Aja baja

Gör er beredda.
Nu kommer det tråkiga.
Det verkligt tråkiga.
Och jobbiga.
Väldigt jobbigt är det.
I´m sorry I have to break the bad news for you.
Faktum är att det är ajabajavarning på det mesta det här samhället har att erbjuda. Allt det roliga, all guldkant måste man till slut offra.
En oerhört smärtsam insikt.
Det mesta är nämligen tabu. Det är vad hela livet handlar om. Och är det inte tabu så är det i regel fråga om rätt meningslös verksamhet.
Därför är livet på sätt och vis omöjligt till sin natur.
Att vuxenlivet är ett rent fördärv är en obehaglig och skrämmande men dessvärre alldeles sann konklusion.
Man får väl börja bygga med lego igen.

Landet Ingenstans – en liten torsdagsmardröm

Åker för en gångs skull ner på stan för att lyxa med ett par flaskor rött.
Men när jag ska betala i kassan har jag till min stora förvåning inte täckning på kontot.
En kvinna i kön skrattar lite elakt bakom mig.
Besviken och tomhänt får jag ta mig hem igen. Där möts jag av ett oväntat strömavbrott.
Jag börjar bli nervös.
Jag börjar tappa greppet, jag börjar tappa fokus.
Jag känner att jag verkligen behöver en drink nu.
Det får bli SEB:s automatiska ”bank på telefon”.
08-210320
”Det är Madde”, stönar en tjej med väldigt sexig röst.
Jag lägger på direkt.
Försöker med Göteborg.
”Numret nedlagt utan hänvisning”, väser en iskall robot i andra änden.
Nervdallret kommer farande genom luften.
Allt håller på att bli vansinnigt. Jag håller på att bli vansinnig.
Det känns som jag plötsligt befinner mig i landet Ingenstans.
Eller möjligen landet efter bomben.
Men jag tillhör ju ändå de överlevande så det får bli ”sista chansen” i dag; mina tomburkar.
Alltid pålitliga, betydligt pålitligare än mycket annat i denna galna värld.
Dom ger mig femton spänn på ICA och räcker tillsammans med mina sista slantar exakt till ett sexpack Björnebrygg 2,8.
Gud ske pris!
När jag är halvvägs inne på den sista ölen och börjar landa, slås strömmen på igen.
”Hallelujah, världen är räddad!”, ropar jag.
Jag sätter på ”respiratorn” och livet känns litet skönare igen.
Nästan normalt.

Fruktan

Vi på botten har en fördel. Vi är beredda. Mentalt beredda.
Vi vet att världen inte är god. Vi vet att vad som helst kan hända när som helst.
Vi vet att hotet alltid hänger över oss. Vi ser dråpslagen komma hela tiden i världen och i Sverige.
Men det leder också till en inre fruktan som är svår att bli av med. En fruktan som riktar sig åt alla håll. Projektionen överförs gärna på det som ligger närmast till hands.
Ibland är det snuten som jagar en, ibland regeringen med sina nedskärningar, ibland djävulen med sina lekar och till sist får vi alla ändå slutligen cancer som grädde på vårt mos.
Så det finns anledning att vara rädd. Är det inte det ena så är det ofta det andra.
Alltså måste man sätta sin lit till Gud hur märkliga konsekvenserna än synes bli. Det är den enda hållbara vägen, det enda hållbara receptet.
För det är mycket svårt att på egen hand gardera sig mot allt som kan inträffa.
Den uppgiften klarar bara vår herre. Det är där religionen kommer in i våra komplicerade och komplexa liv.
Gudarna kommer alltid att behövas för att skydda oss mot den oförutsedda aspekten i våra liv. Den får vi aldrig bort hur mycket än vetenskapsmännen jobbar på att göra vår tillvaro idiotsäker.

