Mediabojkottens dag 5.
Alla är så aningslösa nuförtiden. Innebörden av ordet ”bluff” tycks ha gått alla förbi och ingen tror att dessa bluffar ens existerar, trots att hela världen översvämmas av dom.
Ingen ser dom.
Ingen vill se dom.
Man väljer att vara bekvämt avtrubbad istället.
Endast etablissemanget får komma till tals i media dvs de falska profeter som hellre skor sig på folket än hjälper det upp.
Alla som träder fram på arenan gör det för sin egen äregirighets och vinnings skull.
Man bestjäl de mindre bemedlade på det sista dom har kvar i plånboken.
Det kallas kultur.
Och politikerna är bara ”bricks in the wall”.
Dom har lika mycket personlighet som tegelstenar.
Ska man bryta någon ny mark i livet för egen del får man vara litet fiffigare än så, den saken är väl klar.
Vad är det som driver dig framåt i livet min vän?
Är det din kropp som planlöst lufsar runt på driven i världen, eller drivs du framåt av dina idéer?
Fundera en stund på det.
De flesta skulle nog erkänna att de drivs framåt av sina idéer och sina tankar mer än sina kroppars behov. Det är inte själva kroppen som ger oss uppslag utan något inuti den.
Alltså är vi vår själ i första hand och vår kropp i andra hand, trots att många omedvetet tror går omkring och tror tvärtom.
Våra kroppsliga höljen står alltid i fokus i detta samhälle på själens bekostnad, men det är ännu en bluff.
Vakna!
söndag 31 augusti 2008
lördag 30 augusti 2008
Princips princip

Kom ihåg Princips princip.
Den betyder att en enda man kan göra det.
Rubba hela världen.
Jag är inne på mediabojkottens fjärde dag. Känslan är lite dubbel. Det finns ett sug efter senaste nytt samtidigt som det är skönt att slippa matas ofrivilligt med alla äckliga kändisnyllen.
Det är befriande att slippa bottenskrapet i Sverige och världen som exempelvis Freddie och Ankan, Kungen och Sill-via, Madde och Vickan, Stenmarckar, Bardar och dylik ohyra.
Ja hela det här galna cirkussällskapet som har långtidsparkerat i press och media av någon dunkel anledning.
Kändiscirkusen som är så svår att undfly leder bara in oss i en återvändsgränd.
Det otäcka är att den går in bakvägen som smygreklam mot ens vilja och man vet inte heller vad den går ut på.
Varför är det tex samma gäng som vevas runt, runt året om?
Vad är den dolda agendan med det?
Där måste det finnas en orsak om än inte en tanke.
Varje tid har sitt bestämda kändisgalleri. För 10-20 år sedan såg det helt annorlunda ut. Då var det andra ”stjärnor” som var på tapeten. Människor som idag har gått under jorden och är bortglömda.
Det bevisar att allt detta är ett cyniskt spel från pressens sida. Dom berättar sagor för oss barn som är stora nu. Varje epok kräver sina syntethjältar, men om tio år spottar vi på dom för att vi då fattar att vi ännu en gång blivit lurade.
Men den illistiga pressen och övrig bakslug media förför oss alltid på nytt utan att vi inser det.
Den naiva stjärnkulten är ett effektivt sätt att få folk att ständigt fokusera på fel saker i sina liv. Att missa alla verkliga poänger och till och med själva livets mening.
Dessa våra kramdjur är inga frälsare, utan har mer karaktären av engångsprodukter som plastmuggar och papptallrikar som inte klarar en enda disk. Stjärnorna är förbrukningsvaror i slit och slängsamhället. De förtjänar egentligen inte all den uppmärksamhet som de får.
Baktanken är att kändisarna ska fungera som de ständiga utropstecknen i livet medan folket får figurera som de ständiga frågetecknen.
Den betyder att en enda man kan göra det.
Rubba hela världen.
Jag är inne på mediabojkottens fjärde dag. Känslan är lite dubbel. Det finns ett sug efter senaste nytt samtidigt som det är skönt att slippa matas ofrivilligt med alla äckliga kändisnyllen.
Det är befriande att slippa bottenskrapet i Sverige och världen som exempelvis Freddie och Ankan, Kungen och Sill-via, Madde och Vickan, Stenmarckar, Bardar och dylik ohyra.
Ja hela det här galna cirkussällskapet som har långtidsparkerat i press och media av någon dunkel anledning.
Kändiscirkusen som är så svår att undfly leder bara in oss i en återvändsgränd.
Det otäcka är att den går in bakvägen som smygreklam mot ens vilja och man vet inte heller vad den går ut på.
Varför är det tex samma gäng som vevas runt, runt året om?
Vad är den dolda agendan med det?
Där måste det finnas en orsak om än inte en tanke.
