Skrämmande medicinalhistoria

För inte så länge sedan sedan, i slutet av 1700-talet, åt man skit när man ville bli frisk. Grisskit eller barnskit, prästfett, ormfett, nermalda grodor och ben från döda eller till och med järnfilspån. Sådant rekommenderade apoteken och farmaceuterna på den tiden. Medicinerna under vår stora politiska frihetstid var rena häxbrygderna. En lära som hängde kvar från den mörka medeltiden, eller rent av ända från vår urtid. Först runt 1900 kom man på sjukdomarnas verkliga orsak: mikrobiologin med bakterier och virus. Det har vi mycket tysken Robert Koch att tacka för som fick Nobelpriset 1905. Ja, tyskarna är ju än i dag kända för sin renlighet och inom sjukvården var de alltså banbrytande. Men tänk att insikterna om våra sjukdomar kom så pass sent, det var något helt nytt för mig.

Då finns det nog mycket kvar för oss att upptäcka i tillvaron. Allt är inte kartlagt som vi tror. Det slår mig nu som en blixt från ovan.

I ca 4 miljoner år har människan funnits. I endast ca hundra år har vi haft ett hum om sjukdomsorsakerna. Det är verkligen fem sekunder i tolv, eller om man räknar matematiskt på det: två sekunder i tolv.

Ett virus är för övrigt 100 gånger mindre än en bakterie: 1/10 000 millimeter. Först på 1930-talet med de nya elektronmikroskopen kunde man börja studera dem. Det lustiga med virus är att de är mer döda än levande, de saknar helt ämnesomsättning.

Tänkvärd kulturell demokratisering

Så sent som för ca 300 år sedan, på 1700-talet, var det bara de allra rikaste i samhället som hade råd att ha egna bibliotek, typ adelsmän, biskopar och kungen själv. Och det var bara dessa grupper som hade råd att dricka det nya fina teet i salongerna. För folket var denna dryck då ännu tämligen okänd. Och gemene man ägde som regel bara två böcker; Lilla katekesen och psalmboken, det var den enda horisont allmänheten hade på den tiden. Lärdom och kunskap var något hyperexklusivt som överklassen helst ville behålla för sig själv.

För hundra år sedan, runt 1900, hade nästan ingen en egen musiksamling, eftersom grammofonen då var något helt nytt och för de flesta också något helt ouppnåeligt.

Går vi tillbaka femtio år i tiden, till 1960-talet, så hade bara TV-bolag, filmbolag och storregissörer möjlighet att ha egna filmarkiv. En privat filmsamling var en oerhörd lyx på den tiden.

I dagens samhälle kan i princip vem som helst bygga upp ett eget ”bibliotek”, fixa en enorm skivsamling till en billig penning och till detta även kunna unna sig ett helt videotek om man så önskar. Vilken utveckling! Det är ju sanslöst! Jag tror inte vi fattar hur bra vi har det, vilka möjligheter som ligger vidöppna för oss. Vi får sluta fjanta med innebandy, fotboll och poker och ta för oss av kunskapen istället. För kunskap är vad livet handlar om, och nu har vi ju vapen för en hel safari...

Livet handlar mycket om psykologi

Alla dem vi är avundsjuka på i dagens samhälle som nu lever i sus och dus, deras problem kommer att komma, för så fungerar det. Charles Bukowski hade rätt i sina spekulationer när han utfattig tänkte i de banorna i 1950-talets grymma och orättfärdiga USA.

Man tar inget materiellt med sig när man lämnar jordelivet, inte heller pengar. Men om själen har ett minne kan vi tänkas ta med oss vår kunskap vi förvärvat om livet. Alltså torde kunskapen och erfarenheten vara viktigast för oss och det vi borde värdera högst.

För livet handlar mycket om psykologi, hur man själv upplever det. Tillvarons problem är sällan något absolut i sig, utan mer en fråga om hur man tacklar dem. En del kan ju som bekant lägga all sin vakna tid åt att älta sin stora näsa eller sin stora häck eller något annat oväsentligt som inte för dem någon vart. Det är typexempel på psykologins makt över tillvaron när man börjar hänga upp sig på små energikrävande förtretligheter hela dagarna.

Frihet är ett sinnestillstånd, inte ett visst antal kronor på kontot. Det är lätt att förbise i villervallan.

Många invandrare som flytt övergrepp, förföljelse och krig, upplever Sverige som ett riktigt paradis, medan vi övermätta svenskar har en tendens att haka upp oss på baksidorna med välfärden. Ännu ett klassiskt exempel på psykologins makt över hur vi upplever tillvaron.

Vi infödda svenskar tvingas jaga starkare och starkare kickar för att kunna känna något alls. Ett bra sätt är att studera Sveriges historia. Där får man helvetesperspektiven man behöver för att bättre kunna uppskatta dagens samhälle. Historiskt sett har vi det naturligtvis bra. Många orättvisor består, men vi har alla blivit klart rikare mot förr.