Mediala besattheter

Ett tag var det gnuerna. Dom var överallt. Så till den milda grad att man började drömma mardrömmar om dom och nästan förväntade sig att få se dem invadera stadens centrum när man var på shoppingrunda.
Efter gnuerna var det pyramiderna, som i vart fall dominerade tv-utbudet totalt. Allt kunde plötsligt härledas till det gamla Egypten. Vi skulle nu alla frälsas på gamla mumier och antika gudar.
Sedan kom HIV-paniken, vilken varade i några år innan den dog ut. I dag bryr sig ingen om HIV längre.
Efter HIV kom terrorpaniken som fyllde spaltkilometrar månad efter månad. Men för närvarande hör man inte ett ord om att världen skulle vara särskilt hotad av terror.
En period minns jag skulle alla reportage handla om den svenska sjukvården. Den tröskades dag efter dag på längden och på tvären. För nyhetskonsumenten kändes det som man plötsligt levde i världens sjukaste land. Det var intrycket man fick.

Sedan kom fågelviruset. Då skulle alla plötsligt vara livrädda för det. Ni vet hur det gick. Det bidde inget av det heller.
Den näst senaste vevan var klimathotet. Gud, nu var det verkligen allvar! Men hela grejen övergavs helt när finanskrisen gjorde entré. Då blev plötsligt pengarna grej nummer ett och har varit så i några månader nu.
Men hux flux en dag kommer denna kris också att försvinna utan ett spår ur nyhetsrapporteringen liksom alla andra stora grejer har gjort innan den.
Allt är bara chimärer.
Allt är så enögt, så dumt!
Man orkar från medias håll bara med en vinkel i taget och satsar allt på den för att slippa ta ett helhetsgrepp om tillvaron.

Drevets minne är som bekant kort och dom springer alla alltid åt samma håll.

Men jag tror hela fenomenet egentligen handlar om något annat än vad det ger sken av.

Kanske en projicering och kollektiv bearbetning av vår fruktan för döden?

Timbuktu är oroad av utvecklingen i Sverige

Rapparen Timbuktu, Malmös samvete nummer ett, intervjuas i HD. Han menar liksom jag har skrivit om på denna blogg att Sverige håller på att bli ett nytt vilda västern, med guldgrävarmentalitet, utslagning och våld. Enda sättet att vända den utvecklingen är att rösta bort den ansvarslösa alliansen 2010. Men sossarna är inte mycket bättre, säger han. Valet står alltså mellan pest och kolera. Den lille mannen förlorar som alltid, vad han än väljer. Så är det. Så är det tänkt. Men hellre en vänsterseger än en högerseger om man tillhör de fattigas skara, det är självklart.
Timbuktus nya album heter ”En high five och en falafel”. Texterna behandlar ett samhälle där den syndiga girigheten plötsligt har förvandlats till en dygd och all konstnärlig verksamhet har blivit korrumperad och falsk. Ni som har läst mina tidigare inlägg vet att jag själv gör exakt samma analys av sakernas tillstånd i detta Sverige.
Vad kan jag tillägga?
Den här killen har helt rätt i det han säger. Man skulle bara önska att fler artister vaknade till och blev politiskt medvetna och inte bara gick in för ytan.