Varje tid har sitt bestämda kändisgalleri. För 10-20 år sedan såg det helt annorlunda ut. Då var det andra ”stjärnor” som var på tapeten. Människor som idag har gått under jorden och är bortglömda.
Det bevisar att allt detta är ett cyniskt spel från pressens sida. Dom berättar sagor för oss barn som är stora nu. Varje epok kräver sina syntethjältar, men om tio år spottar vi på dom för att vi då fattar att vi ännu en gång blivit lurade.
Men den illistiga pressen och övrig bakslug media förför oss alltid på nytt utan att vi inser det.
Den naiva stjärnkulten är ett effektivt sätt att få folk att ständigt fokusera på fel saker i sina liv. Att missa alla verkliga poänger och till och med själva livets mening.
Dessa våra kramdjur är inga frälsare, utan har mer karaktären av engångsprodukter som plastmuggar och papptallrikar som inte klarar en enda disk. Stjärnorna är förbrukningsvaror i slit och slängsamhället. De förtjänar egentligen inte all den uppmärksamhet som de får.
Baktanken är att kändisarna ska fungera som de ständiga utropstecknen i livet medan folket får figurera som de ständiga frågetecknen.
Det är bara ett trick för att hålla oss nere.
fredag 29 augusti 2008
Ett brev från västfronten
Vi är inne i ett rent skyttegravskrig nu.
Vi är i ett läge där alla positioner är låsta.
Varje dag vaknar jag i den kalla leran och dyn, tar en Camel och en kopp surrogatkaffe.
Hör bomberna och kulsprutesmattret i fjärran. Kikar försiktigt upp över skyttegravskanten, men ser bara kulsprutor och taggtråd som vanligt.
Ingen idé att göra något.
Tillbaka ner i värnet.
Rädda skallen.
Rädda häcken.
Härda ut ännu en dag nere i gropen.
Till och med solen och månen är fula här. De har börjat grina illa och har inga löften att komma med och inget att ge. Inga erbjudanden och inga vägar ut.
Det kanske man trodde i krigets begynnelse, men nu verkar det som det här aldrig kommer att ta slut.
Det enda vi soldater kan göra här på fronten är att skjuta skallen av någon fiende, men så fort vi fått bort en pluppar det upp en ny lika dum djävel från ingenstans.
Skulle vi ge upp och retirera skulle dom genast följa efter och bara flytta fram fronten.
Skulle vi anfalla fiendens linjer blir vi avskjutna på mitten.
Så vi sitter fast i skiten.
Vi kommer inte en meter!
Bara nu ammunitionen räcker över jul!
Vi sjunger små sånger och schlagers ibland för att höja upp stämningen, men det är svårt att få det att lyfta i dyn. Det blir inte som förr i danspalatsen med alla galanta damer.
Vi sjunger så gott vi kan men det klingar falskt må jag säga.
Nu är vi inne i december så jag får väl passa på att önska er därhemma en God Jul och ett Gott Nytt År. Hoppas helgerna blir bättre för er än vad de kommer att bli för oss.
Här på västfronten finns det intet mera nytt att skriva om för tillfället så det återstår bara att säga adjö.
Hälsningar
den okände soldaten
Varje dag vaknar jag i den kalla leran och dyn, tar en Camel och en kopp surrogatkaffe.
Hör bomberna och kulsprutesmattret i fjärran. Kikar försiktigt upp över skyttegravskanten, men ser bara kulsprutor och taggtråd som vanligt.
Ingen idé att göra något.
Tillbaka ner i värnet.
Rädda skallen.
Rädda häcken.
Härda ut ännu en dag nere i gropen.
Till och med solen och månen är fula här. De har börjat grina illa och har inga löften att komma med och inget att ge. Inga erbjudanden och inga vägar ut.
Det kanske man trodde i krigets begynnelse, men nu verkar det som det här aldrig kommer att ta slut.
Det enda vi soldater kan göra här på fronten är att skjuta skallen av någon fiende, men så fort vi fått bort en pluppar det upp en ny lika dum djävel från ingenstans.
Skulle vi ge upp och retirera skulle dom genast följa efter och bara flytta fram fronten.
Skulle vi anfalla fiendens linjer blir vi avskjutna på mitten.
Så vi sitter fast i skiten.
Vi kommer inte en meter!
Bara nu ammunitionen räcker över jul!
Vi sjunger små sånger och schlagers ibland för att höja upp stämningen, men det är svårt att få det att lyfta i dyn. Det blir inte som förr i danspalatsen med alla galanta damer.
Vi sjunger så gott vi kan men det klingar falskt må jag säga.
Nu är vi inne i december så jag får väl passa på att önska er därhemma en God Jul och ett Gott Nytt År. Hoppas helgerna blir bättre för er än vad de kommer att bli för oss.
Här på västfronten finns det intet mera nytt att skriva om för tillfället så det återstår bara att säga adjö.
