Efterkrigslinjer

Mellan 1900-1970 gick allt spikrakt uppåt för Sverige. Under en period var vi till och med världens rikaste land. Allt såg så väldigt bra ut ända fram till oljekriserna 1973 och 1979, då OPEC kom att åttafaldiga priset på råolja. Det blev den första spiken i kistan för Sverige. Det var araberna och muslimerna som knäckte det svenska undret. Efter oljekriserna kom problem efter problem i den svenska ekonomin med mängder av stora industrinedläggningar och massarbetslöshet som följd. Tidigare hade vi haft full sysselsättning, en politisk ambition som nu visade sig omöjlig att uppnå.

Man försökte devalvera sig ur krisen i början av 80-talet för att få fart på exporten. Men det medförde en skenande inflation och en ständigt stigande lönespiral. Runt 1990 var alla politiska strategier och tjuvknep uttömda och den globala marknaden straffade oss med skyhöga räntor. Vi fick den stora bankkraschen 1992, och ekonomin föll tillbaka ännu mer. Arbetslösheten tredubblades och landade på uppemot 10% av arbetskraften. Äntligen drog sig inflationsspöket tillbaka. Men priset för det blev högt för vanligt folk. Vi hade efter OPECS dödsstöt vägrat inse den bittra sanningen att festen nu var slut, och under 10 års tid levt över våra tillgångar. Det var det som ledde till en allvarlig kris för den svenska ekonomin. Och det är där vi befinner oss än i dag. Vårt sista halmstrå kom att bli det europeiska samarbetet, vid denna tid kallat EG, numera EU. Och som ni vet krisar hela unionen just i detta nu med de så kallade PIIGS-länderna i täten. Nej, EU blev inte den comeback för svensk ekonomi som politikerna hade hoppats på. Vi åkte på en långnäsa till istället. Och det är där vi är. Våra utomeuropeiska konkurrenter har för länge sedan hunnit i fatt oss. Vi är inte längre ”världens bästa land”, utan vi står inför en allvarlig brytningstid som kommer att bli svår för oss. Var vi kommer att sluta i den stenhårda internationella konkurrensen vet väl ingen, men vi är i dag världsledande inom IT, vilket kan komma att bli en räddningsplanka.

En annan efterkrigslinje är den svenska litteraturen som jag här ska skildra mycket kort. Efter andra världskriget ansågs världen vara alltför galen för att kunna beskrivas i romanform. Vanvettet föreföll att övergå allt förstånd. Romanen föll tillbaka och den sprängda lyriken vann mark. Och mästarnas mästare kom att bli Gunnar Ekelöf, 1907-1968, som inspirerat generationer av tänkare med sin poetiska magi.

Lars Gyllensten och Birgitta Trotzig skildrar i sina verk förnedringen av det mänskliga som är det moderna samhällets baksida. Poeten Karl Vennberg var den asketiske mystikern, ständigt ifrågasättande den etablerade sanningen. Lars Norén som lyriker på 60-talet ansågs vara något av en schizofren outsider i samhället. I dag är han vår störste dramatiker. Det är ganska lång väg till toppen som ni ser.

Generellt kan man säga om efterkrigslitteraturen att den är så splittrad att alla dess olika former är omöjliga att greppa för den normale läsaren.

Stig Larssons svar var att vända sig inåt utan tro på någonting, därför har han kallats en synnerligen amoralisk författare.

Men vad gör man, när som i Katarina Frostensons poesi staden bara vänder betongmurar mot människan?

Och slutligen så av vikt och betydelse har vi den förlorade romantikern Ulf Lundell, som trots sina succéer av någon anledning ställdes helt vid sidan av den seriösa litteraturen.

Hedmans hårda fall och de svenska naziungarna

Magnus Hedmans ekonomi har visst kollapsat helt. I förra veckan gick hans företag i konkurs och inom kort går hans lyxvilla ut till försäljning. Dessutom har han en stämning från Magdalena på halsen på en miljon som han inte kan betala. På några få år har han fallit som en sten. Och detta med att de som går den breda vägen alltid faller förr eller senare var jag ju inne på i mitt senaste inlägg. Och än en gång bevisas alltså detta. Detta är den gudomliga komedin helt enkelt. På tio år har paret bränt 100 miljoner. Hedman blev jätteförvånad och jätteglad när han upptäckte en rest på 40 000. ”Min klient är i princip utblottad”, säger hans advokat. ”En klassisk kvinnofälla”, säger Magdalenas advokat i målet. Som utomstående måste man nog betrakta vackra kvinnor med smak för lyx som en klassisk mansfälla också. Och det är väl det systrarna Graaf har marknadsfört sig som också; som riktigt exklusiva damer. Och då blir det också ganska dyrt att leva som ni märker. Och sen är det väl så att sportkillar har mer i benen än i huvudet. Är inte så värst begåvade eller ekonomiska och brukar ofta hamna i fel omgivningar med fel människor. Det är ju en livets klassiker, och här ser vi ännu en repris på detta.

