Snart dags för det stora priset

Om en dryg månad är det dags igen för Nobelpriset i litteratur. Jag tror det blir ganska mainstream i år. Jag tippar i första hand på en amerikan. Närmare bestämt Paul Auster, en författare med den rätta klassiska touchen.
Så mainstream som Graham Greene kan detta pris aldrig bli, och aldrig så mainstream som Jan Guillou heller, för att ta en svensk motsvarighet.
Och varför då?
Inte på grund av akademisk snobbighet som Lundell hävdar, utan för att akademin framförallt har ett jobb att göra: att skilja på ungdomslitteratur och relevant vuxenlitteratur. Snobbigare än så är det egentligen inte. Guillou och Greene är och var två författare som aldrig blivit riktigt vuxna. Det är kiosklitteratur, och det kan aldrig komma ifråga för denna utmärkelse.
Lundell är väl ett gränsfall till tänkbar pristagare, om det skulle bli en svensk. Han är dock inte tillräckligt allmängiltig för att kunna fungera internationellt. Hans problem är för personliga och för ihopkopplade med hans specifika roll som rockstjärna. Därför tror jag inte heller på Lundell i år.
Men kanske år 2020 eller 2025 när världen har hunnit ifatt honom och alla är sina egna rockstjärnor, då kanske det kan bli aktuellt.
Som dark horse i år är mitt stalltips finländaren Arto Paasilinna som skrivit en lång rad originella böcker, däribland den välkända Harens år.

I fädrens spår

Lasse Bengtsson väljer nu att gå i Hemingways äventyrliga och ärofulla fotspår och satsar på en internationell karriär i krigets Afghanistan istället för att harva vidare i det morgontrötta TV4. Vi säger good luck Lasse!

Äntligen börjar skolan!

När vi växte upp var det vissa lärare som försökte såra ungarna på alla sätt de kunde
Genom att ösa sitt förakt över allt vi gjorde
och genom att framhäva varenda själsmässig svaghet hur väl gömda de än var
Men det var välkänt att när de själva kom hem på kvällarna blev de söndertrasade av sina feta och psykopatiska fruar

Vi behöver ingen utbildning
Vi behöver ingen hjärntvätt
Inga mörka sarkasmer i klassrummet
Lämna ungarna i fred, lärarn
För när allt kommer omkring blir det bara ännu en kugge i systemet
När allt kommer omkring så är ni alla bara kuggar i systemet

“Fel, försök igen!
Fel, försök igen!
Om ni inte äter upp det härskna köttet, så får ni ingen chokladpudding!
Du där! Ja, du bakom cykelstället, stå still grabben! Och håll mun!”

Jag behöver inga armar omkring mig
Jag behöver inga droger för att varva ner
Jag har sett tidens tecken
Jag tror inte jag behöver någonting alls
Nej faktiskt så behöver jag ingenting alls
För när allt kommer omkring blev det bara en ny kugge i systemet
När allt kommer omkring så var ni alla bara kuggar i systemet

Citatet

”Om en universell rättvisa existerar så tror jag den går ut på att alla ska ha lika tråkigt, snarare än att alla ska ha lika roligt i livet.”
Jean-Paul Sartre under en depressiv fas i Paris 1965.

Järndisciplin för svin

”Vad säger du Peter om att sommaren börjar gå mot sitt slut och arbetarna snart är tillbaka i sina tunga bojor och får träla ytterligare ett helt år till ingen världens nytta?”
”Ja, vad sägs informellt här på Investor? Järndisciplin för svin är fin medicin?”
Hela styrelserummet exploderar i ett gapskratt.
”Fan Peter, du borde ju bli poet. Det där var ju riktigt lyriskt.”
”Och satsmelodin sedan. Och rytmen. Och slutklämmen!”
”Något så roligt har jag banne mig inte hört sedan jag fick nyheten om att Palme skjutits.”
”Nog med överdrivet smicker nu mina goda vänner. Det är bara min uppgift att säga som det är, liksom det är kapitalismens uppgift att göra människor av djur. Det ligger absolut i linje med Guds vilja. Vi är helt enkelt inget annat än en uppfostringsinstitution. Ett tukthus för vildarna i den skandinaviska vildmarken. Och det kommer vi att förbli i evinnerlig tid, för det enda de kan här i Thule är att supa och knarka och knappt klarar de ens det. Vi måste få pli på dem. Det är vårt gudomliga uppdrag. Punkt.”
”En konjaksskål för det gode broder!”
”Skål mina vänner, men var har ni lagt cigarrerna?”

Ingen är på jobbet, alla är på Hawaii

Här i Sverige är det som bekant arbetslinjen som gäller. Man ska ha ett jobb, annars är man inte en fullvärdig medborgare. Vilket är konstigt eftersom alla skiter i sina jobb egentligen. Alla är någon annanstans i tankarna. Varje dag i drömmarnas värld. Ingen är på jobbet, alla är på Hawaii, skulle man kunna uttrycka det. Förmodligen är det bara de mest hängivna konstnärerna som är verkligt engagerade i sina jobb. Från den synvinkeln är konstnärsbanan ett bra yrkesval. Då har man i alla fall kul på jobbet. Många gånger är arbetet det enda kulturtyperna tycker är riktigt intressant här i livet, vilket är ganska långt från en vanlig löntagares perspektiv på tillvaron.
I den officiella terminologin framställs arbetet som enda vägen till frälsning, när det i själva verket handlar om att sälja sin själ för en spottstyver. Till och med regeringen kan ses flina åt sin egen idioti som om allt vore ett snuskigt skämt. De är också någon annanstans i tankarna.
Och de flesta av oss lever i drömmarnas värld. För det är ju så vi är skapta. Och det är så mediasamhället och det här samhället i övrigt fungerar. Det är väl lite kapitalismen i ett nötskal att man står i fabriken vid sin maskin och drömmer sig långt, långt bort. Det kunde man inte göra på hantverkens tid. Då var man tvungen att gå upp i sin uppgift till hundra procent. En kluvenhet mellan tankarna och kroppen har infunnit sig i och med industrialismen.
Och det där vi drömmer om när vi sitter eller står framför våra maskiner om dagarna, det vill säga miljonvillan på en solig söderhavsö med ett aldrig sinande barskåp och en perfekt partner, finns det livet i verkligheten, eller är det bara en crazy dream?
Vi kan säga så här att mindre än en på miljonen grejar det i verkliga livet, så där kan vi faktiskt känna oss blåsta.
Huvudet på ett ställe och kroppen på ett annat.
Dom har kapat oss mitt itu.

Babsan II - återkomsten

Moderaliens ägg i rymdkolonin har kläckts och ungdjuren fötts fram som perfekta kopior. Nu skickas dom ner till planeten jorden en efter en för att slutföra jobbet som påbörjades 1979. Till vänster ser ni moderdjuret och till höger hennes avkomma. Bilden är hämtad från FBI:s lista "Ten most wanted aliens". Det ryktas om att Alien den yngre setts nånstans i Sverige. Ring omedelbart FBI:s hotline, 0587-2635-857411002, vid närkontakt. Ingrip inte själva för dessa monster är livsfarliga. Sök skydd och invänta polisens beväpnade styrkor.