Hälsningar
den okände soldaten
Vem vill gunga sin själ i en HAMMOCK?
Att bojkotta all media konsekvent it´s a tough job, but somebody´s got to do it.
Bara jag kan komma upp med en sådan här vild idé och sedan genomföra den i praktiken.
Det kan bli revolutionerande effekter längre fram!
För alla bara snackar.
Ingen gör något.
Det är det typiska för dagens media och dessa moderna tider.
Just talk talk och ingen god vilja alls för någonting.
Hoppas ryssarna kommer och befriar oss snart från detta elände vi har att leva i.
Hansson de Wolfe United skrev 1979 låten ”Som att gunga sin själ i en hammock”. Jag kom att tänka på den just nu och det påminner mig om att hammockar var bland det lyxigaste som fanns på 70-talet. Det var hela medelklassens drömmöbel, den tidens verkliga statussymbol.
Helst skulle man väl knulla i dom också?
Idag vill ingen ha dom längre.
De står söndertrasade och sönderrostade på Sveriges alla soptippar. Alla hammockfabrikörer har gått i konkurs och branschen är glömd och fördömd.
När man säger "hammock" i dag så låter det som ett av de fula orden.
Så kan det gå med medelklassens drömmar.
Och tidens ideal.
Bara jag kan komma upp med en sådan här vild idé och sedan genomföra den i praktiken.
Det kan bli revolutionerande effekter längre fram!
För alla bara snackar.
Ingen gör något.
Det är det typiska för dagens media och dessa moderna tider.
Just talk talk och ingen god vilja alls för någonting.
Hoppas ryssarna kommer och befriar oss snart från detta elände vi har att leva i.
Hansson de Wolfe United skrev 1979 låten ”Som att gunga sin själ i en hammock”. Jag kom att tänka på den just nu och det påminner mig om att hammockar var bland det lyxigaste som fanns på 70-talet. Det var hela medelklassens drömmöbel, den tidens verkliga statussymbol.
Helst skulle man väl knulla i dom också?
Idag vill ingen ha dom längre.
De står söndertrasade och sönderrostade på Sveriges alla soptippar. Alla hammockfabrikörer har gått i konkurs och branschen är glömd och fördömd.
När man säger "hammock" i dag så låter det som ett av de fula orden.
Så kan det gå med medelklassens drömmar.
Och tidens ideal.
Z(l)atan frälser Sverige
Some say this
Some say that
Och Satan frälser Sverige
Det är media och Sverige i ett nötskal.
Det är på den sanningsnivån det ligger.
Det enda okorrumperade vi har kvar är snart jordbävningarna.
Maktens människor vill ljuga oss till helvetet från vaggan till graven och när man börjar genomskåda det blir man körd till psykakuten för lite ”behandling”.
Det är så Auschwitz-Sverige fungerar mina vänner.
Detta land förefaller vara ett föredöme i världen och alla beundrar vårt system.
Men vi som lever på botten är ungefär lika fria som människorna var i Nazityskland, Kommunistkina, eller Sovjetunionen.
Det är vad vi har i praktiken under den glassiga, rena, snygga, kliniska fasaden.
Vårt system är precis lika sjukt som de totalitära staternas, men det är fördolt bakom en serie bländverk.
Vårt system tål sanningen lika litet som Sovjet tålde Sacharov och Solstjenitsyn.
Men den tycks pittoresk utanför landets gränser.
Vilken sanning talar du om?
Vad menar du, undrar ni.
Vad jag menar är att hela etablissemanget har sålt sina själar till djävulen för att få vara framgångsrika i detta jordeliv helt emot Guds vilja.
Därför skyr de varje uns av sanning, varje uns av ljus, varje uns av Guds helighet helt enkelt för att dessa ting påminner dom om deras eget hemska framtida öde, nämligen att de kommer att brinna i den eviga elden en vacker dag.
Etablissemanget lever som bekant utan tro, för sitt kött och sina pengar, helt i strid mot all religion och därför väntar något hemskt på dom. Och det är den insikten dom till varje pris vill förneka och hålla ifrån sig.
Därför blir det otäckt när en sanningssägare ställer sig upp i talarstolen för då känner dom sig plötsligt träffade.
Då blir dom påminda om att de sålt sig för billigt och det skrämmer dem.
Så sjuka är dom.
Dom kan inte hejda sitt lögnaktiga beteende för allt i världen.
Detta är ett tidlöst fenomen i civilisationens historia. Så här har det alltid varit. Det finns inte ett exempel på en makthavare som har varit sanktionerad av Gud.
Och därför måste vi sluta tro på dom.
Sluta lyssna på dom och stänga av deras informationsvägar. Impregnera oss mot deras lögner och fokusera på våra egna liv.
