20 tecken på att du är under strecket

1. Du tror man blir smartare av att titta på tv.
2. Du diggar melodifestivalen.
3. Du gillar den nye programledaren i Allsång på Skansen och tycker att han är "riktigt mysig”.
4. Du är så fet att du inte klarar att knyta skorna längre.
5. Du har ingen buffert och pengarna tar alltid slut den 20:e.
6. Du tror att världen är död och rationellt vetenskaplig och förstår inte innebörden av dina egna handlingar.
7. Du tror på myndigheter och makthavare.
8. Du tror att det är harmlöst att äta nermalda kossor på Mac Donalds och Burger King.
9. Du tror att sjukdomar kommer genom slumpens försorg.
10. Du tror att skolan i allmänhet ger meningsfull kunskap om livet.
11. Du älskar sport och tror att tävlingsresultaten betyder något.
12. Du tror att allt beror på generna.
13. Du flyger till Australien för att delta i en miljökonferens om de farliga koldioxidutsläppen.
14. Du tror att drömmar bara är drömmar som inget har med verkligheten att göra.
15. Du snackar nationell tillväxt hellre än personlig utveckling.
16. Du är alkoholist.
17. Du röker minst två paket cigaretter om dagen.
18. Du är rasist.
19. Du tycker det bästa med Sverige är den stora vårdsektorn.
20. Du skriver en debattartikel i DN där du föreslår att humanister ska missgynnas av systemet.

Dansk politisk såpopera och andlig perfektion

I Danmark är politiken en daglig såpopera där den starka självständiga pressen är regissören. (I Sverige däremot är pressen till stora delar som en regeringsmegafon som inte ifrågasätter ett enda viktigt beslut.)
Dansk press har en sällsynt subtil humor, vilket är ett bevis på deras mentala skärpthet. Man skojar gärna väldigt elakt om toppolitiker och tvekar inte att dra dem ett par varv i smutsen om bara tillfälle ges.
I dansk politik är det otroligt mycket prat, prat, prat och väldigt, väldigt lite verkstad. Tidningarna redogör för vartenda ord politikerna yttrar, och en hel armé av proffstyckare vänder och vrider på varje yttrande.
I Sverige bara händer det konstiga grejer rätt vad det är utan någon föregående offentlig debatt. Svenska politiker jobbar lite som KGB, liksom i smyg mot den egna tvivelaktiga befolkningen, medan man i Danmark gör en stor show av några överlämnade kakpaket som dejlig mysmuta till politiska motståndare på andra sidan blockgränsen. Just nu har de ju (som vanligt skulle man kunna säga) en ganska instabil politisk situation, med en borgerlig regering, ledd av de liberala Venstres Lars Lökke, som allt som oftast har svårt att få egen majoritet i Folketinget. Därför blir det mycket turer med utspel och partirockader för att komma åt den där lockande majoriteten. Statsminister Lökke och de Konservativas Lars Barfoed är alltid parhästar i ur och skur. Men för att kunna driva igenom beslut tvingas de söka stöd hos ömsom det nästan rasistiska Dansk Folkeparti med den gamla räven Pia Kjaersgaard i spetsen, ömsom hos de Radikale (extremliberala)som leds av Margrethe Vestager. På andra sidan blockgränsen har vi framförallt Socialdemokraterna under ledning av Helle Thorning-Schmidt och Villy Sövndals alltmer framgångsrika helröda Socialistisk Folkeparti.
I Danmark är det ”kris” just nu. Man hamnade officiellt i recession samma dag som Lars Lökke stolt skanderade om hur otroligt ljus framtiden såg ut för danskarna. Och det hade ju alla förfärligt roligt åt naturligtvis, till Lökkes stora förargelse.
För att jobba sig ur krisen har båda lägren en 2020-plan. De blåa vill ta i med hårdhandskarna till år 2020 för att få fart på landet. Lökke påminner ibland i dessa debatter inte så litet om den aggressive Hitler, vilket ni kan se på bilden härovan. De röda har också en 2020-plan, men den är betydligt mjukare.
Och nu stundar troligen omval på grund av den politiska instabiliteten. Vi får se om danskarna väljer hårt eller mjukt vatten att simma i. I väntan på det har man plockat över magister Anders Borg från Sverige för att ge dem en läxa i ekonomi. (Danskarna är inne i en nationellt vacklande fas när man låter sig imponeras av allt svenskt.)
Men nog om detta. Att redogöra för den danska politikersåpan skulle kräva ett veckoseminarium på Uppsala universitet. Minst.
Jag funderar istället återigen på vad som är meningen med livet egentligen.
Jag tror för egen del att Gud tänker som Maharishi Mahesh Yogi och Robin Sharma, att själva poängen är att sträva efter andlig perfektion. Inte i första hand att förlusta sig i det förgängliga köttet. Att uppnå inre perfektion i alla lägen, det måste vara målet, det måste vara meningen med livet. Och till det räknas inte att dricka en massa öl, eller att knulla runt.
Meningen med livet är inte att vara normal heller, med gamla bekanta ”VVV” - Villa, Volvo och Vovve. Det blir garanterat också fel i längden. Det gäller att prestera lite bättre än så för att lyckas med livet.
Att sträva efter andlig perfektion är ett projekt som aldrig tar slut, för det finns alltid något du kan förbättra, särskilt i ditt sinne. Det här är naturligtvis jättesvåra bitar, särskilt i ett sekulariserat land som vårt. Det är naturligtvis lättare att nå målet i ett indiskt kloster.
Men det är väl värt några försök även i Sverige.
Eller man är väl så illa tvungen.

Risk för en nationell kris

Sverige har blivit ett riktigt mongolojdland att leva i.
Snart är allt bara skit.
Det kan bli någon form av nationell krasch snart. Ekonomin kanske skär samman som 2008?
För vi har ingen ledning som vill något med landet heller. Ingen plan, inga vettiga strategier och inga nya affärsidéer. Det har varit låt-gåmentalitet i 30 år alltmedan Sverige gradvis skurit ihop. Se bara på vad som hänt med Volvo och Saab, en gång i tiden två av våra allra bästa industrier. Därför tror jag att det kan bli något på riksnivå snart. En omvälvning, en omdaning.
Kanske ett upprop på Facebook till landsomfattande demonstrationer mot det alltmer korrumperade systemet. För jag tror att massor av människor är frustrerade över sin situation just nu. Det finns enormt mycket missnöje som ligger latent och jäser. Hundratusentals individer, för att inte säga miljoner, som mår dåligt och är arga på sin arbetslöshet, sin dåliga ekonomi och sina usla framtidsutsikter i detta ”världens modernaste land”. Tänk bara när de exploderar en dag…
Dagens Sverige är som ett skepp som långsamt sjunker, alltmedan kapten Reinfeldt och hans styrmän sitter och rullar tummarna i mastkorgen och talar lugnande till de panikslagna matroserna. Ingen vet längre hur man pumpar läns för att få skutan att flyta igen.
Undrar hur länge detta håller innan folk gör uppror och tar vad de vill ha, vilket cheferna gjort under trettio års tid. Det senaste på skandalagendan är ju de skånska landstingsdirektörerna som reser över hela världen för att gå och se internationella sexshower på skattebetalarnas bekostnad.
Min analys är att Sverige blivit både korrumperat och halvpsykotiskt och ett sådant samhälle kan ju rimligen inte fungera så länge till.
Så jag väntar med spänning på den stora kraschen.