måndag 18 oktober 2010

Naturalism mot religion


Den franske 1800-talsförfattaren Émile Zola var ju naturalist.
Vad innebär då det?
Jo, enligt Zola kunde man lösa alla själsliga gåtor med den fysiologiska metoden. En roman jobbade man fram som en rationell kemist eller fysiker.
Han menade med den för den tiden djärva idén att kroppen styr själen till hundra procent.
Alla mänskliga yttringar kommer från köttets behov. Människan visserligen inte som ren maskin, men som ett primitivt djur som uteslutande styrs av sina basiska instinkter som hunger, törst, sexdriften, skydd mot kyla osv.
Det är väl just det här perspektivet religionen vänder sig emot. Där går det istället ut på att anden ska styra kroppen fullt ut, det är religionens högsta mål.
Ganska intressant att ställa dessa två ideologier mot varandra. Verkligen svart mot vitt om man så säger.
Vilken ideologi som är sann, det får ni lista ut själva. Men det är väl ingen tvekan om att naturalismen varit segerherre i minst hundra år. Det är där vi är i dagens värld utan minsta betänkligheter eller tvivel. Nästan alla är naturalister nuförtiden utan att ens ifrågasätta det.
Jag skulle vilja påstå att denna uppenbara och grundläggande konflikt mellan ande och kött är livets stora fråga, kanske den allra största.