En annan intressant grej är att det finns gott om gamla nasseungar i det svenska samhället och i vårt kulturliv. Det var bara en sak som slog mig plötsligt. ABBA-Annifrid Lyngstads farsa var nasse. Författaren Ernst Brunners farsa var nasse. Drottning Silvias farsa var också nasse, liksom IKEA-Kamprad själv var nasse under kriget. Och det finns säkert många fler. Är denna smygfascism en fortsättning på kriget?

Jag bara undrar.

Det är lite som i boken Pojkarna från Brasilien, där Hitler klonas i massupplaga för att kunna göra en framtida comeback i världspolitiken.

Det finns nog gamla övervintrade nazister i vartenda kvarter i dagens Sverige. Det här kan vara större än någon anar.

So God save the queen and the fascist regime.

Kultur-Sverige presenterar stolt: "Den onda cirkeln"

Platsen är ett låst, vitt och sterilt rum i sjukhusmiljö med sex britsar och lika många personer ur Sveriges gräddiga kulturelit närvarande. Alla är klädda i ljusblå patientpyjamas. En tv som inte går att stänga av står i ett hörn och visar Lenny ”möss och människor” Guldfots fotbollsjonglerier timme efter timme.

Personerna är: Ubbe Bubbel, uppburen författare, Zhimpanja Bubbel, frilansare, krönikör och Ubbes dotter, Finkel Pärson, skådespelarikon och Zhimpanjas sambo, Vino Skrävlan, talkshowgigant, Mare von Ackvavit, teaterprinsessa och sambo med Skrävlan, tidigare sambo med Finkel och slutligen Borsten Brink, nerdekad teaterregissör, allas kompis och allas låntagare.

Ubbe: ”Vad fan gör vi här? Är det någon som vet?”

Skrävlan: ”En tjej bjöd mig på en drink på krogen i går, sedan minns jag inget mer. När jag vaknade var jag här.”

Finkel: ”Något liknande hände mig.”

Borsten: ”Mig med.”

Mare: ”Samma här.”

Ubbe: ”Okej, då vet vi. Vi har blivit drogade och bortförda men varför, kan någon säga det?”

Borsten: ”Det kanske är något LVM-hem?”

En röst hörs i en högtalare: ”Två timmar kvar till xenotylenbehandling.”

Finkel: ” Fan vad var det där? Xenotylenbehandling?”

Skrävlan: ”Jag börjar bli darrig, jag saknar mitt kokain…”

Ubbe: ”Knarkar du?”

Skrävlan: ”Jag är ju så illa tvungen för att klara direktsändningarna. NRK bjuder.”

Ubbe: ”Men här får du nog inget är jag rädd. Jag skulle vilja ha en bärs däremot”

Zhimpanja: ”Var är champagnen?”

Borsten: ”Det finns ingen champagne här baby, vi är inlåsta, kidnappade, bortrövade. Vi står inför något hemskt.”

Mare: ”Gud hjälpe oss.”

Borsten börjar banka på dörren: ”Hallå, hallå! Är någon där?

Inget svar.

Rösten i högtalaren: ”En timme och trettio minuter kvar till xenotylenbehandling.”

Skrävlan skrikande: ”Vi är människor med status, pengar och makt, ni har ingen rätt att göra så här mot oss!!! Ingen rätt!!!

Ubbe: ”Det kanske är det som är problemet, de kanske är avundsjuka?”

Finkel: ”Det beror på om det här är något officiellt eller om vi har att göra med galningar.”

Ubbe: ”Det ser officiellt ut.”

Borsten: ”Allt är inte vad det ser ut att vara i denna värld, har inte din mamma lärt dig det?”

Ubbe: ”Men lånade pengar är lånade pengar, när ska jag få tillbaka mina två miljoner?”

Borsten: ”Vi har väl annat att tänka på nu? Jag tror det handlar om någon galen religiös sekt, typ scientologerna.”

Rösten: ”En timme kvar till xenotylenbehandling.”

Borsten börjar slå på dörren igen: ”Öppna dörren för fan! Öppna, öppna!

Ubbe: ” Det är ingen ingen idé, Borsten, sluta.”

Zhimpanja: ”Jag har kissat på mig. Var är champagnen?”

Ubbe: ”Du får snart din champagne, stumpan. Det kommer att ordna sig.”

