis innan de skulle igenom nålsögat. Det är ett klart symptom på hur det ligger till denna gång också.
Låt er inte luras!
Det går inte att närma sig denna tävling med ärliga blå ögon efter tjugo år med skandaler…
När dollartecknen lyser ur ögonen på alla dessa fuskare med perfekta kroppar – känner du dig som åskådare inte lite blåst då?
Vad har du där att göra?
Studerar du ett ideellt, fint fredsbevarande amatörmästerskap som dom vill ha det till eller studerar du i själva verket doping och girighet?
Vad tror du själv?

Framgång nås via falafel!

En invandrare i Rosengård har gjort succé med sin hemgjorda falafel. Han började med en enkel vagn för femton år sedan och nu har familjen sju restauranger. Kanske kan det till och med bli en fabrik snart och export till hela Europa om han får tag på riskkapital.
”Letar du efter pengarna kommer dom att gömma sig, men satsar du på kvalitet kommer pengarna att leta efter dig”, är hans devis.
Det var smart sagt.
Det finns ett bra recept på falafel på www.tasteline.com. Det är enkelt att göra och en delikat rätt. Bland det bästa araberna har kommit på i matväg. Det påminner om våra köttbullar och är busgott ihop med pasta och örtkryddad tomatsås. Och så slipper man snuskfärsen. Smeten som man gör falafelbollarna av består av mosade kikärter, ägg, mjöl, vitlök, kummin, salt och peppar. Man behöver inte fritera som araberna gör utan det går bra att steka i vanlig stekpanna. Det är en väldigt billig rätt också.
Rekommenderas!

Stackars Jack på ett ungefär;
Dagen gryr
Och ditt äventyr
Som aldrig vill komma igång
Din skiva tycks ha fått sig ett hack
Pipor, pulver och smack
På det går man bara back

På röka, göka och kröka går man också bara back. Det är det som är problemet, för det är ju det vi alla gillar bäst…
Det måste vara Guds egen ironi.
Men i dag blir det renlevnad för mig i alla fall. Det behöver man då och då.

Apropå Pridefestivalen slår det mig ännu en gång att dom homosexuella verkar vilja tro att livet är en schlager. Det är den musik som den gruppen är som tokiga i. Den som slår ifrån sig den jobbiga verkligheten och håller alla salta sanningar borta.
Det får mig att undra lite grand vad det är dom flyr och vad dom är så rädda för?
Får mig att undra helt politiskt inkorrekt vilka dom egentligen är, bortom sin sexualitet?
Eller mår dom bara så jädra dåligt att dom ständigt måste använda musiken som en fix och en peppning och en verklighetsflykt?
HBT-personer brukar ju anses som intelligenta personer, men att Fyra bugg och en Coca-cola drar till sig allmänt jubel tyder ju närmast på lätta hjärnskador…