Kafkaprocessen

”Goddag, vi har fört dig hit till högkvarteret för att vi är lite bekymrade för dig. Hur mår du egentligen?”
”Jo tack, jag mår ganska bra. Ovanligt bra faktiskt.”
”Det stämmer inte med våra uppgifter från SÄPO.Vi har hört att du slarvar med duschningen och tandborstningen. Och vi har dessutom hört att du inte äter din dagliga apelsin. Stämmer det?”
”Jo, jag antar att det stämmer.”
”Sedan står det i din akt att du betvivlar Nobelprisets giltighet. Är det korrekt?”
”Ja, det är korrekt.”
”Det var verkligen inte bra. Vidare står det att du inte längre tror på politiker och inte heller på västvärlden samt att du vägrar äta det fina svenska slakteriköttet.”
”Det stämmer.”
”Det låter mycket allvarligt i mina öron. Och dessutom vägrar du att se på TV?”
”Ja precis.”
”Ja men då kan du inte må så bra. Vi måste hjälpa dig att normaliseras igen. Du behöver nog medicin. Jag skriver ett vårdintyg på dig nu och sedan gör du som vi säger annars låser jag in dig på stormen tills du mjuknat litet. Det här ska vi nog få ordning på. Vi lever ju för fan inte på medeltiden. Inte heller i Indien eller Tibet. Vi lever ju i världens finaste och modernaste land, det håller du väl med om?
”Jo, det får jag väl hålla med om.”
”Ja men då så, då är saken klar. Jag låter inte detta aparta beteende gå till domstol denna gång, men du ska anpassas till systemet nu. Systemet är inte till för individen och livet, utan individen och livet är till för systemet, den läxan ska du få lära dig nu. Det blir en milliliter decanoat var fjärde vecka. Fortsätter du trilskas blir det Guantanamobasen nästa gång. Vi har fina kontakter med CIA här i Sverige det ska du ha klart för dig! Capish?”
”Si il dottore. Jag tror jag börjar förstå nu.”

Veckans citat

"Sedan den här turnén började för fyra veckor sedan har hela världen hunnit förändras. Den nyliberala eran är förbi. 23 år av skryt och skrövel är över. Jag hörde förresten att Das Kapital sålt slut i Berlin."
Ulf Lundell i går i Luleå

Det är ett mörker som sänker sig över hela världen.
Fredrik Reinfeldt på Asem-mötet i Peking

Styr det övernaturliga världens börser?

Sten Sjögren spekulerar i GP

Att djävulen gärna dyker upp på börsen är ju en klassiker. Hur många stora och ödesdigra världsskeenden har inte haft sin kick-off i börser som faller samman? Det är självklart Lucifers verk. Alla giriga själar som tror sig enkelt kunna göra storkovan och så blir de utfattiga istället. Det är djävulens svarta humor.
Som jag skrev tidigare vill djävulen ha en i gränszonen hela tiden eftersom man är som sårbarast då. I det läget har han fått hela den amerikanska ekonomin, det område i världen som just är känt för att vara skrajast för honom. De har all anledning. Det är världens starkaste och betydelsefullaste ekonomi, ändå är sparandet i stort sett obefintligt. Det vill säga man bränner konstant allt man har och gärna litet till. Man lever bara för dagen och litar blint på att det alltid ordnar upp sig. I värsta fall genom att man tar två extrajobb. Det är den sköna amerikanska optimismen och livsglädjen. Den ska de ha uppskattning för – men det är också tecken på något annat. Att man aldrig kan få nog och aldrig förbereder sig för morgondagens eventuella problemställningar.
Varför är då djävulen så närvarande i USA? Jag kan se två förklaringar direkt. Dels kan det bero på förbannelser från ursprungsbefolkningen som hemsöker de vita. Dels kan han härledas till landets gigantiska porrbransch vilken givetvis är syndens främsta näste på jorden. Och eftersom allt som sker sprider sig som ringar på vattnet så är det inte så svårt att lägga ihop två och två i detta fall. Jehovas Vittnen kallar ju USA för ”det nya Babylon” som bedriver hor med världens sköka. Jag tror bibeltolkarna kan vara ganska nära sanningen i detta fall. Det är enkel logik om man inser att allt som sker har en högre inneboende sanning än vad skenet visar upp.
Nästan allt västerlandet kretsar kring är egentligen synd. Det är det man kommer på undan för undan. Det är det jag ser nu. Det är därför vi lever så farligt i dessa dagar. Och det är därför vi tvingas leva med vår fruktan.
För vi lever på lånad tid från den säkra himlen och vi har tappat greppet om vad som är rätt och fel.
Som vår livsstil ser ut i dag är vi nästan alla Satans omedvetna lärjungar. Och det är det vi får ta konsekvenserna av nu när världen börjar krisa.