Borsten: ”Det kommer att gå åt helvete!!! Tjejen är ju i chock, fattar du inte det. Hon hör inte vad du säger.”

Zhimpanja: ”Var är champagnen?”

Rösten: ”Trettio minuter kvar till xenotylenbehandling.”

Finkel: ”Vi måste tänka. Varför just vi? Vad är vår minsta gemensamma nämnare?”

Mare:”Alla har knullat alla?”

Skrävlan: ”Inte riktigt. Jag har aldrig knullat Borsten. Ska vi inte ha en gruppeknall nu istället för att snacka en massa skit?”

Mare: ”Alla är vi kulturmiljonärer?”

Borsten börjar bulta igen: ”Snälla, släpp ut oss, släpp ut oss! Vi har ett akutfall här som behöver hjälp genast! Öppna!”

Mare: ”Låt oss alla be. Fader vår som är i himlen, ske din vilja, tillkomme ditt rike, såsom i himmelen så ock på jord…”

Finkel: ”Lägg av med det där dravlet.”

Skrävlan: ”Varför är den där jävla Lenny Guldfot på tv? Går det inte att stänga av? Han gör mig galen.”

Ubbe: ”Det går inte att stänga av, dom håller på att psyka ner oss. Vi har att göra med riktigt onda människor.”

Finkel: ”Jag trodde vi var ondast i Sverige. Vi är väl vad de kallar den onda cirkeln?”

Ubbe: ”Det finns tydligen de som är värre…”

Rösten: ”Femton minuter kvar till xenotylenbehandling. Patienterna ombeds göra sig beredda.”

Ubbe: ”Shit, det verkar kört…”

Borsten: ”Galningarna kommer att döda oss. Mamma, jag klarar inte det här längre!”

Finkel: ”Vi får försöka övermanna dem när de öppnar dörren. Det är vår sista chans.”

Skrävlan: ”Tv-stativet kanske går att slå dem i huvudet med?”

Mare: ”Jag tycker vi går ner på knä och ber till Gud. Bara Herren kan hjälpa oss nu.”

Ubbe: ”Om det nu finns någon Gud…”

Rösten: Noll minuter kvar till xenotylenbehandling.

Borsten: ”Jag skiter på mig.”

Finkel: ”Var beredda på strid nu.”

Ubbe: ”Hjälp!”

Dörren öppnas och in kommer Renée Nyberg med blommor och champagne.

Renée: ”Le in i kameran mina gullungar, ni är med i Blåsningen.”

Ubbe: ”Åh fy fan era jävlar!”

Borsten: ”Din jävla häxa! Om jag inte vore en gentleman skulle jag skära pattarna av dig och koka kalops på.”

Finkel: ”Det här ska ni få ångra. Jag ska stämma skiten ur er”

Mare och Skrävlan börjar gråta hysteriskt.

Zhimpanja: ”Äntligen kommer min champagne!”

Världen i veckan

Fram till 1990 var männen mer sjukskrivna än kvinnorna. Därefter blev kvinnorna dubbelt så sjuka som männen.

Vad hände där?

Den som kan svara på det kommer att belönas med Nobelpriset.

Livet handlar om sinnelaget. Tänker man rätt får man sitt ljus. Tänker man fel sugs man in i mörkret. Man får lov att tänka sig lycklig som buddhisterna skulle säga. Det som möter oss i världen är bara illusioner. Det är ens egna inre man har ansvar för. Det är där slutstriden kommer att ske. Det yttre i världen betyder egentligen ingenting. Men om vi tar karriäristerna till exempel så är ju inte dom direkt Guds bästa vänner. Det är ju inte dom som springer i kyrkan varje söndag och i förtvivlan ber sina böner. Nej, alla karriärister skiter i Gud och sanningen. Det är ju så det är. Dom får räkningen lite senare i sina liv.

En miljon svenskar läste om hur Kissie fixade sina hängpattar. Vi vrider oss neråt i en malström av lågheter. Nu är dom otäckt dumma i huvudet därute, helt intelligensbefriade allihop. Det ser mörkt ut för Sverige framöver. Tjejer med fejkbröst är ju det mest avtändande som finns för oss killar. Har inte tjejerna fattat det?

Supermodellen Heidi Klum börjar se förstörd ut. Hon har rasat ihop totalt. Det gläder mig. Jag hatar modeller. Och Eva Beckman, ny kulturchef på SVT börjar se ut som en kines.