För dagens svenska media är ingenting annat än maktens olika skepnaders förlängda arm och kritiserar aldrig eller ifrågasätter.
DN, SvD och övriga är lika mentalt friska som Pravda var på sin tid i Sovjet.
Ungefär lika självständiga mot makten, staten och kapitalet.
För en fattig människa känns dagens Sverige verkligen som en skenhelig diktatur.
Men vem är förvånad?
Världen är ju globaliserad i dag.
Det är one world, one soul, one prison.
Varför skulle just vi i Sverige komma undan från det jobbiga?
Vi har lyckats på en punkt; hygienen.
Sålunda har vi ett rent helvete.
Some say that
Och Satan frälser Sverige
Det är media och Sverige i ett nötskal.
Det är på den sanningsnivån det ligger.
Det enda okorrumperade vi har kvar är snart jordbävningarna.
Maktens människor vill ljuga oss till helvetet från vaggan till graven och när man börjar genomskåda det blir man körd till psykakuten för lite ”behandling”.
Det är så Auschwitz-Sverige fungerar mina vänner.
Detta land förefaller vara ett föredöme i världen och alla beundrar vårt system.
Men vi som lever på botten är ungefär lika fria som människorna var i Nazityskland, Kommunistkina, eller Sovjetunionen.
Det är vad vi har i praktiken under den glassiga, rena, snygga, kliniska fasaden.
Vårt system är precis lika sjukt som de totalitära staternas, men det är fördolt bakom en serie bländverk.
Vårt system tål sanningen lika litet som Sovjet tålde Sacharov och Solstjenitsyn.
Men den tycks pittoresk utanför landets gränser.
Vilken sanning talar du om?
Vad menar du, undrar ni.
Vad jag menar är att hela etablissemanget har sålt sina själar till djävulen för att få vara framgångsrika i detta jordeliv helt emot Guds vilja.
Därför skyr de varje uns av sanning, varje uns av ljus, varje uns av Guds helighet helt enkelt för att dessa ting påminner dom om deras eget hemska framtida öde, nämligen att de kommer att brinna i den eviga elden en vacker dag.
Etablissemanget lever som bekant utan tro, för sitt kött och sina pengar, helt i strid mot all religion och därför väntar något hemskt på dom. Och det är den insikten dom till varje pris vill förneka och hålla ifrån sig.
Därför blir det otäckt när en sanningssägare ställer sig upp i talarstolen för då känner dom sig plötsligt träffade.
Då blir dom påminda om att de sålt sig för billigt och det skrämmer dem.
Så sjuka är dom.
Dom kan inte hejda sitt lögnaktiga beteende för allt i världen.
Detta är ett tidlöst fenomen i civilisationens historia. Så här har det alltid varit. Det finns inte ett exempel på en makthavare som har varit sanktionerad av Gud.
Och därför måste vi sluta tro på dom.
Sluta lyssna på dom och stänga av deras informationsvägar. Impregnera oss mot deras lögner och fokusera på våra egna liv.
För dagens svenska media är ingenting annat än maktens olika skepnaders förlängda arm och kritiserar aldrig eller ifrågasätter.
DN, SvD och övriga är lika mentalt friska som Pravda var på sin tid i Sovjet.
Ungefär lika självständiga mot makten, staten och kapitalet.
För en fattig människa känns dagens Sverige verkligen som en skenhelig diktatur.
Men vem är förvånad?
Världen är ju globaliserad i dag.
Det är one world, one soul, one prison.
Varför skulle just vi i Sverige komma undan från det jobbiga?
Vi har lyckats på en punkt; hygienen.
Sålunda har vi ett rent helvete.
onsdag 27 augusti 2008
Det är något sjukt med den galopperande elen

1995, ett år innan elens avreglering kostade en kWh ca 50 öre allt som allt.
1996 kom avregleringen.
Slagorden sossemaffian använde för att få folk att gå på stöten var att ökad konkurrens och ökad effektivisering av bolagen skulle ge oss konsumenter lägre priser.
Det lät ju självklart bra och trovärdigt. Dom trodde väl nästan själva på det.
Men i vassen lurade elbolagshajarna som hade tryckt på om en förändring.
Och dom hade sin plan klar för sig och inte gick den ut på att jobba effektivare åt folket.
Dom ville innerst inne givetvis tjäna mer pengar. Det var den egentliga outtalade agendan, som alltid i affärsvärlden.
Till en början såg allt bra och normalt ut.
De första tre åren gick elpriset faktiskt ner lite grand och låg på ca 35 öre/kWh i totalkostnad för konsumenten som lägst.
Sedan hände något.
Man började från bolagshåll klaga på att vattenkraftsdammarna aldrig var fulla nog. Det var fel på vädret för jämnan på typiskt svenskt manér. Vintrarna var för kalla och jävliga. Det kom inget regn. Det snöade för litet bla, bla, bla.