I dag får man dessutom tro och tycka vad man vill. Det har inte alltid varit så. Under stormaktstidens strängt reglerade tro enligt konventikelplakatet kunde man få livstid i fästning för en oskyldig hemmaandakt. Den fattige men fromme studenten Leopold fick sitta 46 år på Bohus fästning tills han slutligen avled 1771. Hans enda brott var att han vurmade för Jesu återkomst.

Det står den moderna svensken fritt att tro på vad han vill, vilket är en verklig ynnest. Man kan om man har lust vörda de gamla fornnordiska asagudarna, eller Indiens hinduistiska devor, eller till och med djävulen om man är hågad där till. Under 1670-talets svenska häxprocesser hade man blivit bränd levande för den sakens skull och det är bara 340 år sedan.

Rent historiskt är alltså dagens religionsfrihet vår kanske förnämligaste tillgång, vilket vi har lite svårt att se och ta till oss. För om det finns en enda gud som är värd sitt namn, kan han rent teoretiskt också ta oss i hamn.

Det ska vi inte glömma bort.

Symboler i tiden

Peter Wahlbeck är med i Let´s dance av den enkla anledningen att han ser programmet som en slags symbolisk dödsdans; ”allt kommer att gå åt helvete ändå, det är lika bra att dansa med”.

En annan stark symbol är väl nedläggningen av SAAB, Sveriges traditionella kronjuvel inom industrin. Kanske till och med vårt industriella flaggskepp, med tanke på kompetensen inom SAAB Aero på försvarssidan. Och som ni vet går inte den divisionen så värst bra heller. Exporten av JAS har nästan helt uteblivit.

Det verkar i alla fall som SAAB är på väg till botten och frågan är om landet hinner hitta ut i ljuset igen efter denna smäll, eller om nationen följer med ner under ytan till en ny tillvaro på C-nivå?

Det kanske är Sverige det handlar om denna gång? Det kanske är vi som nu får gå ut på piratskeppets planka med en värja i ryggen? Det är ju så historien fungerar, vissa kulturer stagnerar, faller sedan tillbaka för att till sist gå under. För hur mår den svenska kulturen i stort? Var står den i dag i jämförelse med tidigare epoker?

Min första tanke är att den präglas mycket av ytlig popkultur. Snabbtillverkad och lättsmält som muzak ungefär. Deckare, dans, sex, poker, glittriga förföriska shower, massor av sprit och totospel. Inget djup, bara yta. Porrigt och kitschigt utan eftertanke och analys. Ingen vettig filosofi, ingen vettig religion. Ingen Gud. Bara den nya girigheten som härskar över oss alla. En kultur i det nya vilda västern.

En dag efter den oerhörda och fruktansvärda jordbävningskatastrofen i Haiti kallade Sydsvenskans chefredaktör till stort möte. Nu skulle man prata allvar minsann.

Och vad skulle då dryftas?

Hur man räddar Haiti, Sverige eller världen?

Nej, man hade specialinbjudit en supermodell för att berätta hur man stärker sitt personliga varumärke.

Nu tror jag ni vet vad en blue moon betyder, en klart lysande symbol i tiden.

En sak plågar oss

Det är en sak som plågar de flesta av oss, och det är att vi inte ÄR något. Att vi inte lyckats komma fram till en betydande position i samhället och uppfylla de förväntningar våra föräldrar en gång hade på oss. Men hur många ÄR något vi ser upp till i dagens Sverige? Chaffisarna? Sjuksköterskorna? De butiksanställda? Skogsarbetarna? Städarna? Eller kontorsråttorna? Nej, de som ÄR något är bara några hundra personer, en 300-400, som vi alla känner till och vilka har befästa namn och positioner och som erhåller all medial uppmärksamhet varje dag året om. Dessa 300-400 personer är den officiella tankesmedjan i samhället. Tror ni dom har rent mjöl i påsen och verkligen vill allas bästa för att driva samhället framåt? Jag tror inte det. Jag tror att de bara bevakar sina egna positioner på ett mycket reaktionärt sätt. De vill absolut inte att de progressiva krafterna ska komma loss igen på allvar.

Det är bara de press, radio och TV vill ska komma fram som kommer fram. De oförargliga som vet att föra sig och som säger rätt saker som tillfredsställer alla, både hög och låg. De som FÅR BLI något är bara en harmlös liten klick vars uppgift är att lägga ut ständiga rökridåer för massan så att folket inte kommer någon vart. Agitatorerna och provokatörerna får nästan inget utrymme alls, för de är farliga och jobbiga och hotar både den rådande makten, affärerna och annonsintäkterna. Hur gör man då för att lyckas om man trots allt vill göra ett försök mot alla odds? Då gäller det att hårdsatsa inom sitt eget smala kompetensområde för att kunna sticka ut i längden. Alla vet att elitidrottsmännen tränar kopiöst, och samma insats krävs inom alla områden där man vill gå framåt. Ska man bli författare gäller det att läsa mycket. Det finns ingen övre gräns om man vill ge järnet. Jan Guillou, Ulf Lundell och Göran Greider för att ta tre typexempel, är alla tre riktiga bokmalar. Det är en förutsättning för det jobbet.

Guillou brukar ju säga att på 200 böcker är det EN som är bra och det är ju så verkligheten fungerar. Det mesta som kommer fram är faktiskt skräp på ett eller annat sätt.

