Vi befinner oss på ett skepp, en spökgalär vilse i evighetens ocean. Några ska ro, andra ska piska, men vi kommer ingen vart. Vi är fast på skeppet och ingen kan någonsin nå friheten. De vita fria albatrosserna i skyn är ett löfte som aldrig infrias.
Trummorna dunkar och dunkar, piskan viner och vi ror och vi ror, men vi når aldrig land. Det är galärens förbannelse. Ibland blåser det upp till storm och hela havet gungar, men för det mesta är det stiltje och kvav sjö. Till och med kaptenen har börjat förlora förståndet och har tappat kursen. Vi irrar planlöst runt, runt, under en måne som jämnt står i zenit.
Ingen vet längre varför skeppet byggdes en gång i tiden och varför vi gav oss ut på färden, vi bara sitter där vi sitter och vi kan inget annat göra än att ro och ro. Men vi når aldrig vår hamn och vi kan inte ens dö från våra bojor längre. Kanske är vi för evigt fastkedjade vid våra fördömda åror?
Ibland fiskar vi upp litet vrakgods, som en låda whiskey, och då känner vi oss som hemma igen. Men rätt snart tvingas vi erkänna för oss själva igen att vi verkligen befinner oss på spökskeppet som är förlorat i evigheten, på drift bort från sanningen och allt som vore rätt, och då är det inte lika kul längre.
Trummorna dunkar och dunkar, piskan viner och vi ror och vi ror, men vi når aldrig land. Det är galärens förbannelse. Ibland blåser det upp till storm och hela havet gungar, men för det mesta är det stiltje och kvav sjö. Till och med kaptenen har börjat förlora förståndet och har tappat kursen. Vi irrar planlöst runt, runt, under en måne som jämnt står i zenit.
Ingen vet längre varför skeppet byggdes en gång i tiden och varför vi gav oss ut på färden, vi bara sitter där vi sitter och vi kan inget annat göra än att ro och ro. Men vi når aldrig vår hamn och vi kan inte ens dö från våra bojor längre. Kanske är vi för evigt fastkedjade vid våra fördömda åror?
Ibland fiskar vi upp litet vrakgods, som en låda whiskey, och då känner vi oss som hemma igen. Men rätt snart tvingas vi erkänna för oss själva igen att vi verkligen befinner oss på spökskeppet som är förlorat i evigheten, på drift bort från sanningen och allt som vore rätt, och då är det inte lika kul längre.