Det här var på medeltiden innan klimatkrisen hade kommit igång. Det vill säga för hela åtta år sedan. Långt tillbaka i historien alltså…
Ja allt var fel i naturen och nu krävdes prishöjningar och ett riktigt elrally inleddes.
I dag, nio år efter dom billiga åren har man ”väderjusterat” priset med 360 procent, ungefär samma värdestegring som börsen har haft under samma period för övrigt. Ingen slump naturligtvis för visst ligger aktieägarnas intressen dem varmare om hjärtat än konsumenternas.
Sedan fick vi hux flux en global uppvärmning på halsen. Det iskalla Sverige blev varmare och vintrarna mildare. Regnet kom tillbaka och fyllde magasinen.
Det borde ju ha lett till minskad elförbrukning och en sänkning av priserna igen, men icke.
Priserna sjönk inte som dom borde ha gjort utan bolagen fortsatte att höja i alla fall.
Marknaden styrdes inte längre av utbud och efterfrågan som en frisk marknad skall göra, utan av girighet, oligopol och dåliga bortförklaringar. De tre folkvänliga och folkkära bolagen Sydkraft, Fortum och Vattenfall står nämligen för 90 procent av all produktion och gör naturligtvis som dom vill.
1996 kom avregleringen.
Slagorden sossemaffian använde för att få folk att gå på stöten var att ökad konkurrens och ökad effektivisering av bolagen skulle ge oss konsumenter lägre priser.
Det lät ju självklart bra och trovärdigt. Dom trodde väl nästan själva på det.
Men i vassen lurade elbolagshajarna som hade tryckt på om en förändring.
Och dom hade sin plan klar för sig och inte gick den ut på att jobba effektivare åt folket.
Dom ville innerst inne givetvis tjäna mer pengar. Det var den egentliga outtalade agendan, som alltid i affärsvärlden.
Till en början såg allt bra och normalt ut.
De första tre åren gick elpriset faktiskt ner lite grand och låg på ca 35 öre/kWh i totalkostnad för konsumenten som lägst.
Sedan hände något.
Man började från bolagshåll klaga på att vattenkraftsdammarna aldrig var fulla nog. Det var fel på vädret för jämnan på typiskt svenskt manér. Vintrarna var för kalla och jävliga. Det kom inget regn. Det snöade för litet bla, bla, bla.
Det här var på medeltiden innan klimatkrisen hade kommit igång. Det vill säga för hela åtta år sedan. Långt tillbaka i historien alltså…
Ja allt var fel i naturen och nu krävdes prishöjningar och ett riktigt elrally inleddes.
I dag, nio år efter dom billiga åren har man ”väderjusterat” priset med 360 procent, ungefär samma värdestegring som börsen har haft under samma period för övrigt. Ingen slump naturligtvis för visst ligger aktieägarnas intressen dem varmare om hjärtat än konsumenternas.
Sedan fick vi hux flux en global uppvärmning på halsen. Det iskalla Sverige blev varmare och vintrarna mildare. Regnet kom tillbaka och fyllde magasinen.
Det borde ju ha lett till minskad elförbrukning och en sänkning av priserna igen, men icke.
Priserna sjönk inte som dom borde ha gjort utan bolagen fortsatte att höja i alla fall.
Marknaden styrdes inte längre av utbud och efterfrågan som en frisk marknad skall göra, utan av girighet, oligopol och dåliga bortförklaringar. De tre folkvänliga och folkkära bolagen Sydkraft, Fortum och Vattenfall står nämligen för 90 procent av all produktion och gör naturligtvis som dom vill.
Och inte vill dom konkurrera.
Vi är nu i ett läge när hajarna och guldgrävarna tillåts härja fritt på en minimal marknad utan verklig konkurrens som vi alla är helt beroende av.
Hur sunt låter det?
Nio miljoner konsumenter står helt maktlösa.
Senast i dag fick jag ett brev från Vattenfall om att det är nya höjningar på gång både i år och nästa.
Och som vanligt skyller dom på vädret.
På den gamla goda tiden i statens trygga famn var elen något billigt och självklart.
Nu har den blivit det nya guldet som ger oss alla gråa hår.
Det har blivit något väldigt märkvärdigt med elen nu igen. Man lanserar den som något jättelyxigt och jätteexotiskt som kan motivera i princip vilket pris som helst.
För tjugo år sedan hade man helt andra värderingar och bekymmer i livet.
Vad som har hänt är att alla har köpt sig en dator och numera sitter uppkopplade för jämnan, på jobbet såväl som hemma.
Vi har elektrifierat oss på alla plan.
Elen har blivit den nya livsstilen och det är det dom vet och utnyttjar.
Det är vårt beroende dom tar betalt för.