Visste ni att dagens psykiatri har sitt ursprung i underjorden? Jo, så är det faktiskt. Utan våra svenska gruvor hade vi inte haft någon kemi, och utan kemi hade vi inte haft någon psykiatri. Därför har vi alla Sala silvergruva och Falu koppargruva att tacka för att alla mentalfall är så friska och lyckliga i dagens Sverige. Vår underbara psykiatri har alltså sina rötter i den svenska gruvdriften, hör och häpna…

Ebba Witt-Brattström har bläddrat igenom den svenska historien och förargat sig över att inga kvinnor utmärker sig. Vad kan det bero på? Är det kvinnoförtrycket eller är de bara klent begåvade?

Men den här årstiden är alla frustrerade, inte bara Ebba. Det är det som är fördelen med vintern. På sommaren är det de kapitalsvaga som far illa som inte kan ta för sig av härligheten.

Tre av fyra vill behålla kungahuset. Bland kvinnorna är siffran fyra av fem. Vilka idioter folk är. Dom har fått allt om bakfoten. De tror säkert att kungen är skickad av Gud, som man trodde förr, när han i själva verket är helt värdelös som människa.

Men nu berör klassfrågorna igen enligt en krönikör i Sydsvenskan. Där finns det ett litet hopp.

Göran Greider skriver i Dalademokraten att Anjas krasch i störtloppet var en symbol för Sverige som nation. Nio miljoner människors hopp och längtan slogs sönder och samman.

Det var intressant. Greider tror att alla är engagerade i OS-tokeriet, men inte jag.

Och så Järbyns ännu värre krasch några dagar senare. Detta måste ju skrämma skiten ur folk, men det är ju bara bra som jag ser det. Det kanske kan få dem att vakna till litet ur deras sportkoma.

En psykiatrisk diagnos tar i allmänhet trettio sekunder att ställa så är det klart sedan. Klart för hela livet. Behandling inom en halvtimme. Inga långa vårdköer där inte. En somatisk diagnos kan ta år att säkerställa om det överhuvudtaget går. Men inom litteraturen är det tvärtom. Där är kroppen det självklara och själen det svåra. Inom litteraturen är inte själens enigma löst än efter tusen år och miljarder av sidor. För ingen har kommit på svaret än vad jag vet. Så vilka har rätt? De som gör det enkelt för sig eller de som erkänner problematiken? Vilka tar du helst ett snack med över en bärs? De dumma eller de kloka?

Psykiatrin är materialistisk och helt gudlös till sin natur. Det är där de kommer fel eftersom tillvaron de facto är övernaturlig till sitt väsen. Psykiatrin gör det för enkelt för sig, men så fungerar inte livet som de flesta nog vet innerst inne. Ett jädra piller kan inte göra någon människa lycklig, det är andra saker som krävs.

Historiskt sett har man i vissa kretsar sett hela kemin som ett djävulens verk och vår främste kemist på 1800-talet, Berzelius, kallades djävulen personifierad av våra naturromantiker och transcendentalfilosofer. De hade nog inte helt fel.

För att illustrera tillvarons mystik och gudomliga sida kan man ju ta detta med att ingen kan räkna ut sitt öde på förhand. Det tror jag vi alla kan vara överens om. Därför behöver vi sannerligen gudarna, och det proklamerade Homeros redan för 2500 år sedan. Vem ska berätta den nyheten för läkarna? Är det inte dags snart?

Livet går ut på att bli frälst från ondo, nu förstår jag hur Gud tänker. Han låter de världsliga människorna göra bort sig bäst de kan. Men vi är i helvetet nu och har varit så i trettio års tid. Det är sanningen om Sverige. Förr i tiden var livet kul varje dag. Nu är varje dag ett helvetesstraff. Ändå flinar alla bara överallt och låtsas som ingenting. Det är det verkligt sinnessjuka. Det vi har att leva med. Och nu vill det onda mediasamhället köra det hemska 80-talet i repris, det vi trodde att vi lämnat bakom oss. Alla gamla ikoner från livets bakgårdar försöker göra comeback, typ Pernilla Wahlgren, Hannah Graaf och Sade. Låt idioterna hålla liv i sin jävla mardröm, jag själv har i alla fall kommit över det där stadiet.

Karolina Fjellborg i Aftonbladet frågar sig nu när matlagning blev machokillarnas främsta intresse, hehe. Ja den var kul, den satt fint. Ja, det var väl när kvinnorna blev bitchar som vi fick ta över skitgörat.

Men tänk att det ska vara så svårt att göra det goda i livet och så lätt att göra det onda.

Är inte det konstigt?

Borde det inte vara tvärtom i ett fungerande samhälle? Mer gott än ont? Nu känns det alls inte så, så vart är vi på väg med tanke på alla aktuella jordbävningar? Fundera på det litet grand om ni vågar.