Man måste komma på det först, då blir det lite lättare. Sedan väljer man själv om man ska satsa på det där enda mästerverket, eller om man nöjer sig med att vara som alla andra.

Här kommer robotarna

Hittade i dag den spännande artikeln "Wenn Roboter den Menschen überflügeln" i Berliner Morgenpost. Teorierna, och även praktiken, matchar min profetia Spaceage 2125 rätt bra. Det handlar om den pågående robotutvecklingen i världen. Fräscha upp skoltyskan och läs och begrunda...

I övrigt planerar jag nu själv att plöja 3 000 sidor svensk historia för att få en bättre förståelse av dagens Sverige. Jag väljer för ändamålet Bonniers lexikon "Den svenska historien" i 15 band, som jag hittade begagnat på www.bokborsen.se till det facila priset 350 kr. Nypriset när den gavs ut 1992 var väl säkert en 5 000-6 000, så det går att göra fynd på nätet bland praktverken. Kan rekommenderas. Det kanske inte blir så många inlägg på ett tag medan jag gör min research, och just nu händer det ju inte så mycket på nyhetsfronten heller. Men som de vise säger; vi lär av historien, och jag återkommer med godbitar ur den så fort jag bara kan.

Norrlands-Gurra eldar på

När jag nu svept min sjätte grögg här i min lelle jaktstuge börjer jag känna att den däringa kvennlige fregörelsen nog gött alldeles för långt. Vi möste göre nöt öt pröblemet ögonaböj.

Här i Nörrland har vi tänt bölen förr öch vi kan göre det igen öm tröllpackorna förtsätter att trelskas. Nä, men köm igen göbbs, fjölfnasken möste för fan lära sig veta hyfs och hut. Lära sig hitta sin rätte nivö, dvs i lydnad under oss men. Fröntimmer som möpsar öpp sej ger jag i regel en fet smäll. Öch nöde den söm ente klarar sin pötatisplöckning öch sin desk. Käringa ska hålle käften och göre sitt jöbb, nämligen sätte guldkant på livernet för oss män och ente hölla pö och öma sej i det öffentlige för jämnan.

Kvennsen har lämnat all rem öch resön baköm sej öch låter sej explöateras dagligdags för miljöner.Annat va dä förr, då var det vi män som bestämde hur turerna skölle gå. Men nu ä allt uppöchned. Di höller pö öch fördärva hila samhället med sin kokende hexekettel, men jag löver, öm jag möste ska jag se till så bölen tänds igen.

Di har brunnit förr och di kan brenne igjen. Dä ä bare en tidsfråge.

Den svenska pizzaskolan del 2

Jo, herr minister Jan Björklund, hur går det för de stackars små barnen i din nya stentuffa skola?

Läs svaret i Göteborgs Posten och se mitt tidigare inlägg Den svenska pizzaskolan från 2008-08.

Här finns inga paparazzis

Drömde häromdagen att man i Japan med en ny metod skapade fiskar från fiskrens och elstötar. Det var någon slags återvinning. Fram ur slamsorna poppade stora karpar på en sekund. Budskapet är väl att viljan till liv är så stark att det kan skapas ur vadsomhelst, nästan ur tomma intet. En amerikansk kvinna får hela ansiktet bortslitet av sin något otämjda chimpans. Dessutom blir hon blind. Tidigare hade ”Chimpy” suttit till bords och ätit med övriga familjen, och zappat med fjärren framför TV:n, men så en dag exploderade det. Ja, vi har alla litet av ett vilddjur i oss, hur civiliserade vi än tycks vara. Det kunde lika gärna ha slagit slint för hennes make. Det är det som är så otäckt. Man vet aldrig vem som flippar ur härnäst. Denna gång var det en apa.

En kommun i Sverige har urdålig ekonomi. Åtgärden: att köpa in tänkarmössor för 18 000. Avslutningsvis slår det mig att vi inte har några paparazzis i Sverige, och det beror väl på att vi inte har några stjärnor av den kalibern. Det finns inga vare sig människor eller berömdheter här i detta lilla land som är tillräckligt spännande att spionera på. Det säger rätt mycket om oss och vår kultur, för i övriga Europa ligger ju smygfotograferna och trycker överallt. Vi måste vara jädrigt tråkiga överlag helt enkelt. Det finns alltså inget att avslöja längre hos oss (?), och aldrig får vi ta del av några riktiga scoop heller nuförtiden. Det är över 30 år sedan det förra - jag tänker på IB-affären. Har vi verkligen inget kvar att gräva fram, eller är bara våra journalister för dåliga och likgiltiga och utan gnista?

Vad hände egentligen med Sverige?

Vad hände egentligen med Sverige?
Och vad kommer att hända framöver?
Det är ämnen jag ofta har berört här på bloggen under det senaste året. Nu är det fler som börjar ställa sig samma frågor.
"Förr skulle man vara solidarisk, nuförtiden ska man vara solid och arisk", skojar Ronny Eriksson till det.
Läs om hans nya intressanta show "Rum för rasande" i Uppsala Nya Tidning.