Om man ser till samhällsnyttan för Sveriges del i EU, så
undrar jag vad resultatet är.
Jag tror att vi betalar ca 50 miljarder per år till Bryssel
och får 40 miljarder tillbaka i tex jordbrukssubventioner, mot att vi
EU-anpassar vår lagstiftning i miljöfrågor, och lägger mark i träda till förmån för låglöneländers jordbruk, tex Polen och Bulgarien mfl.
Ungefär så ser det ut.
Som en liten förlustaffär för Sverige.
Vi har ju knappast fått något jätteuppsving under
medlemsåren, som 10-20 nya storbolag på börsen, utan tvärtom har det väl mest
varit nya kriser och nya krismöten för ministrarna med tomma, stirrande,
iskalla ögon.
Ja, vad nu de
gapande hålen står för?
Tyskarna själva som upphovsmän till EU är väl inte direkt
bidragstagare i systemet heller, och detsamma gäller väl de andra stora. De som
verkar gladast åt EU är de östeuropeiska staterna som Polen, Tjeckien,
Slovakien, Bulgarien och Slovenien mfl.
För mig verkar EU, om man tittar på åt vilket håll
miljarderna går, som ett projekt att hjälpa Östeuropa att komma i fatt väst.
Och där har vi ju en liten connection i Angela Merkel som är uppvuxen i öst. Så
henne ligger det nog varmt om hjärtat att hjälpa kusinerna från östvischan.
Och där får nog Sverige vara med att betala lite också, som
nummer 8 i välfärdsligan.
Så EU är nog ett projekt för att hjälpa de forna
kommuniststaterna att komma in i vårt system med marknadsekonomi. Och det är
därför det blir ett ganska dyrt och komplicerat projekt, eftersom hela
östblocket är oerhört eftersatt på alla möjliga områden.
Meningen med EU från tyskt håll är inte direkt att "få
igång Sverige" med sitt draglokomotiv, som gärna svensk press antyder, utan
att försöka få ner ström till Serbien och liknande stater som är på
upphällningen. Och där är ju vårt Vattenfall med och bidrar lite på
kontinenten.
Tyskland ser alltså inga större behov för Sverige i nuläget,
utan deras agenda handlar om helt andra EU-stater. De allra fattigaste.
Så EU är nog egentligen ett storslaget välgörenhetsprojekt,
som riktar sig från väst till öst efter Berlinmurens fall. Tanken är att rädda
Östeuropa från Rysslands klor och göra dem självständiga, oberoende och
demokratiska på sikt.
Vi i Sverige kanske skulle bli lite medvetna om det, och
inte gå och tro att vi ska profitera på ett medlemskap, utan att vi snarare får
vara med för att hjälpa till.
Vi i Sverige står inte på "hjälplistan". Och inte
Danmark heller, som också har haft stora förväntningar på medlemskapet som en
räddningsplanka för sin ekonomi. Men mönsterstater som Danmark och Sverige
förväntas klara sig själva. I Tyskland hjälper man ju inte ens sina studenter
vid universiteten med statliga studiemedel, utan de får jobba parallellt, eller
låna i en affärsbank.
Det är stilen i Tyskland.
Man kanske skulle köpa lite Östeuropafonder och vara med i goodwillprojektet?