Men nu är OS-idiotin slut i alla fall. Gud vad skönt!

Så till sist kan jag nämna att det regnade levande abborrar över staden Lajamanu i Australien i veckan. Det måste ju vara ett mirakel av Gud själv, det kan ju rimligen inte ha en naturlig förklaring oavsett vad experterna och dessa förbannade meteorologer säger.

Hasta la vista, folks!

Det svenska undret 1850-1900

Från 1809 börjar en lång fredstid i Europa, bortsett från några mindre konflikter som exempelvis Krimkriget på 1850-talet. Fredsperioden blev enastående i vår historia. I vida kretsar började krig betraktas som något man inte längre behövde bry sig om eller ens räkna med. Därför har många kallat 1800-talet för en tråkig tid, men lugnet kom att bli gynnsamt för tänkandet och för den andliga, filosofiska, ekonomiska, samhälleliga och vetenskapliga utvecklingen.

På Londonmässan 1851 hade svensk industri nästan ingenting att visa upp. På Stockholmsutställningen 1897 var Sverige plötsligt världsledande som industri och uppfinnarnation. Denna snabba utveckling under 1800-talets andra hälft brukar kallas det svenska undret. Vår BNP ökade mest i hela världen och Sverige utvecklades från U-land till I-land på bara några decennier. Snilleindustrierna som exempelvis SKF, Alfa Laval, AGA och LM Ericsson blev snabbt enorma exportsuccéer. Hela norden upplevde en enorm kulturell blomstringstid med bevingade namn som Ibsen, Björnson, Strindberg, Lagerlöf, Munch, Sibelius, Kierkegaard och Heidenstam.

1846 fick vi den betydelsefulla lagen om näringsfrihet, vilket nu innebar att medborgarna i mån av ekonomiska möjligheter kunde utöva vilket yrke som helst. Detta blev särskilt viktigt för kvinnans frigörelse. Men först 1884 blev ogifta kvinnor myndigförklarade och fick ta eget ansvar för sin ekonomi.

Men med dagens mått mätt var det fortfarande fattigt förstås. För de flesta grovarbetare låg lönerna på existensminimum. Femtio procent av verkstadsarbetarna var inneboende runt sekelskiftet. Den andra halvan bodde i ettor. Så såg det ”befästa fattighuset” ut, som de nybildade Socialdemokraterna på den tiden kallade Sverige. Det rådde en extrem trångboddhet i städerna på den tiden och hygienen var ännu mycket dålig. Stockholms slott hade bara ett enda kar sägs det, och varmvattnet fick bäras över halva stan när Oscar II någon enstaka gång skulle ta sig ett bad.

Den gryende svenska arbetarrörelsen hämtade sina idéer från Karl Marx som nyss hade klivit fram på historiens arena. Hans tes om att statsorganen var redskap för den härskande klassen bevisades tydligt när Oscar II skickade kanonbåtar för att slå ner Sundsvallsstrejken 1879. Marx sa också att en arbetare inte har något fosterland. Därför var det tidiga SAP emot de skenande försvarsutgifterna.

1881 börjar skräddaren August Palm tala om socialdemokratins idéer som han snappat upp som gesäll i Tyskland. 1889 är han med och bildar det Socialdemokratiska Arbetarepartiet, SAP. SAP mötte hårt motstånd från myndigheterna som betraktade dem som samhällsfarliga trots att de var reformister. Flera av deras skrifter ledde till åtal. De tidiga socialdemokraterna förtegs, förlöjligades och undertrycktes i det då mycket konservativa samhällsklimatet. Men utvecklingen gick fort och snart var rollerna ombytta. 1920 bildade SAP sin första regering.

Partiets första stora stridsfråga kom att bli frågan om allmän och lika rösträtt oavsett inkomst. Man ska komma ihåg att runt 1900 var bara ca 10 procent av befolkningen röstberättigad. Kvinnor och fattiga räknades inte som fullvärdiga medborgare vid denna tid. 1921 fick vi kvinnlig rösträtt och först 1945 togs spärrarna för de allra fattigaste bort. Så vår allmänt hyllade demokrati har alltså inte så många år på nacken. Vi har nyss kommit ut i ljuset.

Så här skrev dåtidens lyriker n:o 1, Verner von Heidenstam, i Svenska Dagbladet 1899:

Så sant vi äga ett fädernesland

vi ärvde det alla lika

med samma rätt och med samma band

för både arma och rika

och därför vilja vi rösta fritt

som förr bland sköldar och bågar

Men icke vägas i köpmäns mitt

likt penningpåsar på vågar

Den känns fortfarande högaktuell.