Bad guys & good guys

Med anledning av ett klichéartat avsnitt av Scooby Doo, började jag fundera på om det låg någon sanning i serietecknarnas svartvita bilder av good guys och bad guys.
Så här ser jag på det; ett överdrivet välvårdat yttre utan personlighet, det är en bad guy. Dit kan man lätt räkna alla politiker förstås, plus alla andra som bara tänker på den yttre stilen.
Bad guys har i regel smala ögon, good guys har öppna klara ögon.
Stiff upper lip, som Ingvar Kamprad har är ett bad guy-kännetecken.
Att röka och dricka hör till bad guy´s domäner samt även dobbel och ett överdrivet penningintresse.
Pipskägg är ett annat tecken på att man tillhör bad guys liksom önskan att ha en perfekt frisyr.
Blonda är i regel good guys, liksom ärligt blåögda, men det finns ett viktigt undantag; den isiga superpsykopaten, typ Christopher Walken. Han har en ärkeängels uppenbarelse, men hamnar ofta i facket fallen ängel, och då jävlar anamma är det allvar. Då står hela världens öde på spel. Inom parentes kan nämnas att han misstänktes vara inblandad i hollywoodstjärnan Natalie Woods dödsfall, men ingenting kunde bevisas trots att indicierna pekade på honom. Men det vore så typiskt honom att låta den man just då spelar in en film med, drunkna utan att hjälpa henne upp, helt iskallt utan en enda tillstymmelse till medkänsla. Det är den roll han brukar spela inom filmen och jag tror att han vanligtvis spelar sig själv som "ängeln som verkligen hatar mänskligheten".
Helskägg indikerar i allmänhet en good guy. Liksom långt hår.
Hells Angels är undantaget som bekräftar regeln, men så utger de sig för att vara fallna änglar också och då blandas begreppen omkring litet. Änglar är som bekant gränsöverskridande till sin natur. Men deras svarta kläder avslöjar dem som onda.
Så nog går det att via looken avgöra om en person är ond eller god. Man får i alla fall hyggliga ledtrådar. Men för de allra flesta av oss innebär både tillvaron och stilen ett balanserande mittemellan livets ytterligheter.
Det är få som klarar att ta steget fullt ut åt endera hållet.

Lappkast, kovändningar och pudlar

Anders Borg förklarade högtidligt för två veckor sedan att staten inte skulle ge bankerna en krona under denna kris. Några dagar senare presenterades 1,5 biljonprogrammet.
Se där - ett lappkast!
Stefan Ingves förklarade bergsäkert för en månad sedan att räntenivån var tillräckligt låg som den var och att inga sänkningar skulle komma att göras. Sedan dess har riksbanken sänkt vid två tillfällen från 4,75 procent till 3,75 procent.
Se där - en kovändning!
Idol-Katrin orsakade läsarstorm på sin blogg när hon anklagade Birro för att vara judehatare. Hon var säkert glad för alla läsare, men blev av med programledarjobbet på kuppen.
Så nästa dag tog hon tillbaka alla sina anklagelser och fick tillbaka jobbet.
Se där - en pudel!
Tänk vad vindflöjlarna och kapporna svänger i vinden i dessa dagar.
Vissa dagar blåser det sydliga vindar och andra dagar nordliga.
Ibland är det storm från öster och ibland kuling från väster.
Men att ständigt rätta sig efter vinden och inte hålla sin linje och sitt ord brukar alltid leda till att problemen dyker upp någon annanstans litet senare.
Ett ja ska vara ett ja och ett nej ska vara ett nej står det i vår heliga men ack så försummade Bibel.
Att detta uttrycks så bestämt av dom gamla profeterna finns det säkerligen anledningar till.
Dom kommer att visa sig längre fram, gissar jag.