Dom talar fromt och förståndigt i sina glassiga broschyrer om värdet av att snåla på strömmen, men ju mer vi sparar desto mer höjer dom, för bolagen vill ha in sina jättevinster i alla lägen.
Det här är en marknad där kunden alltid är förloraren.
Vi är nu i ett läge när hajarna och guldgrävarna tillåts härja fritt på en minimal marknad utan verklig konkurrens som vi alla är helt beroende av.
Hur sunt låter det?
Nio miljoner konsumenter står helt maktlösa.
Senast i dag fick jag ett brev från Vattenfall om att det är nya höjningar på gång både i år och nästa.
Och som vanligt skyller dom på vädret.
På den gamla goda tiden i statens trygga famn var elen något billigt och självklart.
Nu har den blivit det nya guldet som ger oss alla gråa hår.
Det har blivit något väldigt märkvärdigt med elen nu igen. Man lanserar den som något jättelyxigt och jätteexotiskt som kan motivera i princip vilket pris som helst.
För tjugo år sedan hade man helt andra värderingar och bekymmer i livet.
Vad som har hänt är att alla har köpt sig en dator och numera sitter uppkopplade för jämnan, på jobbet såväl som hemma.
Vi har elektrifierat oss på alla plan.
Elen har blivit den nya livsstilen och det är det dom vet och utnyttjar.
Det är vårt beroende dom tar betalt för.
Dom talar fromt och förståndigt i sina glassiga broschyrer om värdet av att snåla på strömmen, men ju mer vi sparar desto mer höjer dom, för bolagen vill ha in sina jättevinster i alla lägen.
Det här är en marknad där kunden alltid är förloraren.
Reglera tillbaka skiten igen så vi får slut på det här vansinnet någon gång!
Släpp mellanölet fritt, det är höst...
4,2-4,5 öl med en tydlig 18-årsgräns i matbutikerna är det vågat?
Är det farligt?
Är det en risk?
För mig känns det inte så.
Om vi svenskar inte klarar det då är det inte oss det är fel på utan samhället som gör oss helt galna och livsfarliga för oss själva.
Och det är ju så, javisst!
Under isberget Sverige kokar en furiös vulkan som bara väntar på att få explodera, eller hur?
Det extremt fyrkantiga Sverige riskerar en omstörtande revolution bara vi blir tillräckligt salongsberusade.
Och det är ju skrämmande givetvis.
Men tyvärr har rådande ordning också spårat ur.
Systembolagets fulöl känns numera preparerat med desavueringsmedel, så det går inte att dricka.
Att inmundiga bolagets rödvin känns lika kul som att erbjudas en bägare med Guds vredes vin fullproppat med osynliga katastrofer.
Och deras starksprit är ännu folkovänligare.
Nej, vi skulle behöva något drickbart tillgängligt i våra snabbköp, men inte fullt så blaskigt som 3,5:orna.
Typ 4,2-4,5:or - nästintill den perfekta styrkan för ett riktigt gott iskallt kvalitetsöl.
Tillräckligt mycket alkohol för att lyfta fram smaken, men inte så mycket att det skär sig.
Precis som det ska vara.
Precis som det borde vara.
Att inte våga erbjuda ens 4,2-pilsner till försäljning i vanlig butik det är i själva verket en ren idiotförklaring av hela det svenska folket. Och även en idiotförklaring av branschpersonalen som i det läget inte längre kan anförtros legkontrollen.
Vad kallar man det?
Överförmynderi eller översitteri, välj själva.
Ska vi underkasta oss denna abnormt skruvade mentalitet från ovan länge till?
Vad tycker ni?
Är det farligt?
Är det en risk?
För mig känns det inte så.
Om vi svenskar inte klarar det då är det inte oss det är fel på utan samhället som gör oss helt galna och livsfarliga för oss själva.
Och det är ju så, javisst!
Under isberget Sverige kokar en furiös vulkan som bara väntar på att få explodera, eller hur?
Det extremt fyrkantiga Sverige riskerar en omstörtande revolution bara vi blir tillräckligt salongsberusade.
Och det är ju skrämmande givetvis.
Men tyvärr har rådande ordning också spårat ur.
Systembolagets fulöl känns numera preparerat med desavueringsmedel, så det går inte att dricka.
Att inmundiga bolagets rödvin känns lika kul som att erbjudas en bägare med Guds vredes vin fullproppat med osynliga katastrofer.
Och deras starksprit är ännu folkovänligare.
Nej, vi skulle behöva något drickbart tillgängligt i våra snabbköp, men inte fullt så blaskigt som 3,5:orna.
Typ 4,2-4,5:or - nästintill den perfekta styrkan för ett riktigt gott iskallt kvalitetsöl.
Tillräckligt mycket alkohol för att lyfta fram smaken, men inte så mycket att det skär sig.
Precis som det ska vara.
Precis som det borde vara.
