När jag nu svept min sjätte grögg här i min lelle jaktstuge börjer jag känna att den däringa kvennlige fregörelsen nog gött alldeles för långt. Vi möste göre nöt öt pröblemet ögonaböj.
Här i Nörrland har vi tänt bölen förr öch vi kan göre det igen öm tröllpackorna förtsätter att trelskas. Nä, men köm igen göbbs, fjölfnasken möste för fan lära sig veta hyfs och hut. Lära sig hitta sin rätte nivö, dvs i lydnad under oss men. Fröntimmer som möpsar öpp sej ger jag i regel en fet smäll. Öch nöde den söm ente klarar sin pötatisplöckning öch sin desk. Käringa ska hålle käften och göre sitt jöbb, nämligen sätte guldkant på livernet för oss män och ente hölla pö och öma sej i det öffentlige för jämnan.
Kvennsen har lämnat all rem öch resön baköm sej öch låter sej explöateras dagligdags för miljöner.Annat va dä förr, då var det vi män som bestämde hur turerna skölle gå. Men nu ä allt uppöchned. Di höller pö öch fördärva hila samhället med sin kokende hexekettel, men jag löver, öm jag möste ska jag se till så bölen tänds igen.
Di har brunnit förr och di kan brenne igjen. Dä ä bare en tidsfråge.