Att inte våga erbjuda ens 4,2-pilsner till försäljning i vanlig butik det är i själva verket en ren idiotförklaring av hela det svenska folket. Och även en idiotförklaring av branschpersonalen som i det läget inte längre kan anförtros legkontrollen.
Vad kallar man det?
Överförmynderi eller översitteri, välj själva.
Ska vi underkasta oss denna abnormt skruvade mentalitet från ovan länge till?
Vad tycker ni?
tisdag 26 augusti 2008
Att mörka sina kort in i det sista

Alla i denna värld mörkar sina kort in det sista, alla utom börsen som är tvingad att leverera sina ständigt lika dystra kvartalsrapporter. Där kan man läsa av hur världen egentligen mår, hur mycket framtidstro som finns kvar.
Pressen håller oss inte informerade om vad som pågår under ytan just nu, utan den rapporterar först när katastrofen är ett faktum och det är försent att göra något.
Försent att gripa in.
Idag bladdrar de som vanligt om sina horor och madonnor, sina bantningstips och sina bantningsvarningar, sina affärsmän och sina affärskvinnor.
Här är allt som det brukar.
Det regnar förstås.
Men ute i världen pågår något.
USA skickar jättelika hangarfartyg till Georgiens hamnstad Poti.
Nu är dom inne på ryssarnas egen bakgård fullt beväpnade.
Vilken djävla provokation!
Det är som om ryska trupper skulle klampa in i Kanada.
Skulle jänkarna tolerera det?
Nej, icke!
Vad svarar ryssarna med nu?
Det här är som upplagt för en clash, en riktig battleclash!
Detta kan vara början till slutet!
Men för mig spelar det ingen roll.
Jag trallar på Bergakungens sång.
Hangarfartygens hotfulla närvaro gör att ryssarna skickar iväg en skvadron Mig-29:or för att möta upp.
En av de ryska piloterna har aldrig haft någon flickvän och är trött på livet.
Han skiter i att lyda order och ”trycker på knappen” som man säger.
Tio missiler går iväg och sänker ett av skeppen.
En missnöjd rebell och lavinen går.
Det är så det börjar, det är så det kan bli.
Som när Gavrilo Princip på eget bevåg sköt den österrikiske tronarvingen Franz Ferdinand 1914 och hela världen ”i princip” rasade ihop.
Pressen håller oss inte informerade om vad som pågår under ytan just nu, utan den rapporterar först när katastrofen är ett faktum och det är försent att göra något.
Försent att gripa in.
Idag bladdrar de som vanligt om sina horor och madonnor, sina bantningstips och sina bantningsvarningar, sina affärsmän och sina affärskvinnor.
Här är allt som det brukar.
Det regnar förstås.
Men ute i världen pågår något.
USA skickar jättelika hangarfartyg till Georgiens hamnstad Poti.
Nu är dom inne på ryssarnas egen bakgård fullt beväpnade.
Vilken djävla provokation!
Det är som om ryska trupper skulle klampa in i Kanada.
Skulle jänkarna tolerera det?
Nej, icke!
Vad svarar ryssarna med nu?
Det här är som upplagt för en clash, en riktig battleclash!
Detta kan vara början till slutet!
Men för mig spelar det ingen roll.
Jag trallar på Bergakungens sång.
Hangarfartygens hotfulla närvaro gör att ryssarna skickar iväg en skvadron Mig-29:or för att möta upp.
En av de ryska piloterna har aldrig haft någon flickvän och är trött på livet.
Han skiter i att lyda order och ”trycker på knappen” som man säger.
Tio missiler går iväg och sänker ett av skeppen.
En missnöjd rebell och lavinen går.
Det är så det börjar, det är så det kan bli.
Som när Gavrilo Princip på eget bevåg sköt den österrikiske tronarvingen Franz Ferdinand 1914 och hela världen ”i princip” rasade ihop.
En enda man, ett enda finger på en enda avtryckare, det är allt som behövs.
Ronald Weinlands profetior
Ronald Weinland, en nutida profet, tror att det är något väldigt stort på gång i världen just nu.
Han menar att man som Guds tjänare måste vara extra vaksam och andligen på sin vakt i detta läge.
Det tror jag han har rätt i faktiskt.
Weinland tror att hela världsekonomin kommer att kollapsa och att det är det vi ser diverse tecken på just nu.
Ryssland-Georgienkonflikten är ytterligare ett tecken på att processen rör sig allt snabbare och snart nog kommer hela världen att överraskas med brallorna nere.
Weinland ser massor av omen som de flesta av oss blundar för.
Han ser en lavin som går över jorden och nämner i det sammanhanget klimatet och alla jordbävningar.
Den här mannen kan ha rätt.
Han har en litet annorlunda vinkel än vad jag har.
För mig känns det småskaligt ännu, han ser något mycket större och jag tror det är han som har rätt av oss två i slutsatserna om var vi kommer att hamna till slut.
”The world will be caught fully off guard.”
Så kanske det blir.
Guds ironi är sådan.
Det bästa med hans profetior är talet om en global ekonomisk krasch.
Det gillar jag skarpt.
Personligen avskyr jag detta system som håller mig fången och instängd för jämnan.
Ronald Weinland anar något jättestort där jag själv bara sett småpotatis.
Där öppnar han verkligen ögonen på mig.
Det som pågår just nu är förmodligen litet större än vad jag trott, större än vad någon trott.
Weinland ser med sin bibliska bakgrund i varje fall med klarare ögon på världsutvecklingen än vetenskapsmännen och politikerna gör om man uttrycker det så.
Nu börjar jag ana vissa suddiga konturer som jag inte tänkt på tidigare.
http://www.ronaldweinland.com/
Han menar att man som Guds tjänare måste vara extra vaksam och andligen på sin vakt i detta läge.
Det tror jag han har rätt i faktiskt.
Weinland tror att hela världsekonomin kommer att kollapsa och att det är det vi ser diverse tecken på just nu.
Ryssland-Georgienkonflikten är ytterligare ett tecken på att processen rör sig allt snabbare och snart nog kommer hela världen att överraskas med brallorna nere.
Weinland ser massor av omen som de flesta av oss blundar för.
Han ser en lavin som går över jorden och nämner i det sammanhanget klimatet och alla jordbävningar.
Den här mannen kan ha rätt.
Han har en litet annorlunda vinkel än vad jag har.
För mig känns det småskaligt ännu, han ser något mycket större och jag tror det är han som har rätt av oss två i slutsatserna om var vi kommer att hamna till slut.
”The world will be caught fully off guard.”
Så kanske det blir.
Guds ironi är sådan.
Det bästa med hans profetior är talet om en global ekonomisk krasch.
Det gillar jag skarpt.
Personligen avskyr jag detta system som håller mig fången och instängd för jämnan.
Ronald Weinland anar något jättestort där jag själv bara sett småpotatis.
Där öppnar han verkligen ögonen på mig.
Det som pågår just nu är förmodligen litet större än vad jag trott, större än vad någon trott.
Weinland ser med sin bibliska bakgrund i varje fall med klarare ögon på världsutvecklingen än vetenskapsmännen och politikerna gör om man uttrycker det så.
Nu börjar jag ana vissa suddiga konturer som jag inte tänkt på tidigare.
http://www.ronaldweinland.com/
fredag 22 augusti 2008
Den svenska ”pizzaskolan”
Dagens svenska skola det är att sitta och äta tacos, pizza, paj och hamburgare framför datorerna hela dagen lång.
Porrsurfa, spela spel, maila, kopiera internet till sina uppsatser och inte lära sig någonting.
Precis som på min tid.
Men då var det kålpudding, skitig potatis, Genas geografi och Hej Matematiks mängdlära som gällde.
Vi lärde oss inte heller för livet.
Det bara såg ut så och vi trodde det.
Men dåtidens undervisning spelade oss ett riktigt spratt, skulle det visa sig senare i våra liv.
Dagens svenska skola orkar inte ljuga för ungarna längre som dom gjorde för oss, verkar det som.
Utan den ger eleverna i rätt stor utsträckning vad dom vill ha; ett rent tidsfördriv.
Det skapar väl minst konflikter i denna svåra tid för Sverige, antar jag.
Man har gett upp inför de starka marknadskrafterna i samhället.
Skolan har övergivit det seriösa race den försökte köra på min tid i alla fall.
Blivit mer ”konsumentanpassad” om man säger så.
Och det är väl bara att gratulera eleverna till.
Välkomna till Satans fria marknad!
Vad är ni värda på den?
Porrsurfa, spela spel, maila, kopiera internet till sina uppsatser och inte lära sig någonting.
Precis som på min tid.
Men då var det kålpudding, skitig potatis, Genas geografi och Hej Matematiks mängdlära som gällde.
Vi lärde oss inte heller för livet.
Det bara såg ut så och vi trodde det.
Men dåtidens undervisning spelade oss ett riktigt spratt, skulle det visa sig senare i våra liv.
Dagens svenska skola orkar inte ljuga för ungarna längre som dom gjorde för oss, verkar det som.
Utan den ger eleverna i rätt stor utsträckning vad dom vill ha; ett rent tidsfördriv.
Det skapar väl minst konflikter i denna svåra tid för Sverige, antar jag.
Man har gett upp inför de starka marknadskrafterna i samhället.
Skolan har övergivit det seriösa race den försökte köra på min tid i alla fall.
Blivit mer ”konsumentanpassad” om man säger så.
Och det är väl bara att gratulera eleverna till.
Välkomna till Satans fria marknad!
Vad är ni värda på den?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
